Vilken tur...

Att jag är omgiven av så mycket kärlek <3
Och att jag har så mycket kärlek att ge...
Jag älskar min make, han är min stöttepelare och bästa vän, han ger mig trygghet och en axel att gråta mot.
Han står stadigt medans jag vacklar, han slutar aldrig tro och hoppas.
Han ger mig så mycket kärlek, utan han hade jag inte kommit så här långt...
Och mina älskade barn, gud vad jag älskar dom alla tre, dom har det inte lätt, det kan inte vara lätt oavsett om man är 12, 9 eller 3år att vara tvungen att se sin mamma tyna bort, se mig gå från 160kg till 49kg, jag ska ju vara stark jag ska ju va mina barns allt och det är jag men jag har inte den orken att ge dom allt det jag vill, men en vacker dag, för den dagen måste komma eller hur?
Jag kan ju inte sluta tro, sluta hoppas på att hjälpen ska komma, för det innebär ju att jag ger upp även som mamma och det vägrar jag göra, dom ska få tillbaka sin mamma på ett eller annat sätt.
En vacker dag ska vi göra allt det där vi inte kunnat, och vi ska skratta och gråta ihop, vi ska skapa nya glada roliga minnen ihop.
Om min underbara mamma, så mkt hon gör för mig, för oss <3
Jag kan inte ge henne ngt men jag hoppas hon vet hur ovärdelig hennes hjälp är och jag hoppas hon en vacker dag ska kunna få tillbaka sin dotter.
En vacker dag ska vi oxå kunna göra saker ihop och hon ska återigen få bli bara mamma och mormor, utan att behöva hjälpa mig dygnet runt, till slut ska även hon kunna njuta av ålderns höst..
Älskar min mamma mer än ord kan beskriva.
Och min fina storasyster, hon finns, hon hjälper och stöttar.
Många gånger vet jag inte vad jag hade gjort utan henne, älskar henne så enormt mycket och jag hoppas att även hon kommer få tillbaka sin lillasyster, att vi ska kunna hitta på saker ihop bara hon och jag, åka och shoppa, ta en fika, umgås.
Skratta och skapa nya glada minnen, länge sedan vi hittade på ngt, länge sedan jag va stark nog..
Detta är min lilla familj, ibland är den lite trasig men vi finns alltid där för varann.
Vi har nog varit med om mer motgångar än andra under åren som gått, och vi ska ta oss igenom detta oxå.
Jag ska gå levande ur detta, jag vill inte dö jag tänker inte dö....
Kärleken från min familj gör att jag orkar ett tag till....

Kommentarer
Postat av: Heidi

Fantastiskt att få den kärleken när man behöver det som mest. Jag har följt din fruktansvärda resa ett tag men har inte skrivit så mycket.



Det är iallfall svårt att förstå hur det kan ha gått så här långt och varför du inte får hjälp men förstår att du inte kan berätta allt i din blogg...



Jag hoppas verkligen på att du ska få hjälpen snart. Man blir så fruktansvärt arg när man läser allt du råkat ut för och hur du måste leva.



Min resa har gått så frukansvärt lätt så att jag skäms när jag läser om ditt helvete. Det är så fel på nåt sätt att det går så himla bra för vissa och att allt bara går fel för andra.



Många många kramar och hoppas att du får hjälp snart.

2012-02-26 @ 12:25:38
URL: http://bypassoperation.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0