trasdockanlinda

Natten har varit sämre än sämst...
Hela kroppen har värkt och jag har vridit och vänt mig hela natten känns de som.
Men vaknade ordentligt halv fyra av att smärtorna från helvetet kom på besök.
Magsäck, tarmar och vad det nu är som ligger mellan höft och revbenen längst ner.
Jag trodde ju att det återigen va dags att dö, när till och med andningen gjorde ont på dom ställena.
Försökte in i det sista att ligga kvar, jag va trött men även rädd för att stiga upp ut i fall jag skulle ramla ihop eller helt enkelt inte kunnat gå av smärtan.
Men när klockan va halv sex stod jag inte ut mer utan kände att jag va tvungen att ta mig ner för att ta en spruta..
Det va ju inte helt enkelt att ta sig ner varje trappsteg kändes i magen.
Det tog en stund då jag är så skakig när jag har ont men till slut kunde jag ta sprutan tänkte att jag inte skulle ta så mkt så jag tog lite men fick nu vid nio ta lite till..
Min make tycker jag ska åka till vårat hem sjukhus för att iaf få lite näringsdropp, och visst det finns en poäng i det men det är inte värt det.
Personal och kirurger har totalt knäckt mig och det är inte värt att åka in för att bli illa bemött och inte heller bli betrodd.
Nej dom har fått mig att gråta gång på gång och knäckt mig och gett mig värre ångest och det är det sista jag behöver just nu om jag ska vara ärlig.
Svårt med ord att förklara hur mina möten med vården har varit, men det har varit riktigt illa varje gång så ni lär helt enkelt tro på det jag skriver fast beskrivningen är aningen fattig.

Känns trist att aldrig kunna skriva ngt bra som händer med mig, ni måste lessna på mitt negativa tjat snart.
Jag har lessnat på mig själv, på att allt är så åt helvete som det är =(
Och tyvärr känns ju framtiden lika svart som allt annat..
Och det är för mig ett mysterium hur jag ska fixa julen, hur man ska orka sig igenom julen med ett leende på läpparna...