lite till
3,5år har gått av ren jävla pina, inget har blivit bättre och min kropp faller samman.
Så många år av kräkningar dagligen, vissa hade nog redan kastat in handduken o har man inte det som jag har det så kan man inte förstå inte ens föreställa sig...
Att kräkas i stortsett varje gång då man försöker äta ngt är inte en norrmal tillvaro.
Samtidigt kan jag förstå er läsare att min blogg inte längre e kul o läsa, men det e frivilligt.
ni som fått mina inloggningsuppgifter har val möjligheten att inte läsa.
Jag kan inte ljuga i bloggen o säga att livet är rosen skimmrande då det är helt nattsvart.
Skriver i bloggen som om det vore min dagbok i hopp om att jag en vacker dag ska kunna gå tillbaka o se att livet kanske blivit lite lättare, fast i nuläget vette fan om det kommer att hända.
Saknar den jag var, iom denna magoperation förlorade jag mig själv och idags läget vet jag inte vem jag är...
Har tappat bort mig själv.
Förr kunde jag se ljusglimtar varje dag men nu mer är det en kamp.
jag vet oxå att jag måste vinna kampen för att återigen kunna fungera som en mamma och en fru till Anders, men hur var o när vet jag inte.
Resan till att få tillbaka ett värdigt liv har nog sakta men säkert börjat men vägen är otroligt lång o krokig.
och det värsta är att jag måste ha orken för att få bli bra, orken att få läkare o kirurger att lyssna.
Fattar inte varför det blev så här, tycker jag fått kämpa hela mitt liv o tycker jag kunde få må bra nu..
Känns ofta som om dom som varit otursföljda hela sitt liv fortsätter att vara det =(
Alla år av fettma o mobbning... alla självdestruktiva handlingar pga det... jag ville ju få gå ner i vikt o vara vacker för att kunna visa mobbarna att jag kunde oxå bli smal o fin.
Men i dags läget vill jag inte vara smal...
Alla säger smal=lycklig
Fet=olycklig
Dra åt helvete vad fel dom har!!!
Jag va mkt lyckligare som 160kg tung än jag är idag...
Men nu finns ingen återvändo.....................................
detta är mitt öde o det är väl bara att kämpa för att hålla sig flytande...
Så många år av kräkningar dagligen, vissa hade nog redan kastat in handduken o har man inte det som jag har det så kan man inte förstå inte ens föreställa sig...
Att kräkas i stortsett varje gång då man försöker äta ngt är inte en norrmal tillvaro.
Samtidigt kan jag förstå er läsare att min blogg inte längre e kul o läsa, men det e frivilligt.
ni som fått mina inloggningsuppgifter har val möjligheten att inte läsa.
Jag kan inte ljuga i bloggen o säga att livet är rosen skimmrande då det är helt nattsvart.
Skriver i bloggen som om det vore min dagbok i hopp om att jag en vacker dag ska kunna gå tillbaka o se att livet kanske blivit lite lättare, fast i nuläget vette fan om det kommer att hända.
Saknar den jag var, iom denna magoperation förlorade jag mig själv och idags läget vet jag inte vem jag är...
Har tappat bort mig själv.
Förr kunde jag se ljusglimtar varje dag men nu mer är det en kamp.
jag vet oxå att jag måste vinna kampen för att återigen kunna fungera som en mamma och en fru till Anders, men hur var o när vet jag inte.
Resan till att få tillbaka ett värdigt liv har nog sakta men säkert börjat men vägen är otroligt lång o krokig.
och det värsta är att jag måste ha orken för att få bli bra, orken att få läkare o kirurger att lyssna.
Fattar inte varför det blev så här, tycker jag fått kämpa hela mitt liv o tycker jag kunde få må bra nu..
Känns ofta som om dom som varit otursföljda hela sitt liv fortsätter att vara det =(
Alla år av fettma o mobbning... alla självdestruktiva handlingar pga det... jag ville ju få gå ner i vikt o vara vacker för att kunna visa mobbarna att jag kunde oxå bli smal o fin.
Men i dags läget vill jag inte vara smal...
Alla säger smal=lycklig
Fet=olycklig
Dra åt helvete vad fel dom har!!!
Jag va mkt lyckligare som 160kg tung än jag är idag...
Men nu finns ingen återvändo.....................................
detta är mitt öde o det är väl bara att kämpa för att hålla sig flytande...
svart på vitt
Intyg från vct läkaren Beate.. 2010-09-03
Ovanstående patient har tät kontakt med vårdcentralen.
Känd med gastrointestinala besvär, efter en gastric by pass operation och komplikationer.
Har en kronisk b12-vitaminbrist i samband med operation.
