Vart försvann jag?

Min barndomsvän Rebecca har startat ngn debatt om mig på fejjan, jag va inne från makens fb och kolla.
Många mäniskor från förr, dom säger att dom inte skulle känna igen mig om dom stötte på mig och det kan jag ju förstå men det värsta är nog inte det, utan att jag under min vikt resa som gbp opererad även förlorat den jag var och den tjejen kommer inte komma tillbaka och bara en sån sak kan göra så jävla ont.
Satt och kolla på kort idag så långt tillbaka som ryds tiden =)
Kim, Rebecca, Patricia, Eva, Jacob, Johan (Pj), Ramona, Majuri,björk ja shit va många man hade kort på...
Ottosson och kim som dumma sig på gymnastiken och jag kommer aldrig glömma bertil O våran klassförestådare som vi va skit rädda att förarga.
Jansson, meyner, G, anna, Marie J, Pernilla och Ingrid vi hade skoj, oftast.
Haha så mkt minnen man har från en period som va både bra och dålig, en period som hur det än va så var det på riktigt det va äkta.
Har försökt hitta Jacob Storm men inte lyckats och jag vet att Rebecca ville hitta hans storebror Patrik Storm men inte heller lyckats med det.
Sen kollade jag på kort när jag träffade min make och vi flyttade till radhuset med min dotter och jag va gravid med vårat första gemensamma barn.
På dom få korten från den tiden dom åren så skrattar jag och min ögon lever faktiskt trots mina 160kg, min man älskade mig trots alla kilon.
2004 kände jag att kroppen ville ge upp, hjärtat slog konstigt och i den stunden startade min kamp om att få göra en gbp trots min psykiska ohälsa som va ångest och socialfobi.
Och jag blir så arg på mig själv, jag kämpade till vintern 2006 då jag fick klartecken på att dom skulle genomföra min op.
Och nu sitter jag här 5år senare och mår skit, genomgått ett antal operationer pga komplikation efter komplikation, kan inte äta ngt mer än isglass och smörgåsrån för det får jag iaf oftast behålla.
Jag ångrar denna operation mer än någon kan ana, jag är arg och bitter på sjukvården som inte hjälper mig.
Mitt psyke är helt klart åt helvete och snart väger jag under 50.........

Visst är det jävligt ironiskt, jag trodde fettman skulle ta död på mig och nu visar det sig att utan hjälp kommer jag att dö av att jag undernärd och svälter.... kan inget annat än att skaka på huvudet åt hela skiten.....

Kommentarer
Postat av: Johanna

Hur hittar man den debatten??

2012-01-23 @ 19:21:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0