trasdockanlinda

Ont som fan, och trött så jag ligger mest därför ingen ork att uppdatera heller =(
Min syster va här o tog lite kort som jag lägger in..
Va rädda om er tills vi hörs igen..









På detta sista kort ser de ut som om ja har en stor mage men det e bara hud som åker kana åt sidan när ja ligger så =/

Ni som känner mig kan ju se hur jag håller på att försvinna, vill inte gå ner mer utan upp i stället. Djup suck

GE MIG MITT LIV TILLBAKA!!!
Jag är så less på detta nu och orken börjar sina..
Alla, eller nästan alla mår så fruktansvärt bra efter sina operationer, okej fine, men jag gör ju inte det..
Ser ni mig kasta skit på er som mår bra, NEJ för jag är så glad för eran skull att ni slipper detta helvete jag får kalla mitt liv..
Jag vill inte mer, vill inte ha smärtorna, vill inte gå ner mer i vikt, vill ju för fan få leva oxå...
Jag är som en 90årig kärring o klarar inget..
Ni säger att om man vill ha hjälp får man den men de e ren jävla bullshit ska ni veta, för jag får ingen hjälp, det enda dom säger är att jag ska ge det tid!! vad e det för jävla idiotier?
Jag har gett det tid, många år till och med, men jag blir sämre o när ska man ta sitt ansvar o ge patienter den vård som behövs, eller ska dom helt enkelt vänta tills jag dör o då säga oj vi gjorde ett misstag men alla kan fela??

Känns som om jag står vid ett vägskäl just nu...
Ena vägen fortsätter som den gör, medans den andra vägen går till nangijala...
Vilken väg är rätt?
Följa ens hjärta?
Jag vet inte längre någonting, inget mer än jag blir sämre o sämre....
Kom på mig själv när ja satt på balkongen att jag börja skriva ett brev till min make... i den stunden visste jag inte hur länge min kropp skulle orka o det kändes som om den höll på att ge upp.
Var dag är en enorm kamp mina kära läsare, en kamp jag håller på att förlora...



Visst är man sexig när man ligger på sidan =(
hela höftbenet sticker ut o de finns inte mkt kvar på benen.
Det som hänger neråt är den underbara överskottshuden på magen... blää

Måste lämna ett livs tecken antar jag..
Vet inte vad man ska säga om mig o min kropp i detta läge?
Att det är sämre, absolut =(
Jag har såna smärtor i magen så ni anar inte, kan va uppe korta stunder o sitta korta stunder för smärtan blir vidrig.
Siffrorna på vågen minskar och nu stannar det på 62,4kg
I detta läge spelar det ingen roll om jag så går ner gram för jag vill INTE gå ner mer i vikt.

Påskafton idag då och det handlar ju oftast om mat.
min familj sitter i köket och äter påsk bord medans jag ligger i soffan med smärtor o försöker pilla i mig en köttbulle o lite rödbetssallad mm livet är underbart nästan jämnt.

Vet inte vad som kommer hända framåt vet inte längre var man ska vända sig?
Ska ju på återbesök om ca 1v men inte blivit kallad ännu, känns inte jätte skoj att träffa den kirurgen om jag ska va riktigt ärlig =( men i detta läge måste jag annars skrivs det väl ngt korkat i journalen.

Tusen tack igen för era fina kommentarer <3 betyder allt.
Tyvärr är det så att många mäniskor som har ngt inre tvång av att läsa bloggen fast dom inte gillar det jag skriver om MIN kropp!! som bara kastar skit i sina kommentarer har gjort att jag starkt funderar på att ta bort den funktionen att man ska kunna lämna en kommentar.
sammtidigt känns det tråkigt för ni goa som lämnar avtryck berör mig..

Funderar vidare

Just nu har vi inget internet =( skit jobbigt är det då vi va säkra på att vi hade det till juni...
men tanken är att jag ska kunna bli aktiv på onsdag igen så jag kan fortsätta med bloggandet..

