När det är dags att vandra vidare

Hittade denna vackra dikt och jag hoppas från mitt inre att den dag det är dags att vandra vidare att mina nära tar till sig denna dikt...


Döden betyder ingenting.
Jag har dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra
det är vi fortfarande.


Nämn mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig på samma enkla sätt som ni brukade.
Ändra inte tonfallet.
Ta inte på er någon sorgsen och högtidlig min
Skratta som vi alltid gjorde
åt de små skämt vi uppskattade tillsammans.


Be, le, tänk på mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av er vardag.
Låt det uttalas i vanlig ton.


Livet är vad det alltid har varit.
Det går vidare
i en absolut obruten kontinuitet.


Varför skulle jag försvinna från era tankar
bara för att ni inte kan se mig?
Jag väntar bara på er
en liten tid
alldeles i närheten

RSS 2.0