orkar inte
Just nu vill jag bara skrika rätt ut...
Tårarna slutar inte att rinna och ångesten är så jobbig.
I morgon har jag varit ifrån min familj i 4v, mina barn, min make, mitt liv..
Jag vill hem, jag vill hem nu.
I min värld va jag ju så säker på att få åka hem senast tisdag, men helvete vad jag hade fel =(
Dom startar inte med vällingen förens efter helgen i fall ngt händer, det finns ju mer personal på vardagarna... men jag trodde dom skulle starta med den idag.
Barnen har påsklov nästa vecka, jag ville ju va med dom då, men jag ligger på sjukhus då.
Jag känner mig som den mest värdelösaste mamma så ni kan inte ana hur värdelös jag känner mig, jag hatar det verkligen och tårarna bara rinner och verkar inte sluta rinna idag iaf, och det finns nog inget man kan säga eller tänka som skulle göra att jag inte känner mig som sämst för det gör jag och det är åt helvete och jag vet inte hur länge till jag orkar, på riktigt.
Jag har bitit ihop och stannat, kämpat men det är ensamt och jag saknar barnen, så jävla dyrt för familjen att åka buss hit så man ser dom kanske en gång i veckan, vi har inte dom pengarna, så jag kan bara längta sakna dom, se ner på mig som mamma.
Och gudarna ska veta att jag saknar min make, jag saknar honom så sjukt mkt, hans stöd hans trygghet och kärlek...
Jag är ju inte den fru han förtjänar heller, och tänk om han inte orkar med mig mer, tänk om han lämnar mig jag klarar inte det, jag är så rädd, rädd för att förlora han, överlever inte utan han, men vad kan jag ge han? jag är värdelös som fru oxå och jag kan oxå förstå om han lämnar mig, vem hade orkat med detta?
Idag är jag inte värd ett skit, varken som mamma, fru, vän eller person... idag ber jag mig själv fara åt helvete så långt det bara går!! Förtjänar inte ngt alls just nu, natten kommer betyda tårar och ångest samt värdelöshet..........
Tårarna slutar inte att rinna och ångesten är så jobbig.
I morgon har jag varit ifrån min familj i 4v, mina barn, min make, mitt liv..
Jag vill hem, jag vill hem nu.
I min värld va jag ju så säker på att få åka hem senast tisdag, men helvete vad jag hade fel =(
Dom startar inte med vällingen förens efter helgen i fall ngt händer, det finns ju mer personal på vardagarna... men jag trodde dom skulle starta med den idag.
Barnen har påsklov nästa vecka, jag ville ju va med dom då, men jag ligger på sjukhus då.
Jag känner mig som den mest värdelösaste mamma så ni kan inte ana hur värdelös jag känner mig, jag hatar det verkligen och tårarna bara rinner och verkar inte sluta rinna idag iaf, och det finns nog inget man kan säga eller tänka som skulle göra att jag inte känner mig som sämst för det gör jag och det är åt helvete och jag vet inte hur länge till jag orkar, på riktigt.
Jag har bitit ihop och stannat, kämpat men det är ensamt och jag saknar barnen, så jävla dyrt för familjen att åka buss hit så man ser dom kanske en gång i veckan, vi har inte dom pengarna, så jag kan bara längta sakna dom, se ner på mig som mamma.
Och gudarna ska veta att jag saknar min make, jag saknar honom så sjukt mkt, hans stöd hans trygghet och kärlek...
Jag är ju inte den fru han förtjänar heller, och tänk om han inte orkar med mig mer, tänk om han lämnar mig jag klarar inte det, jag är så rädd, rädd för att förlora han, överlever inte utan han, men vad kan jag ge han? jag är värdelös som fru oxå och jag kan oxå förstå om han lämnar mig, vem hade orkat med detta?
Idag är jag inte värd ett skit, varken som mamma, fru, vän eller person... idag ber jag mig själv fara åt helvete så långt det bara går!! Förtjänar inte ngt alls just nu, natten kommer betyda tårar och ångest samt värdelöshet..........
Dagen efter
Varit en jobbig natt sovit vaknat sovit vaknat så har det varit hela natten.
Jag har vänt mig om och om igen, låg på min vänstra sida och lägger mig på min högra då visar de sig att det inte va ngn bra ide utan jag blödde en massa från slangen som går in i magen =( så nu ligger vi inte på min vänstra sida ngt mer ;)
Är riktigt bra smärtlindrad i magen, så jag har varit uppe och gått efter att jag kom upp på avd och mitt rum, känns lite snurrigt men helt okej.
Men mina axlar värker så sjukt mkt att tårarna inte går att hålla borta, samma sak efter varje operation, jag vet att det hör till men den smärtan är sjuklig på riktigt =( hoppas det ger sig om ngr dagar, in andningen är värst då värker det så sjukt mkt mest =( trött på att gråta oxå... djup suck.
Det ser ju inte frächt ut för fem öre =(
Men men här kommer bild bevis ;)
Jag har vänt mig om och om igen, låg på min vänstra sida och lägger mig på min högra då visar de sig att det inte va ngn bra ide utan jag blödde en massa från slangen som går in i magen =( så nu ligger vi inte på min vänstra sida ngt mer ;)
Är riktigt bra smärtlindrad i magen, så jag har varit uppe och gått efter att jag kom upp på avd och mitt rum, känns lite snurrigt men helt okej.
Men mina axlar värker så sjukt mkt att tårarna inte går att hålla borta, samma sak efter varje operation, jag vet att det hör till men den smärtan är sjuklig på riktigt =( hoppas det ger sig om ngr dagar, in andningen är värst då värker det så sjukt mkt mest =( trött på att gråta oxå... djup suck.
Det ser ju inte frächt ut för fem öre =(
Men men här kommer bild bevis ;)
Operations dagen...
Min make kom ju kl 8 och 8.30 skulle jag ner och träffa narkosläkaren.
Väl nere hos narkos får jag veta att detta va större än jag trodde, pucko linda lixom...
Jag trodde jag skulle sövas dom skulle göra ett snabbt snitt sätta dit tuben och sen va allt fixat, snabbt och lätt men inte då...
Det visar sig att jag ska få ryggbedövning innan jag sövs, och är det ngt jag är just livrädd för så är det ryggbedövningen, den gör sjukligt ont när dom sätter.
Sen berättar narkos att kirurgen kommer öppna upp, göra ett lite större snitt i buken för att lättare kunna hitta magsäcken...
Detta skulle minst ta en timma...
Återigen får jag panik... hatar när saker blir större än jag trott.
Upp på avdelningen igen väntar en stund sen kommer kirurgen in och berättar lite snabbt vad som kommer hända sen och att operationen blir under eftermiddagen.
Jag och min make går ner för att köpa ngt ätbart till han och när vi kommer upp får jag lugnande och en annan skjorta då visar det sig att jag ska opereras om 20min...
Älsklingen åker med ner i hissen pussar på mig och går åt ena hållet och jag åker åt andra, många tankar rusar i mitt huvud..
Får alltid dödsångest när jag ska sövas, tänk om detta va sista gången jag fick se min make, sista gången jag pussa på han, sista gången jag sa jag älskar dig... tårarna bara rann....
In på operation iaf, tårarna rinner, många tankar, rädslor..
kommer en kvinnlignarkosläkare och ska sätta ryggbedövningen, en snäll sköterska håller min hand.
Denna gång får jag ligga på sidan då den sätts det brukar vara olika ibland sitter jag och ibland ligger jag...
hon har lite problem att få till det och ont som fan gör det jag tror jag ska dö tårarna bara rinner...
hon trycker in och drar ut om och om igen...
känns som om hon drar ett radband... ajajaja...
tillslut sitter den där den ska.
Jag får syrgas, sen sövs jag.
Vaknar någon gång på postop, jätte go personal.
Kirurgen kommer in och säger att det va lite svårt pga av sammanväxter och sådant, men nu va det gjort.
Han går och jag somnar om...
Väl nere hos narkos får jag veta att detta va större än jag trodde, pucko linda lixom...
Jag trodde jag skulle sövas dom skulle göra ett snabbt snitt sätta dit tuben och sen va allt fixat, snabbt och lätt men inte då...
Det visar sig att jag ska få ryggbedövning innan jag sövs, och är det ngt jag är just livrädd för så är det ryggbedövningen, den gör sjukligt ont när dom sätter.
Sen berättar narkos att kirurgen kommer öppna upp, göra ett lite större snitt i buken för att lättare kunna hitta magsäcken...
Detta skulle minst ta en timma...
Återigen får jag panik... hatar när saker blir större än jag trott.
Upp på avdelningen igen väntar en stund sen kommer kirurgen in och berättar lite snabbt vad som kommer hända sen och att operationen blir under eftermiddagen.
Jag och min make går ner för att köpa ngt ätbart till han och när vi kommer upp får jag lugnande och en annan skjorta då visar det sig att jag ska opereras om 20min...
Älsklingen åker med ner i hissen pussar på mig och går åt ena hållet och jag åker åt andra, många tankar rusar i mitt huvud..
Får alltid dödsångest när jag ska sövas, tänk om detta va sista gången jag fick se min make, sista gången jag pussa på han, sista gången jag sa jag älskar dig... tårarna bara rann....
In på operation iaf, tårarna rinner, många tankar, rädslor..
kommer en kvinnlignarkosläkare och ska sätta ryggbedövningen, en snäll sköterska håller min hand.
Denna gång får jag ligga på sidan då den sätts det brukar vara olika ibland sitter jag och ibland ligger jag...
hon har lite problem att få till det och ont som fan gör det jag tror jag ska dö tårarna bara rinner...
hon trycker in och drar ut om och om igen...
känns som om hon drar ett radband... ajajaja...
tillslut sitter den där den ska.
Jag får syrgas, sen sövs jag.
Vaknar någon gång på postop, jätte go personal.
Kirurgen kommer in och säger att det va lite svårt pga av sammanväxter och sådant, men nu va det gjort.
Han går och jag somnar om...
Mina godingar
Jag ser ju så blääää ut =( försökte sminka mig för att se pigg ut så mina barn inte tyckte det va så jobbigt att se mig....
Min fina familj... älskar dom så <3
Uppe tidigt varje morgon...
Är ute tidigt tidigt varje morgon, och jag har börjat mata fåglarna här utanför sjukhuset...
Hihi så söta dom är...
Hihi så söta dom är...
25 dagar på sjukhus...
Det är helt sjukt vad länge jag har varit här och än är inte denna sjukhusvistelse slut.
Dagarna här har flytit på rätt bra trotts att jag har en sjuk hemlängtan...
Dom tog ju bort min spasmofen smärtlindring och satte in dolcontin 60mg i stället morgon och kväll och det har fungerat riktigt bra, och dom som tjata om att jag va tungt beroende av spasmofen injektionerna och att jag skulle få svår abstinens när den sattes ut kan hoppa upp och sätta sig på ngt...
Det har inte varit några problem alls och jag har inte varit abstinent för fem öre, så återigen jag är inte beroende av mediciner, jag är däremot beroende av att få vara smärtlindrad, en jävla skillnad!
Det har inte verkligen inte hänt så mkt sen sist, jag har bara väntat på att dagarna ska gå så man kommit närmare dagen då jag ska få en peg och kanske snart få komma hem...
Jag har ju fortsatt vis fått mitt näringsdropp varje natt, 1440ml...
Dom har tagit prover då och då och jag fick ju två doser järn i dropp för att få upp blodstatusen, den va ju på 83 därför jag inte fick peg vecka 11 men nu kollade dom och nu är den på 94 =))))) och bara den va över 90 så va det okej att sövas och få peg.
Så i morgon smäller det, weeee, ja jag är ju livrädd oxå... men det känns som ett enormt steg i rätt riktning.
Så då håller vi tummarna på att inget knas händer..
Personalen har i det stora hela varit toppen, visst det finns ju några som är lite bittra men det är dom mot alla och inte bara mig, så denna gång har denna sjukhusvistelse varit helt okej, och ni kan ju bara ana hur skönt det har varit jag som va så rädd för att hamna här igen, men mycket måste ha hänt sen sist med olika personal byten och annan bättre mänskligare attityd så nu kan jag inget annat än prata gott om personalen på avdelningen... och det är bra =)
Nu är jag hur som helst uppsatt på akutlistan för peg under morgon dagen, men jag vet inte när utan det kan bli när som helst i morgon, och jag lovar att uppatera så fort jag kan...
Jag har ju beställt alla mina journal kopior, allt, alla anteckningar som gjorts alla undersökningar, röntgen ja rubbet... allt från första kontakten med kirurg tills nu den 2/3-2012 jag bad att få detta vård tillfälle utskrivet då vi va klara med allt som ska hända...
Det blev iaf en bunt på 127 sidor och en kostnad på 550kr ;) visste inte att det kostade, men det spelar igentligen ingen roll för jag ville ju ha kopiorna, jag har inte orkat kolla igenom dom, men det ska jag allt göra så fort orken kommer...
Mycket som rör sig i mitt huvud nu, oron inför i morgon och sånt...
Så jag ska stänga ner min svarta pärla, men lovar er att uppdatera så snart jag orkar och eftersom jag är tillbaka med internet så kommer jag återigen försöka skriva varje dag... =)
Tack för att ni finns kvar trotts att jag inte varit här på ett tag....
Ni är bäst
Dagarna här har flytit på rätt bra trotts att jag har en sjuk hemlängtan...
Dom tog ju bort min spasmofen smärtlindring och satte in dolcontin 60mg i stället morgon och kväll och det har fungerat riktigt bra, och dom som tjata om att jag va tungt beroende av spasmofen injektionerna och att jag skulle få svår abstinens när den sattes ut kan hoppa upp och sätta sig på ngt...
Det har inte varit några problem alls och jag har inte varit abstinent för fem öre, så återigen jag är inte beroende av mediciner, jag är däremot beroende av att få vara smärtlindrad, en jävla skillnad!
Det har inte verkligen inte hänt så mkt sen sist, jag har bara väntat på att dagarna ska gå så man kommit närmare dagen då jag ska få en peg och kanske snart få komma hem...
Jag har ju fortsatt vis fått mitt näringsdropp varje natt, 1440ml...
Dom har tagit prover då och då och jag fick ju två doser järn i dropp för att få upp blodstatusen, den va ju på 83 därför jag inte fick peg vecka 11 men nu kollade dom och nu är den på 94 =))))) och bara den va över 90 så va det okej att sövas och få peg.
