jag är oxå hungrig....
För bara för att jag inte kan få behålla ngn mat så innebär ju inte det att jag är mindra hungrig för det.
Kanske hade det varit enklare om man inte kände hungern utan att kroppen hade vant sig vid att inte få ngt.
Försökte med kokt potatis igår i hopp om att det skulle få stanna kvar och att det skulle mätta lite, men x antal timmar senare kom den stakars lilla potatisen upp, och jag kände hur tårarna rann...
Jag varken orkar eller vill kräkas längre, det knäcker mig psykiskt mer än någon kan ana.
Igår fick jag en tid till smärtkliniken i falköping om ca 2v jag kan ju inte annat än hoppas även på deras hjälp med smärtlindringen, för vad ska jag göra nästa vecka när jag ringer ner för att spasmofenen är slut och dom säger nej?
Jag vet och har förstått att det är stark smärtlindring men det är ju det enda som hjälper så tanken på att inte ha den är mer än tuff, för jag vet hur ont jag har utan och hur mkt tårar som kommer rinna.
Det dåliga samvete jag får inför barnen när dom är tvugna att se mig ha så ont, för jag kan inte dölja dom smärtorna då dom är så enorma.
Och hur läkaren kunde rekomendera alvedon är för mig ett mysterium.
Har ju bla provat oxynorm och oxycontin men det fungerade inte alls...
Min make sa att i sverige ska inte en patient behöva gå och ha smärtor så man kan ju hoppas att det är rätt för jag vet verkligen inte hur jag ska orka ha så sjukligt ont...
The life go´s on.....
Usch så du har det.
Kan dom inte operera in en pacemaker i magen som gör att magsäcken/tarmen för ner maten rätt väg så att du slipper kräkas.
Det där med smärtlindring är svår, har själv svår kronisk smärta i rygg,nacke och huvud. Får bara alvedon bara för att dom inte tycker att jag ska få ren morfin:( Har provat det mesta och det är bara morfin som funkar eller en rejäl stänkare och det kan man ju inte ta varje dag.
Kram Jenny
Hej.. jag följer dig varje dag sen programmet och jag har kommenterat någon gång efter det.
Jag har en undran som jag tänkt länge på och som jag nu känner att jag måste fråga dig om.
Vad tror du skulle hända om du reverserade GBP:n? Alltså opererade tillbaka magsäcken som den var innan.
Är det en tanke du har haft och som du har pratat med dina läkare om?
Är det någon som har föreslagit det för dig?
Innan min operation frågade jag om det var någon som hade opererat tillbaka sig och min läkare sa att det är marginellt med personer, men ja, det finns de som har gjort det. Inte på hans sjukhus eller av honom dock.
Jag tänkte på det när det gäller dig, för dina problem började ju efter operationen, så uppenbarligen är det ju något där som gått fel, även om de inte hittar vad.
Fördelen med en GBP är ju att inget faktiskt tas bort, utan allt finns ju kvar i magen och kan "kopplas på" igen om det skulle vara så..
Jag lider verkligen med dig och det du går igenom önskar jag inte ens min värste fiende om jag hade haft en..
kram
Goa söta rara,nu hållir vi tummarna att smärtkliniken kan hjälpa dej,dom är ju iaf proffs på smärta!!!Kramelikram
