trasdockanlinda

Ang detta med vad smärtläkaren/narkosläkaren sa och bestämde...
Visst absolut att man blir beroende av läkemedel, spelar inte så stor roll vilken jag menar dagligt intag av treo tex ger ju oxå tillslut ett beroende och smärtlindring är ju inte bättre.
Och jag kan visst acceptera att jag skulle vara beroende, med tanke på hur länge jag haft den.
Men som en väninna sa till mig, vem i helvete är det som bär ansvaret till ditt beroende i så fall, vem har gjort dig till missbrukare i så fall? Du står ju inte med ett recept block precis och det är ju inte så att du köpt smärtlindring olagligt, så vem bär ansvaret?
Och hon har ju rätt, jag har ju inte kunnat skriva ut det själv och det va inte min ide att börja med spasmofen från början jag hade aldrig hört talas om det innan ju.
Men absolut den hjälpte och absolut bad jag att få den igen då den gjorde mig helt smärtlindrad och jag kunde känna mig normal, hålla på med hushållssysslor m.m
Så jag var oxå i ett stort behov av att få vara smärtlindrad.
Men att han inte kunde lyssna på mina ord på allt jag sa, han hade ju redan bestämt sig utan att lyssna och få all fakta.
Att dom HAR HITTAT ETT STORT FEL i min mage som antagligen är orsaken till smärtorna.
Och att beroende enheten i falköping faktiskt inte ansåg mig som abstinent och beroende men i akut behov av somatisk sjukvård.
Att jag faktiskt sa själv att jag inte ville ha sprut injektioner längre, och att jag insett att jag säkert aldrig kommer bli helt smärtfri men att det måste finnas någon smärtlindring som kan göra att jag kan andas och stå upp utan att tårarna forsar...
Om smärtan brukar vara +10 och med 2ml spasmofen hamna nästan på 0 så ville jag ha ngt så jag låg på en 5a konstant, så det handlade ju inte heller om att jag ville va totalt ner drogad, utan ha så jag klarar mig dagarna igenom tills dom åtgärdat allt som är fel med min kropp.
Och att narkosläkaren valde att vilja ha mig på avgiftning först före allt somatiskt va fixat ansåg jag va helt fel, helt åt helvete...
För mig va kroppen viktigare än att få bort smärtlindringen, smärtlindringen kunde man tagit efter jag haft peg och efter operationen va gjord, men han tyckte inte samma...
Men nu ligger ärendet om uppsala på chefs nivå, så får vi se om jag är en prio ett att ha på ett sånt ställe för det är ju sjukt dyrt och det finns faktiskt dom som behöver platsen så mkt mer, men blir det att dom anser jag ska åka får jag väl göra det...
Men sjukhuset måste ha tänkt till, eller iaf kirurgen...
Jag får smärtlindring nu ändå i form av en depotablett och det funkar riktigt bra, smärtan är stabil på runt en femma.. men jag slipper smärt topparna o allt vad det innebar och jag slipper injektionerna.
Och som sagt jag fick i fredags veta att vi fortsätter som det va planerat med den somatiska vårdplanen och blir det aktuellt med uppsala sen så tar vi det då operationen är gjord.
Men jag känner mig fruktansvärt kränkt av den narkos/smärtläkaren, anser att han hade ingen rätt att yttra sig så då vi inte haft den kontakten, och det kändes för jävligt att han inte lyssnade på mig och att han inte talade till mig utan om mig... blää på han...
Men nu hoppas vi att detta blir bra och att inget annat kommer att rubba vårdplanen nu