Så i morgon smäller det, weeee, ja jag är ju livrädd oxå... men det känns som ett enormt steg i rätt riktning.
Så då håller vi tummarna på att inget knas händer..
Personalen har i det stora hela varit toppen, visst det finns ju några som är lite bittra men det är dom mot alla och inte bara mig, så denna gång har denna sjukhusvistelse varit helt okej, och ni kan ju bara ana hur skönt det har varit jag som va så rädd för att hamna här igen, men mycket måste ha hänt sen sist med olika personal byten och annan bättre mänskligare attityd så nu kan jag inget annat än prata gott om personalen på avdelningen... och det är bra =)
Nu är jag hur som helst uppsatt på akutlistan för peg under morgon dagen, men jag vet inte när utan det kan bli när som helst i morgon, och jag lovar att uppatera så fort jag kan...
Jag har ju beställt alla mina journal kopior, allt, alla anteckningar som gjorts alla undersökningar, röntgen ja rubbet... allt från första kontakten med kirurg tills nu den 2/3-2012 jag bad att få detta vård tillfälle utskrivet då vi va klara med allt som ska hända...
Det blev iaf en bunt på 127 sidor och en kostnad på 550kr ;) visste inte att det kostade, men det spelar igentligen ingen roll för jag ville ju ha kopiorna, jag har inte orkat kolla igenom dom, men det ska jag allt göra så fort orken kommer...
Mycket som rör sig i mitt huvud nu, oron inför i morgon och sånt...
Så jag ska stänga ner min svarta pärla, men lovar er att uppdatera så snart jag orkar och eftersom jag är tillbaka med internet så kommer jag återigen försöka skriva varje dag... =)
Tack för att ni finns kvar trotts att jag inte varit här på ett tag....
Ni är bäst
Tack vare Ellinor....
Är jag tillbaka, så nu under kvällen ska det uppdateras mina läsare...
Undrar om ni är kvar trotts min frånvaro?
Undrar om ni är kvar trotts min frånvaro?
Katja gogumman....
Kan du va en ängel och maila mig kortet på dig och mig från den nyår vi fira ihop och om du kan va gullig och maila mig korten på mig och söta bebisen jasmine och om det är okej så vill jag gärna lägga upp dom på min blogg?
[email protected]
Kram kram goding <3
[email protected]
Kram kram goding <3
Ellinor <3
Ditt hjärta är varmt och du är en otroligt omtänksam person.
Du har en plats nära mitt hjärta som du alltid kommer ha kvar...
Det är tufft att be om hjälp oavsett vad det gäller, man känner sig svag o värdelös...
Kram min fin fina Ellinor <3
Du har en plats nära mitt hjärta som du alltid kommer ha kvar...
Det är tufft att be om hjälp oavsett vad det gäller, man känner sig svag o värdelös...
Kram min fin fina Ellinor <3
Söndag..
Idag har jag fått järn dropp nr 2 så nu hoppas vi att blodvärdet ska va rätt okej så dom kan sätta in peg v13.
Inget skoj då det blir skjutet på, tanken va ju igentligen att den skulle ha satts denna vecka.
Måste bara poängtera att personalen är helt UNDERBARA <3
Och ja jag är på den avd som jag varit p så många gånger innan, och jag har fasat för att jag ska hamna här igen!
Men dom är så goa så jag finner inte dom rätta orden, sen har jag ju några favvo sköterskor som är värda allt i hela världen, dom har stått vid min sida när hela min värld rasat gång på gång, dom är männskliga och jordnära, varmare hjärta och underbarare personlighet kan man nog inte ha...
Då undrar ni säkert varför det fungerar så bra denna gång och inte innan, det ska jag ta och berätta för er...
Större delen av personalen är nya, så ngr gammla ansikten har jag knappt sett tror jag kan räkna dom på en hand..
Det är så sjukt viktigt att man är trygg med dom som jobbar med dig, att du känner tillit på alla plan...
Så även fast det är värdelöst att va här och att jag längtar efter min familj så fungerar själva vistelsen och samarbetet med personalen helt underbart, vilket är guldvärt på riktigt <3
Som sagt sista dagen med internet men hoppas ni orkar finnas kvar när jag kommer tillbaka...
Håll ut mina kära läsare, ni måste ju va med under kampen under den kommande tiden så ni förhoppningsvis en dag kan läsa om bra saker på min blogg, att jag fått tillbaka livet =)
Inget skoj då det blir skjutet på, tanken va ju igentligen att den skulle ha satts denna vecka.
Måste bara poängtera att personalen är helt UNDERBARA <3
Och ja jag är på den avd som jag varit p så många gånger innan, och jag har fasat för att jag ska hamna här igen!
Men dom är så goa så jag finner inte dom rätta orden, sen har jag ju några favvo sköterskor som är värda allt i hela världen, dom har stått vid min sida när hela min värld rasat gång på gång, dom är männskliga och jordnära, varmare hjärta och underbarare personlighet kan man nog inte ha...
Då undrar ni säkert varför det fungerar så bra denna gång och inte innan, det ska jag ta och berätta för er...
Större delen av personalen är nya, så ngr gammla ansikten har jag knappt sett tror jag kan räkna dom på en hand..
Det är så sjukt viktigt att man är trygg med dom som jobbar med dig, att du känner tillit på alla plan...
Så även fast det är värdelöst att va här och att jag längtar efter min familj så fungerar själva vistelsen och samarbetet med personalen helt underbart, vilket är guldvärt på riktigt <3
Som sagt sista dagen med internet men hoppas ni orkar finnas kvar när jag kommer tillbaka...
Håll ut mina kära läsare, ni måste ju va med under kampen under den kommande tiden så ni förhoppningsvis en dag kan läsa om bra saker på min blogg, att jag fått tillbaka livet =)
Så här tänker jag...
Ang detta med vad smärtläkaren/narkosläkaren sa och bestämde...
Visst absolut att man blir beroende av läkemedel, spelar inte så stor roll vilken jag menar dagligt intag av treo tex ger ju oxå tillslut ett beroende och smärtlindring är ju inte bättre.
Och jag kan visst acceptera att jag skulle vara beroende, med tanke på hur länge jag haft den.
Men som en väninna sa till mig, vem i helvete är det som bär ansvaret till ditt beroende i så fall, vem har gjort dig till missbrukare i så fall? Du står ju inte med ett recept block precis och det är ju inte så att du köpt smärtlindring olagligt, så vem bär ansvaret?
Och hon har ju rätt, jag har ju inte kunnat skriva ut det själv och det va inte min ide att börja med spasmofen från början jag hade aldrig hört talas om det innan ju.
Men absolut den hjälpte och absolut bad jag att få den igen då den gjorde mig helt smärtlindrad och jag kunde känna mig normal, hålla på med hushållssysslor m.m
Så jag var oxå i ett stort behov av att få vara smärtlindrad.
Men att han inte kunde lyssna på mina ord på allt jag sa, han hade ju redan bestämt sig utan att lyssna och få all fakta.
Att dom HAR HITTAT ETT STORT FEL i min mage som antagligen är orsaken till smärtorna.
Och att beroende enheten i falköping faktiskt inte ansåg mig som abstinent och beroende men i akut behov av somatisk sjukvård.
Att jag faktiskt sa själv att jag inte ville ha sprut injektioner längre, och att jag insett att jag säkert aldrig kommer bli helt smärtfri men att det måste finnas någon smärtlindring som kan göra att jag kan andas och stå upp utan att tårarna forsar...
Om smärtan brukar vara +10 och med 2ml spasmofen hamna nästan på 0 så ville jag ha ngt så jag låg på en 5a konstant, så det handlade ju inte heller om att jag ville va totalt ner drogad, utan ha så jag klarar mig dagarna igenom tills dom åtgärdat allt som är fel med min kropp.
Och att narkosläkaren valde att vilja ha mig på avgiftning först före allt somatiskt va fixat ansåg jag va helt fel, helt åt helvete...
För mig va kroppen viktigare än att få bort smärtlindringen, smärtlindringen kunde man tagit efter jag haft peg och efter operationen va gjord, men han tyckte inte samma...
Men nu ligger ärendet om uppsala på chefs nivå, så får vi se om jag är en prio ett att ha på ett sånt ställe för det är ju sjukt dyrt och det finns faktiskt dom som behöver platsen så mkt mer, men blir det att dom anser jag ska åka får jag väl göra det...
Men sjukhuset måste ha tänkt till, eller iaf kirurgen...
Jag får smärtlindring nu ändå i form av en depotablett och det funkar riktigt bra, smärtan är stabil på runt en femma.. men jag slipper smärt topparna o allt vad det innebar och jag slipper injektionerna.
Och som sagt jag fick i fredags veta att vi fortsätter som det va planerat med den somatiska vårdplanen och blir det aktuellt med uppsala sen så tar vi det då operationen är gjord.
Men jag känner mig fruktansvärt kränkt av den narkos/smärtläkaren, anser att han hade ingen rätt att yttra sig så då vi inte haft den kontakten, och det kändes för jävligt att han inte lyssnade på mig och att han inte talade till mig utan om mig... blää på han...
Men nu hoppas vi att detta blir bra och att inget annat kommer att rubba vårdplanen nu
Visst absolut att man blir beroende av läkemedel, spelar inte så stor roll vilken jag menar dagligt intag av treo tex ger ju oxå tillslut ett beroende och smärtlindring är ju inte bättre.
Och jag kan visst acceptera att jag skulle vara beroende, med tanke på hur länge jag haft den.
Men som en väninna sa till mig, vem i helvete är det som bär ansvaret till ditt beroende i så fall, vem har gjort dig till missbrukare i så fall? Du står ju inte med ett recept block precis och det är ju inte så att du köpt smärtlindring olagligt, så vem bär ansvaret?
Och hon har ju rätt, jag har ju inte kunnat skriva ut det själv och det va inte min ide att börja med spasmofen från början jag hade aldrig hört talas om det innan ju.
Men absolut den hjälpte och absolut bad jag att få den igen då den gjorde mig helt smärtlindrad och jag kunde känna mig normal, hålla på med hushållssysslor m.m
Så jag var oxå i ett stort behov av att få vara smärtlindrad.
Men att han inte kunde lyssna på mina ord på allt jag sa, han hade ju redan bestämt sig utan att lyssna och få all fakta.
Att dom HAR HITTAT ETT STORT FEL i min mage som antagligen är orsaken till smärtorna.
Och att beroende enheten i falköping faktiskt inte ansåg mig som abstinent och beroende men i akut behov av somatisk sjukvård.
Att jag faktiskt sa själv att jag inte ville ha sprut injektioner längre, och att jag insett att jag säkert aldrig kommer bli helt smärtfri men att det måste finnas någon smärtlindring som kan göra att jag kan andas och stå upp utan att tårarna forsar...
Om smärtan brukar vara +10 och med 2ml spasmofen hamna nästan på 0 så ville jag ha ngt så jag låg på en 5a konstant, så det handlade ju inte heller om att jag ville va totalt ner drogad, utan ha så jag klarar mig dagarna igenom tills dom åtgärdat allt som är fel med min kropp.
Och att narkosläkaren valde att vilja ha mig på avgiftning först före allt somatiskt va fixat ansåg jag va helt fel, helt åt helvete...
För mig va kroppen viktigare än att få bort smärtlindringen, smärtlindringen kunde man tagit efter jag haft peg och efter operationen va gjord, men han tyckte inte samma...
Men nu ligger ärendet om uppsala på chefs nivå, så får vi se om jag är en prio ett att ha på ett sånt ställe för det är ju sjukt dyrt och det finns faktiskt dom som behöver platsen så mkt mer, men blir det att dom anser jag ska åka får jag väl göra det...
Men sjukhuset måste ha tänkt till, eller iaf kirurgen...
Jag får smärtlindring nu ändå i form av en depotablett och det funkar riktigt bra, smärtan är stabil på runt en femma.. men jag slipper smärt topparna o allt vad det innebar och jag slipper injektionerna.
Och som sagt jag fick i fredags veta att vi fortsätter som det va planerat med den somatiska vårdplanen och blir det aktuellt med uppsala sen så tar vi det då operationen är gjord.
Men jag känner mig fruktansvärt kränkt av den narkos/smärtläkaren, anser att han hade ingen rätt att yttra sig så då vi inte haft den kontakten, och det kändes för jävligt att han inte lyssnade på mig och att han inte talade till mig utan om mig... blää på han...
Men nu hoppas vi att detta blir bra och att inget annat kommer att rubba vårdplanen nu
Fel ordning...
Såg att inläggen kommit i fel ordning ju =(
Först ska det vara http://trasdockanlinda.blogg.se/2012/march/tisdagens-mote.html
sen ska de vara http://trasdockanlinda.blogg.se/2012/march/tisdag-kvallen.html
Och sist http://trasdockanlinda.blogg.se/2012/march/fredagen.html
Har inte en aning om hur man redigerar om det så jag låter det vara ;)
Först ska det vara http://trasdockanlinda.blogg.se/2012/march/tisdagens-mote.html
sen ska de vara http://trasdockanlinda.blogg.se/2012/march/tisdag-kvallen.html
Och sist http://trasdockanlinda.blogg.se/2012/march/fredagen.html
Har inte en aning om hur man redigerar om det så jag låter det vara ;)
Tisdagens möte....
Vill börja med att säga att jag vill inte ha en massa skit i komentarerna efter detta, och va så vänliga att diskutera inte eran skit om mig med mina barn, låt dom slippa höra vad ni anser och tror samt tycker, låt dom vara barn...
Mötet började jätte bra, då va det bara jag min mamma, kirurgen, dietisten och en sköterska.
smärtläkaren hade då inte kommit.
Kirurgen berätta om hur vårdplanen såg ut för mig och nu visade det sig att järnet låg ju på 2 och det visste jag men han hade inte sett det förens nu så denna vecka skulle jag få två stora doser järn, sen skulle kroppen vila nästa vecka för att sen vecka 13 skulle jag sövas och dom skulle operera in en peg, det va för riskfyllt att göra de då järnet va så lågt.