Känd med benlängdsskillnad, besvär i muskuloskeletala systemet i form av värk, rörelseinskränkningar, nedsatt uthållighet och orkeslöshet.
Känd med diagnosen ångest, social fobi och grov inskränkning av koncentrationsrubbningar.
Ovanstående patient har tät kontakt med sjukvården, får läkemedel via specialister på KSS och öppenpsyk.
har desutom kontakt i form av terapi och samtal.
Den här patienten är väldigt tagen av sina kroppsliga och psykiska besvär.
pga en oerhört grav socialfobi, ångest och nedsatt uppmärksamhet har hon svårt att träffa folk eller att ha kontakt med främmande personer.
Hon är nedsatt i uthållighet, kraft och rörelseförmåga pga bristsituation efter magoperation och påverkan av muskelatur och skelett.
Provsvar 2010-09-20
Lever och njur värden tyder på undernäring, att patienten ej får i sig tillräkligt med mat.
De vita blodcellerna ligger på gränsen.
Väntar på de sista prov svaren som ej kommit ännu...
Så vad ska hända nu???
Ja om jag visste det skulle kanske livet vara lättare för just nu är jag på bristnings gränsen och tårarna bränner under ögon locket... hatar detta hatar att vara så svag att varje rörelse e jobbigt och tårarna är nära hela tiden.
Några säger att de bara e att åka in för o få hjälp eller kämpa sig till det, men utan energi och utan medicin som fungerar bra är det sten kört då sitter jag här och går sönder mer o mer för var dag som går.
Har fått tid för gastroskopi i slutet av oktober men sen då, hur ska jag få behålla maten? När inte ens näringsdryckerna stannar kvar?
Vill du byta bara ngn dag? jag är villig att låta er förstå hur det är att vara jag och att det inte är konstigt att man vill ge upp, en del får det att låta som om jag bara gnäller och att de kanske inte är så farligt, men helt ärligt försök ha mitt liv en dag eller en vecka ni kommer inte klara det, för det är inte ett liv värt att leva.
Den sista tiden nu har jag ofta känt att jag vill kasta in handduken, men jag kan ju inte jag har min make o mina underbara barn, men jag hittar inte energin att kämpa för att få må bra...
I morgon ska jag träffa den nya psykologen för första gg och jag hoppas hon är bra o att det kommer fungera, hon har utbildning i kbt terapi kanske det jag behöver just nu..
Men samtidigt behöver jag hjälp med denna kropp, men hur eller med vad har jag inte en aning om =(
Livrädd att bli inlagd på kss igen vill inte vara där, vill va i mitt hem min säng med min familj, inte på ngt äckligt sjukhus ensam....
Vill inte heller att dom ska komma på att en ny operation behöver göras för helt ärligt efter var gång dom öppnat mig har jag blivit sämre och det är ju inte det jag strävar efter...
Så nu har jag fått ur mig allt detta iaf o de e skönt..
Inte för att de e ngt skoj o läsa men skönt o ventilera iaf ;)
Ovanstående patient har tät kontakt med vårdcentralen.
Känd med gastrointestinala besvär, efter en gastric by pass operation och komplikationer.
Har en kronisk b12-vitaminbrist i samband med operation.
Känd med benlängdsskillnad, besvär i muskuloskeletala systemet i form av värk, rörelseinskränkningar, nedsatt uthållighet och orkeslöshet.
Känd med diagnosen ångest, social fobi och grov inskränkning av koncentrationsrubbningar.
Ovanstående patient har tät kontakt med sjukvården, får läkemedel via specialister på KSS och öppenpsyk.
har desutom kontakt i form av terapi och samtal.
Den här patienten är väldigt tagen av sina kroppsliga och psykiska besvär.
pga en oerhört grav socialfobi, ångest och nedsatt uppmärksamhet har hon svårt att träffa folk eller att ha kontakt med främmande personer.
Hon är nedsatt i uthållighet, kraft och rörelseförmåga pga bristsituation efter magoperation och påverkan av muskelatur och skelett.
Provsvar 2010-09-20
Lever och njur värden tyder på undernäring, att patienten ej får i sig tillräkligt med mat.
De vita blodcellerna ligger på gränsen.
Väntar på de sista prov svaren som ej kommit ännu...
Så vad ska hända nu???
Ja om jag visste det skulle kanske livet vara lättare för just nu är jag på bristnings gränsen och tårarna bränner under ögon locket... hatar detta hatar att vara så svag att varje rörelse e jobbigt och tårarna är nära hela tiden.
Några säger att de bara e att åka in för o få hjälp eller kämpa sig till det, men utan energi och utan medicin som fungerar bra är det sten kört då sitter jag här och går sönder mer o mer för var dag som går.
