trasdockanlinda

Nu är det dags att jag försöker få tillbaka mitt liv, bli den jag alltid varit.
I och med allt som varit sedan jag gjorde min gb operation så har jag förlorat mig själv, tappade allt jag stod för på vägen och nu är det på tiden att jag kämpar för att komma tillbaka mentalt oxå.
Vad det gäller kroppen så känns jag ju som ett sjunkande skepp men just nu kan inget mer göras än det som görs och jag får kämpa vidare med vällingen och lära mig hantera smärtan och även acceptera att jag inte kan äta mat...
Men nu behöver jag hitta mig oxå....
Jag va ju så otroligt social och glad förr men dom sista åren har jag slutit mig som en mussla, inte orkat klarat av att gå utanför dörren, bara varit här ensam och förtvivlad, men det måste vara bra med det nu.
Jag är 33år och har väl igentligen hela livet framför mig hur svårt jag än har att se framtiden men jag måste.
Det är inte dags för mig att dö än jag ska finnas här för min familj och mina vänner (så nej ni slipper mig inte på ett tag =P )
Vägen tillbaka är lång och jag har mkt att kämpa med men en vacker dag ska jag må som jag förtjänar.
Nu får det vara färdigt att leva som ett kolli, det ger ju inte mig ngt heller.
Jag har nu gått upp 17kg =)))) från 47kg den 2mars till 64kg 7 juni så nu orkar faktiskt mina ben bära mig igen och jag börjar återfå styrkan igen och jag kan le ibland.
Jag mår inte bra är inte ens i närheten av att må bra men jag mår bättre än jag gjort de senaste året, åren...
Kanske detta är början på ngt? vågar även jag hoppas?