10dagar kvar...
Nervositeten ökar för var dag.Jag försöker att slå bort allt som har med den att göra men de funkar inte hela tiden då saker måste ordnas o planeras då det ska rulla på även här hemma.Och jag vill ju inte vara ensam på sjukhuset, speciellt dagarna efter op.Jag har så otroligt dåliga erfarenheter av bemötandet av olika i personalen då jag varit ny opererad och det har etsat sig fast.Nu när jag låg inne sist va det riktigt bra personal och bemötandet va jätte bra.Såg då att viss personal inte va kvar o ny kommit dit.min absoluta favvo hade slutat o de kändes skit :-(Men iaf så ska det planeras hur min make och min mamma ska komma.Det blir iaf att dom får byta av varann så en kommer på morgonen o en på eftermiddagen, det handlar om dom första dagarna kanske dom första 3-4dagarna.Så de är lite pussel med det.Sen behöver jag prata med barnen om att jag ska iväg och min äldsta tjej kommer ju först måndag då kan ja prata men henne.. sonen pratade jag lite med idag och när jag frågar om han tycker de är väldigt jobbigt bröt han ihop totalt och tårarna bara spruta :'( stackars liten han är ju bara tio år men grejen är den att han är sten hård o visar inte känslor utan håller de inom sig vilket jag inte tycker om och i längden är det ju inte bra.men han fick mig att förstå bättre, förstå hur jobbit o svårt detta är för honom, min älskade lilla kille <3Nu får vi se vad den stora säger...Lilla minstingen förstår ju inte så och de är riktigt skönt...Så det är många som mår skit här pga mig eller pga sjukvårdens nonchalans :-( fy fan..... usch.Tycker de e för jävligt och inget kan jag göra för mina nära för att dom ska slippa oroa sig och må dåligt för min skull, slippa fälla alla tårar :-( Jag känner att jag måste göra operationen jag måste hoppas på den..Fy vad tufft allt ska vara hela tiden oxå.Men nu tar jag en liten paus från mina op tankar och tar helg med familjen :-)Skriver säker något pladder senare eller i morgon..Ha en underbar fredag <3
Kommentarer
Trackback
