trasdockanlinda

Kommer ni ihåg Lisa?
Min vän som oxå åker ut och in på sjukhus, hon som inte heller får hjälp...
Återigen åkte hon in samtidigt som jag så vi låg i korridoren mitt emot varann.
Till skillnad från mig fick hon denna gången ingen hjälp, vi brukar ju inte få det men jag fick ju iaf det.
Dom sa till henne hela tiden att dom skulle avvakta, man kan ju undra på vad?
Smärtorna hon har är så sjuka så hon fick morfin, satt i rullstol...
Hon är nu gravid, har ett stort bråck i magen och hennes gyn läkare denna gång såg på ultraljudet då hon skulle se så allt va bra med bebisen att hennes galla va uppsvälld och vätskefylld...
På kava får hon fortsatt morfin mot sina plågor men skickas sen upp på avd där alla våra favvo kirurger går...
Och när ronden går så är det givetvis det största svinet av kirurger som kommer in, allas våran mr ***** och vad händer??
Dom säger till henne att det finns inget dom varken kan eller vill göra så det va bara att trappa ut morfinet och åka hem för hennes del och väl hemma kunde hon ju ta alvedon!!
Hade alvedon fungerat så hade hon ju aldrig åkt in =( idioten stod i bak och som alltid hånflinade han åt henne...
Han har aldrig gillat oss, varken mig eller Lisa, han har sagt att han aldrig kommer tilltala mig igen och inte heller gå in i mitt rum på ronden så när jag låg inne och det va han som ronda kom han aldrig in i mitt rum... Så han är en riktig psykopat, gapat på både mig och Lisa som en idiot... han har inget intresse i att hjälpa patienter och hur han kan få jobba kvar är för mig en gåta.
Hon fick iaf packa ihop och idag åkte hon hem, mkt tårar och ångest över hjälpen som inte finns, eller den finns men ingen bryr sig.
Hon liksom jag börjar ge upp, man orkar inte mer utan för var dag man överlever är ett plus, man har ingen framtid man planerar inte för morgondagen för man vet inte hur eländig den blir...
Kampen är inte slut än på långa vägar älskade Lisa, frågan är bara hur mkt vi själva orkar?
Hon svarade på mitt inlägg om att jag va bitter och det hon skriver stämmer mer än väl...

Älskade gumman jag känner verkligen precis som dig! Kunde lika gärna vara mina ord. Orkar inte kämpa mer nu.. Är för trött.. Finns inga krafter kvar! Är nog bara att acceptera den dödsdom vi fått. Det ironiska i det är att till o med dom grova amerikanska brottslingar som fått dödsstraff för sina brott har alla rätt till en "sista måltid" men till och med det har vi berövats! Så vi måste verkligen begått något fruktansvärt brott med tanke på vårat "straff". Älskar dig Linda! Glöm aldrig det!

Finner inga ord längre.....