trasdockanlinda

Detta är min blogg, min ventilations trumma och passar inte mina ord behöver ni inte heller läsa..
Detta är min borg mitt klagoplank där jag tänker fortsätta skriva, skriva mina innersta känslor och tankar och så enkelt är det...
Och just nu är det hopplöst och jag har inget liv...
Jag är så sjukt ensam, i ett hem fullt av liv är jag en skugga som går omkring och försöker överleva och det är inte rätt.
Det är fan inte rättvist och utan smärtlindring är jag ett jävla kolli som inte kan röra mig, hallå jag är 33år jag skulle leva länge om inte fettman tog död på mig nu tar andra saker död på mig i stället, hur ironiskt är det inte?
Jag orkar inte mer, jag orkar inte kämpa till mitt yttersta mer, jag orkar fan inte kan någon förstå det?
Känner mig äcklig med en slang i magen, jag har hud till förbannelse och känner mig mer än vidrig...
jag är trött, gud vad trött jag är om jag fick skulle jag aldrig gå upp jag skulle bara sova skita i allt och låtsas att jag inte fanns tills den dagen allt tagit slut...
Ibland undrar jag varför i helvete dom räddade mig i mars då dom skrev in mig??? När dom ändå inte tänkte laga mig, när dom ändå skulle sluta lyssna sluta finnas jag står igen på ruta ett, med ett fel i magen som ingen vill rätta till, smärtor från helvetet som jag inte överlever om jag inte tar morfin preparat, men va fan ska det vara så här??
Ni som lyckats utan komplikationer, njut och va glada för det liv ni fått för vi som inte fått det som ni vi lider vi har ett helvete utan dess like... och om ärligheten ska fram är det många som tagit livet av sig pga att dom inte fått hjälp och orken och viljan tagit slut och jag förstår dom, jag gör det dom har tagit slut på sitt elende på egen hand för ingen annan hjälper, sen finns de dom som dömmer dom oxå men dom har aldrig suttit i våran sits så då kan ju alla duktiga hålla käften...
Ne att kämpa dagligen är ingen hit att gråta av förtvivlan dagligen är heller inget skoj... men man biter ihop man vill inte visa omgivningen hur otroligt misslyckad man är, nej man fortsätter med ett leende och säger att allt är okej när det är så långt ifrån okej man bara kan komma....