trasdockanlinda

Skiter i att man inte ska klaga för det gör jag, jag tycker livet är så orättvist =(
Varför ska det vara så här?
Jag tar mig igenom dagarna med nöd o näppe, tom på energi men fylld av tårar.
Det värker, kroppen värker magsäcken känns som en tickande bomb.
Inte en dag går utan att jag måste kräkas och hungern gör sig ständigt påmind.
allt är jobbigt, att lyfta ett ben, ta sig från ett rum till ett annat.
Var dag är en ständig kamp, jag mot min kropp!
Ingen som inte levt ett liv av näringsbrist o dagliga kräkningar kan ens föreställa sig hur det är för det är faktiskt tusen gg värre.
Att jag inte har gett upp är ett under och att inte mitt självdestruktiva beteende har börjat är otroligt, men jag tror i mitt hjärta att allt beror på min lilla familj, utan dom hade ja inte hållt mig flytande.
Älskar dom så högt <3