trasdockanlinda

Idag pratade min mamma med smärtläkaren, han hade ju bokat en telefontid igår med kirurgen vi ska träffa på fredag.
Nu är iaf smärtläkaren bortkopplad, jag vart lite paff för jag trodde han skulle hänga kvar ett tag, men jag hade fel.
Han hade sagt till kirurgen att han hade skrivit ut värkmedicin så jag klarar mig tills vi ska dit på fredag och att efter det så får kirurg göra det.
Kirurgen hade sagt att vi ska börja från noll och det låter ju bra men dom har sagt annat förut som låtit bra men sen har det aldrig blivit som dom sagt ändå.
Vågar inte hoppas och tro längre =(
Kunde va skönt om man inte ser tillbaka på vad som gjorts och inte, utan vi startar här och nu och går till botten med problemet.....
Men ni kan säkert förstå efter alla år som gått utan att någon lyssnat utan att någon har hjälpt så har jag så svårt att se att det kommer hända nu....
Livrädd för att han ska skicka hem mig på fredag utan dropp och utan smärtlindring, hur ska jag överleva då?
Hur ska jag orka?
Just nu är jag nästan så långt ner man kan komma, jag är verkligen på botten.
Tror inte jag hanterar mer bakslag, jag kommer inte kunna resa mig igen då...
Idag är jag väldigt trött och väldigt ledsen....