Har fått tid för gastroskopi i slutet av oktober men sen då, hur ska jag få behålla maten? När inte ens näringsdryckerna stannar kvar?
Vill du byta bara ngn dag? jag är villig att låta er förstå hur det är att vara jag och att det inte är konstigt att man vill ge upp, en del får det att låta som om jag bara gnäller och att de kanske inte är så farligt, men helt ärligt försök ha mitt liv en dag eller en vecka ni kommer inte klara det, för det är inte ett liv värt att leva.
Den sista tiden nu har jag ofta känt att jag vill kasta in handduken, men jag kan ju inte jag har min make o mina underbara barn, men jag hittar inte energin att kämpa för att få må bra...
I morgon ska jag träffa den nya psykologen för första gg och jag hoppas hon är bra o att det kommer fungera, hon har utbildning i kbt terapi kanske det jag behöver just nu..
Men samtidigt behöver jag hjälp med denna kropp, men hur eller med vad har jag inte en aning om =(
Livrädd att bli inlagd på kss igen vill inte vara där, vill va i mitt hem min säng med min familj, inte på ngt äckligt sjukhus ensam....
Vill inte heller att dom ska komma på att en ny operation behöver göras för helt ärligt efter var gång dom öppnat mig har jag blivit sämre och det är ju inte det jag strävar efter...
Så nu har jag fått ur mig allt detta iaf o de e skönt..
Inte för att de e ngt skoj o läsa men skönt o ventilera iaf ;)
fan jävla skit
Just nu finns inte orken o blogga..
Vet faktiskt inte vad som händer mig, denna kropp är ett stort mysterium.
För att vara ärlig utan att överdriva så håller min kropp på att dö.. sakta bit för bit...
Och jag vet inte vad jag ska göra längre =(
Jag är livrädd, varje dag, känns som om jag har fått svårt att få i mig den luft jag behöver så nu får ja be anders kolla om ja andas när ja sover på dagen =//
probemet med mig är att jag inte söker hjälp innan de nästan e för sent, hatar att träffa läkare o skit, vill väl inte veta mina riktiga fel.
Som med gallblåsan... ja försökte allt tom att ta sömntab o sova bort de onda så hela blåsa höll på att spricka, sen blev de infektion men de tog ett tag innan ja åkte in =/
När jag skulle ha my med planerat snitt fick ja ont i magen, men fick för mig att de va oro haha ja hade öppnat mig x antal cm o hade värkar, hade inte tänkt o åka då heller ju...
Säkert lika ofta som ni tänker tanken att ja måste va hypokondriker så tänker jag det oxå, för hur kan de va möjligt att må så här?
Allt skulle ju bli bättre än bra bara ja gick ner i vikt!!!
idag stanna vågen på 74,2!!! o ja e inte lycklig det är ytterligare ett bevis på att ja inte får i mig näring ju.
Jag har värk från fötterna o hela kroppen att ens ställa sig upp är en pers..
Att gå till köket gör mig andfådd, att röra mig gör mig anfådd o ja får kämpa för luften...
Jag hatar mig själv o min kropp..
Allt är åt helvete och inget har blivit bättre efter min viktnedgång, önskar så att man kunde spola tillbaka tiden o aldrig gjort denna magoperationen..
Jag är ledsen varje dag, besviken på hur det har blivit.
Depritionen är ett faktum...
Ska ringa vct i morgon o se om de kommit ngt av provsvaren...
Uppdaterar när ja orkar
Vet faktiskt inte vad som händer mig, denna kropp är ett stort mysterium.
För att vara ärlig utan att överdriva så håller min kropp på att dö.. sakta bit för bit...
Och jag vet inte vad jag ska göra längre =(
Jag är livrädd, varje dag, känns som om jag har fått svårt att få i mig den luft jag behöver så nu får ja be anders kolla om ja andas när ja sover på dagen =//
probemet med mig är att jag inte söker hjälp innan de nästan e för sent, hatar att träffa läkare o skit, vill väl inte veta mina riktiga fel.
Som med gallblåsan... ja försökte allt tom att ta sömntab o sova bort de onda så hela blåsa höll på att spricka, sen blev de infektion men de tog ett tag innan ja åkte in =/
När jag skulle ha my med planerat snitt fick ja ont i magen, men fick för mig att de va oro haha ja hade öppnat mig x antal cm o hade värkar, hade inte tänkt o åka då heller ju...
Säkert lika ofta som ni tänker tanken att ja måste va hypokondriker så tänker jag det oxå, för hur kan de va möjligt att må så här?
Allt skulle ju bli bättre än bra bara ja gick ner i vikt!!!
idag stanna vågen på 74,2!!! o ja e inte lycklig det är ytterligare ett bevis på att ja inte får i mig näring ju.
