så här är det, tyvärr...

Ni får utsäkta om de blir stavfel men skriver på mobilen o knapparna är så små men hoppas ni ska förstå ändå.
Orkar inte gå igenom de ja skrivit för att rätta.

Innan min sista tid hos kirurgen, då jag skulle få knapp o även prata om kommande operation så mådde jag riktigt dåligt.
Både psykiskt o fysiskt, ni som har eller har haft ångest vet hur illa det kan vara och magen va helt paj.
Så min lilla ork jag hade gick till mina barn o mitt hem, försökte hitta på saker med barnen osv ja ni förstår o då fanns de ingen ork till annat så jag prioritera bort allt annat.
men tänkte att när ja träffa kirurgen skulle allt bli bra och jag skulle orka ha kontakt med mina vänner, dom jag alltid har haft vet jag att om de så skulle gå någon månad eller så utan jag hör av mig vet jag att dom förstår o finns där när min ork e tillbaka, för man känner mig.
När jag o katja gick den dagen till kirurgen så va ja inte nervös o jag va säker på att de skulle gå hur smidigt som helst haha till o med katja va betydligt mer nervös än jag.
Tyvärr vet vi ju att de sluta med att de gick inte smidigt.och jag lämnade rummet med sjuk ångest och tårar som bara spruta.
Jag fick tom ordna så det blev en akut tid med psykiatern några dagar senare o som tur va så just den dagen va katja här så hon kunde köra dit mig.
Fick stark medicin för att jag skulle orka med veckorna som va fram till operation och det va ju tur då det skulle fortsätta hända sakerna veckorna som följde.
sen vet ni ju om turerna till akuten och inläggningarna.
och ni vet om det som hände nu vid sista färden till akuten... och som ni vet, återigen iaf ni som verkligen känner mig så hatar jah att be om hjälp...
Tillslut iaf så erbjöd katja att köra in mig men hon kundd inte va med så hon o hennes bebis tog bilen från skövde o hämta mig o återigen tillbaka till skövde och in till akuten.
Och vad som hände efter vet ni ju oxå allt med gastroskopin och allt dom fann och där är vi ju nu kan man ju säga...
Jag fick ju smärtlindringen och den tar jag nu och helt seröst vilken skillnad på smärtan.
men iaf då fick jag oxå veta när open skulle bli o det förändrade oxå mina prioriteringar, för nu är det så att tiden innan op ger jag mina barn, och att hitta på saker med dom.
Jag ber om ursäkt till er som tycker ni blivit bortglömda grejen är den att de har ni inte blivit men just nu kommer ni inte först i prioriteringarna tyvärr.
Och jag hoppades o trodde att ni kanske förstod det.
Men de va inte så och jag ber om ursäkt för jag inte hörde av mig o förklarade det för er men tyvärr tog jag för givet att alla förstod så återigen förlåt för det...
Och tjaffs o bråk det prioriteras helt bort nu så skickar man sms eller mail eller skriver på fb om sånt som innehåller gnabb av ngt slag, läser jag första meningen sen tar jag bort de så ni kan återkomma med sånt efter min operation.
Nu är det bara två veckor kvar så prioritering är familj hem o närmaste vänner, dom som förstår hur illa det är nu.
läser inte igenom vad jag skrivit men hoppas man nu förstår hur jag tänker...
hade fundrringar på att ta bort kommentar funktionen men ni underbara som skriver där jag känner att de stödet behöver jag.
Kommer nog stänga ner min fb ett tag nu fram över så ni vet om det oxå....

Kommentarer
Postat av: UllaBella

Använd dig av vänner och personer som ger dig kraft.
Dom andra? Dom finns inte, bestäm dig för det!
Lycka till tjejen!

2012-10-21 @ 21:49:32
Postat av: Ylva

Massor av styrkekramar, du finns i mitt hjärta.

2012-10-21 @ 23:56:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0