Vart har jag tagit vägen?
Det är fruktansvärt tufft när man inser att man på vägen tappade bort sig själv.
Jag är inte den jag var innan min gbp operation, och tyvärr är det menat som negativt.
Då kunde jag skratta och jag var levande, min blick va full av liv och trots min enorma övervikt så levde jag.
Jag umgicks med vänner och var ofta glad.
Jag kunde då aldrig ana vad som skulle komma att bli min framtid, mitt liv.
Tanken va ju att jag skulle få en rörlighet och ett så aktivt liv när jag hade gjort operationen, jag skulle då äntligen få bli den mamma jag innerst inne va.
Besvikelsen över hur allt har blivit är enorm, och jag vet inte vart jag ska göra av alla dom känslorna jag har kring detta med min gbp operation och hur vården handskas med mina problem.
Förtvivlad är jag på många plan, och tanken på den jag var innan operationen får mina ögon att fyllas med tårar, jag saknar den jag var innan operationen och frågan återstår om jag någonsin kan bli den Linda igen?
Jag är inte den jag var innan min gbp operation, och tyvärr är det menat som negativt.
Då kunde jag skratta och jag var levande, min blick va full av liv och trots min enorma övervikt så levde jag.
Jag umgicks med vänner och var ofta glad.
Jag kunde då aldrig ana vad som skulle komma att bli min framtid, mitt liv.
Tanken va ju att jag skulle få en rörlighet och ett så aktivt liv när jag hade gjort operationen, jag skulle då äntligen få bli den mamma jag innerst inne va.
Besvikelsen över hur allt har blivit är enorm, och jag vet inte vart jag ska göra av alla dom känslorna jag har kring detta med min gbp operation och hur vården handskas med mina problem.
Förtvivlad är jag på många plan, och tanken på den jag var innan operationen får mina ögon att fyllas med tårar, jag saknar den jag var innan operationen och frågan återstår om jag någonsin kan bli den Linda igen?
Kommentarer
Trackback
