trasdockanlinda

Det jag inte kan förstå det är varför ni som ändå har bestämt er att jag är psykiskt sjuk och allt jag skriver är lögner, varför i helvete lägger ni energin på att läsa min blogg?
Och kommentera och maila elakheter? seriöst...
Jag är så less på detta nu, sen jag starta bloggen har samma ip adresser hållt på att skriva, kan ni inte bara fara åt helvete och låta mig skriva om mitt liv min verklighet? Ni är för sorgliga.

Till mina underbara läsare...
Jag har så mkt jag vill skriva men all elakhet från folk får mig att inte orka, jag får så sjukt mkt skit så fort jag skriver ngt och just nu är det tufft att få..
Jag är sårbar och all skit suger jag åt mig som en jävla svamp och det får mig att må skit.
Men jag ska försöka uppdatera oftare och jag hoppas dessa elaka personer kan hålla sig borta.
Men nu vet ni oxå varför jag inte skriver så mkt just nu

Man kan ju undra om jag blivit en mediahora?
Nej det har jag faktiskt inte blivit, men det jag har varit med i innan var ett rop på hjälp att ngn kirurg där ute skulle se det och vilja hjälpa mig.
Anledningen till att jag är med denna gång är faktiskt för att berätta min historia min verklighet mitt liv.
Jag trodde alltid jag va ensam i att må så här tills efter kallafakta då jag inser att det fanns så MÅNGA där ute..
Och med denna artikel hoppas jag att alla tänker en till hundra gg innan ni beslutar er för att göra det och att det inte alls är att välja den enkla vägen och det kan faktiskt gå fel, gå riktigt illa... men det kan ju givetvis även gå riktigt bra och man får tillbaka ett liv man saknat, man måste dock tänka på båda sidorna.
Plus att jag vill att dom som tror dom är ensamma där ute faktiskt inte är det utan vi är många och att man får skriva till mig jag kan finnas som stöd för hur det än är så är det underbart att ha någon som faktiskt förstår....
Tidningen det gäller är Allers, jag återkommer då jag vet vilket datum den kommer ut =)

Känner att jag behöver skriva en sammanfattning om hur det varit för er som inte orkar gå tillbaka i bloggen och börja läsa från början.

Jag kommer snart vara med i en tidning igen och hon som skrev och gjorde intervjun va begränsad till hur stor plats hon fick ta, så mycket blev tyvärr utlämnat.

Ska försöka skriva en sammanfattning om:

1. Dom olika operationerna som gjorts.

2. Smärtlindring, vilka jag fått prova på och vilka som hjälpt och var jag står idag med just smärtlindringen.

3. Mitt psykiska mående, med tanke på att många som följer min resa verkar tro att allt är psykiskt med tanke på att jag inte mådde bra psykiskt när jag gjorde Gbp operationen.

4. vilka turer jag haft inom vården och hur bemötandet varit från så väl kirurger som smärtläkare och även psykpersonal.

Tanken med detta är att ni ska få en snabb sammanfattning utan att behöva läsa varje inlägg jag gjort.

Skrivandet har börjat och jag kommer snart med det jag fått ihop, måste dock gå igenom journalerna för att komma ihåg datum till operationerna och detta kan ta en stund då journalen just nu består av över 150 sidor från kirurgen, men håll ut jag kämpar =)

Nu handlar det inte om min kropp för en gångs skull...
Men jag tror något stort är på väg att hända och just nu är jag full av lycka och glädje inför detta, men jag vet mer i helgen om det blir så...
Info och sånt kommer efter helgen i så fall.
Detta skulle kunna förändra så otroligt mkt ;)
Men vill inte avslöja ngt än =P

Den som väntar på ngt gott ;)

Förlåt att jag varit bort igen men det har varit så sjukt mkt med mina tankar att jag inte velat tänka på allt som sagts till mig på sjukhuset m.m så då har jag valt att välja bort mina kroppsliga problem, men känner nu att det är dags att skriva ikapp sig.

Besviken på så många mäniskor runt mig, vissa har försvunnit och vissa har kommit till, sen finns det ett par som jag saknar så sjukt mkt men vet inte varför dom bara försvann...
Jag finns ju här och är aldrig längre bort än ett sms...
Men jag orkar inte "jaga" och jag tvingar ingen att ha kontakt heller..
Mer om detta sen...

