trasdockanlinda

Förlåt att ni fått vänta på uppdateringen ang röntgen m.m
Natten till tisdagen va ju jobbig, ångest och riktigt ont i magen pga allt runtomkring.
Gick upp på morgonen nervös men ändå rätt oberörd, vilket måste ha att göra med vilket skik jag är i, känns inte som om jag orkar bry mig längre eller må dåligt över att jag ska göra saker.
Sjuktaxin hämtade mig och mamma 8,45 vi skulle ju upp till kirurg först för att ta blodprov, sköterskan som tog dom kände jag mkt väl igen från avd där man legat så många gg, träffa även henne när jag besökte lisa på kss.
Hon kom ihåg mig (haha kändis nu inom kss) hon tyckte jag försvunnit och det är klart jag vägde ju 76 när jag va där sist och nu 49, det gör mkt på en kropp.
Hon fråga om jag hört ngt från Lisa så hon är oxå kändis där ;) vi går väl under rubriken dom jobbigaste gbp patienterna ever ;)
Iaf efter prov tagningen va det ju en stund kvar innan röntgen så vi åkte, eller jag åkte rullstol och mamma körde, ner till butiken hittade lite där till min älskade barn, sen blossa för att ta sig ner till röntgen...
Ni anar inte hur glatt överraskad jag vart över att det inte va en vanlig kontraströntgen då man ska dricka en liter, detta va ngt annat.
Man stod upp och under hela undersökningen blev det att man drack 5 klunkar av ngn tjock vit sörja, som smaka helvete och segt va det.
Jag drack och smärtorna det gav var verkligen från helvetet =( Men vet ni jag gjorde det, och gud vad jag grät, jag grät och grät, trodde magen skulle explodera av denna sörja =(
Men återigen jag gjorde det och det i sig är en enorm seger för mig ska ni veta och nu kan INGEN säga att jag inte gjorde det eller att jag sket i det eller ngt för nu är det gjort och jag är stolt över det!!!!
När vi kom hem va jag i väldigt dåligt skik, sämre än innan jag åkte.
Vet inte om det är för det jag drack, men jag mådde så dåligt och hade så ont, jag kräktes om och om igen..
La mig jätte tidigt och just då va jag i så kasst skik att jag undrade om jag skulle vakna nästa dag, då kan ni tänka er att det va illa =(
Men jag vaknade i morses, och nu mår jag som vanligt, och det är ju inte bra men inte så illa som igår...
Vet ni?
Kampen om rätten till vård fortsätter ett tag till, för hur det än är så vill jag leva, jag vill vara en bra mamma och fru....
Och ni alla där ute som så troget följer mig och orkar kommentera, tusen tack!! Ni får mig att orka lite till, ni får mig att inse att även jag förtjänar att få hjälp, så tack....