trasdockanlinda

Natten har varit ångest fylld, jag har inte ens sovit en timma denna natt.
Tårarna har runnit och dom verkar vilja fortsätta idag.
Ont som fan, hungrig, känner mig som en enorm börda för allt o alla.
Åt ngr vindruvor igår kväll och många timmar senare va det dags att kräkas för jag stod inte ut längre o då hade jag kämpat länge ska ni veta..
Ska det va så här?
Jag är undernärd med näringsbrist, varje centimeter av kroppen värker, magsäcken o tarmarna krampar nog tusen gg per dag och då får jag ligga i foster ställning tills de ger sig =(
Vet ni jag vet inte hur mkt mer jag orkar.... kan ni förstå det, kan ni förstå mig?

Jag är så otroligt avundsjuk på er som gjort denna operationen o som mår bra och allt har gått jätte bra.
Kunde jag inte fått ha lite tur, bara lite, trodde det va dags för mig att få leva mitt liv nu efter ett liv av sjuklig fettma och mobbning, blickar och glåpord, men nej..
Tror vissa är dömda till att leva illa hela sina liv, och jag är en av dom, mitt öde är nog inte att få må okej, utan jag ska ha det för jävligt tills den dagen jag dör helt enkelt.

Fuck it...