Livet blev inte som man tänkt sig =(

Eller det gör det ju inte men mitt mående och min kropp gör det.
Jag kämpar på med sondmaten, vällingen.
Det är tufft att få i mig allt som är ordinerat men jag kämpar.
Ryggen har total pajjat (igen) så värken gör mig liggandes och då glöms gärna vällingen bort.
Sen är det mkt som händer, personliga saker med familjen, som gör att psyket är inte så himla bra.
Glädjen som borde finnas nu när jag har gastrotuben och då jag får i mig näringen är bort blåst, och jag är ledsen dagligen =(
Försöker verkligen att inte visa att jag mår skit och är ledsen, så jag passar på att bryta ihop i min ensamhet.
Det kan tyckas att jag aldrig blir tacksam men det är absolut inte så det är, jag är tacksam att tuben är satt och att dom lyssnat (lite iaf)
Men det som varit nu efter jag kom hem är tufft och det är ett steg fram och sju bak... vilket kan få vem som helst att då och då klappa ihop och tappa gnistan och orken att fortsätta denna kamp, kampen om att få ett liv..
Önskar så att allt bara kunde flyta på ngn gång och att man inte blev mot arbetad hela tiden..
Jag har ju smärtlindring, fentanyl 25mg + 12mg + panodil, men detta tar inte min rygg och höft värk så då ringde jag först vct men dom kunde inte göra ngt då det va kirurg som tagit över helt.
Jag har scolios bla så jag har ätit citodon sen jag va 11år för ryggen och den har funkat bra, men jag tog bort den då jag började med spasmofen injekt.
Nu hade jag en tanke på att byta ut plåstrena till citodon och se hur magen blir, vet ju att ryggen blir hjälpt men kanske även lite av magsmärtorna eller att jag har aningen ont i magen men slipper ryggvärken..
Nåväl jag ringde kirurg på en onsdag och bad att ngn skulle ringa,ingen ringde, jag ringde torsdag men samma visa ingen ringde väntade fredag men inget samtal.
På måndag ringer jag igen och då ringer en kirurg upp dock inte den som ha hand om mig så den kirurg jag prata med fick kontakta den huvudansvariga kirurgen och sen återkomma.
Jag hade då berättat om att jag ville testa annan smärtlindring i detta fall citodon och att gastrotuben sitter för hårt för den värker som fan, svider bränner, varar och blöder så jag ville att dom skulle lossa lite på den.
Samtalet kommer och det hade inte den utgång jag önskat =(
OM jag skulle få byta smärtlindring va jag tvungen att bli inlagd samma gällde om dom skulle släppa på tuben!
VA FAN jag har ju nyss varit där 6,5v, varit ifrån barn och familj dom skulle ju bli knäckta om jag åkte igen jag skulle bli knäckt...
Och att bli inlagd för att byta smärtlindring mot en medicin jag haft i drygt 20år känns så kränkande.
Kirurgen vet att jag inte vill ligga inne och detta är ett sätt att visa att han har makten och han behandlar mig som den värsta missbrukaren, jag och många med mig tycker det är för jävligt...
Men som vanligt så när det handlar om Linda Söderlund får man uppenbarligen bete sig hur som helst eller blunda och låtsas att jag inte finns.
Jag har ju ringt kirurg med frågor och dom skulle ringa upp mig och lämna svar, ingen har ringt än och detta va förra veckan.
Dom skulle även ringa och kolla om inläggning när jag hade fått fundera ngr dagar ingen har ringt.
Så i morgon mina läsare är det jag som ringer igen för jag orkar inte ha det så här.
Sen tycker jag att eftersom dom sagt att inte vct får göra ngt då får dom se till att höra av sig oxå när jag har problem och funderingar.
Ne nu ska jag försöka få i mig lite välling igen, det jobbiga är att det spänner så då jag sprutar in den så då svider o bränner det ännu mer =( plus att det rinner mer var då.... STOR SUCK!