Sen efter jag fått en peg skulle jag vara här ytterligare en vecka för att lära mig hur jag sondmatar mig själv...
sen skulle jag få åka hem och efter att jag gått upp 15kg så skulle en operation göras för att åtgärda det som va fel...
så lång va allt toppen och jag säger till han att jag vill ta bort spasmofen injektionerna och kanske få ngt morfin plåster i stället för att få lite bukt på smärtan,
men jag förstår ju att jag aldrig blir helt smärtfri men så jag kan andas och stå upp, kirurgen va med på dom noterna, vid detta laget hade inte smärtläkaren kommit så kirurgen ringde på han då va han 40min försenad.... nu till det jag ansåg va så kränkande...
Sen kommer smärtläkaren/narkosläkare han jobba som både och...
han hade redan bestämt sig när han kom in så vad jag än sa så vinkla han det fel...
efter 10min när jag berättat klart om mitt förslag, säger han från ingenstans = DU HAR INTE ONT!
Du vill bara ha injektionerna.
jag blev så paff (måste oxå berätta att jag träffat honom bara en gång innan i max 10min för 8dagar sedan) jag svarar = vad är det du säger??
jag har visst ont och har haft det i flera år även innan jag börja med spasmofen injektionerna!
Nej blir hans svar du har inte ont du vill bara ha smärtlindringen, du är tungt beroende så from nu så tar vi bort ALL smärtlindring för dig och du får åka på avgiftning till uppsala, så så fort det finns ett rum ledigt får du åka upp, han sa till kirurgen att han fick ringa uppsala och säga att dom behövde en plats omgående...
helt sjukt så om jag ska få fortsatt hjälp med min kropp måste jag först upp till uppsala för avgiftning annars hjälper dom mig inte här =( jag har varit i chock hela dagen så knäckt tårarna har runnit konstant.
Så hela vårdplanen blir skjuten på och jag ska vara i uppsala i 1-3månader, borta från mina barn, för att en smärtläkare som inte vet ngt om mig har sagt att så ska det vara om jag ska få fortsatt hjälp...
så kränkande, jag är inte ngn missbrukare det sa dom ju på beroendeenheten i falköping för ngr veckor sedan... varför ska de va så svårt att få hjälp, varför måste dom kränka en patient så mkt, man är i sånt beroende av hjälp att om jag vill överleva och inte svälta ihjäl måste jag åka...
Eftersom det inte spelade ngn roll vad jag än sa, jag försökte förklara att dom har hittat ett större fel i min mage som orsakar smärtorna och som man ska operera men att man inte kan operera innan jag är starkare, men han hörde mig inte.
Jag orkade inte mer, reste mig och gick därifrån...
tårarna bara rann och återigen hade man inte lyssnat, man hade inte talat till mig utan om mig, beslut togs utan att jag hade en möjlighet att smälta vad dom sa, utan att jag hade en valmöjlighet...
Kände mig så trasig och liten...
Mötet började jätte bra, då va det bara jag min mamma, kirurgen, dietisten och en sköterska.
smärtläkaren hade då inte kommit.
Kirurgen berätta om hur vårdplanen såg ut för mig och nu visade det sig att järnet låg ju på 2 och det visste jag men han hade inte sett det förens nu så denna vecka skulle jag få två stora doser järn, sen skulle kroppen vila nästa vecka för att sen vecka 13 skulle jag sövas och dom skulle operera in en peg, det va för riskfyllt att göra de då järnet va så lågt.
Sen efter jag fått en peg skulle jag vara här ytterligare en vecka för att lära mig hur jag sondmatar mig själv...
sen skulle jag få åka hem och efter att jag gått upp 15kg så skulle en operation göras för att åtgärda det som va fel...
så lång va allt toppen och jag säger till han att jag vill ta bort spasmofen injektionerna och kanske få ngt morfin plåster i stället för att få lite bukt på smärtan,
men jag förstår ju att jag aldrig blir helt smärtfri men så jag kan andas och stå upp, kirurgen va med på dom noterna, vid detta laget hade inte smärtläkaren kommit så kirurgen ringde på han då va han 40min försenad.... nu till det jag ansåg va så kränkande...
Sen kommer smärtläkaren/narkosläkare han jobba som både och...
han hade redan bestämt sig när han kom in så vad jag än sa så vinkla han det fel...
efter 10min när jag berättat klart om mitt förslag, säger han från ingenstans = DU HAR INTE ONT!
Du vill bara ha injektionerna.
jag blev så paff (måste oxå berätta att jag träffat honom bara en gång innan i max 10min för 8dagar sedan) jag svarar = vad är det du säger??
jag har visst ont och har haft det i flera år även innan jag börja med spasmofen injektionerna!
Nej blir hans svar du har inte ont du vill bara ha smärtlindringen, du är tungt beroende så from nu så tar vi bort ALL smärtlindring för dig och du får åka på avgiftning till uppsala, så så fort det finns ett rum ledigt får du åka upp, han sa till kirurgen att han fick ringa uppsala och säga att dom behövde en plats omgående...
helt sjukt så om jag ska få fortsatt hjälp med min kropp måste jag först upp till uppsala för avgiftning annars hjälper dom mig inte här =( jag har varit i chock hela dagen så knäckt tårarna har runnit konstant.
Så hela vårdplanen blir skjuten på och jag ska vara i uppsala i 1-3månader, borta från mina barn, för att en smärtläkare som inte vet ngt om mig har sagt att så ska det vara om jag ska få fortsatt hjälp...
så kränkande, jag är inte ngn missbrukare det sa dom ju på beroendeenheten i falköping för ngr veckor sedan... varför ska de va så svårt att få hjälp, varför måste dom kränka en patient så mkt, man är i sånt beroende av hjälp att om jag vill överleva och inte svälta ihjäl måste jag åka...
Eftersom det inte spelade ngn roll vad jag än sa, jag försökte förklara att dom har hittat ett större fel i min mage som orsakar smärtorna och som man ska operera men att man inte kan operera innan jag är starkare, men han hörde mig inte.
Jag orkade inte mer, reste mig och gick därifrån...
tårarna bara rann och återigen hade man inte lyssnat, man hade inte talat till mig utan om mig, beslut togs utan att jag hade en möjlighet att smälta vad dom sa, utan att jag hade en valmöjlighet...
Kände mig så trasig och liten...
Fredagen...
I fredags fyllde min lilla Mysan 3år <3 jag hade fixat paket så hon och hennes pappa skulle komma <3
Jag hade då inte sett henne på 14dagar mitt lilla hjärta.
Det va såååå mysig att ha henne här, men jag kan ju ärligt säga att den seperationsångesten jag fick när dom åkte va vidrig och tårarna bara rann.... vill ju va med min familj...
När vi ska gå ut och vänta på bussen kom kirurgen och prata lite..
Det visade sig då att detta med uppsala skulle ske om typ 6-7månader, jag fatta inget helt plötsligt.
Jag har varit så knäckt haft sån ångest för vad?
Han sa att vi gör som planerat.
2 Doser järn, fick en i fredags och ska få en idag.
Sen nya prover i veckan och vecka 13 sätter dom in en peg.
När jag lärt mig hur jag sondmatar mig och man ser att peggen fungerar så får jag åka hem.
Sen behöver jag gå upp 15-20kg och efter det blir det operation för att åtgärda det fel dom hittat och även se över om det finns ngt annat fel som inte synts på röntgen.
Sen så får vi se hur det går men den operationen är ju som sagt inte aktuell än på ett tag då jag måste bli starkare och öka i vikt.
Sen vet jag inte varför jag ska till uppsala när allt annat är klart?
Injektionerna slutade dom med i tisdags så om jag nu är abstinent på dom så har det ju gått över på 6mån...
Nu får jag ju min smärtlindring kl 07.00 och kl.19.00, decontin tror jag den heter, en morfin liknande tab och den håller smärtan lindrig så i stället för att ha sjukligt ont så är den stabil, jag har ont men jag kan andas och jag klarar av den smärtan.
Annars fortsätter det som vanligt med näringsdropp om natten...
Tack för alla era goa kommentarer, dom behövs..
Kram från mig
Jag hade då inte sett henne på 14dagar mitt lilla hjärta.
Det va såååå mysig att ha henne här, men jag kan ju ärligt säga att den seperationsångesten jag fick när dom åkte va vidrig och tårarna bara rann.... vill ju va med min familj...
När vi ska gå ut och vänta på bussen kom kirurgen och prata lite..
Det visade sig då att detta med uppsala skulle ske om typ 6-7månader, jag fatta inget helt plötsligt.
Jag har varit så knäckt haft sån ångest för vad?
Han sa att vi gör som planerat.
2 Doser järn, fick en i fredags och ska få en idag.
Sen nya prover i veckan och vecka 13 sätter dom in en peg.
När jag lärt mig hur jag sondmatar mig och man ser att peggen fungerar så får jag åka hem.
Sen behöver jag gå upp 15-20kg och efter det blir det operation för att åtgärda det fel dom hittat och även se över om det finns ngt annat fel som inte synts på röntgen.
Sen så får vi se hur det går men den operationen är ju som sagt inte aktuell än på ett tag då jag måste bli starkare och öka i vikt.
Sen vet jag inte varför jag ska till uppsala när allt annat är klart?
Injektionerna slutade dom med i tisdags så om jag nu är abstinent på dom så har det ju gått över på 6mån...
Nu får jag ju min smärtlindring kl 07.00 och kl.19.00, decontin tror jag den heter, en morfin liknande tab och den håller smärtan lindrig så i stället för att ha sjukligt ont så är den stabil, jag har ont men jag kan andas och jag klarar av den smärtan.
Annars fortsätter det som vanligt med näringsdropp om natten...
Tack för alla era goa kommentarer, dom behövs..
Kram från mig
Tisdag kvällen...
Jag ville bara försvinna, skriva ut mig och dö...
Vi hade en vårdplan som nu skulle läggas på hyllan pga vad en läkare jag inte känner säger, total kaos i mitt inre.
Kvällen kom och jag började få sjukligt ont =(
Som tur va jobba en av mina favvo sköterskor <3 hon tog sig tid, prata och lyssnade.
Det visade sig att jag kunde få en depotab ngt morfin liknande mot smärtorna, jag tog tacksamt emot den.
Annars bestod kvällen av förtvivlan, tårar och ångest.
Kände att jag varken visste in eller ut längre, kände att jag inte visste hur mkt till jag skulle orka..
Somnade tidigt....
Vi hade en vårdplan som nu skulle läggas på hyllan pga vad en läkare jag inte känner säger, total kaos i mitt inre.
Kvällen kom och jag började få sjukligt ont =(
Som tur va jobba en av mina favvo sköterskor <3 hon tog sig tid, prata och lyssnade.
Det visade sig att jag kunde få en depotab ngt morfin liknande mot smärtorna, jag tog tacksamt emot den.
Annars bestod kvällen av förtvivlan, tårar och ångest.
Kände att jag varken visste in eller ut längre, kände att jag inte visste hur mkt till jag skulle orka..
Somnade tidigt....
Sista dagen med internet...
Idag är sista dagen med internet, vet inte riktigt när jag har råd att tanka på det igen så idag lär det bli en uppdaterings dag, ska skriva om mötet i tisdags, all ångest jag haft och beskedet jag fick i fredags eftermiddag och hur planen ser ut framåt...
Så ni får veta lite iaf så får vi se när jag kan skriva igen, bara för er att hålla ut =)
Så ni får veta lite iaf så får vi se när jag kan skriva igen, bara för er att hålla ut =)
Min katt...
Jag har en bondkatt som heter Astrid och hon är verkligen min, hon går inte till ngn annan i familjen utan det är bara jag som gäller, så nu när jag varit borta har hon varit ledsen =(
Och i Tisdags hittade man inte henne i lägenheten, hon har smitit ut =( och dom har fortfarande inte hittat henne =(
Jag mår så sjuk dåligt pga av detta, just nu finns inga möjligheter för mig att åka hem men på tisdag lär jag åka hem en kortis och ropa på henne, hon kommer direkt när hon hör mig, kan ju hoppas hon är i närheten, tänk om det hänt ngt, tänk om ngn tagit henne.... det värker i hela mig
Och i Tisdags hittade man inte henne i lägenheten, hon har smitit ut =( och dom har fortfarande inte hittat henne =(
Jag mår så sjuk dåligt pga av detta, just nu finns inga möjligheter för mig att åka hem men på tisdag lär jag åka hem en kortis och ropa på henne, hon kommer direkt när hon hör mig, kan ju hoppas hon är i närheten, tänk om det hänt ngt, tänk om ngn tagit henne.... det värker i hela mig
Vet inte vad jag ska säga...
Det känns som om efter varje gång man tror man klarat sig och man har för tusende gången orkat resa sig upp igen så sparkas man omkull igen, och för var gång blir jag svagare och jag vet inte om jag verkligen kommer kunna resa mig igen... de är tufft.
Vill berätta för er om tisdagens möte, om vad som sas och om hur jag sprang ut ur rummet i tårar och total chock, men vet inte om jag vågar...
Det finns ju den där lilla delen av er läsare som läser sen hittar man på en egen del och sprider ut den... man säger saker om mig och mitt mående som är så långt ifrån sanningen man bara kan komma, man läser och hittar på en massa som man sen säger till mina barn, och dom behöver inte höra en massa lögner om sin mamma...
Men vi bor i "knutby" och man kan väl inte förvänta sig ngt annat, men hatar att jag inte vet vad jag vågar skriva i min blogg =(
Ska fundera o se om jag är tuff nog....
Vill berätta för er om tisdagens möte, om vad som sas och om hur jag sprang ut ur rummet i tårar och total chock, men vet inte om jag vågar...
Det finns ju den där lilla delen av er läsare som läser sen hittar man på en egen del och sprider ut den... man säger saker om mig och mitt mående som är så långt ifrån sanningen man bara kan komma, man läser och hittar på en massa som man sen säger till mina barn, och dom behöver inte höra en massa lögner om sin mamma...
Men vi bor i "knutby" och man kan väl inte förvänta sig ngt annat, men hatar att jag inte vet vad jag vågar skriva i min blogg =(
Ska fundera o se om jag är tuff nog....
Kommentar
marie nielsen om Suck...:
Hej jag hittade din blogg igår och försökte skriva en kommentar men hände inget men jag har knappt sovit i natt för jag får inte in i skallen att det sitter ngn annan i Sverige med exakt samma problem som jag har ,trodde jag va ensam ,fortsätter och följa dig Marie
Hej Marie...
Men visst är det skönt ändå när man inser att man inte är ensam, när det finns ngn med samma problem, äntligen hittar man ngn att dela sina tankar och upplevelser med och som förstår...
