Mat
Som kirurgen sa så behöver jag inte äta ngt utöver vällingen, men jag vill ha mat för suget finns ju fortfarande efter lagad mat, vad som helst....
Potatis och köttfärslimpa eller färskpotatis med gräddfil, lasagne eller potatisgratäng... ååå vad gott det skulle vara med en korv med bröd =( Jag kan bli totalt tokig ibland då suget är enormt, jag lagar ju mat varje dag till familjen och ibland är det tufft speciellt om det luktar mkt =( samtidigt tycker jag det är skoj med mat och bak men samtidigt en plåga.
Ofta undrar jag om jag verkligen kommer kunna äta mat igen utan kräkningar och ökade smärtor? Det har gått så otroligt lång tid att man börjat tappa hoppet, men jag skulle vilja vara med och äta tacos på en fredag tex =/ men tänk om jag för alltid kommer få vara den som bara sitter och tittar på och känner alla goda dofter =(
Ja jag är deprimerad idag och tycker det bara är skit som så många gånger innan.. kommer denna saga få ett slut och kommer verkligen slutet i så fall vara lyckligt?
Detta fanns inte med i min planering när jag bestämde mig för operationen, det fanns inte i min värld att man skulle bli så dålig att man inte kunde äta mat och att man höll på att svälta ihjäl!!
Rätt ironiskt när man tänker efter, jag trodde verkligen att fettman skulle bli min död då jag levt med den hela livet och i stället höll jag på att svälta ihjäl, jag tynade bort.
Tusen tusen tack kirurgen för att du beslutade att jag skulle läggas in och att jag skulle få en gastrotube för utan det beslutet hade jag nog snart varit död, så tusen tusen tack du räddade mitt liv och lät mina barn ha kvar sin mamma, så återigen tack!
