trasdockanlinda

I hela mitt liv under min uppväxt, ungdom, ung vuxen ja ni fattar så har jag alltid drömt om att få vara smal...
Man blev förälskad, men den blev aldrig besvarad och jag va alltid säker på att det berodde på hur jag såg ut.
Bland vännerna när man gick i skolan va man aldrig någons första val att vara med, och återigen så va jag då säker på att allt hängde ihop med vikten.
Men i min fantasi värld, om att få vara smal skulle det inte vara så här, jag vet att jag då när jag va ung och inte förstod bättre heller hade lidit av anorexia än att vara tjock.
Jag skar mig då i armarna gång på gång för att döva den ångest jag hade pga min övervikt, en gång när jag va 14 eller 15 bestämmde jag mig för att det fick vara nog så jag tog en överdos tabletter, återigen pga min vikt.
Vikten har påverkat hela mitt liv, och jag har hela mitt liv rättat mig efter hur jag sett ut, skolan blev bara skit för ofta gick jag inte ens dit jag skämdes på tok för mkt så jag ville inte visa mig...
Herregud vad tårar det har runnit pga att jag va tjock.
Och nu.... nu vill jag inget hellre än få backa tiden och va en tjockis igen, visst är livet bra konstigt och tankarna oxå.
Här sitter jag, väger typ 50kg, går inte ut, och umgås inte med någon längre..
Orken är bortblåst, allt är borta och jag är inte den jag en gång va, och jag kommer nog aldrig bli hon igen...
Dom vägskäl man möter på under livets gång är viktigare än man tror, och väljer man fel väg så kan man aldrig vända tillbaka och välja på nytt.
Jag har stått vid många vägskäl och jag har alltför ofta valt fel väg........