Huvudvärk.....
Shit vilket kaos det är här....
Natten till onsdagen så fick ju minstingen maginfluensa =(
Idag va det min mammas tur =(
Och det är ju så att när någon i familjen har magsjuka får ingen gå till skolan/dagis, vilket är väldigt logiskt.
Från att den sista kräks måste det vara symtomfritt i 48 timmar innan barnen får gå till skolan igen, så denna vecka har det ju inte blivit så mkt då.
Alla är uttråkade och har inget att göra vilket jag förstår, lillan mår så mkt bättre men som sagt mamma kräks och har feber, så nu undrar man vem som står på tur..... snälla någon gör att jag slipper =( Jag har det tufft som det är ändå...
Smärtläkaren ringde min mamma, han skriver ut spasmofen så jag klarar mig tills vi ska träffa kirurgen.
Det mötet är den 2/3 på förmiddagen.
Det kommer vara jag, min mamma, ett patientombud ( vi känner att vi blivit illa bemötta för mkt att nu någon får vara med för att se till att allt går som det ska) min psykolog kommer oxå närvara, dels för att prata om min psykiska del sen har ju hon oxå frågor precis som vi alla har.
Mamma har ringt kirurgmott och meddelat vilka som kommer närvara så det inte blir konstigt och han känner sig utsatt, vore jävligt illa om mötet startar med att han sätter sig i försvarsposition =//
Vi kan ju inget annat än att verkligen hoppas att han ska förstå att detta fungerar inte.
Och om dom tycker det skulle vara för dyrt att jag tog upp en sjukhussäng under tiden jag får näring m.m så kan man ju koppla in hemsjukvården så får jag det hemma, skulle vara helt ok för mig.
För vad som än kommer hända, vad som än behöver göras kan man ju inget göra förens jag är starkare och fåt massa massor med näringsdropp och det hoppas jag han kommer förstå... fast jag är ändå livrädd att jag kommer få åka hem utan åtgärd =(
Tycker dom få gånger man vädjat, bönat och bett om hjälp så har man fått åka hem, och jag orkar inte med ett sådant enormt bakslag igen =(
Nägon undrade om röntgen, både det och blodprov kommer vi få svar på då, på det mötet den 2/3 så det är bara att vänta och vänta.
Hoppas att jag inte blir för mkt sämre under tiden, det handlar om en vecka.
Det värsta är att tiden går sjukligt sakta, och jag blir ju inte bättre under tiden snarare tvärtom....
Natten till onsdagen så fick ju minstingen maginfluensa =(
Idag va det min mammas tur =(
Och det är ju så att när någon i familjen har magsjuka får ingen gå till skolan/dagis, vilket är väldigt logiskt.
Från att den sista kräks måste det vara symtomfritt i 48 timmar innan barnen får gå till skolan igen, så denna vecka har det ju inte blivit så mkt då.
Alla är uttråkade och har inget att göra vilket jag förstår, lillan mår så mkt bättre men som sagt mamma kräks och har feber, så nu undrar man vem som står på tur..... snälla någon gör att jag slipper =( Jag har det tufft som det är ändå...
Smärtläkaren ringde min mamma, han skriver ut spasmofen så jag klarar mig tills vi ska träffa kirurgen.
Det mötet är den 2/3 på förmiddagen.
Det kommer vara jag, min mamma, ett patientombud ( vi känner att vi blivit illa bemötta för mkt att nu någon får vara med för att se till att allt går som det ska) min psykolog kommer oxå närvara, dels för att prata om min psykiska del sen har ju hon oxå frågor precis som vi alla har.
Mamma har ringt kirurgmott och meddelat vilka som kommer närvara så det inte blir konstigt och han känner sig utsatt, vore jävligt illa om mötet startar med att han sätter sig i försvarsposition =//
Vi kan ju inget annat än att verkligen hoppas att han ska förstå att detta fungerar inte.
Och om dom tycker det skulle vara för dyrt att jag tog upp en sjukhussäng under tiden jag får näring m.m så kan man ju koppla in hemsjukvården så får jag det hemma, skulle vara helt ok för mig.
För vad som än kommer hända, vad som än behöver göras kan man ju inget göra förens jag är starkare och fåt massa massor med näringsdropp och det hoppas jag han kommer förstå... fast jag är ändå livrädd att jag kommer få åka hem utan åtgärd =(
Tycker dom få gånger man vädjat, bönat och bett om hjälp så har man fått åka hem, och jag orkar inte med ett sådant enormt bakslag igen =(
Nägon undrade om röntgen, både det och blodprov kommer vi få svar på då, på det mötet den 2/3 så det är bara att vänta och vänta.
Hoppas att jag inte blir för mkt sämre under tiden, det handlar om en vecka.
Det värsta är att tiden går sjukligt sakta, och jag blir ju inte bättre under tiden snarare tvärtom....
Kommentarer
Postat av: Ylva
Önskar dig nu så mycket lycka till så du kan inte ana. Skulle det bli bakslag så har du gjort och kämpat allt du kan och kan vila i det. Tyck aldrig att du själv är värdelös någonsin igen, du har gått igenom ett helvete som inte många gjort och blivit kränkt gång på gång. Tusen styrkekramar till dig och tack för du delar med dig av ditt liv på ett så modigt sätt! Kamkramkram!
Postat av: SaraH
Fy för maginfluensa, hoppas verkligen att du klarar dig...
Hoppas också att mötet med kirurgen går bra :)
Kram
Trackback
