trasdockanlinda

Önskar verkligen att jag kunde få skriva ett inlägg som enbart är glatt, om att livet är bra och att man är lycklig.
Men jag kan inte för det vore nog en enormt stor lögn, däremot känner jag att jag börjar bli mer o mer apatisk, tom.
Tårarna har slutat och likgilltigheten har verkligen startat.
Jag är hungrig trött och ont o allt det där vanliga men jag känner att jag inte riktigt orkar bry mig heller.
Igår kräktes jag gång på gång på gång och ont så in i helvete gjorde det också, men jag va hungrig jag ville försöka om det skulle ha gått, men givetvis gjorde de inte det.
Men jag fick igår i mig lite poptatismos och jag härdade ut o fick behålla det, sen va det 2 knäckebröd som gick o lite popcorn, så i det stora hela fick jag ju i mig rätt mkt ändå =)
Men jag hade ju gärna ätit av det familjen åt av givetvis, strips med hamburgare o hemmagjort hammburgebröd.. de lukta så gott så jag försökte ju två tuggor av burgaren, o som alltid fick jag sjuka smärtor och sen kräktes... hahaha fy fan vilket liv igentligen.
När man tänker efter är det helt sjukt för innan operationen då var man ju en riktigt matmissbrukare allt kretsade kring saker att stoppa i munnen, och nu efter open så kretsar allt kring mat igen fast denna gång pga att jag inte KAN äta men verkligen vill äta.
Sen vet jag inte vad det är folk inte förstår?
Så nu tar vi det igen...
Jag äter inte för mkt, jag tuggar inte för dåligt och jag äter inte för fort.
Så vad det kommer sig att jag kräks o får ont har jag inte en aning om men det har inte med dom orsakerna att göra iaf, så då vet vi det IGEN.

Fick ett mail igår, blev mer än paff =P
Men jag vet inte än om det är på riktigt då det hänt en hel del sen jag öppnade upp denna blogg o va med på inslaget, men jag har fått iväg ett mail till en annan för att se om det stämmer så jag återkommer om detta när det är bekräftat ;)

Ha nu en toppen dag alla.
Och tusen tack för kommentarer o mail <3