trasdockanlinda

Vet ni...
Jag är så bitter, jag känner det ända in i själen...
Och jag lider av sådan fruktansvärd avundsjuka =(
Jag vet ju ett gäng som inte råkat ut för en enda komplikation, dom mår jätte bra och kan äta och har verkligen fått tillbaka sitt liv, dom är lyckliga (misstolka nu inte detta jag glädjs för deras skull).
Men jag då?
Jag ville ju oxå få tillbaka ett liv, jag vill oxå kunna äta men framförallt jag ville ju oxå bli lycklig =(
5,5år har gått av elände och tårar, när ska det ta slut eller rättare sagt kommer det ta slut?
Och kommer det då sluta lyckligt?
Jag tror inte längre på det, jag tror inte längre på att få tillbaka livet och njuta av det, jag tror allt är kört nu och det som gäller är att orka sig igenom dag för dag och göra det bästa man kan trots hunger, smärtor och tårar.
Och alla ska veta att jag kämpar, kämpar för att inte visa utåt hur jävla illa det är, kämpar för att inte ge upp...
Folk kan säga ofta, ååå vad roligt att se dig du ser så pigg ut och du ser ut att må kanon bra! Ja eller hur, visst gör jag det NOT!
Okej jag är inte lika död som innan jag har genom välling gått upp till 66kg och solen har gjort att jag inte är lika blek och iom detta ser jag inte så sjuk ut men tyvärr mår jag lika skit fortfarande.
Och alltid är det ngt med kroppen och för varje sak som görs följer en eller flera komplikationer..
Och som alltid när jag väntar på besked som jag verkligen tror på och som jag tror ska förändra mitt liv så slutar det som ett slag i magen..
Jag trodde på östra i gbg jag trodde det va där hjälpen skulle finnas, att nya kirurger skulle ha andra ideer m.m men sen kommer brevet om vad det blev för svar på remissen =(
Och jag ska inte dit och jag får inte träffa dom =(
Dom förstod att jag hade det mkt svårt och att allt va väldigt komplicerat men tyckte inte jag skulle komma till dom...
Vad hände med fritt sjukhusval och en secondopinion???? hade man inte rätt till det?
Och nu efter att östra och kss kirurgerna diskuterat så har dom kommit fram till att jag ska på rehab i Borås i stället????!!!!!
Kan någon snäll själ förklara för mig hur jag ska kunna åka på rehab när jag har ett faktiskt fel i buken? Brukar inte felen lagas först sen åker man på rehab?
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅååååååå jag orkar inte, på riktigt jag skiter snart i allt.
Varför kan man inte ta ansvar? Varför kan man inte erkänna att man antingen inte kan eller vill laga mig?
Först va jag inlagd på beroende enheten i falköping, men personalen där insåg att det inte va där jag skulle vara utan behövde somatisk sjukvård och gav rådet att åka direkt till kss, akuten vilket jag gjorde och blev då hem skickad.
Sen skulle jag på avgiftning till uppsala för tungt missbruk, men ngn ansåg sen att det oxå va helt fel (och eftersom det låg på chefens bord va det antingen hans beslut eller uppsalas att jag inte skulle dit då det inte fanns ngn grund för det)
Sen äntligen ska jag till ett ställe som är RÄTT och antagligen blev det så pga att min psykolog va med vid det mötet men det spelade ingen roll för äntligen va man på rätt spår...
Men nej det sket sig oxå..
Så nu är det rehab i Borås som gäller, jag fattar inget =//
Känns som om dom skickar mig överallt för att slippa mig, slippa ta tag i mina problem.
Fick dom bestämma skulle jag helst va död nu, ett problem mindre men enligt statistiken är jag ju en jävligt lyckad operation... så då skulle dom ju ändå vinna...
Nu när jag låg på sjukhuset så kände jag att det är så här det kommer va resten av livet in och ut på sjukhus.. det är tydligen min lott i livet.
Och jag tror inte man kan förstå hur det är att ständigt vara hungrig och ständigt ha såna sjuka magsmärtor..
Tänk om jag fick äta middag en gång till, njuta utan smärtor =( inser ni att det är sjukt länge sedan det gick, gick att äta utan att kräkas utan att få så sjukt ont...
Familjen äter just nu hemmagjord pizza och ni kan ju tänka er hur gott det luktar =( men det hjälper ju inte för en tugga är ju döden, så jag får njuta av lukten i stället...
Så njut av att ni kan äta, för att inte kunna är rena helvetet speciellt när du fortfarande har hungers känslor =((
Usch livet suger ofta och mkt ska ni veta...
Men en vacker dag kanske jag kan acceptera detta liv men just nu vill jag bara få leva som vilken normal person som helst, och vetskapen på att detta helvete kommer att fortsätta dag ut och dag in gör ondare än ord kan förklara..........