trasdockanlinda

Har kollat igenom mina kort jag har lagt ut på bloggen och dom ger inte en rättvis bild tyvärr.
Har fått ngr kommentarer om att jag ser ju inte så illa ut som jag tycker, tydligen...
Men jag som är 170lång väger mellan 54-56kg varav huden väger ca 10kg (enligt experter)
Så tänk er då hur man ser ut som 170cm och en egentlig vikt på 46-44kg =//
Det är ju inte bra som ni förstår.
Alla kotor och ben syns, sklettet skaver mot huden då det inte finns ngt som helst fett på min kropp.
höfterna brukar skava så dant att jag får stora blåmärken på höfterna.
jag kan inte sitta på ngt hårt för då skaver benen i skinkorna.
Jag är öm överallt så om jag kommer emot med ngt mot höften eller axlarna gör det så sjukligt ont.
Det ska inte vara så här ju, jag ska ju kunna fungera som en vanlig människa den enda skillnaden ska ju igentligen vara matintaget inget annat.
men den förbannade maten jag inte kan äta håller väl på att knäcka mig på alla plan som går, konstant hungrig.
igår fick jag i mig ett par pepparkakor, en halv rostad smörgås, lite godis och lite popcorn, kaffe och lite julmust och då va det en riktigt bra dag utan kräkningar.
Julen närmar sig med stormsteg och ångesten gör lika samma då, julen är ju väldigt förknippat med mat och gott att stoppa i sig, och jag vill ju givetvis oxå äta av julmaten precis som du vill göra det.
Men det blir väl som förra julen och julen innan det att jag bestämmer mig för att äta med familjen, jag äter lite och får kräkas sätter mig och äter lite till och får kräkas igen, helt sinnessjukt igentligen men vad ska jag göra? Vill ju äta med familjen.
Och nej det handlar inte om att jag vill frossa i mat, det handlar om att jag vill äta som man ska kunna inte i ngr stora mängder.
Ngn potatis, köttbulle kanske lite skinka..... tänk om jag kunde få slippa kräkas och ha ont på julafton iaf, men jag vet att så blir det ju inte men jag måste få drömma ibland...
Känner mig sjukligt ensam i allt det negativa som rör gbp, ingen att bolla ideer och tankar med, ingen att söka tröst hos som faktiskt kan förstå hur det är.
Jag tycker det är så synd att så många som gjort denna gbp operationen lider i tysthet, men sammtidigt kan jag ju oxå förstå att man gör det, jag gjorde det i många år.
Skammen jag har känt över att inte kunna gå ner i vikt själv utan fått välja en operation i stället och sen kom skammen över att jag inte kunde leva som opererad heller, man vill bara gömma sig och inte finnas alls.
Det finns så många därute som inte mår bra efter sin operation och ofta har jag önskat att andra oxå vågade träda fram så att dom som utför dessa operationer kan se att det är inte bara guld och gröna skogar utan det kommer med en massa komplikationer oxå.
Jag har fått kontakt med ngr som inte heller mår bra, men jag vet att det finns så många andra.
Återigen är jag så tacksam över att jag har mina barn min make min mamma och syster, och jag vet att dom finns där för mig och älskar mig för den jag är...
men jag önskar så att jag kunde vara den mamma och fru jag vill vara men inte klarar av pga att jag är undernärd med näringsbrist och alla sjukliga smärtor man har, men jag kämpar på för min familjs skull..... Älskar dom så högt <3