trasdockanlinda

Jag tvekar ju alltid på mig själv och har alltid gjort men under denna resa har jag nog tvivlat ännu mer.
Som ni vet har jag ju varit ute och surrat i media och jag har varje gång varit livrädd, rädd för all kritik som följer efter det, kritiken som fått mig att känna mig ännu mindre värd.
Rädd för om sjukvården skulle ignorera mig ännu mer efter var gång jag varit med.
Men efter kalla fakta insåg jag att jag måste göra mig hörd, det fanns så många där ute och man hörde aldrig ngt om baksidan av en gbp operation utan man fick dagligen höra alla solskenshistorier som fick en att undra om det bara var jag, om jag framkallade mina symtom, höll jag på att bli galen?
Ju längre tid det gick ju fler skrev till mig och ju fler som skrev insåg jag att det fanns enormt många mäniskor där ute som levde i ett helvete precis som jag och jag va inte tokig jag hittade inte på..
Jag va med i gt och expressen och berättade hur åt helvete allt va.
Nu ska jag snart vara med i allers, en artikel om mig, mitt helvete min verklighet, mitt liv.
Och återigen är jag orolig, kommer jag få lika mkt skit denna gången?
Och vad ska sjukvården säga?
Jag följer deras pipa, deras ord är min lag för jag är beroende av dom, jag behöver deras hjälp, utan den kommer jag att dö...
Läste om mig själv idag på www.kostdemokrati.se

All heder åt Linda, Anne och andra som träder fram och berättar om vad som sker i Sverige 2012 – varje timma – och som betalas via skattemedel.

Det kan få många att tänka efter – före en operation.

Totalt finns det uppskattningsvis 50.000 svenskar som genomgått en GBP – och tack vare Linda, Anne och andra som talar ut – är nu en opinionsvind av ORKANSTYRKA under uppbyggnad. Privata kliniker lär ha börjat skydda sig genom att patienterna får skriva på friskrivningsklausuler (som vaccinationsindustrin), där de frånsäger sig allt ansvar.

Kan jag, kan min blogg ha gjort någon skillnad för någon därute?

Om jag fått en enda att tänka efter en extra gång, ja då har jag kanske gjort en skillnad iaf...