ingen tar sitt ansvar


Det är det som är så jävla sjukt det finns ingen plan, ingen har en plan...
Jag fick en liter dropp sen va det inget mer.
För att förklara bättre så här va det:

i torsdags träffa jag smärtläkaren, han såg hur försämrad jag blivit sen december och ställer ett ultimatum,
jag hade två val.
1, han skriver till vct att han inte kan hjälpa mig och han inte tänker skriva ut ngr mediciner mer.
2, jag åker och skriver in mig på beroende enheten och får hjälp att byta medicin från spasmofen till oxynorm samt får näringsdropp så jag får kraft inför somatisk sjukvård.
Fanns inga alternativ så jag åkte i fredags och skrev in mig.
På en beroendeenhet, fick sån panik, men kände att jag hade ju inget att välja på, trotts att jag visste, dom flesta visste att det va somatisk sjukvård jag behövde.
Så på fredagen satte dom in ett näringsdropp och jag fick smärtlindringen.
Jag har hela helgen hållt mig på mitt rum för att jag inte klarat av att träffa de andra patienterna =( (inget illa om dom som personer/individer, men jag ville inte prata med ngn, så jag låtsades att jag inte fanns)
På lördagen tog dom droppet och det va det enda jag skulle få, alltså en liter inget mer =(
Igår steg paniken ännu mer, min syster o hennes kille kom och när dom såg patienterna och mitt rum förstod dom min panik.
Vi kallade in en sköterska och jag förklarade hur jag kände och att jag kände att jag va på fel plats.
Hon förstod.
Hon förstod och hon visste att det jag behövde va somatisk vård så det hon rådde mig till va att åka direkt till akuten på sjukhuset i skövde, och även fast jag skulle få sitta där i flera timmar så tyckte hon jag skulle det för det skulle räcka med att dom såg hur jag såg ut, hon sa det vi kör med öppna kort och du ser för jävlig ut, du behöver vård nu och i det skik du är i kommer dom absolut inte skicka hem dig i.
Sagt och gjort, jag skrev ut mig och vi åkte till akuten.
Men på akuten brydde dom sig inte hur jag såg ut.
Eftersom inget nytt tillstött utan det va samma så såg hon ingen ide att lägga in mig utan jag ska ju till kirurg i mars så jag fick åka hem..
Så jag är hemma, jag är ett vrak och jag får ingen hjälp =(
Det finns igentligen ingen plan, det finns ingen hjälp och jag kommer att dö.

Kommentarer
Postat av: Mille

Vad skönt att sköterskan på avdelningen ändå såg Dig!!! Det måste väl ändå känts skönt, att någon faktiskt sett DIG och inte bara dina besvär.

Detta är ju sjukt, svensk vård 2012, att ingen verkar vilja hjälpa dig. Jag tycker att du är en fantastiskt stark människa som faktiskt "orkar" lämna ut ganska "känlig/privat" information och orkar kämpa för Dig. Även om du kanske inte känner dig stark så tycker jag att du är fantastiskt stark!!!

Ring till avdelningen du var på och be dem om hjälp, de måtte väl ändå kunna hjälpa dig. Dra i alla halmstrån du kan!



Värmande och stärkande kramar till dig även om jag inte känner Dig!

2012-02-20 @ 14:26:23
Postat av: Carina Andersson

Hej vännen

Förstår att du har det jobbigt. Men för varje gång du avbryter behandling eller ej kommer till besök så kommer det att vändas mot dig. Det kan tyckas vara fel men är så det är.

Har du någon mer plan?

Kramar

2012-02-20 @ 14:57:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0