trasdockanlinda

Hatar den känslan i kroppen, känslan av att ngt är fel fast man inte vet vad det är.. rädd varje gång jag får ont vilket jag får gång på gång varje dag.. hungern gör sig ständigt påminnd oxå..
Lever på popcorn, ris o kaffe vatten oxå då givetvis... jag är trött kroppen är helt färdig..
Rädslan av vad överläkaren på kirurg kommer säga... som jag känner finns de två alternativ på vad han kan säga och det är..
*Tyvärr Linda det finns inget att göra åt detta du måste lära dig att leva med smärtan och för att slippa blodtrycksfall m.m måste du försöka äta ngt var timme..
* Det kommer bli operation där vi stänger igen ditt ärr bråck samt att det ska göras gastroskopi för att ta reda på varför det fastnar när du äter.
Och ni som har varit med i min vårdkarusell vet att en operation för mig går aldrig smärtfritt =( det tillstöter alltid en massa komplikationer o skit därför e jag ju livrädd för att opereras..
Sen har jag ju den ständiga ångesten och den socialafobin som gör att jag avskyr att sova på sjukhuset =( hatar ensamheten där o va borta från mitt hem..
Men just nu gör jag nog vad som helst bara jag får hjälp, för ärligt har jag tappat den livslust man hade, detta är inget värdigt liv..
Smärtan ja har är olidlig o jag kan inte göra ngt, tar min medicin bara för att få sova bort det onda, o det e heller inge kul..
Men ofta vill ja bara gå undan o ta täcket över mig o försvinna fram tills mötet med kirurgen har varit..

För första gången ber jag till högre makter om hjälp för jag är på vippen att ge upp allt....