Smärtlindring...
spasmofen...
Vad ska jag göra när jag inte får den längre?
Och visst är det mer än sjukt att man ska behöva ta injektioner smärtlindring för att ens kunna stå upp.
Utan spasmofenen ligger jag i sjuka krampor, det kommer i vidriga attacker.
magsäcks området gör så ont, man kan inte ens nudda där för det gör så ont.
Att försöka ta sig upp och ner för trappan är ett rent helvete, och man ligger i tårar.
Jag har ju försökt med oxynorm och oxycontin för smärtorna men jag blir så mkt sämre av dom läkemedlena, oxynorm gör mig illamående med ännu mer magsmärtor och oxycontinet gör att jag kräks mer så det fungerar inte alls för mig.
Spasmofenen är bra den enda biverkningen är torr i munnen, men sen är jag ju livrädd att bli beroende så vissa dagar får kroppen "vila" från den och dom dagarna är jag liggandes.
För några månader sedan kom det hem en kvinna till oss från kommunen, hon jobbade med anhöriga till folk som är sjuka på ett eller ett annat sätt, så hon kom för min makes skull, min mamma hade redan pratat med henne.
Hon undrade vad jag hade för smärtlindring och jag berättade det och även att jag va rädd för att bli beroende.
Men hon tyckte att hellre att jag va beroende än att jag hade ont och min familj skulle se mig pinas, hon själv åt smärtlindring varje dag och enligt henne själv va hon säkert beroende men hon kunde göra allt som va tänk att göras med jobb och hem.
Och visst ibland kan jag känna samma hellre beroende och smärtfri än vise versa.
Men sen blir jag orolig ändå och håller upp med medicinen, jobbigt bara när det inte går så bra att dölja för barnen när man har jätte ont, dom blir rädda... jag försöker trösta men det är inte så lätt när dom är rädda att deras mamma ska dö =(
Ibland är det svårt att få pusselbitarna att passa...............................
