Varför ska det vara så svårt?

 
 
Kan inte livet bara vara jävligt enkelt och okomplicerat?
Jag är ledsen konstant nu mera, tårarna brinner bakom ögonlocken och varje sekund jag är ensam bryter jag ihop, vad är det för tillvaro? Vad hände med mitt liv men mig själv?
Jag vet att vissa kan tycka att jag kanske ska ta och rycka upp mig nu men jag kan inte, vet inte hur för det är så förbannat pissigt ska ni veta.....
Jag hade oxå planer, drömmar som alla andra men för fem år sedan tog det bara slut och dagarna gick över till att börja kämpa...
Efter några år dog även drömmarna ut och så började kampen om att överleva, jag tog dag för dag och ärligt vet jag inte om jag blev särskillt glad för var dag som jag överlevde, för visst hade den enklaste varianten varit att somna och aldrig mer vakna upp.
Men som ni vet har jag ju barnen och dom har på något sätt verkligen fått mig att kämpa trots att jag så jävla många gg velat ge upp, som min mamma alltid sagt så klarar man mer som mamma än man tror och visst är det så.
Men gudarna ska veta hur nära jag varit, man orkar inte hur mkt som helst, kroppen klarar inte heller hur mkt som helst, det finns gränser för alla.
Men har man inte suttit här i denna sits eller i närheten iaf så kan man aldrig föreställa sig hur de är, jag hade aldrig kunnat förstå om jag inte va här eller har varit där jag varit, för det är en sådan sjuk tillvaro att orden inte räcker till för att förklara.
Och om psyket va knas när man va tjock så är det inget mot vad det är idag, man har blivit kränkt gång på gång av dom man verkligen behövt hjälp från, dom har hela tiden skyllt på psyket att man till slut trodde man va totalt galen... först efter kallafakta hände det ngt men sen va det ju samma visa igen och jag förstod inte då och gör det absolut inte idag heller hur man kan blunda och ignorera som dom gjort??!!
Kirurg på kirurg har jag haft någon har avsagt sig mig som dennes patient, någon blev bortkopplad ja ni vet det är inte riktigt någon som vill ta ansvar.
Sen kom ju artikeln i Gt och Expressen, då tog en ny kirurg tag i det och även fast vi haft många meningsskillnader så har han inte avsagts sig mig än iaf.
Jag anser att han kränkte mig för många många herrans år sedan, eller ja det gjorde han på riktigt, men alla kan ändras så lite mer än 7år senare ses vi igen och inför det mötet ville jag bara dö, för jag kommer ihåg hur han bemötte mig den där gången och jag va livrädd att det skulle bli lika igen, men tji fick jag =) på ett bra sätt.
Han tog tag i det, skrev in mig direkt och fixade en plan och där är vi väl nu då.
Efter en del skit på vägen, påståenden och konstiga ideer om vart jag ska slussas men jag säger inte att allt enbart varit hans fel, nejdå det har varit andra läkare inblandade oxå som varit sk experter på andra områden men som enbart pratat ren skit.
Men min kirurg jag har nu han fixade med gastrotuben och att jag fick komma på röntgen i gbg, utan tuben hade jag varit död det vet vi alla, röntgen gav mig svart på vitt att jag inte inbillade mig eller ljög, det gav mig rätten som en seger efter alla turer.
Nu står jag inför beslutet om att genomgå ytterligare en stor buk operation, hur utgången ser ut vet ingen, den är väldigt riskfylld, och vågar verkligen jag riskera något?
Men nu står jag här lika ledsen som åren innan, lika smärtpåverkad som vanligt för att inte tala om besvikelsen jag känner för att det känns som om jag blivit berövad på livet, på det liv jag skulle få.
Jag skulle ju börja leva igen, inte kämpa för att överleva.....
Nej ni livet blev inte som man tänkt sig
 

Kommentarer
Postat av: alexandra

Hej Linda! jag känner inte dig alls, men du ska veta att jag håller tummarna för dig, någon gång ska det fasen vara din tur att må bra1
Kramar

2012-09-04 @ 20:23:34
Postat av: sussie

ja du älskade lilla vän! probleb har ja dom ä inte små,men ja klarar dom. Att du ska ha ett rent helvete känns så förbaskat jobbigt . Mina är ju bara en droppe i havet...men du ska veta att vi alla här älskar dig o naturligt vis de dina .Kramar i massor/Sussie

2012-09-04 @ 21:27:11
Postat av: Ellinor

Älskade unge,du vet att du inte har något val!Lyckan kommer till dig också,det är jag säker på/kramkram

2012-09-04 @ 22:08:38
URL: http://elligrta.bloggo.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0