trasdockanlinda

Vänjer man sig någon gång vid att kräkas?
Det är ju lixom inget nytt för mig utan det har ju jag gjort i så många år nu fast det har blivit ännu mer det sista året, men jag hatar det!
Jag hatar att kräkas, det gör ont och är jobbigt på olika plan.
Efter var gång är jag så knäckt och i regel rinner tårarna då jag undrar vad det är för skit liv jag lever?
Igår försökte jag äta lite potatisgratäng = kräktes och idag försökte jag med lite färs och gurka då familjen åt tacos, men inte kunde jag behålla det heller, fan det är inget roligt längre, och ofta undrar jag om jag håller på att tappa det lilla förstånd jag har kvar....... för hur länge orkar man innan man bryter ihop på riktigt och att man då hamnar så långt ner att man nog inte kommer upp igen...
Måste återigen tacka er för att ni försöker förstå och det ni förstår sånt betyder massa för mig, att bli förstådd och trodd på...
Sen finns det ju den gruppen folk som har något inre tvång att följa min blogg för att enbart kasta ännu mer skit på mig, och jag antar att det får er att må bra...
Hoppas ni har en bättre lördag än vad jag har..
Idag är jag en riktigt deppig trasdocka.................................................................... ser inte ngt ljus någonstans..