Det är ju så viktigt!
Har du msn adda mig gärna [email protected] vill jätte gärna ha kontakt och du får gärna skriva din historia till mig..
kram kram
Hur gick mötet då????
Detta va det värsta mötet jag haft någonsin, inte kirurgen o sköterskan o dietisten dom va bra men den sk smärtläkaren/narkosläkaren han va sinnessjuk på riktigt han kränkte mig så sjukt mkt och han bestämde en hel del och om jag inte gör som han säger får jag heller ingen hjälp med kroppen...
Jag har varit i chock hela dagen och tårarna har inte slutat rinna, och dom rinner än... idag insåg jag att jag orkar nog inte kämpa mer, bråka för att få den vård jag behöver om jag ska överleva, jag orkar inte mer...
5år har gått, 5år av kämpande, varje dag, varje andetag har varit en kamp.
Mitt psyke fixar inte mer, jag är ett totalt vrak och denna gång orkar jag inte ta mig upp igen....
Jag har varit i chock hela dagen och tårarna har inte slutat rinna, och dom rinner än... idag insåg jag att jag orkar nog inte kämpa mer, bråka för att få den vård jag behöver om jag ska överleva, jag orkar inte mer...
5år har gått, 5år av kämpande, varje dag, varje andetag har varit en kamp.
Mitt psyke fixar inte mer, jag är ett totalt vrak och denna gång orkar jag inte ta mig upp igen....
Det finns ett fel...
Den röntgen jag gjorde på matstrupe och magsäcksfickan, visade att det fanns ett stort utrymme som inte ska finnas, svårt att förklara men det jag ville berätta är att jag är inte psykiskt störd utan det finns ett fel som man kan åtgärda!!!!!!!!!!!!! WEeeeeeeeeeeeeeeeeeee
Suck...
Nu har jag tagit min svarta pärla (notebook) och gått ut.
Min fina neon gröna termos mugg med kaffe är troget med =)
Försöker hitta på saker att göra för att tiden ska gå lite fortare och min mamma ska komma, för att sen få mötet avklarat.
Min kirurg va inne en snabbis på ronden, och vad jag förstod så såg man väl inget direkt på den sista röntgen, och det kunde man ju räknat ut själv, för av ngn konstig anledning är allt så jävla fint hela tiden och proverna är alltid bra...
Det man vid ngt tillfälle sett, antar att de va vid den röntgen på matstrupe och lilla magsäcksfickan, att det va ngt utrymme vid den nya lilla magsäcksfickan som va för stor och det kommer opereras men han trodde inte det skulle bli på 4-6månader då jag måste va så mkt starkare först.
Så nu återstår frågan hur lång tid med näringsdropp det måste gå och hur mkt jag måste gå upp i vikt innan man kan sätta peg?
Och sen undrar man ju hur allt ska bli med smärtlindringen.. jag har en plan hur jag skulle vilja ha det men sen är frågan om dom anser samma.
Vill få bort spasmofenen sen ha någon smärtlindring som gör att jag inte har såna smärt toppar utan att man håller sig i mitten på en smärtskala för nu när jag får mina smärt toppar så ligger det ju på en 10a och med 2ml spasmofen hamnar jag på en 1a, men sen vid lunch eller innan har ju smärt toppen kommit tillbaka och jag ligger åter på en 10a och då tar jag 1ml spasmofen och hamnar på en 6a och sen håller det på så.
Jag tror inte jag blir smärtfri men att man har en smärta som man kan hantera typ 4-5 på en skala... men just att man får bort dom värsta topparna...
Jaja vi får se vad som händer, återkommer i eftermiddag med uppdatering....
Min fina neon gröna termos mugg med kaffe är troget med =)
Försöker hitta på saker att göra för att tiden ska gå lite fortare och min mamma ska komma, för att sen få mötet avklarat.
Min kirurg va inne en snabbis på ronden, och vad jag förstod så såg man väl inget direkt på den sista röntgen, och det kunde man ju räknat ut själv, för av ngn konstig anledning är allt så jävla fint hela tiden och proverna är alltid bra...
Det man vid ngt tillfälle sett, antar att de va vid den röntgen på matstrupe och lilla magsäcksfickan, att det va ngt utrymme vid den nya lilla magsäcksfickan som va för stor och det kommer opereras men han trodde inte det skulle bli på 4-6månader då jag måste va så mkt starkare först.
Så nu återstår frågan hur lång tid med näringsdropp det måste gå och hur mkt jag måste gå upp i vikt innan man kan sätta peg?
Och sen undrar man ju hur allt ska bli med smärtlindringen.. jag har en plan hur jag skulle vilja ha det men sen är frågan om dom anser samma.
Vill få bort spasmofenen sen ha någon smärtlindring som gör att jag inte har såna smärt toppar utan att man håller sig i mitten på en smärtskala för nu när jag får mina smärt toppar så ligger det ju på en 10a och med 2ml spasmofen hamnar jag på en 1a, men sen vid lunch eller innan har ju smärt toppen kommit tillbaka och jag ligger åter på en 10a och då tar jag 1ml spasmofen och hamnar på en 6a och sen håller det på så.
Jag tror inte jag blir smärtfri men att man har en smärta som man kan hantera typ 4-5 på en skala... men just att man får bort dom värsta topparna...
Jaja vi får se vad som händer, återkommer i eftermiddag med uppdatering....
Nervöst som bara den
Klockan 14 gäller det, känns som om man ska få sin dom då...
Kommer då få veta vad som händer med smärtlindringen och jag hoppas att jag ska få veta vad som händer om det blir en peg och även hur länge dom tror jag ska stanna här.
Vägde den 2/3 typ 50kg och igår den 12/3 54,5kg så det är ju på rätt väg =)
Trodde aldrig jag skulle vilja gå upp i vikt, livet har tagit en annorlunda vändning....
Kommer då få veta vad som händer med smärtlindringen och jag hoppas att jag ska få veta vad som händer om det blir en peg och även hur länge dom tror jag ska stanna här.
Vägde den 2/3 typ 50kg och igår den 12/3 54,5kg så det är ju på rätt väg =)
Trodde aldrig jag skulle vilja gå upp i vikt, livet har tagit en annorlunda vändning....
Kommentar
Anonym om Kolla skillnaden..:
Hej
Läste tillbaka och såg att du 4/10 eller var det 10/4 ? 2010 skrev att du inte ville ta spasofen(felstavat?) pga mycket kräkningar, kan det vara så att det påverkar dina kräkningar i nutid?
Hälsningar Marie
Hejsan..
Oj då har jag skrivit helt fel =(
Spasmofenen har aldrig gjort mig illamående eller gjort så jag spytt.
Däremot så vill jag inte ta oxynorm i tablett form för den får mig jätte illamående och oxycontin i tablett gör att jag kräks mer.
Nu va det iof länge sedan jag åt dom tabletterna men jag har inga bra upplevelser av dom, däremot oxynorm i injektion fungerar.
mvh Linda
Kolla skillnaden..
Dessa kort är tagna med ett års mellanrum, julen 2010 och julen 2011.
Jag gjorde ju sista open mars/april 2011 och sen gick det ju bara utför....
Jag gjorde ju sista open mars/april 2011 och sen gick det ju bara utför....
Måndag och orolig...
Natten har varit jobbig, mkt tankar och mkt ångest.
Har haft besök i helgen i fredags kom min goa son och make <3 tyvärr va jag rätt dålig och väldigt ont men det va mysigt att få träffa dom.
I lördags och i söndags va min stora dotter här <3 vi låg i sängen och kolla big brother, mys på hög nivå <3
Jobbigt när hon åkte hem hade gärna åkt med.
Jag har haft väldigt ont i helgen, vilket tar både på kraft och psyke.
Försökte äta lite igår men det gick inge vidare så nu skiter jag i mat känner jag för jag orkar inte få ondare och jag orkar inte kräkas heller.
Så jag kör på mina säkra kort vilket är kaffe+mjölk och smörgåsrån med smör =) har rätt mkt smör på ;) men det bryr jag inte mig om =P
Idag kommer en vän på besök och ska va heeeela dagen =) och hon skulle ta med singoalla kakor igen ;) man kan undra varför man kan äta dom och smörgåsrån men inte lagad mat, jaja kroppen är en underlig sak.
Kan ju även äta lite godis då och då, ostbågar och popcorn... jag får ju ont av alla mina säkra kort oxå men hellre ont än att kräkas.
I morgon gäller det, då får vi veta vad planen är och om jag blir hem skickad utan hjälp eller om det blir att sätta en peg..
Känns tufft att inte alls veta vad som kommer hända i morgon, om man bara visste ngt, men inte.
Kan ju bara hoppas på det bästa, för om jag blir hem skickad utan hjälp då kommer jag inte överleva, och då kommer jag gå ner det jag gått upp och även mer.
Så håll tummarna i morgon!
Har haft besök i helgen i fredags kom min goa son och make <3 tyvärr va jag rätt dålig och väldigt ont men det va mysigt att få träffa dom.
I lördags och i söndags va min stora dotter här <3 vi låg i sängen och kolla big brother, mys på hög nivå <3
Jobbigt när hon åkte hem hade gärna åkt med.
Jag har haft väldigt ont i helgen, vilket tar både på kraft och psyke.
Försökte äta lite igår men det gick inge vidare så nu skiter jag i mat känner jag för jag orkar inte få ondare och jag orkar inte kräkas heller.
Så jag kör på mina säkra kort vilket är kaffe+mjölk och smörgåsrån med smör =) har rätt mkt smör på ;) men det bryr jag inte mig om =P
Idag kommer en vän på besök och ska va heeeela dagen =) och hon skulle ta med singoalla kakor igen ;) man kan undra varför man kan äta dom och smörgåsrån men inte lagad mat, jaja kroppen är en underlig sak.
Kan ju även äta lite godis då och då, ostbågar och popcorn... jag får ju ont av alla mina säkra kort oxå men hellre ont än att kräkas.
I morgon gäller det, då får vi veta vad planen är och om jag blir hem skickad utan hjälp eller om det blir att sätta en peg..
Känns tufft att inte alls veta vad som kommer hända i morgon, om man bara visste ngt, men inte.
Kan ju bara hoppas på det bästa, för om jag blir hem skickad utan hjälp då kommer jag inte överleva, och då kommer jag gå ner det jag gått upp och även mer.
Så håll tummarna i morgon!
Annes helvetes resa....
I mitten på november-2009 gick jag till vårdcentralen och önskade en remiss för en GBP-operation. Jag hoppades att den operationen skulle ge mig mitt liv tillbaka. Ack vad jag misstog mig.
Den 15 mars-2010, klockan 07.45 rullades jag in på operationssalen på Ersta sjukhus, det var nu dags för min GBP-operation.
Jag hade inte speciellt ont efter operationen, och det gick bra att få i sig dryck, även fast det tog emot, jag kände som ett motstånd, men personalen sa att det skulle kännas så.
I början på maj-2010, ringde jag till Ersta sjukhus, för jag upplevde det som att det tog emot väldigt mycket då jag åt mat, trots att jag tuggade, och tuggade, samt så mådde jag illa efter varje måltid. Doktorn skrev då ut magsårsmedicin som jag skulle äta i två veckor, utan att ens ha träffat mig. Jag upplevde det som om jag blev lite bättre efter några dagar, men så någon vecka efter avslutad behandling så blev det som det var innan. Jag tänkte då att det är så här man ska må.
Fram till augusti-2010 så kräktes jag väldigt ofta efter att jag ätit, men jag tänkte att jag äter väl för fort, så jag började äta långsammare, och ännu mindre än de 0,5 dl per måltid som var det mesta jag fick i mig.
I oktober-2010 var jag så dålig att jag fick ringa efter en ambulans, SOS klassade mig som en ”prio trea”, så jag fick vänta i 1,5 timme på hjälp. När ambulansen kom var min puls låg, mitt blodtryck väldigt lågt, jag kallsvettades, hade väldigt ont och var kraftigt uttorkad. Dom satte en infart, gav mig dropp och morfin intravenöst. En sträcka som tar 20 minuter att köra, tog med blåljusen på, åtta minuter att köra.
Jag hamnar på Södersjukhuset. Efter en skiktröntgen så kom man fram till att jag var förstoppad, men jag fick ändå ligga kvar för observation under natten.
Under natten fick jag morfin intravenöst vid två tillfällen för att jag hade så ont, och ändå så blir jag utskriven på morgonen, trots att jag fortfarande viker mig av smärta.
Två dagar senare ringer maken en ambulans åt mig, då jag fortfarande har lika ont.
Jag hamnar återigen på Södersjukhuset. Efter diverse undersökningar så kommer en väldigt sympatisk ung, kvinnlig doktor in till mig och frågar om jag vill komma till det opererande sjukhuset (Ersta sjukhus), vilket jag ville.
På Ersta sjukhus görs ingenting den dagen jag blir inskriven, men dagen efter blir jag sövd, då dom går in med titthål för att se om dom ser någonting avvikande i min mage, som kan förklara mina smärtor och alla kräkningar. Man ser då att hela buken är fylld med var. När jag ändå är sövd så görs en gastroskopi, då hittar man det största magsår dom någonsin sett.
Jag blir kvar på Ersta sjukhus i en vecka, får morfin, antibiotika och dropp intravenöst.
Kvällen innan jag blir utskriven så får jag svårt att andas, dom kollar min syresättning, tar EKG och lyssnar på mina lungor, allt ser bra ut, samt låter bra. Doktorn trodde att det var ångest, så han ordinerade Stesolid.
Jag kommer hem till mitt hem runt 14.00, klockan 16.00 ringer jag min make, som är på apoteket åt mig och hämtar ut antibiotika, magsårsmedicin och morfin. Jag säger att han måste komma hem omgående, för jag har så svårt att andas. När han lagt på med mig så ringer han 112. Sedan minns jag bara att jag ringer mina föräldrar och ber dom komma för att passa vår dotter på 7,5 år för att jag inte kan andas. Som tur var, så var dom hemma hos min syster, bara några gator ifrån mig/oss. Jag ber också min dotter att låsa upp dörren. Sedan blir jag medvetslös. Mina föräldrar kom på bara några minuter, likaså min make. Ambulansen däremot, den körde fel, maken såg den på gården nedanför vår gård, han sprang då ner och ut, och i vanliga fall så får ambulanspersonalen inte dela på sig ur säkerhetssynpunkt, men då maken såg så skärrad ut, och sa att jag var medvetslös, så sprang ena killen efter maken, med syrgasen i högsta hugg.