Nej jag mår inte bra inget vill fungera bra och jag hatar allt på en gång...
Är så jävla bitter och ledsen och jag hatar att vara sån då det inte är jag igentligen =(
Gastrotuben gör ont som satan... smärtorna är sinnes sjuka...
Försökte ringa kirurg i onsdags torsdags och fredags och varje dag skulle hon säga till kirurgen att ringa, ingen ringde =(
Vct kan inget göra förens dom får klar tecken från kirurg, och ingen på kirurg hör av sig.... jag orkar inte mer...
Ska återigen försöka ringa i morgon men det e klämdag så ingen är väl där...
Lovar att skriva mer snart..
Så här har min status uppdat på facebook sett ut idag:

Mår skit på riktigt, vet att jag mest klagar men det är sant, gastro tuben krånglar och gör ont som satan, försökte få tag på kirurg onsdag, torsdag och fredag men ingen ringde tillbaka och vct kan inget göra utan ordination från kirurg, FANS JÄVLA SKIT PISS OPERATION!!! jag skulle ju för helvete få tillbaka ett liv inte förlora det jag hade!! Så sinnessjukt!! Fortfarande ingen ork, värken är konstant så man sitter här i sin lgh och funderar på hur det kunde bli så här åt helvete??!

Jag är ju poppis trotts allt ;) Blir en telefon intervju och fotograf hit skickad, har nog blivit som någon sa en gång:
En riktig media hora ;)
Eller så är det väl så simpelt att jag vill ha ut sanningen om gbp operationer och att dom långt ifrån är så bra som det sägs, visst 4 av 10 får ett lyckligt och problemfritt liv ur somatisk synvinkel, men alla andra då??
kommer inte problemen direkt börjar det dyka upp saker efter 1-2år..
Är det värt det?
Nyligen dog en nere i skåne, hur många har igentligen avlidit på operationsbordet? Eller av att kroppen lägger av och organen slås ut en efter en,
eller av att man tagit livet av sig pga att man står utan hjälp?! Jag vet flera!
allt tystas ner... så sjukt verkligen!
är det verkligen mer hälsosamt att låta sig opereras än att leva med fettma? kommer verkligen en operation förlänga ens liv?
Japp en riktigt bitter brud det är jag det!

Visst är jag en mkt positiv och glad tjej ;)

Jag är så dålig på bloggandet just nu, jag har ingen ork eller lust =(
Jag är hemma, gastrotuben har börjat krångla så det svider och bränner, tror jag blir tokig snart.
Har ringt dagligen till kirurg men ingen ringer upp, behöver prata smärtlindring oxå då ryggen total kraschat..
Men man kan lixom inte göra så mkt innan någon ringer, men jag ringer o tjatar i morgon igen...
Hoppas lusten till bloggandet kommer tillbaka snart för samtidigt saknar jag det ju...
Kram på er alla där ute...

Innan jag lades in:



Och nu ser jag ut så här =)


färgen är tillbaka, och även mkt av mig, min personlighet och ork =))

Vet ni jag måste börja med att berätta en sak.
Idag va det första gången på över 5år jag kände hur det kändes att vara mätt =)
Jag har dagligen under alla år levt med ständig hunger att jag faktiskt glömt hur det kändes att vara mätt.
Men idag när dom öka takten på vällingen så det gick in fortare blev jag mätt och bara det va ett lyckorus att känna.
Hade totalt glömt bort den känslan, men det kändes så bra =)

Nu är jag inne på andra påsen välling, jag ska ha tre om dagen till att börja med.
Så denna helg ska jag öva på att ge mig själv välling och medicin och om allt funkar åker jag äntligen hem på måndag och det känns så UNDERBART!

Jag känner att trots att jag har ont så är orken tillbaka och jag känner mig redo för att lämna detta ställe för denna gången.......

Det har ju diskuterats hej villt om detta är ngt jag hittat på i mitt huvud, alltså att detta skulle vara psykiskt på något sätt.
Jag har alltid sagt att det är ngt fel, somatiskt, och att det inte alls sitter i mitt huvud.
Jag gjorde utredningar för att bevisa bla kollades de upp om detta på ngt sätt kunde vara en ätstörning, men så va ju inte fallet.
Och för er som hela tiden sagt att jag hittar på, jag ljuger, jag är rädd för att gå upp i vikt m.m m.m m.m
Och att jag inte alls skulle ha ont utan det hittade jag oxå på för att jag ville ha smärtlindring, vad är det för jävla skit, ne ni det finns FEL och det sitter inte i mitt huvud!

Svårt att förklara med det finns ett slags hyllplan eller vad man ska säga där mat o dryck hamnar, och det utrymmet ska inte finnas där överhuvudtaget.
Det är oxå detta som orsakar mina smärtor.
Men dom kan inte operera mig innan jag gått upp i vikt och min kropp blivit tillräckligt stark.
Så nu blir det sond mat ett bra tag framöver sen operation och efter det hoppas vi denna mardröms historia äntligen är över...

