Svar på kommentar...

Maria om Morgon tankar....:
Hej
Har följt din kamp här och förstår att du har det extremt jobbigt. Jag har ändå funderat på en GBP eftersom jag lider av fetma. Jag antar att du aldrig skulle rekommendera en sådan operation till någon? Mvh Maria

Hej Maria.
Om jag kan rekomendera denna operation? om du får det som mig och många andra så är svaret nej.
Men får du som dom som har gjort en lyckad operation kan jag absolut rekomendera den.
Det är som jag skrivit innan ett lotteri och vissa av oss är inte lyckligt lottade utan råkar dra nitlotten och åker på komplikation efter komplikation.
Visst jag har tappat över 100kg och tanken med denna operation är ju att bli av med sin fettma, men inte att sluta leva.
Varje dag för mig är en kamp och ibland är jag så orkeslös och har såna smärtor att jag inte kommer ur sängen.
Min barn har fått lära sig att leva med en mamma som är undernärd och skör, där orken ofta sviktar.
Jag kämpar in i det yttersta för att ge mina barn allt jag kan av mig själv men det är tufft.
Hade min operation lyckats hade jag haft det liv jag drömde om och jag hade varit den mamma/fru jag önskade.
Men i mitt fall är det ju inte så jag va inte lyckligt lottad och idag vill ingen hjälpa mig.
Kirurg säger att jag inte är deras patient längre och vct säger att dom inte har den specialist kompitensen som behövs.
Så här står jag och undrar dag för dag om jag ska komma ur sängen, hur många gg jag kommer vara tvungen att kräkas och hur många tårar som ska rinna just denna dag =(
Jag kan ju varken säga bu eller bä =/ Om du gör den och det lyckas kommer du gå ner i vikt och du kommer må helt underbart =) jag vet dom som gjort den och tycker det är det bästa dom gjort i hela sitt liv, sen har vi den skaran jag tillhör som ångrar den varje dag...
Tror oxå det är viktigt att tillägga att om du gör den om det skulle bli så att du drabbas av komplikationer så är det så viktigt att du har ngn att prata med som gjort den och oxå fått komplikationer, innan jag va med på tv trodde jag att det knappt fanns ngn som hade det som jag och jag kände mig så sjukt ensam, för om man inte har det som jag så kan man aldrig förstå hur det är, men efter tv så öppnades porten och jag lärde känna helt underbara mäniskor under min resas gång som oxå drabbats av komplikationer, vissa har bara ngt litet och vissa har det värre än jag.
Men det är viktigt att man har ngn att bolla tankarna med.
Önskar dig all lycka till vilken väg du än tar =)
Va rädd om dig nu.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0