Jag får syrgas och kvicknar till, sedan sticker dom mig 14 gånger innan dom lyckas sätta en infart, så att dom kan koppla på ett dopp och ge mig morfin intravenöst.
Jag hamnar återigen på Södersjukhuset, allehanda undersökningar och prover är bra, jag blir inlagd över natten för observation.
Jag blir utskriven dagen efter, trots att jag fortfarande upplever att jag har svårt att andas.
Jag är hemma i ungefär tre timmar, sedan kommer ambulansen och hämtar mig igen, och färden går till Södersjukhuset återigen. Dom hittar fortfarande inget fel, så jag blir hemskickad.
Hinner denna gång vara hemma i cirka 30 minuter innan jag ber maken köra mig till Ersta sjukhus då jag fortfarande har svårt att andas. Någonstans på vägen till Ersta sjukhus så ringer maken efter en ambulans, då han inte mäktar med situationen att jag sitter där i framsätet och flämtar för att få luft. Ambulansen möter upp på en bensinmack. Jag blir körd till Ersta sjukhus, trots att man egentligen inte får hamna på sjukhus utan akutintag då man åker ambulans.
Jag får göra en skiktröntgen över lungorna, och det ser bra ut. Då alla parametrar är bra, så tror man fortfarande på Ersta sjukhus att det handlar om ångestproblematik, då jag för många år sedan led av just ångest.
Jag blir inlagd, för observation. När man gett mig OxyNorm för att jag hade ont av magsåret, så såg man ett samband. Jag var/är allergisk mot vissa morfinpreparat. Det kändes så skönt att dom hittade ett fel, så att jag slapp känna mig som en hypokondriker.
Jag får åka in och ut på Ersta sjukhus hur många gånger som helst efter att jag blev utskriven då man konstaterade allergi mot vissa morfinliknande preparat (som senare visade sig vara allergi mot antibiotika också), för att jag kräks i minut och parti, och behöver dropp på grund av det.
I december-2010,vid en gastroskopi så ser man att magsåret läkt ut, så nu säger man att jag ska sluta kräkas.
Jag fortsätter dock att kräkas, och fortsätter att åka in och ut på Ersta sjukhus.
I mitten på februari-2011, så ser man på en kontraströntgen att det jag äter inte kommer ner till min nya lilla magsäck, då passagen till den är för trång. Så maten tar en annan tarm tillbaka till den bortkopplade delen av magsäcken, som inte fyller någon funktion, och därför kräks jag upp allt jag äter. Man opererar mig, dom vidgar passagen, dom kopplar om en tarm, och dom syr ihop alla mina tarmfickor så att jag ska slippa tarmvred i framtiden (vilket jag inte gjorde).
Jag fick ligga på IVA i 19 timmar efter operationen, då man gav mig morfin på uppvaket, vilket jag reagerade med andnöd på.
Jag mår bra i dagarna tre efter operationen, sedan börjar kräkas hejdlöst igen. Då upptäcker man att jag har fått tillbaka mitt magsår.
Jag fortsätter således att åka ut och in på Ersta sjukhus, för att få dropp, då jag kräks hela tiden.
I början på mars-2011, så åker jag till akuten på Södersjukhuset eftersom jag kräkts som kaffesump, vilket är levrat blod. Diagnosen blev: ”Blödande magsår”.
Jag har sedan mars-2011 åkt in och ut på sjukhuset i minut och parti för att få dropp, och för olidliga magsmärtor, som i efterhand har visat sig bero på tarmvred, som hoppar tillbaks av sig självt, pga ett väldigt stort bråck i magen. Jag opererade mitt bråck den 12/12-2011, för att dom trodde att det skulle vara lösningen på mina kräkningar, och självklart tarmvreden, vilket det också verkar vara (iaf så här långt).
25/01-2012 - Söker mig till vårdcentralen då jag har ont under revbensbågen, doktorn där trodde på knas med njurarna. Jag fick lämna blodprov och urinprov. Skulle få svar på proverna på eftermiddagen eller dagen efter, och blev det värre så skulle jag söka mig till akuten. Då det blev värre, så jag söker jag mig till akuten, där trodde man på gallsten.
28/01-2012 - Jag kissar blod på morgonen, så jag söker mig återigen till akuten. Får lämna de sedvanliga proverna, och efter att ha träffat doktorn så blir jag remitterad till en röntgen av njurarna, men innan det så får jag en spruta med morfin. Jag har reagerat med andnöd på morfinliknande preparat tidigare, men inte på ren morfin. Efter en stund fick jag svårt att andas, jag får en infart, dom sätter dropp, ger mig medicin intravenöst för att häva den allergiska reaktionen, jag blir uppkopplad till ett EKG och en massa andra prylar. Mår bra efter ett tag, så röntgen kan genomföras. Röntgen visade på njursten.
30/01-2012 – Besöker VC då jag kissar massor med blod, kräks hejdlöst och har djävulska smärtor. Lämnar urinprov, som visar på blod i urinen, remiss skickas för en cystoskopi.
16/02-2012 - Jag har förkalkningar i höger njure, vilket inte var farligt, men kan göra att man får njursten. Flödet från njurarna till urinblåsan var bra. Provsvaren på om jag har cancer tar tre veckor på sig att få fram :(...
06/03-2012 – Jag har inte cancer i njurarna, eller urinblåsan. Skönt!
Jag har betalat ett alldeles för högt pris för att bli smal, ett pris det inte är värt, trots att jag gått ner nästan 70 kilo.
Eftersom jag tycker det är så viktigt!!
Eftersom jag tycker det är så viktigt att lyfta fram bak sidan av en gbp operation efterlyser jag nu andras berättelser om gbp operationens baksida, så ni som drabbats av komplikationer och fått ett helvete maila mig på [email protected] så lägger jag ut eran berättelse här på min blogg.
Tycker det är viktigt att även det negativa lyfts fram, det som sjukvården gärna lägger locket på....
Vet ju att det finns så många därute....
Tycker det är viktigt att även det negativa lyfts fram, det som sjukvården gärna lägger locket på....
Vet ju att det finns så många därute....
Just det...
Jag förde ju matdagbok typ i 3dagar...
Skrev ner det jag drack och det jag åt samt vad jag kräktes av.
Men tydligen va det så att jag fick i mig rätt många smörgåsrån att kalorierna blev rätt många så nu har dom sänkt näringsdroppet till 1000 kalorier igen från 1700.
Fick oxå höra då av en personal att jag åt väldigt mkt kalorier och det var ju inte så bra för jag "matade" bara hjärnan då...
Och att jag skulle försöka äta/dricka ngt annat.
Men återigen det finns en poäng med att jag är här, jag KAN INTE äta mat eller dricka grädde som hon tyckte...
Så jag tänker fortsätta med mina smörgåsrån och mata min hjärna jag bryr mig inte...
Då får jag känna mig lite normal, och jag får tugga på ngt iaf
Skrev ner det jag drack och det jag åt samt vad jag kräktes av.
Men tydligen va det så att jag fick i mig rätt många smörgåsrån att kalorierna blev rätt många så nu har dom sänkt näringsdroppet till 1000 kalorier igen från 1700.
Fick oxå höra då av en personal att jag åt väldigt mkt kalorier och det var ju inte så bra för jag "matade" bara hjärnan då...
Och att jag skulle försöka äta/dricka ngt annat.
Men återigen det finns en poäng med att jag är här, jag KAN INTE äta mat eller dricka grädde som hon tyckte...
Så jag tänker fortsätta med mina smörgåsrån och mata min hjärna jag bryr mig inte...
Då får jag känna mig lite normal, och jag får tugga på ngt iaf
Stor Möte
Nu verkar det som om vi ska ha ett stor möte på tisdag med kirurg, sjuksköterska, dietist, narkosläkare (smärtläkare).
Sen jag och min mamma, och det känns ju ärligt som om det är dom mot oss =(
Men man ska inte måla fan på väggen men efter allt som hänt med våran kontakt med vården är det ju inte så konstigt heller =/
Fick i fredags höra av en i personalen att dom ska strypa all smärtlindring!!! prata om panik...
Det handlar ju inte om medicinen i sig utan att jag vill vara smärtlindrad så det hade ju varit helt okej att ta bort spasmofenen det gör inget så länge dom sätter in ngt annat som fungerar, men att ta bort allt kommer ju göra mitt liv till ett värre helvete än det redan är!
Sen ska det ju avgöras om vad som kommer hända framåt, ska jag få peg, tänker dom skicka hem mig då alla prover ser bra ut och att jag faktiskt ökat i vikt?
Så mkt frågor och orosmoment ska ni veta... hua.
har ju ökat över 4 kg nu =))))
Men jag är fortfarande så trött =( jag trodde ju nu när jag fått näringsdropp så länge att jag skulle känna mig piggare och ha betydligt mer energi.... men de kanske tar så mkt längre tid än jag trodde?
Jag har ju min vanliga smärta i mage/tarm men jag har fått ngt nytt som inte spasmofenen tar =( det känns så otroligt obra.
Det är centrerat och jag tror det är magsäcken det krampar sen släpper det och så håller det på, som när du knyter din näve och sen släpper, knyter släpper... fan hatar när nya saker dyker upp, ska det inte vara bra nu?
Räcker de inte med allt som redan är?
Blir så ledsen....
Sen jag och min mamma, och det känns ju ärligt som om det är dom mot oss =(
Men man ska inte måla fan på väggen men efter allt som hänt med våran kontakt med vården är det ju inte så konstigt heller =/
Fick i fredags höra av en i personalen att dom ska strypa all smärtlindring!!! prata om panik...
Det handlar ju inte om medicinen i sig utan att jag vill vara smärtlindrad så det hade ju varit helt okej att ta bort spasmofenen det gör inget så länge dom sätter in ngt annat som fungerar, men att ta bort allt kommer ju göra mitt liv till ett värre helvete än det redan är!
Sen ska det ju avgöras om vad som kommer hända framåt, ska jag få peg, tänker dom skicka hem mig då alla prover ser bra ut och att jag faktiskt ökat i vikt?
Så mkt frågor och orosmoment ska ni veta... hua.
har ju ökat över 4 kg nu =))))
Men jag är fortfarande så trött =( jag trodde ju nu när jag fått näringsdropp så länge att jag skulle känna mig piggare och ha betydligt mer energi.... men de kanske tar så mkt längre tid än jag trodde?
Jag har ju min vanliga smärta i mage/tarm men jag har fått ngt nytt som inte spasmofenen tar =( det känns så otroligt obra.
Det är centrerat och jag tror det är magsäcken det krampar sen släpper det och så håller det på, som när du knyter din näve och sen släpper, knyter släpper... fan hatar när nya saker dyker upp, ska det inte vara bra nu?
Räcker de inte med allt som redan är?
Blir så ledsen....
Dag 9
Detta är mitt rum...
Som tur är har jag eget rum, det gör så otroligt mkt ska ni veta.
Personalen har varit jätte bra under denna tid, bara 3 bittra, men på det stora hela har det varit okej.
Så vad har hänt sen sist?
Drack ju den tjocka kontrasten och ner på röntgen vid 12.
Sen fortsatte det, röntgen kl 16 och sen 21 och nästa dag 07.30.
Fast vet ni?
Jag tror inte dom hittade ngt =(
Allt är så sjukt, för allt ser så bra ut hela tiden.
Även proverna jag tog när jag kom för 9 dagar sedan såg bra ut, hur kan det vara möjligt?????
Och kirurgen menade ju på det att om man fick i sig så lite som jag sa så skulle äggvitan va så mkt sämre än vad den va på mig, samma gäller de andra proverna.
Men grejen är ju den att oavsett vad proverna visat/visar så får jag ju inte i mig mat och vätska!!
Det är ju inte så att jag ljuger om det, att jag säger att jag inte kan äta fast jag kan...
Så hur proverna hela tiden kan vara bra övergår mitt förstånd =(
Annars händer det inte mkt, lever på kaffe och smörgåsrån + näringsdroppet, inget annat vill fungera så då håller jag krampaktigt fast vid det...
Får min smärtlindring..... önskar dock tiden gick fort och jag fick komma hem....
Som tur är har jag eget rum, det gör så otroligt mkt ska ni veta.
Personalen har varit jätte bra under denna tid, bara 3 bittra, men på det stora hela har det varit okej.
Så vad har hänt sen sist?
Drack ju den tjocka kontrasten och ner på röntgen vid 12.
Sen fortsatte det, röntgen kl 16 och sen 21 och nästa dag 07.30.
Fast vet ni?
Jag tror inte dom hittade ngt =(
Allt är så sjukt, för allt ser så bra ut hela tiden.
Även proverna jag tog när jag kom för 9 dagar sedan såg bra ut, hur kan det vara möjligt?????
Och kirurgen menade ju på det att om man fick i sig så lite som jag sa så skulle äggvitan va så mkt sämre än vad den va på mig, samma gäller de andra proverna.
Men grejen är ju den att oavsett vad proverna visat/visar så får jag ju inte i mig mat och vätska!!
Det är ju inte så att jag ljuger om det, att jag säger att jag inte kan äta fast jag kan...
Så hur proverna hela tiden kan vara bra övergår mitt förstånd =(
Annars händer det inte mkt, lever på kaffe och smörgåsrån + näringsdroppet, inget annat vill fungera så då håller jag krampaktigt fast vid det...
Får min smärtlindring..... önskar dock tiden gick fort och jag fick komma hem....
Kontraströntgen...
Japp igår va det dags att dricka den där super underbara tjocka kontrasten...
Vilka diskutioner det vart!!!
Jag fick en burk som skulle drickas upp på 10-15min sen efter ytterligare 30min skulla jag ner på röntgen, denna gång skulle dom lägga focus på tarmarna.
I denna burk kunde de kanske vara ca 3dl kontrast, och återigen kom paniken.
Jag försökte förklara att jag aldrig skulle klara att dricka allt det på 10-15min eller överhuvudtaget, det va ju massa.
Till svar fick jag, detta är ju för din skull det är viktigt att röntgen görs.
Ja säger jag jag vet, jag vet hur otroligt viktigt det är men när jag inte kan!!! dels för smärtorna och sen va det på tok för mkt.
