Många tankar och funderingar

Den sista tiden går min hjärna på hög varv, jag brukar tänka en hel del men den sista tiden har varit extrem.
Nätterna är värst då det är tyst.
Jag har funderat på detta med ytterligare operation, jag kommer ihåg alla gånger man legat där på uppvaket, med alla pipande apparater, syre tussen i näsan, alla sladdar, känslan av ensamhet och maktlöshet, den jobbiga ångesten som kommer krypande när man börjar vakna, smärtan i kroppen trots smärtlindringen framförallt i axlar efter man legat på operations bordet.
Ljuden av dom andra patienterna, som har ont och vill ha hjälp.
Sen när man kommer upp på avd och ska börja röra sig och upp och gå =(
Fy minnena ger mig rysningar, vill jag detta en gång till, vill jag verkligen det?
Jag kommer ihåg 2007 när jag gjorde gbp´n när jag börjar vakna upp och dom säger att det hänt ngt galet och jag ska på röntgen nästan direkt för sen opereras igen, vad rädd jag va =(
Ena stunden har jag bestämt mig för att göra den, men sen kommer verkligheten i kapp och jag vette sjutton om jag vågar =(
Jag är snart 34 och måste fråga mig om det kan va så att jag kanske kan leva så här? jag kanske kan lära mig, acceptera att det är så här det ska vara.
Tanken är ju att man ska leva några år till, och tänk om jag bara blir så mkt sämre av en op,det funkar ju lixom inte.
Kanske jag måste sträcka på mig och acceptera att detta är jag och detta är just mitt öde....
 
 
Hoppas kirurgen kan sudda ut så mkt som möjligt av mina frågetecken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0