trasdockanlinda

Ibland när jag stannar upp och tänker till inser jag hur mitt liv kan verka....
Visst jag e fullt medveten om att till största delen klagar jag o gnäller, men detta e min blogg o ingen behöver läsa skiten.
När jag kollar vad ja skrivit innan så kan man tro jag knaprar värk tab o ligger på soffan, men så e inte fallet.
Jag kämpar mig igenom dagarna med fruktansvärd värk.
Jag har mina barn att ta hand om och det innebär alla vardagliga saker man gör i ett hem.
Visst ibland borde jag inte göra ngt, som denna helgen skulle ja tagit de lungt för att bli kvitt inflamationen snabbare, men ja kan inte.
Fixar inte att se hur disk berget växer o fyller båda hålkarna, samma gäller kläder som ligger huller o buller, tvättsäckarna som e på tok för fulla.
Samma gäller dammsugningen, shit om ja inte tog golven varje dag kunde man ju bli asmatiker ju...
Iblan önskar ja att ja va som anders o kunde skita i allt o sätta mig vid tv spel eller film, men ja kan inte ju
Får panik när ja vet allt som ska göras, så för att kunna andas 10min typ måste ja ha allt klart.

Finns ju en anledning till att rasmus tycker vi kann flytta isär, han sa...
"Om jag bor med pappa behöver man inte städa o ingen tjatar på mig att ja måste städa"