Jo men nu får du dricka upp detta sa dom, men återigen sa jag att hur gärna jag än vill dricka upp allt så kan jag inte, men hon lyssnade inte på det...
Men jag kämpa och kämpa, mådde jätte illa och magen trodde jag skulle brista på riktigt denna gång =( men jag fick i mig lite mer än en och en halv dl =) men sen va de sten kört och hade jag druckit bara pytte lite till hade jag spytt och då hade allt blivit förstört...
Ner på röntgen 11.30.
Får veta sen att det nog skulle bli aktuellt med mer bilder, så ner igen kl 16.
Sen när jag tror vi är färdiga för dagen kommer en sköterska in och säger att jag ska va nere kl 21 oxå...
Och när kvällspersonalen börjar får jag veta att jag ska va där som nu på morgonen 7.30..
Så nu får vi se om det ska tas ytterligare mer bilder under dagen....
Vilka diskutioner det vart!!!
Jag fick en burk som skulle drickas upp på 10-15min sen efter ytterligare 30min skulla jag ner på röntgen, denna gång skulle dom lägga focus på tarmarna.
I denna burk kunde de kanske vara ca 3dl kontrast, och återigen kom paniken.
Jag försökte förklara att jag aldrig skulle klara att dricka allt det på 10-15min eller överhuvudtaget, det va ju massa.
Till svar fick jag, detta är ju för din skull det är viktigt att röntgen görs.
Ja säger jag jag vet, jag vet hur otroligt viktigt det är men när jag inte kan!!! dels för smärtorna och sen va det på tok för mkt.
Jo men nu får du dricka upp detta sa dom, men återigen sa jag att hur gärna jag än vill dricka upp allt så kan jag inte, men hon lyssnade inte på det...
Men jag kämpa och kämpa, mådde jätte illa och magen trodde jag skulle brista på riktigt denna gång =( men jag fick i mig lite mer än en och en halv dl =) men sen va de sten kört och hade jag druckit bara pytte lite till hade jag spytt och då hade allt blivit förstört...
Ner på röntgen 11.30.
Får veta sen att det nog skulle bli aktuellt med mer bilder, så ner igen kl 16.
Sen när jag tror vi är färdiga för dagen kommer en sköterska in och säger att jag ska va nere kl 21 oxå...
Och när kvällspersonalen börjar får jag veta att jag ska va där som nu på morgonen 7.30..
Så nu får vi se om det ska tas ytterligare mer bilder under dagen....
Näringsdroppet kabiven
Igår kväll när allt lugnat sig lite kopplades näringsdroppet på.
Dom har nu ökat mängden till 2400ml så nu är det 1700kcal.
Det är säker väldigt behövligt men jag kan ärligt säga att jag är så besviken, för nu har det gått ett tag och jag trodde jag skulle känna mig liiiiiite piggare och liiiiiiiite mer ork men det är ingen förändring ju =(
Känner mig fortfarande mer död än levande och de är inget roligt alls....
Dom har nu ökat mängden till 2400ml så nu är det 1700kcal.
Det är säker väldigt behövligt men jag kan ärligt säga att jag är så besviken, för nu har det gått ett tag och jag trodde jag skulle känna mig liiiiiite piggare och liiiiiiiite mer ork men det är ingen förändring ju =(
Känner mig fortfarande mer död än levande och de är inget roligt alls....
Vi får inte/ vi ska inte kunna.....
Vi som genomgått en gbp operation har ju rikt linjer att följa men tyvärr är det väldigt mkt brister i informationen...
Detta är vad jag vet med säkerhet, vet ni ngt ytterligare är det bara att säga till så lägger jag upp det oxå..
Vi får inte äta inflamationshämmande läkemedel i form av diklofenak och voltaren.
Det är väldigt riskabelt för en gbp att vara gravid så vill man ha barn ska man få det INNAN open görs.
Detta fick jag veta för en vecka sedan, det va kirurgen som sa att det är väldigt riskfyllt och farligt för en gbp att någonsin bli gravid så detta om att man inte ska bli det bara under det första året är alltså SKITSNACK!
Sen är det ju vissa saker vi INTE ska kunna äta som gbp opererad, vilket fick kirurgen att se ut som ett stort ? i fredags, och han är dock den bästa inom gbp.
Vi ska inte kunna dricka kolsyra, äta popcorn, chips, godis, m.m så allt det jag kan äta ska vi inte kunna ;)
Jag är en riktig tvärtom patient ;)
Detta är vad jag vet med säkerhet, vet ni ngt ytterligare är det bara att säga till så lägger jag upp det oxå..
Vi får inte äta inflamationshämmande läkemedel i form av diklofenak och voltaren.
Det är väldigt riskabelt för en gbp att vara gravid så vill man ha barn ska man få det INNAN open görs.
Detta fick jag veta för en vecka sedan, det va kirurgen som sa att det är väldigt riskfyllt och farligt för en gbp att någonsin bli gravid så detta om att man inte ska bli det bara under det första året är alltså SKITSNACK!
Sen är det ju vissa saker vi INTE ska kunna äta som gbp opererad, vilket fick kirurgen att se ut som ett stort ? i fredags, och han är dock den bästa inom gbp.
Vi ska inte kunna dricka kolsyra, äta popcorn, chips, godis, m.m så allt det jag kan äta ska vi inte kunna ;)
Jag är en riktig tvärtom patient ;)
Och jag ser pigg och fräch ut?
Efter nästan en vecka på sjukhus, med näringsdropp ser man ut så här...
Ville bara DÖ!
Igår kväll ville jag inte vara med mer, jag ville ge upp jag orkade verkligen inte kämpa mer.
Jag ska skriva exakt hur jag kände igår kväll, och hade jag klarat det hade jag bloggat då men tar det nu i stället.
Lite info om tidigare på dagen.
Som vanligt tog jag ju spasmofenen på morgonen runt 6 tror jag, sen gick dagen rätt okej.
Hade besök av 2 barndomsvänner vilket va riktigt trevligt och sen vid 12 fick jag återigen ta spasmofen för jag hade så ont.
Kl 13 va det dags för magnetrötgen, den gick väl okej men dom la tunga skivor på magen så efteråt hade jag ont, och den värken ökade sakta hela tiden...
När klockan va 17 va det riktigt illa och jag låg i fosterställning och bara grät.
Jag är ju en sån att jag inte gärna trycker på knappen och stör personalen men när kl va 18 stod jag inte ut mer och tryckte på knappen.
En undersköterska kom in och jag sa att jag hade så ont och att jag inte stod ut mer, hon skulle då säga till sköterskan.
Tårarna bara sprutar och smärtorna är vidriga.
Tiden går och varje minut känns som timmar... när det gått 60minuter och ingen kommit så trycker jag på knappen igen, samma undersköterska kommer.
Återigen säger jag att jag inte står ut hon säger då att det är lite kaos med en annan patient men att sköterskan kommer så fort hon kan, återigen går tiden.
Efter ca 30min kommer äntligen sköterskan, mina tårar bara sprutar och jag förklarar att jag har så ont.
Då säger hon, ja du har ju fått din spasmofen dos för idag men du kan få alvedon!!
Då vill jag dö ännu mer och förklarar att det hjälper ju inte med någon alvedon, hon ska då ringa ngn läkare..
Men innan hon gör det kommer hon in med alvedondropp som hon kopplar till cvk,n.
Sen efter hur lång tid som helst kommer hon tillbaka och tar temp och blodtryck och säger att läkaren kommer och pratar med mig snart, klockan är då 20,30!!
Tårarna rinner fortfarande och jag kan inte röra mig pga smärtorna.
20,45 kommer läkaren och han va jätte trevlig och jag förstod hans dilemma och jag förstod allt han sa.
Han säger då att jag kan iaf få lite morfin och jag säger att vad som helst bara det tar bort den värsta smärtan.
Vid 21 får jag morfin i cvk,n!!!
och vid 21.20-21.30 lugna magen ner sig och jag kunde andas...
Men tänk er från 17 till 21.20 vet inte hur många gg jag ville ge upp under den tiden, jag ville dö.
Livet är inte värt att levas med dom smärtorna ska ni veta.
Vet inte hur många sms jag skicka till min stackars make, jag ville inte stanna här.
Jag ville hem eller dö, ja fy fan vad jag mådde dåligt och gud vad jag grät.
Man kan ju undra om tårarna aldrig tar slut?
Jag ska skriva exakt hur jag kände igår kväll, och hade jag klarat det hade jag bloggat då men tar det nu i stället.
Lite info om tidigare på dagen.
Som vanligt tog jag ju spasmofenen på morgonen runt 6 tror jag, sen gick dagen rätt okej.
Hade besök av 2 barndomsvänner vilket va riktigt trevligt och sen vid 12 fick jag återigen ta spasmofen för jag hade så ont.
Kl 13 va det dags för magnetrötgen, den gick väl okej men dom la tunga skivor på magen så efteråt hade jag ont, och den värken ökade sakta hela tiden...
När klockan va 17 va det riktigt illa och jag låg i fosterställning och bara grät.
Jag är ju en sån att jag inte gärna trycker på knappen och stör personalen men när kl va 18 stod jag inte ut mer och tryckte på knappen.
En undersköterska kom in och jag sa att jag hade så ont och att jag inte stod ut mer, hon skulle då säga till sköterskan.
Tårarna bara sprutar och smärtorna är vidriga.
Tiden går och varje minut känns som timmar... när det gått 60minuter och ingen kommit så trycker jag på knappen igen, samma undersköterska kommer.
Återigen säger jag att jag inte står ut hon säger då att det är lite kaos med en annan patient men att sköterskan kommer så fort hon kan, återigen går tiden.
Efter ca 30min kommer äntligen sköterskan, mina tårar bara sprutar och jag förklarar att jag har så ont.
Då säger hon, ja du har ju fått din spasmofen dos för idag men du kan få alvedon!!
Då vill jag dö ännu mer och förklarar att det hjälper ju inte med någon alvedon, hon ska då ringa ngn läkare..
Men innan hon gör det kommer hon in med alvedondropp som hon kopplar till cvk,n.
Sen efter hur lång tid som helst kommer hon tillbaka och tar temp och blodtryck och säger att läkaren kommer och pratar med mig snart, klockan är då 20,30!!
Tårarna rinner fortfarande och jag kan inte röra mig pga smärtorna.
20,45 kommer läkaren och han va jätte trevlig och jag förstod hans dilemma och jag förstod allt han sa.
Han säger då att jag kan iaf få lite morfin och jag säger att vad som helst bara det tar bort den värsta smärtan.
Vid 21 får jag morfin i cvk,n!!!
och vid 21.20-21.30 lugna magen ner sig och jag kunde andas...
Men tänk er från 17 till 21.20 vet inte hur många gg jag ville ge upp under den tiden, jag ville dö.
Livet är inte värt att levas med dom smärtorna ska ni veta.
Vet inte hur många sms jag skicka till min stackars make, jag ville inte stanna här.
Jag ville hem eller dö, ja fy fan vad jag mådde dåligt och gud vad jag grät.
Man kan ju undra om tårarna aldrig tar slut?
MR
Magnetröntgen är gjord och de gick rätt okej...
Man fick ha en tung plåt liknande sak på magen och det gjorde ont i min mage, det vart så förbannat tungt =(
Jag fråga om dom hade tagit kort på hela magen, inte riktigt och den största focus hade varit på gallväggarna och levern...
I morgon är det kontraströngen som gäller....
Nu händer det lite vilket känns så otroligt skönt =)
Man fick ha en tung plåt liknande sak på magen och det gjorde ont i min mage, det vart så förbannat tungt =(
Jag fråga om dom hade tagit kort på hela magen, inte riktigt och den största focus hade varit på gallväggarna och levern...
I morgon är det kontraströngen som gäller....
Nu händer det lite vilket känns så otroligt skönt =)
Tisdagens samtal med kirurgen...
Igår kom kirurgen in och satte sig ner och han tog sig verkligen tid att förklara och jag fick möjlighet att bolla tankar med han, kändes så jätte bra =)
Nu är det lite svårt att förklara med ord för er allt av de han sa för han ritade samtidigt, de va lättare att förstå då.
Men som det är nu har inte någon en aning om vad det kan vara för fel så det verkar oxå som om man ska köra lite uteslutningsmetoden....
Och under tiden kommer jag få näringsdroppet.
En påse per dygn.
Magnetröntgen ska göras för att se om det finns några gallstenar på gallväggarna samt kolla levern.
Sen ska en kontraströntgen göras med den där tunga tjocka kontrasten och då ska jag dricka den och under x antal timmar ska man ta bilder för att se var det tar vägen, eftersom man sist enbart kolla matstrupe och magsäcksfickan.
Sen ska man börja trappa ut spasmofenen och i stället sätta in ngt morfinplåster, plåstret fick jag igår och än hjälper det inte ngt alls =(
Vi måste ju vänta och se vad dessa röntgenbilder kommer att visa om dom visar ngt...
Sen får vi se hur det blir med peggen om den säts in nästa vecka.
Det hette tydligen inte peg eftersom man med en peg sätter in den med ett gastroskop och det kan man ju inte på oss opererade...
Det tas lite blodprover då och då oxå... men har inte fått höra ngt om svaret.
Det va som kirurgen sa i vanliga fall vill dom ha hem patienterna så fort som möjligt men inte i mitt fall, utan denna gång har dom inte bråttom med att få hem mig.
Och han tyckte att jag verkligen skulle ta denna tid på sjukhuset och vila upp mig, eftersom här finns inga måsten utan jag kan bara rå om mig själv och sätta mig själv i första rummet och inte sist som jag alltid gjort.
Men det är inte alltid så lätt, längtar hem.......
Nu är det lite svårt att förklara med ord för er allt av de han sa för han ritade samtidigt, de va lättare att förstå då.
Men som det är nu har inte någon en aning om vad det kan vara för fel så det verkar oxå som om man ska köra lite uteslutningsmetoden....
Och under tiden kommer jag få näringsdroppet.
En påse per dygn.
Magnetröntgen ska göras för att se om det finns några gallstenar på gallväggarna samt kolla levern.
Sen ska en kontraströntgen göras med den där tunga tjocka kontrasten och då ska jag dricka den och under x antal timmar ska man ta bilder för att se var det tar vägen, eftersom man sist enbart kolla matstrupe och magsäcksfickan.