Jag har värk från fötterna o hela kroppen att ens ställa sig upp är en pers..
Att gå till köket gör mig andfådd, att röra mig gör mig anfådd o ja får kämpa för luften...
Jag hatar mig själv o min kropp..
Allt är åt helvete och inget har blivit bättre efter min viktnedgång, önskar så att man kunde spola tillbaka tiden o aldrig gjort denna magoperationen..
Jag är ledsen varje dag, besviken på hur det har blivit.
Depritionen är ett faktum...
Ska ringa vct i morgon o se om de kommit ngt av provsvaren...
Uppdaterar när ja orkar
läkar besök
min läkare på vct är helt underbar!!!
Jag hade nog inte fått ens hälften av all hjälp hon gett mig om ja hade haft ngn annan läkare.
Idag tyckte ja att det va extra jobbigt att gå ner och jag va på g att vända många många gg, men jag stannade =) *stolt*
Hon började med att säga att jag såg blek ut o frågade hur jag mådde, ja förklarade då hur det e...
Hade med mig ett block med punkter jag skulle ta upp.
Dels behövde jag min medicin lista för att ansöka om tandvårdskortet, sen behövdes oxå ett läkar intyg på den fysiska biten.
Hon skulle fixa detta inga problem.
Sen förklara jag att jag inte klarar av att ta vitaminerna längre eftersom ja kräks varje dag är det inge mysigt, så jag skulle få b12 sprutan i stället men eftersom jag inte tagit den på så länge skulle ja ta en spruta i veckan under 4v sen blir de inte lika ofta.
Hon ordinerade provtagning för o kolla upp värdena, denna gången tog hon med allt.
Beroende på hur dom ser ut så verka de som om jag kan få kalcium spruta oxå..
Hon är orolig över kräkningarna och skicka remiss på gastroskopi.
Ryggen e ju trasig och ho sa den har blivit sämre =(
Men det går inte o laborera för mkt med olika mediciner då jag gjort gbp open =//
Sen sa hon att hon har en plan för mig bara jag blir lite bättre psykiskt, hon vill ha mig på en värme behandling, där dom anväder värme i form av bad, värmande stenar, mkt massage och sånt... ho trodde det skulle hjälpa min kropp lite, men som sagt det e ju inget som funkar nu.
Hon sa det att jag är en svår patient med tanke på att jag har så svårt att ta mig ut... jag tackar ju nej till de mesta så som sjukgymnastik och simmning...
Verkar som om det blir röntgen igen oxå, men då kollar dom även mjukdelarna...
Finns massa o skriva om dagens möte med läkaren, men fortsätter i morgon då jag e så trött nu...
ha en bra fredag alla
kram kram
Jag hade nog inte fått ens hälften av all hjälp hon gett mig om ja hade haft ngn annan läkare.
Idag tyckte ja att det va extra jobbigt att gå ner och jag va på g att vända många många gg, men jag stannade =) *stolt*
Hon började med att säga att jag såg blek ut o frågade hur jag mådde, ja förklarade då hur det e...
Hade med mig ett block med punkter jag skulle ta upp.
Dels behövde jag min medicin lista för att ansöka om tandvårdskortet, sen behövdes oxå ett läkar intyg på den fysiska biten.
Hon skulle fixa detta inga problem.
Sen förklara jag att jag inte klarar av att ta vitaminerna längre eftersom ja kräks varje dag är det inge mysigt, så jag skulle få b12 sprutan i stället men eftersom jag inte tagit den på så länge skulle ja ta en spruta i veckan under 4v sen blir de inte lika ofta.
Hon ordinerade provtagning för o kolla upp värdena, denna gången tog hon med allt.
Beroende på hur dom ser ut så verka de som om jag kan få kalcium spruta oxå..
Hon är orolig över kräkningarna och skicka remiss på gastroskopi.
Ryggen e ju trasig och ho sa den har blivit sämre =(
Men det går inte o laborera för mkt med olika mediciner då jag gjort gbp open =//
Sen sa hon att hon har en plan för mig bara jag blir lite bättre psykiskt, hon vill ha mig på en värme behandling, där dom anväder värme i form av bad, värmande stenar, mkt massage och sånt... ho trodde det skulle hjälpa min kropp lite, men som sagt det e ju inget som funkar nu.
Hon sa det att jag är en svår patient med tanke på att jag har så svårt att ta mig ut... jag tackar ju nej till de mesta så som sjukgymnastik och simmning...
Verkar som om det blir röntgen igen oxå, men då kollar dom även mjukdelarna...
Finns massa o skriva om dagens möte med läkaren, men fortsätter i morgon då jag e så trött nu...
ha en bra fredag alla
kram kram
