trasdockanlinda

Jag vet inte men min gbp op har ju kontrollerat mitt liv nu i 6år, hur ska jag ta tillbaka kontrollen? Jag vågar aldrig planera ngt då jag inte alls vet hur jag mår nästa dag inte ens om 10minuter, det kan gå fort i vändningarna, så från att till må rätt okej till att vara liggande, och vet ni jag hatar det verkligen... Jag vill gå ut på promenader, det är ju något jag en gång i tiden älskade men idag känns det så omöjligt, jag kan va inne hur länge som helst. Jag låser inne mig i lägenheten för jag vet inte när smärtorna och ångesten kommer. Tänk om smärtorna kommer då jag är långt hemifrån, tänk om smärtorna kommer som dom brukar hur tar jag mig då hem? Då gör det så ont så jag behöver ligga i foster ställning. Sen har jag låst in mig i mig själv, jag vill inte träffa en massa folk, jag vill inte visa mig.. Pga mediciner så ser jag bokstavligen ut som en heffa klump o det är heller inte skoj, vissa dagar ser jag gravid ut pga svullen mage, den blir enorm o det är inget skämt. Men jag måste börja röra på mig, promenader är ju dock väldigt skonsamt för en trasig kropp som min. Sen behöver jag på ngt sätt börja träna, jag har nog inte en enda muskel, kroppen säckas ihop och jag orkar inget. Vet inte hur mina värden ser ut idag, vi ska ta prover på tisdag för att se om jag behöver järn infusion och jag kan tippa på att jag behöver det, för kosten är ju inte på topp =( Jag har dock lite lättare att äta nu efter sista operationen, men är jag pytte lite stressad o äter är det sten kört. Och jag har fått så svårt för att kräkas, så kanske är det som det igentligen ska vara för en gbp opad? Jag har fått en sköterske kontakt som ska hjälpa mig med maten o medicinerna, och jag hoppas han på ngt sätt kan hjälpa mig... Jag är trött hela tiden och jag försöker leva som en "normal" men det tar som fan på energin att spela friskare än man faktiskt är. Jag sliter ut mig om dagarna men jag gör det ju för att jag vill att mina barn ska ha ett fint hem, jag vill att dom ska kunna ta hem kompisar och inte skämmas för hur det ser ut.. Och sen är det vissa som undrar varför jag bloggar så sällan, dels för att när jag hålli igång från 06.00 till 20.00 så orkar jag inte ett skit inte ens skriva. Sen är det inte roligt många trodde jag skulle bli tipp topp efter sista open och det vart jag inte och jag tycker det e skit att skriva negativt hela tiden, att livet är skit och att tårarna är många... Men jag vet att jag skulle behöva skriva oxå för min skull för att få ur mig all frustration och besvikelse... Gahh.. ja jag återkommer,,,