Nu har den fin fina kirurgen tittat in och bjudit på ett fint leende ;)
Nu ska vi öka tempot på vällingen.
Idag höjer vi till 200ml i timmen =) och det blir nog två påsar idag med.
I morgon ökar vi farten ytterligare och sätter in en tredje påse så nu händer de grejer.
Näringsdroppet sma minskas och så småningom tas bort och i denna takten om vi inte stöter på problem så kommer jag hem i början av nästa vecka, weeeeeeeeeeee håll tummarna!!
Jag upplever inte att jag kräks så sjukt mkt som jag har gjort nu sen jag fig slangen i magen, men jag kan missta mig oxå... jag kräks efter varje gång jag äter o dricker men det känns inte som allt måste komma upp utan det är bara en del, kan ju hoppas att det inte bara är just idag utan de blir som "vanligt" igen att jag får ha mina saker jag kan behålla mina sk säkra kort.
Jag är trött men fan så mkt piggare än när ja kom hit för snart 6v, jag har ont och jag gråter ofta men det är bättre, jag är bättre kroppsligt med ork och allt det där.
Tänk om man hade fått näringen för länge sedan... men nu ska jag försöka att inte titta bakåt bara fram....

Nu har det blivit fart på bygget, kanske dom vill bli av med mig nu, lika mkt som jag vill åka hem..
I onsdags fick jag ju 5dl välling i gastrotuben.. sen har det varit uppehåll under helgen då jag va hemma.
I måndags va jag tillbaka, då fick jag bara droppet så man inte skulle chocka magen.
Igår fick jag 5dl vällig plus droppet.. vällingen hade man ökad farten på så jag fick 50ml i timmen.
I dag på morgonen kopplades en ny påse välling på, 5dl, men nu har dom ökat farten till 100ml i timmen.
Sen ska jag vila magen ngr timmar (träffa mamma och min fina son) sen får jag 5dl igen och då ökas hastigheten igen men vet inte hur mkt.
Tanken är ju som sagt att jag ska ha 15dl per dygn uppdelat på 3 och att en 5dl påse ska ta slut på 30min..
Ju fortare detta går ju fortare kan jag ju komma hem... så håll tummarna att inget krånglar.

Kirurgen idag sa att anledningen till att jag kräks konstant kan vara att det fortfarande är svullet i magen och att det håller på att läka, man kan ju hoppas...
Tabletterna ska oxå bytas ut mot plåster ihopp om att det fungerar bättre eftersom tabletterna kommer med störst sannolikhet upp...

Som sagt ny dag och nya andetag......

Igår va det illa och tårarna bara rann, hade nog gjort vad som hels för att skita i detta och åka hem till min make och mina älskade barn...
Men jag vet oxå att jag måste stanna, inte bara för att jag ska överleva utan för min familjs skull..
Jag behöver bli bra nu, få orken tillbaka.
Så mkt som måste bli ändring på, och nu tänker jag ta i med hårdhanskarna... har även funderat på att skriva öppet här på bloggen vad "ni" håller på med, och i fråga sätta erat beteende, och se om ni ens har mage att svara och kommentera, stå för vad ni gör! men ni kan ju aldrig se era egna fel och brister och det är så tragiskt, det som är det värsta är att ni verkar ha någon sjuk bild av att det är okej att knäcka ett barn psykiskt på riktigt...
Nej nu är dte dags för mig att sträcka på mig och ta tag i detta, berätta för myndigheterna och skola vad som händer om ni inte själva tänker lägga av... men det märks snart, och jag som sagt vet att ni läser för varje ip adress loggas så man kan tyvärr inte läsa min blogg anonymt.
Jag har redan kontaktat lite folk ang detta enorma som händer och nu vet jag hur jag ska göra, så har det inte blivit bättre när jag kommer hem, då ska jag se till att det snarast blir bra...
För detta fungerar inte mer nu.

Vill jag inte stanna, jag har inte den kämpar andan och jag orkar inte så mkt mer...
Ibland känns det som om jag är här för dom som har ansvaret är oroliga för att få dåligt rykte eller att jag ska gå ut i media igen...
Visst dom ger mig näring nu välling i peggen och tpn bredvid... men sen då?
Det är ingen som lyssnar och jag har börjat få så sjukt ont, och med tanke på hur mkt jag kräks så kommer väl smärtlindringen upp...
Jag har gråtit o gråtit nu för jag har ont jag mår skit och jag vill hem.....................
orken är borta och jag vill ge upp