Berörd....

Vet inte om jag kan tacka er tillräckligt.
Ni hjälper mig så mkt ska ni veta.
Och ni får mig att sakta inse att kanske jag oxå är värd att få leva, att ha ett värdigt liv.
Jag är så van att få skit, hela livet har varit så och man har väl tänkt att varför ska det ändras nu?
Men med era ord i kommentarer och i mail samt sms så har man faktiskt börjat ta till sig hur otroligt fel det är av vården att inget göra.
Och som ni skrivit tidigare mina barn förtjänar en "frisk" mamma, min make en fru, min mamma sin dotter och min syster behöver ha en välmående lillasyster.
Alla har blivit drabbade av min vikt resa, men detta va ngt ingen av oss kunde tro skulle hända.
Och ju mer man tänker på det ju mer skrämmande är det.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag hatar denna operation och med facit i handen så önskar jag att jag aldrig gjort den!
Jag skulle få ett liv, ett aktivt liv med min familj och få bukt på rygg och knä smärtorna...
Men det liv jag hade förlorade jag och fick ett värre helvete än innan.
Detta är nu mitt liv, mitt helvete, dagarna är en ständig kamp mot smärtor, hunger, kräkningar och hopplöshet.
Just nu känns det som om mina pusselbitar aldrig kommer falla på plats utan jag förlorar en bit varje dag...

Kommentarer
Postat av: Lisbeth

Snälla hjärtat, det är inte meningen att man ska få massa skit för att man skriver blogg, vill inte folk läsa är det bara att byta blogg och aldrig återvända.

När man går igenom denna operation vet man aldrig! vad man ger sig in på, det kan ju gå jättebra eller helt åt pipsvängen, man kan bara ångra, men det hjälper ju inte för det blir aldrig ogjort. Nej, sjukvården måste ta sitt ansvar!

kramar, Lisbeth

2012-01-05 @ 15:35:36
URL: http://minresamot.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0