Jag har fortfarande väldigt ont o ligger mest =( inge skoj alls kan jag ju lova.
Svårt med maten o mår sjukt illa mest hela tiden, funderar på om det snart är dags att bara acceptera sitt öde?
Varför skulle en förändring ske nu efter 4år och 3mån? Urk o skit är vad det är.
Less på allt just nu, less på kroppen, less på psyket, less på folk man faktiskt trodde va ens vänner... fan helt enkelt.
Blir irriterad oxå *morr*

På onsdag har jag en hel dag med min kontakt person =) hoppas jag orkar o klarar allt det jag vill göra, men det borde gå med henne hon är riktigt bra.

Saknar min gogumma Lisa, så härligt att umgås med henne då man kan va den man är för hon vet och förstår hur det är att må så här då hon själv mår skit efter sin gbp... trivs i hennes o hennes familjs sällskap så ja hoppas verkligen vi träffas snart <3

Återkommer på onsdag mina trogna läsare o tusen tack för era kommentarer <3

Borde verkligen uppdatera oftare, men orken och inspirationen är totalt borta =(
besvikelsen av den sista operationen knäckte mig totalt och jag som hade ngn tro om att jag skulle kunna få skriva här o berätta att allt vände, att livet va på väg åt rätt håll men inte..
Jag har så ont och jag kräks än och mår illa som fan, efter den sista open har ngt mer hänt som jag inte haft tidigare och det är överkänslig mot lukter fram för allt kött =( jag mår så illa av kött lukt även om man gör köttfärssås, hade man inte vetat bättre hade man ju kunnat tro jag va gravid men så är inte fallet.
Så detta med att man ska försöka få i sig protein e stenkört, får äckel känsla av kött o ägg och det känns ju inte jätte bra =(
men ni ska veta att jag kämpar fast jag helst hade gett upp, men min familj behöver mig det vet jag så jag försöker få i mig lite då och då, isglass lite och ofta, stekt potatis kan fungera oxå och fil/yougurt i små mängder så det är väl vad som fungerar nu, försöker med apelsin dryck oxå lite under hela dagen, men ni ska veta hur sjukt törstig jag är =// Och tanken på att få dricka ett glas vatten gör mig tokig.
Skulle nog göra vad som helst för att få dricka kallt vatten, eller vatten överhuvudtaget men de går inte för det kommer upp direkt.
jag är så sjukt less på detta och i min värld trodde jag aldrig att en ny operation kunde göra livet sämre, men gud vad fel jag hade.
Jag fortsätter att bryta ihop ett antal gg om dagen och jag tycker inte det är rättvist längre =(

Ska försöka uppdat oftare men det känns som om jag aldrig har ngt viktigt att skriva och allt känns enbart som gnäll och det får jag ju oxå ofta höra i kommentarerna =(
Kan fortfarande inte förstå varför man läser en blogg om man bara ska kasta skit på den personen?
Varför lägga den energi att följa en blogg då? Återigen så tycker jag att ni kan hålla era elaka kommentarer för er själva!

Läget blir lixom inte bättre =( börjar bli väldigt orolig.. bara ligger och har så ont, försöker peta i mig lite då o då men de går inge bra =// dagens intag har bestått av en och en halv isglass, 4klunkar vatten o en halv dl fil.. inte kräkts än iaf.. hungrig,ledsen,trött och rädd, vad är detta för liv?
Ringde avd idag då min värk medicin är slut och jag fråga sköterskan hur länge man skulle vänta innan det vänder då kirurgen sist sa att jag fick ge det tid, hon tyckte de va bäst om ngn kirurg ringde och eftersom en av dom inte betett sig så bra sa hon att den kirurgen jag gillar skulle komma dit under dagen så hon skulle be han skriva recept men även ringa upp mig så jag kunde få svar på frågorna...
Han ringde inte =( sköterskan ringde bara o sa att receptet va klart sen va det inge mer med det...

Men iaf så länge jag mår så här kan ja inte uppdat så ofta då det gör så ont att sitta även stå, och det gör ju ont när jag ligger oxå så jag får ha spy påsen i handen för när det e dags att kräkas så kommer det bara.
Så less på detta men ja skriver mer så fort jag orkar.

Ni som inte har ngt vettigt att skriva mer än att kasta skit behöver INTE ödsla energi för att skriva, ni får ha eran åsikt men ha den inte i min blogg och eftersom ni stör er så in i helvete på mitt mående o mina komplikationer förstår jag inte varför ni läser här överhuvudtaget, läs då i stället bloggarna som finns där operationen varit lyckad!!