Sen ska man börja trappa ut spasmofenen och i stället sätta in ngt morfinplåster, plåstret fick jag igår och än hjälper det inte ngt alls =(
Vi måste ju vänta och se vad dessa röntgenbilder kommer att visa om dom visar ngt...
Sen får vi se hur det blir med peggen om den säts in nästa vecka.
Det hette tydligen inte peg eftersom man med en peg sätter in den med ett gastroskop och det kan man ju inte på oss opererade...
Det tas lite blodprover då och då oxå... men har inte fått höra ngt om svaret.
Det va som kirurgen sa i vanliga fall vill dom ha hem patienterna så fort som möjligt men inte i mitt fall, utan denna gång har dom inte bråttom med att få hem mig.
Och han tyckte att jag verkligen skulle ta denna tid på sjukhuset och vila upp mig, eftersom här finns inga måsten utan jag kan bara rå om mig själv och sätta mig själv i första rummet och inte sist som jag alltid gjort.
Men det är inte alltid så lätt, längtar hem.......
Liten uppdat...
Hade ett långt samtal med en kirurg igår...
Skriver mer om det samtalet senare idag/kväll..
Idag ska en röntgen göras för att se om det finns några gallstenar eller så..
Annars fortsätter jag att få näringsdropp och det är rätt segt att vara här.
Men jag behöver det, och jag är trött så det är skönt att få vila upp sig och inte ha några krav...
Återkommer senare...
Skriver mer om det samtalet senare idag/kväll..
Idag ska en röntgen göras för att se om det finns några gallstenar eller så..
Annars fortsätter jag att få näringsdropp och det är rätt segt att vara här.
Men jag behöver det, och jag är trött så det är skönt att få vila upp sig och inte ha några krav...
Återkommer senare...
Facebook, msn m.m
Det är mkt som händer i mitt liv just nu både med mig själv och med familjen...
Som ni säkert förstår måste focus just nu vara helt på mig och min familj...
Jag kommer fortsätta blogga och försöka hålla er uppdaterade på vad som händer med mig och min kropp..
Men sen är det en hel del som jag inte kan lägga ut här då det är en öppen blogg...
Jag har tagit bort många på facebook, inte för att ni gjort mig ngt eller att det skulle vara ngt så utan för att jag bara valt att ha familj och dom man skriver dagligen med kvar...
Lättare för mig att då veta att jag kan skriva precis det jag vill utan att vara orolig att fel personer ska kunna se och läsa, så återigen inte för att ngn gjort något utan det va bara för att jag valt att behålla dom jag skriver med dagligen...
Nu kommer jag inte va mkt på facebook heller, men vill be om ursäkt om någon tog illa vid sig av att jag tog bort den...
Som ni säkert förstår måste focus just nu vara helt på mig och min familj...
Jag kommer fortsätta blogga och försöka hålla er uppdaterade på vad som händer med mig och min kropp..
Men sen är det en hel del som jag inte kan lägga ut här då det är en öppen blogg...
Jag har tagit bort många på facebook, inte för att ni gjort mig ngt eller att det skulle vara ngt så utan för att jag bara valt att ha familj och dom man skriver dagligen med kvar...
Lättare för mig att då veta att jag kan skriva precis det jag vill utan att vara orolig att fel personer ska kunna se och läsa, så återigen inte för att ngn gjort något utan det va bara för att jag valt att behålla dom jag skriver med dagligen...
Nu kommer jag inte va mkt på facebook heller, men vill be om ursäkt om någon tog illa vid sig av att jag tog bort den...
Snälla ni...
Jag har ju min nya dator här hos mig, i love it <3
Men jag har inga blogg adresser på den så snälla ni kan ni lämna era blogg adresser i kommentar fältet <3
Thanx.....
Men jag har inga blogg adresser på den så snälla ni kan ni lämna era blogg adresser i kommentar fältet <3
Thanx.....
En tidig lördagsmorgon...
Kallt men fint, morgon blosset och kaffet till detta de va helt okej =)
My FOOD =)
Tänk er vad man har väntat på denna näring och det är ju helt sjukt att det skulle ta sån tid innan man fick det, men nu tas det tacksamt emot ska ni veta och idag stanna vågen på nästan 52kg weeee det kanske gör sitt med 1000kcal per dygn mot innan inget typ ;)
Och i kväll är det dags för påse nr 4 i cvk,n hoppas nu att den inte ska krångla som nålarna i armen gjort =//
Och i kväll är det dags för påse nr 4 i cvk,n hoppas nu att den inte ska krångla som nålarna i armen gjort =//
Måndag hela dagen...
Det finns ju lite nya ansikten här på avd som jag inte känner igen och jag måste ju säga, vilka underbara sköterskor!!! Dom bryr sig, dom förstår min panik min ångest inför dom olika momenten som ska göras och det är underbart att äntligen få bli hörd och att man faktiskt försöker och att man tar sig tid att lyssna om jag behöver ställa frågor och ventilera min oro, tusen tack ni underbara <3
Igår sattes som sagt den 3dje påsen kobiven och nålen börjar krångla jag har några dl kvar att få..
Snabba vändningar sköterskan kom in och sa att det snart va dags att åka ner på operation för att få cvk satt, så det va bara att klä om och tvätta av sig och nu sitter den där den ska....
En jätte go sköterska va med under tiden cvk sattes, tusen tack för det J <3
Min älskade syster och calle kom en sväng, tusen tack för det <3
Igår sattes som sagt den 3dje påsen kobiven och nålen börjar krångla jag har några dl kvar att få..
Snabba vändningar sköterskan kom in och sa att det snart va dags att åka ner på operation för att få cvk satt, så det va bara att klä om och tvätta av sig och nu sitter den där den ska....
En jätte go sköterska va med under tiden cvk sattes, tusen tack för det J <3
Min älskade syster och calle kom en sväng, tusen tack för det <3
Bättre sent än aldrig...
Jag är så trött, kroppen är så trött...
Jag kämpar på nu är tredje påsen näringsdropp, kabiven påkopplad.
Jag tycker det är lättare att ha näringsdroppet på natten så den kopplas på runt halv åtta på kvällen och sen är det klart på morgonen, skönt att slippa släpa omkring ställningen på dagen...
Jag får fortfarande smärtlindring i form av spasmofen, så jag är ju smärtlindrad vilket oxå är skönt.
Nu får vi se om cvk sätts i morgon eller på tisdag, är ju lite orolig inför detta, men med tanke på att mina blodkärl är så små och sköra ska det vara det bästa alternativet så det är ju som vanligt att bara gilla läget.
Jag tillbringar mkt tid på mitt rum i min säng, känns som om jag behöver det, behöver vila upp mig låta kroppen samla kraft, just nu är jag ett skal, ingen ork ingen kämpar anda...
Men det ska ju vända så småningom, kanske när jag fått näring ett tag ska även allt annat komma, orken iaf...
Droppet får jag ju sakta för att kroppen inte ska få en chock och inte några massiva mängder, utan jag får 1440ml per dygn, 1000 kcal...
Men snart ska ni se att min energi kommer tillbaka och bloggandet ökar igen =)
Ska försöka att skriva lite varje dag iaf så ni får veta lite vad som händer och sker..
Piggare på morgonen så jag lämnar er för idag och återkommer på morgonen i morgon när jag fått mitt kaffe =)
Tack alla goa för era kommentarer, för att ni peppar mig, sluta inte med det jag behöver höra det mer än någonsin!!
Kramar från en mkt trött trasdocka...
Jag kämpar på nu är tredje påsen näringsdropp, kabiven påkopplad.
Jag tycker det är lättare att ha näringsdroppet på natten så den kopplas på runt halv åtta på kvällen och sen är det klart på morgonen, skönt att slippa släpa omkring ställningen på dagen...
Jag får fortfarande smärtlindring i form av spasmofen, så jag är ju smärtlindrad vilket oxå är skönt.
Nu får vi se om cvk sätts i morgon eller på tisdag, är ju lite orolig inför detta, men med tanke på att mina blodkärl är så små och sköra ska det vara det bästa alternativet så det är ju som vanligt att bara gilla läget.
Jag tillbringar mkt tid på mitt rum i min säng, känns som om jag behöver det, behöver vila upp mig låta kroppen samla kraft, just nu är jag ett skal, ingen ork ingen kämpar anda...
Men det ska ju vända så småningom, kanske när jag fått näring ett tag ska även allt annat komma, orken iaf...
Droppet får jag ju sakta för att kroppen inte ska få en chock och inte några massiva mängder, utan jag får 1440ml per dygn, 1000 kcal...
Men snart ska ni se att min energi kommer tillbaka och bloggandet ökar igen =)
Ska försöka att skriva lite varje dag iaf så ni får veta lite vad som händer och sker..
Piggare på morgonen så jag lämnar er för idag och återkommer på morgonen i morgon när jag fått mitt kaffe =)
Tack alla goa för era kommentarer, för att ni peppar mig, sluta inte med det jag behöver höra det mer än någonsin!!
Kramar från en mkt trött trasdocka...
Lite tankar
Igår va det mycket att ta in, och det tog ett tag innan allt sjönk in och jag förstod vad som kommer att ske...
Vill oxå säga att personalen har varit super trevliga både igår och idag och min vistelse känns så mkt bättre då.
Det känns inte vemodigt och jobbigt att vara här, inte på det sätt som varit så jobbigt innan, nu är det enda som är jobbigt är ju att vara ifrån mina nära och kära...
Men jag behöver detta det vet vi alla, jag behöver näringen och att det finns en plan betyder så mkt oxå.
Nu handlar det inte om att man bara ska avvakta och vätska upp utan nu finns det en behandlingsplan vilket känns toppen!
Men som ni vet är jag ju skit skraj för allt nytt och för sånt jag inte vet ngt om...
Så detta med cvk och peg gör mig jätte rädd =(
Det låter otäckt och jag är rädd för att ngt galet ska hända, att det blir infektion i peggen eller vad som helst.
Jag vet att man inte ska se så jävla negativt på allt men efter mina turer är det inte så konstigt heller, och för var gång något nytt har gjorts eller efter alla operationer har någon ny komplikation tillstött så då är det ju inte så konstigt heller att oron är där menar jag...
Men man får väl ta en dag i taget, nu först är det ju cvk som gäller på måndag eller tisdag, sen är de ju eventuellt insättning av peg v.11 om jag är stark nog...
Sen vet jag inte hur lång tid det behöver gå med peggen innan man är stark nog för operation, men det känns som om det är rätt långt borta just nu, så operation behöver jag ju inte tänka på än...
Jag ska försöka få hjälp med datorn idag då min syster kommer så då ska jag lägga in kort =)
Men först blir det sällskap av en vän <3
Vill oxå säga att personalen har varit super trevliga både igår och idag och min vistelse känns så mkt bättre då.
Det känns inte vemodigt och jobbigt att vara här, inte på det sätt som varit så jobbigt innan, nu är det enda som är jobbigt är ju att vara ifrån mina nära och kära...
Men jag behöver detta det vet vi alla, jag behöver näringen och att det finns en plan betyder så mkt oxå.
Nu handlar det inte om att man bara ska avvakta och vätska upp utan nu finns det en behandlingsplan vilket känns toppen!
Men som ni vet är jag ju skit skraj för allt nytt och för sånt jag inte vet ngt om...
Så detta med cvk och peg gör mig jätte rädd =(
Det låter otäckt och jag är rädd för att ngt galet ska hända, att det blir infektion i peggen eller vad som helst.
Jag vet att man inte ska se så jävla negativt på allt men efter mina turer är det inte så konstigt heller, och för var gång något nytt har gjorts eller efter alla operationer har någon ny komplikation tillstött så då är det ju inte så konstigt heller att oron är där menar jag...
Men man får väl ta en dag i taget, nu först är det ju cvk som gäller på måndag eller tisdag, sen är de ju eventuellt insättning av peg v.11 om jag är stark nog...
Sen vet jag inte hur lång tid det behöver gå med peggen innan man är stark nog för operation, men det känns som om det är rätt långt borta just nu, så operation behöver jag ju inte tänka på än...
Jag ska försöka få hjälp med datorn idag då min syster kommer så då ska jag lägga in kort =)
Men först blir det sällskap av en vän <3
Första natten avklarad...
Nu har jag fått min smärtlindring och en kopp kaffe så snart borde jag va mäniska igen...
Blir lika paff varje gång jag ser hur många det är som kommenterat och hur många besökare jag haft, jag är ju lixom ingen och denna blogg kan ju inte va så skoj att läsa då jag bara klagar och gnäller i varje inlägg =(
Jag hoppas ju på att kunna vända bloggen så det blir en glad blogg, men just nu är ju inte mitt liv så...
Utan nu är det mkt jobbigheter, smärta och även besvikelser över hur allt faktiskt har blivit... jag är nog väldigt bitter igentligen och det hatar jag för jag är igentligen inte en sådan person....
En liter näring har jag nu fått så snart ska en ny påse kopplas på =)
Jag ska nu ta min rullstol och åka ner för att ta morgonens första bloss...
Sen ska jag blogga lite till och dela med mig om tankarna jag haft under natten när allt som sas med kirurgen började sjunka in...
Återkommer snart
Blir lika paff varje gång jag ser hur många det är som kommenterat och hur många besökare jag haft, jag är ju lixom ingen och denna blogg kan ju inte va så skoj att läsa då jag bara klagar och gnäller i varje inlägg =(
Jag hoppas ju på att kunna vända bloggen så det blir en glad blogg, men just nu är ju inte mitt liv så...
Utan nu är det mkt jobbigheter, smärta och även besvikelser över hur allt faktiskt har blivit... jag är nog väldigt bitter igentligen och det hatar jag för jag är igentligen inte en sådan person....
En liter näring har jag nu fått så snart ska en ny påse kopplas på =)
Jag ska nu ta min rullstol och åka ner för att ta morgonens första bloss...
Sen ska jag blogga lite till och dela med mig om tankarna jag haft under natten när allt som sas med kirurgen började sjunka in...
Återkommer snart
Dagen med stort D!!
Först vill jag verkligen från hela mitt hjärta tacka alla er som gjort min dröm verklig, nu har jag en alldeles ny svart och fin notebook =) (ska köpa rosa plastfilm så fort vi hittar ngn)
Så nu kan inget stoppa mig, bloggandet kommer inte sluta på lååååånga vägar men jag hoppas en vacker dag att jag ska kunna skriva om annat än elände...
