trasdockanlinda

Det har ju varit betydligt bättre än vad de e nu iaf..
Och jag kan ju ärligt säga att jag inte trodde det va möjligt.
ni vet ju hur mkt jag har klagat o gnällt och jag vet att det inte hjälper att göra det för jag mår ju inte bättre bara för att jag klagar o så, men ja vet inte vad ja ska göra.
Innan min sista operation då dom åtgärda brocket och satte in ett nät, och då dom sära på dom sammanväxta tarmarna och tvinnade upp det som tvinnat sig så hade jag mkt ont o kräktes ofta, dom sa då att det med störst sannolikhet hade med tarmar o bråcket att göra och att efter den operationen så skulle det bli bra..
Det va en tuff återhämtning men jag klara det.
och är det bättre eller ja blev det ngt bättre????
Nope tvärtom det vart sämre =( vissa saker jag kunde äta innan kan jag inte äta efter den open.
Sen har det ju varit en kamp igen...
Och idags läget är väl igentligen inget bra.
Dåliga värden det jag förstod pga att läkaren skrev va att jag är undernärd pga dåligt matintag.
Men sen hade jag skyhöga värden på D, vilket jag inte fått ngn förklaring till ännu =// Känns ju så där o gå i ovisshet..
Säger absolut inte att jag har det men jag kan ju ärligt erkänna att jag inte skulle bli förvånad om jag hade det är cancer, det enda jag vet om höga D värden är att cancer patienter har det =S
Jag skulle ju förra veckan ha varit nere o gjort cell prov men jag fixade inte att ta mig ut =(
Skulle oxå ha varit nere för att ta min första b12 spruta men inte heller de klarade jag av, vad e det för skit liv ja lever instängd i mitt hem...
Om jag börjar med att ta b12 sprutorna så måste ja ner en gång i veckan i 4v sen räcker de med 1gg i månaden men vad hjälper det när jag inte klarar av det?
På torsdag ringer min underbara läkare Beate och jag hoppas verkligen på svar från henne så mkt jag undrar över...
Sen är det ju gastroskopi den 2november som jag verkligen måste åka på hur svårt det än kommer vara, och jag är så orolig att jag inte fixar att åka, då kommer ja ju inte få veta vad de e för fel ju.
Mitt personliga ombud kör och är med på Kss och det känns så trygt men jag måste få min mamma att komma hit o va barnvakt för jag måste få med anders oxå jag känner redan nu att jag inte kommer komma ut från parkeringen in på kss utan han o utan en rullstol.
Eftersom min ångest sätter sig så på balansen så vet jag att jag inte bara kan gå in.
Och hur pinsamt de än är att ta en rullstol så får jag ju göra det då det viktigaste är att jag kommer in o gör gastroskopin, måste hitta felet på min kropp så ja kan ha en möjlighet att fixa det.
Vill inte spy mer vill inte ha sjuka kramper i magsäck vill inte ha näringsbrist o va undernärd, vill få må bra o jobba med de psykiska, vill ha en fungerande vardag!!
Ju längre detta pågår ju längre ner hamnar jag i mitt mående, o som alltid känner jag höst depritionen på in tågande =// weehoo vad roligt