Sen vill jag tacka er goa mäniskor där ute som lämnar varma uppmuntrande kommentarer, ni ska veta vad dom betyder för mig, blir lika rörd var gång <3

Fick detta kort av min syster idag, hon tog det i lördags innan jag åkte hem..
Känns inte som jag =(

Jag älskar ju tatueringar =)
Och jag har en underbar tjej, en vän från långt tillbaka som är jätte duktig <3
Vi bestämde i veckan att hon skulle köra på mig igen och hon hade skickat ett motiv hon skulle göra, men när vi sätter oss med kaffe så säger hon att hon funderat lite o tyckte inte den gadden va jag så hon hade målat upp ett annat motiv och jag vart hel nöjd!!
Den ska återspegla mitt liv...


Det är en ledsen tjej (precis som jag ofta/alltid är i tystnad)
En svala som står för frihet o lycka (ngt man önskar o hoppas på)
Det finns ett spindelnät som står för instängd/fast (jag med min kropp o ångesten jag lever med)
Den är inte färdig utan hon ska bygga vidare på den.
men jag älskar den och nu har jag ngt att se fram emot =) mitt i all denna skit som är..

Ville bara dela med mig av detta =)

Förlåt för att jag varit tyst och att de sista inlägget vart så kort.
Men jag harmått så fruktansvärt dåligt ska ni veta och om det va illa innan så är det inget mot vad det har varit nu =(
Ångesten har varit på en sjuklig nivå och paniken över hur kroppen har betett sig har ju inte hjälpt.
Eftersom ja inte riktigt har koll på vad ja skrivit innan kan det ju nu bli aningen upprepning så ni vet =P
jag kom ju hem efter den sista operationen och fredagen där då jag skrevs ut så skulle kirurgen känna på magen, och jag trodde då oxå känna inte trycka sönder magen!
ngt måste ha hänt, jag fick så jävla ont efter det... och senare när jag va hemma kom kräkningarna =(
ni ska veta hur jag mådde då hur ledsen o uppgiven jag kände mig..
En dag gick och en till och jag i min lilla fantasi värld tänkte att det kanske ska vara så här tills allt läkt osv, men det gav sig inte och att ens få behålla vatten va en omöjlighet.
En vecka hemma gick, oron hos mig och mina nära gick nästan att känna på, jag bröt ihop x antal gg per dag och det enda jag kunde tänka va att detta händer inte, och inte mig inte nu då allt skulle bli bättre och jag kanske enbart skulle ha dom "vanliga" komplikationerna med dumping och sånt.
Samtidigt kom tankarna om att detta kanske va mitt öde? Att ha det såhär efter att ha haft sjuklig övervikt sen barn och fram tills jag va 28 och gjorde denna gbp och gick ner nästan allt på 10mån.
kanske det finns en mening med mitt mående och de komplikationer jag fått? Kanske jag ska fortsätta berätta min historia för mäniskor så dom inte gör denna op så lättvindigt? Och att jag ska kunna finnas här som stöd för dom som gjort den och inte mår bra, tankarna är så många ska ni veta...
Men hur som helst så trodde jag ju på en liten förbättring med min kropp.
Ifredags kom iaf min psykolog, och då rasa ALLT!
Tårarna av förtvivlan kom och hon såg ju på mig innan jag berättat ngt att jag mådde riktigt dåligt.
Jag hade ju gått ner mer i vikt o tappat allt liv i ansiktet.
Hon bestämde att det var dags att ringa KSS, vilket hon gjorde o dom ville ha in mig.
Jag åkte..... motvilligt ändå pga att deras bemötande aldrig någonsin gått smärtfritt utan alltid har det varit ngt och just nu i detta skick orkar jag inte med sånt.
Men väl där träffade jag en at läkare som va mkt mkt trevligare än kirurgerna någonsin varit, jag fick dropp o det togs prover samt att han beställde en skikt röntgen utan kontrast denna gång då ja inte kunde dricka vatten.
Ringde mamma som fick ta ut ledigt från jobbet så hon kunde komma till sjukhuset för att vara med mig då allt va jobbigt och ångesten hög och en massa tårar, hon fick försöka lugna och föra min talan.