Så återigen tusen tusen tack <3
Nu till dagens möte som startade kl 10.
Det va ju jag, min mamma och min psykolog samt ett patientombud, en sköterska från avdelningen och kirurgen.
Jag och mamma va väl riktiga nerv vrak båda två.
Men det va ett riktigt trevligt och bra möte =) och ni kan ju bara ana hur skönt det va, inga oklarheter ingenting.
Röntgen jag gjorde för drygt en vecka sedan visade inga konstigheter, och när detta sägs kände jag att helvete nu får jag åka hem utan hjälp, men jag hade fel =)
Kirurgen frågar mig vad jag tycker är det viktigaste just nu, och jag säger då näringsdropp och smärtlindring, han höll med mig!!
Så summan av alltihop, det som bestämdes är följande...
Jag kommer nu ligga inne ett bra tag och idag ska näringsdropp kopplas på, och under helgen kommer jag få näringsdropp och fortsatt spasmofen behandling (känns så bra att både få näring och vara smärtlindrad)
I början av nästa vecka kommer dom sätta in en cvk, det är som en liten dosa som sätts in under huden vid halsen och där i kan jag få näring samt att dom kan ta blodprov i den.
Mina kärl är så små och sköra att det är så mkt lättare om man har en cvk.
Och efter ytterligare någon/några veckor ska dom sätta in en peg, det är en slang dom sätter från magen in i den bortkopplade magsäcken och i den slangen kan man "spruta" in näringen och det går att sköta i hemmet så då får jag vara hemma...
Och när jag tillslut är stark nog då blir det operation, och om dom då inte skulle hitta problemet så kunde de bli tal om att återkalla gbp operationen, men det är långt fram och man får ta ställning till det då...
Men det känns så SKÖNT att det äntligen händer ngt och att man äntligen tog mig och mitt på allvar!!
Än så länge har alla jag stött på varit så trevliga och det har varit så oerhört skönt ska ni veta.
Och jag har fått ett eget rum med ;) prata om lyx =)
Så nu har ni fått lite mer uppdaterat, men jag skriver snart igen <3
Så nu kan inget stoppa mig, bloggandet kommer inte sluta på lååååånga vägar men jag hoppas en vacker dag att jag ska kunna skriva om annat än elände...
Så återigen tusen tusen tack <3
Nu till dagens möte som startade kl 10.
Det va ju jag, min mamma och min psykolog samt ett patientombud, en sköterska från avdelningen och kirurgen.
Jag och mamma va väl riktiga nerv vrak båda två.
Men det va ett riktigt trevligt och bra möte =) och ni kan ju bara ana hur skönt det va, inga oklarheter ingenting.
Röntgen jag gjorde för drygt en vecka sedan visade inga konstigheter, och när detta sägs kände jag att helvete nu får jag åka hem utan hjälp, men jag hade fel =)
Kirurgen frågar mig vad jag tycker är det viktigaste just nu, och jag säger då näringsdropp och smärtlindring, han höll med mig!!
Så summan av alltihop, det som bestämdes är följande...
Jag kommer nu ligga inne ett bra tag och idag ska näringsdropp kopplas på, och under helgen kommer jag få näringsdropp och fortsatt spasmofen behandling (känns så bra att både få näring och vara smärtlindrad)
I början av nästa vecka kommer dom sätta in en cvk, det är som en liten dosa som sätts in under huden vid halsen och där i kan jag få näring samt att dom kan ta blodprov i den.
Mina kärl är så små och sköra att det är så mkt lättare om man har en cvk.
Och efter ytterligare någon/några veckor ska dom sätta in en peg, det är en slang dom sätter från magen in i den bortkopplade magsäcken och i den slangen kan man "spruta" in näringen och det går att sköta i hemmet så då får jag vara hemma...
Och när jag tillslut är stark nog då blir det operation, och om dom då inte skulle hitta problemet så kunde de bli tal om att återkalla gbp operationen, men det är långt fram och man får ta ställning till det då...
Men det känns så SKÖNT att det äntligen händer ngt och att man äntligen tog mig och mitt på allvar!!
Än så länge har alla jag stött på varit så trevliga och det har varit så oerhört skönt ska ni veta.
Och jag har fått ett eget rum med ;) prata om lyx =)
Så nu har ni fått lite mer uppdaterat, men jag skriver snart igen <3
Förlåt att ni fått vänta....
Vill bara lite snabbt meddela att jag nu och ngr veckor framöver är inlagd på sjukhuset, finns massa att berätta om denna dag men måste be er alla vänta en liten stund till...
Jag har även med mig min NYA NOTEBOOK!!!!! Weeeeeeeeeeeee så nu mina underbart goa läsare ska det bloggas av bara fan =)
Men som sagt måste be er hålla ut en liten stund till ;)
Kram till alla er från en super glad ägare till en alldeles ny "svart pärla" =)
Jag har även med mig min NYA NOTEBOOK!!!!! Weeeeeeeeeeeee så nu mina underbart goa läsare ska det bloggas av bara fan =)
Men som sagt måste be er hålla ut en liten stund till ;)
Kram till alla er från en super glad ägare till en alldeles ny "svart pärla" =)
Ni...
Ni, mina följeslagare är dom bästa glöm aldrig det <3
ni har gjort så mkt för mig och ni betyder så mkt, ni får mig att kämpa på, ni får mig att inse att detta är inte rätt.
Nu håller vi tummarna att denna dag inte går åt helvete, nu hoppas vi alla på hjälp.
Magen är åt helvete, smärtorna är vidriga och jag kan inte stå upprätt.
Tog min sista spruta igår eftermiddag så idag är jag inte smärtlindrad för fem öre =(
Återkommer under dagen, så fort jag kan....
Fy fan...
Tror inte någon av er kan förstå den ångesten man har idag, smärtorna i magen är vidriga och oron enorm...
Ett tag fundera jag på att det kan ju inte bli värre men det kan det ju, jag kan bli hemskickad utan smärtlindring och dropp, så visst fan kan det bli så mkt värre...
Vet inte hur jag ska klara natten och morgonen i morgon... tankarna knäcker mig, och hur mkt jag än försöker kan jag inte få bort dom...
Det handlar om mitt liv, min framtid.
Det är så sjukt mkt som hänger på detta möte... som tex mitt liv.
Va glada över att ni inte är i mina skor, för detta är inte okej, det är inte skoj för fem öre.
Borde kunna meddela er vad som hände senast runt lunch i morgon, så det är bara för er att oxå hålla ut... pust.
Vi är ju några som kommer medverka på mötet och just nu måste jag hoppas, vi alla hoppas annars går vi under totalt, vi kan inte ge upp inte nu..
Håll alla tummar och tår ni bara kan i morgon....
Visst ser jag jävligt pigg och glad ut?
Ett tag fundera jag på att det kan ju inte bli värre men det kan det ju, jag kan bli hemskickad utan smärtlindring och dropp, så visst fan kan det bli så mkt värre...
Vet inte hur jag ska klara natten och morgonen i morgon... tankarna knäcker mig, och hur mkt jag än försöker kan jag inte få bort dom...
Det handlar om mitt liv, min framtid.
Det är så sjukt mkt som hänger på detta möte... som tex mitt liv.
Va glada över att ni inte är i mina skor, för detta är inte okej, det är inte skoj för fem öre.
Borde kunna meddela er vad som hände senast runt lunch i morgon, så det är bara för er att oxå hålla ut... pust.
Vi är ju några som kommer medverka på mötet och just nu måste jag hoppas, vi alla hoppas annars går vi under totalt, vi kan inte ge upp inte nu..
Håll alla tummar och tår ni bara kan i morgon....
Visst ser jag jävligt pigg och glad ut?
Avundsjuka
Ha jag vet att ni är många där ute som måste va så avundsjuka på att jag har fått hjälp av mina läsare att kunna köpa en notebook, mina läsare är verkligen BÄST!!!!!!
100kr kvar så fuck you T som tycker jag borde skämmas, jag sträcker på mig och är stolt över att jag faktiskt har vågat be om hjälp, och jag sträker på mig för att mina underbara läsare bryr sig och har hjälpt mig.
Synd att det sticker så dant i ögonen på vissa, men ni som skriver eran skit ni kan bara försvinna.
För mina läsare har velat hjälpa mig med detta, jag har inte tvingat någon men dom har tyckt att jag varit värd det, tyvärr blir det inte en rosa då den kostar tusen kr mer men man kan köpa en rosa plastfilm att sätta på sen...
Återigen TUSEN TACK NI GOA <3
100kr kvar så fuck you T som tycker jag borde skämmas, jag sträcker på mig och är stolt över att jag faktiskt har vågat be om hjälp, och jag sträker på mig för att mina underbara läsare bryr sig och har hjälpt mig.
Synd att det sticker så dant i ögonen på vissa, men ni som skriver eran skit ni kan bara försvinna.
För mina läsare har velat hjälpa mig med detta, jag har inte tvingat någon men dom har tyckt att jag varit värd det, tyvärr blir det inte en rosa då den kostar tusen kr mer men man kan köpa en rosa plastfilm att sätta på sen...
Återigen TUSEN TACK NI GOA <3
Love it <3
Who’s going to save tonight, It is hard to not give in
because you’re no longer breathing and
who’s going to save tonight if I don’t….
who’s going to save tonight, I am down on my knees but I’m too proud to say please and
who’s going to save tonight if you won’t
All the roads that we’re travelling up and down
don’t you want our hearts to sing?
I’ll know myself
but I wonder where you came from?
Following every step
up and down, running high
still so far away
and I wonder where you came from
Who’s going to save us now
when our enemies’ calling
when I’m down and your falling baby
who’s going to save us now if we won’t
don’t want to hurt tonight, there is much good in me and there’s much good in you so
we got to save tonight cause they won’t
All the roads that we’re travelling up and down
don’t you want our hearts to sing?
I’ll know myself
but I wonder where you came from?
Following every step
up and down, running high
still so far away
and I wonder where you came from
Why start a fire when it’s all worth saving
don’t you want to know now don’t you want to feel me closer too
I walk trough wires cause it’s all worth breaking
don’t you want to know now don’t you want to feel it close to you
All the roads we are travelling up and down
I would carry anything that’s all I know
(you) got to tell me where you came from…
following every turn
up and down want to learn, everything tonight
and I’m going to go to where you came from
Cause I’m going to go to where you came from
// Why start a fire, Lisa Miskovsky
Sant
Tappa inte bort dig själv i dina försök att hålla kvar någon som inte bryr sig om att förlora dig...
Nu är det dagen före....
Ångest ångest ångest...
Vetskapen om att sitta i det där lilla rummet med kirurgen i morgon känns så tufft.
Och när man inte har en aning om hur det kommer att gå eller vad som kommer att hända... fy säger jag bara.
Jag behöver ju näringsdropp, det vet vi ju alla.
Hoppas nu bara han oxå tycker det.
Ska ha på mig kläder som framhäver min kropp, det skal jag har kvar.
Och jag hoppas att han inte säger som dom andra kirurgerna att jag enligt statistiken är en lyckad gbp operation, för jag skiter i statistiken, mer misslyckad är det nog svårt att vara om man inte är död förstås...
Nätterna denna vecka har varit extra tuffa, jag har ju dragit ner på smärtlindringen för att den ska räcka längre, jag tog en spruta nu på morgonen och har sen bara en kvar =( och den skulle jag ju verkligen behöva spara tills i morgon då vi ska åka... men vette fan om det kommer att gå...
Hoppas ju på en lite bättre dag än igår, orkar inte spy så mkt som jag gjorde igår =( det knäcker mig mer än ord kan beskriva...
Gud vad jag önskar jag visste om jag får åka hem i morgon eller om han vill lägga in mig...
Skulle kännas så mkt bättre om man visste ngt...
Hoppas ni får en bra dag där ute...
Här händer det inte mkt mer än att jag ska orka mig igenom dagen, Marie-Louise kommer på förmiddags kaffe =) alltid lika trevligt att få ventilera med henne bolla tankar och ideer =)
Vetskapen om att sitta i det där lilla rummet med kirurgen i morgon känns så tufft.
Och när man inte har en aning om hur det kommer att gå eller vad som kommer att hända... fy säger jag bara.
Jag behöver ju näringsdropp, det vet vi ju alla.
Hoppas nu bara han oxå tycker det.
Ska ha på mig kläder som framhäver min kropp, det skal jag har kvar.
Och jag hoppas att han inte säger som dom andra kirurgerna att jag enligt statistiken är en lyckad gbp operation, för jag skiter i statistiken, mer misslyckad är det nog svårt att vara om man inte är död förstås...
Nätterna denna vecka har varit extra tuffa, jag har ju dragit ner på smärtlindringen för att den ska räcka längre, jag tog en spruta nu på morgonen och har sen bara en kvar =( och den skulle jag ju verkligen behöva spara tills i morgon då vi ska åka... men vette fan om det kommer att gå...
Hoppas ju på en lite bättre dag än igår, orkar inte spy så mkt som jag gjorde igår =( det knäcker mig mer än ord kan beskriva...
Gud vad jag önskar jag visste om jag får åka hem i morgon eller om han vill lägga in mig...
Skulle kännas så mkt bättre om man visste ngt...
Hoppas ni får en bra dag där ute...
Här händer det inte mkt mer än att jag ska orka mig igenom dagen, Marie-Louise kommer på förmiddags kaffe =) alltid lika trevligt att få ventilera med henne bolla tankar och ideer =)
Att tigga...
Man kan väl kalla det va man vill men som sagt allt i min blogg är frivilligt.
Jag behöver nu 300 till sen är jag i MÅL!!!! hade jag haft det själv så hade det ju inte varit ngr problem alls, men det är sinnessjukt vad vi får vända på varje krona...
Här är lite kommentarer på detta med "tiggeri"
T.G om Tusen tusen tack alla <3:
Jag behöver nu 300 till sen är jag i MÅL!!!! hade jag haft det själv så hade det ju inte varit ngr problem alls, men det är sinnessjukt vad vi får vända på varje krona...
Här är lite kommentarer på detta med "tiggeri"
T.G om Tusen tusen tack alla <3:
Tycker det är snuskigt att tigga så här... Du borde skämmas..IP: 212.112.39.225
Marie-Louise om Tusen tusen tack alla <3:
T.G: Om du tycker det är så "snuskigt" att som du säger TIGGA då tycker jag du INTE behöver vara här.. |
||
