trasdockanlinda

att jag öppnar mig för både dom jag känner och för främlingar.
Jag får positiv kritik på min blogg men även negativ kritik och det kan vara tufft.
Jag öppnar mig och släpper in er i det mest heliga jag har, mitt liv, min verklighet.
Jag försöker så gott jag kan dela med mig av min tillvaro, och hur vården har bemött mig under min vikt resa.
Ibland kanske jag inte hittar orden och ibland kanske jag inte kan förklara så bra men jag försöker ge er en rättvis bild av hur jag mår och hur vardagen ter sig för mig.
Att då slås ner av kritik är piss jobbigt ska ni veta, att få skit för vissa saker jag skriver är mer än jag behöver.
Jag kommer inte avsluta bloggen och jag kommer inte sluta skriva så ärligt bara jag kan, men ni har ett val och gillar ni inte det ni läser så behöver ni ju inte, det är inget tvång.
Jag väljer att ha bloggen som ett gnäll plank, som en dagbok, som ett ställe att ventilera mina känslor på, gillas det inte så pissoff typ...
Jag är trött och jag är vek, undernärd och slut orkar inte med en massa skit då, det kanske ni kan förstå, så då är det bättre ni bara slutar att läsa denna blogg i stället.
Och ni andra.. kampen fortsätter ett tag till och som det känns just nu tänker jag inte ge upp, så det så....