Sen va det väntan väntan och åter väntan...
Röntgen svaret kom och det va ngn svullnad på tarmen som gjorde att det inte passerade utan stannade upp o jag så småningom kräktes i stället.
Fick fortsatt dropp och värktab plus att dom ville ha mig där över natten.
Sen hände det inte mkt mer på fredagen.
På lördagen väntade jag på ronden som skulle komma efter lunch ngn gång.
Vid 13 kom dom in... Min man och syster va med där inne då, tacka gudarna för det.
Nu helt plötsligt så va röntgen bilderna fina enligt han och då hade det alltså inte gått ett dygn sedan en annan sa att det va svullet o dant.
Och att man fick ge det tid efter en sån operation?!
Han hade inget svar på kräkningarna och inte heller ngt att komma med ang smärtorna, men att ja kunde ju stanna ngr nätter för att få dropp.
Då fråga jag honom vad händer efter dom dagarna då mer än att jag ska åka hem, han sa att inget händer.
nej sa jag då är vi tillbaka på ruta ett ju och det ända som hänt är dropp o smärtlindring (plus att man blivit kränkt av personalen) och det fortsätter med kräkningar ju... ja sa han bara.
Min syster sa till han att titta på mig för jag ser ju inte bra ut dels ser jag sjuk ut i ansiktet och dels är jag sjukligt smal nu, men han tittade lite nonchalant o sa att det e ju inge fel...
Ååå det va så mkt som hann hända dom 10min med kirurgen som jag inte ens orkar skriva nu, men jag åkte hem, jag kunde inte stanna där mer.
Så lördag eftermiddag åkte jag hem med smärlindring i stället.
Nu vet jag inte vad som kommer att hända, eller inte.
Det jag och min familj insett är ju att hjälpen inte finns på KSS, inte för mig iaf och igentligen inte för ngn som fått sjukliga komplikationer av gbp.... ne nu ska jag fundera ut hur man kanske skulle kunna ta sig till ersta, som jag fått tips om ska vara riktigt duktiga innom detta område.
hur som helst är jag hemma nu, jag ligger mest, försöker få i mig ngt litet att äta då o då... isglass o fryst proviva.
Vatten funkar inte alls längre och jag kräks fortfarande minst 2gg om dagen.
Jag har såna smärtor och är så öm på vissa ställen i buken att det finns inga rätta ord för att beskriva dom, jag kan knappt sitta för det gör så ont så de enda som gäller är att ligga och gå omkring i lgh i små doser för jag klarar inte att va uppe för mkt då det gör så ont.
Fick ju som sagt ny värk medicin den funkar rätt bra, synd att jag måste svälja med ngt flytande vilket försvårar det hela, sen fick jag en medicin mot illamående o som tur var va den i supp form o den hjälper faktiskt plus att den skulle hjälpa tarmarna att komma igång o jobba då dom inte får göra det så bra som det är nu.

just de jag glömde, jag frågade gång på gång om jag inte kunde få dropp hemma på natten dels vätska men näringen behövs ju oxå för att orka, och jag vet att hemsjukvården kan komma o fixa det, men det va blankt NEJ det fanns inte ens som alternativ....

Nu har ni fått en liten uppdat om den sista tiden, men de e så mkt jag inte orkat skriva, men hoppas väl bli piggare någon gång då ska jag skriva ner allt.
Har även kopia på röntgen svaret som jag ska skriva här, kanske ngn kan berätta för mig vad det betyder för ja fatta inget =P

Nu är det sängen för mig igen.

Tusen tack för era värmande kommentarer jag kan ärligt säga att dom behövs i detta läget.
kramar från en mkt ledsen och förtvivlad Linda

Då va jag tillbaka på sjukhuset efter en vecka hemma.
har under denna vecka hemma mått så dåligt och inte fått behålla ngt alls, inte ens vatten, gick ner 5kg till på 6dagar vilket va ngt jag absolut inte ville =(
Så nu ligger jag här igen med dropp o mår skit =(
ska försöka uppdatera mer i morgon, orkeslös efter en dag med grym ångest o en massa tårar