5 Dagar kvar...
Det är riktigt tufft psykiskt just nu ska ni veta o jag gör precis allt för att inte tänka på måndagen men det är inte lätt =(
Det slår mig hela tiden att dom om 5 dagar ska öppna upp mig, skära upp magen igen...
Jag ska återigen få ryggbedövning och den är jätte bra efteråt absolut, men den gör så ont när dom sätter den.
Jag hatar den ångest och panik jag får när jag rullas ner på operation....
Ååå det va ju inte så här det skulle vara, och det va inte alls så här jag trodde det kunde bli =(
Jag gråter ofta i min ensamhet, svårt att få tårarna att hålla sig borta.....
olika...
Blogg inläggen blir olika som ni sett om jag skriver från datorn eller om jag skriver på mobilen.
Samma är ju bilderna jag såg nu när jag tittade på datorn att bilderna som såg okej ut som jag tog på mobilen inte såg lika okej ut på datorn ;)
Ni får ha överseende ;)
ryggsäcken
så här ser de ut inuti ryggsäcken som jag är kopplad till....
när den är stängd ser den ju ut som vilken ryggsäck som helst men de hjälper inte för jag hatar det.hatar att vara kopplad till ngt och de hänger en slang från magen.ni kanske inte tycker de e ngt men jag mår dåligt av det o jag tycker fortfarande de är äckligt att ha ett hål i magen och en knapp.... va fan de är ju inte så här de skulle vara :-(jag får låta vällingen gå in på tre timmar för att jag inte ska må så dåligt.... så nu har jag tre timmar framför mig..... djup suck
inskrivning
idag va jag på sjukhuset för att skrivas in för min kommande operation.jag prata med sköterska, kirurg och narkos och om jag ska va riktigt ärlig så kändes det så onödigt på ngt vis.sköterskan tog det som regelboken säger att dom ska ta upp fast igentligen vet dom allt då jag nyss låg inne sen känner dom till mig allt för väl.och kirurgen som inte är min ansvars kirurg eller vad vi ska säga hade inget nytt att tillföra mer än de jag redan visste.sen ner till narkos där jag fick veta att blodstatus va lite lågt jag hade 93 och man skulle ha 120-130 men de va okej ändå för att genomföra operationen.jag sa att jag behövde lugnande måndag morgon och de skulle ordnas....vi har gjort detta så många gånger känns det som och de kändes så onödigt att göra allt detta men jag förstår ju att dom måste följa vissa saker ur regelboken.jag har haft mkt tankar kring op idag och det är skit tufft :'(
att bryta ihop eller hur va det nu??
jag biter ihop varje sekund biter jag ihop fast jag hela tiden vill bryta ihop.men efter alla år som gått har de ju inte hjälpt så de gör de inte nu heller.men jag har ändå mina "moments" då jag är helt ensam och kan låta tårarna bara rinna och jag får tillåta mig att tycka de e orättvist o värdelöst.och att jag förlorat 6år som jag aldrig får igen.6år av mina barns liv :'( det gör så jävla ont ska ni veta.och gudarna ska veta att jag hoppas de är över efter denna operation att efter den är det återhämtning och sen kämpa att komma tillbaka.snälla låt detta 6åriga helvete vara över.jag orkar inte fler bakslag på riktigt.jag har blivit opad tidigare o dom har lovat att då ska de bli bra o de har blivit sämre nu lovar dom inget men jag hoppas så o familjen hoppas så.ingen av oss orkar bryta ihop mer..visst måste de va slut efter denna operation??eller hur mkt olycka kan en människa ha?
i morgon...
i morgon ska jag skrivas in för kommande operation och förhoppningsvis får jag veta vilken tid operationen blir på måndag men tror man vill starta tidigt då de är en långdragen operation :-(för er som inte hängt med så har jag fått bekräftat att mina fel aldrig va psykiskt så nu ska dom försöka åtgärda dom.så på måndag ska dom öppna upp magen för att försöka komma åt magsäck för att åtgärda den sen även ta sig upp till fickan dom hittat för att förminska den.problemet med mig är att jag opererats så många gånger i magen att jag nu har enormt mycket sammanväxter och ärrvävnad som är svår att ta sig igenom.det va tom väldigt svårt att sätta gastrotuben på mig, något som ska vara relativt enkelt igentligen.så det finns inga garantier att dom kan åtgärda felen denna gång och det kan även göra så jag får stomipåse.men jag måste hoppas för min skull att dom klarar det.jag vet att min kirurg är väldigt duktig på det han gör så även om jag tycker hans bemötande varit illa så är jag ändå riktigt glad att han utför operationen.ja ni fortsättning följer
MIN BLOGG!!!!
SÅ HÄR ÄR DET ATT DETTA ÄR MIN BLOGG OCH MAN HAR RÄTT ATT LÄNKA TILL BLOGGEN MEN INTE SNO ANDRAS RESOR.JAG HAR FÅTT MEDGIVANDE ATT LÄGGA UT ANDRAS RESOR MEN FÖR ATT JAG FÅTT MEDGIVANDE INNEBÄR INTE DET ATT ANDRA HAR RÄTT ATT TA DERAS RESOR O LÄGGA UT PÅ SINA SIDOR FÖR DISKUTION UTAN ATT FÅTT MEDGIVANDE. DERAS RESA ÄR PERSONLIG OCH DET MÅSTE ACCEPTERAS.. SÅ FRÅGA FÖRST OCH VET NI INTE HUR NI KONTAKTAR SÅ FRÅGA MIG !!!!!
stark?
många säger att jag är stark...stark som öppet skriver om allt som händer mig alla jobbiga tankar som medföljer en trasig kropp.men vet ni? jag skriver inte ens hälften av alla tankar jag har för jag vågar inte, för ni skulle aldrig förstå dom.och jag är allt annat än stark...jag finns men är ett vrak... känns som om jag går runt och är ett skal för att ingen ska se den trasiga person jag faktiskt är.hur mina nära stått ut år efter år förstår jag inte kanske för dom kännt att dom inte haft ngt val..denna vecka som kommer lär va total kaos.alla är nervösa och vad mitt inre är går inte att förklara i ord...men jag andas och det är vad jag kommer försöka göra denna vecka oxå....
nya tatueringen.
life wont wait...passar ju mig ngt så enormt...fick denna i present av min älskade familj för att glädja mig nu när jag känner mig så nere..<3 love them...
en vecka kvar nu... 7dagar :-\
vet ni.... jag hatar droppet,droppet som håller mig vid liv...hatar att gå med pumpen, hatar slangen in i min mage...jag känner lukten från knappen konstant även om andra inte gör det, men jag gör det och jag känner mig vidrig på alla sätt, äcklig.jag drar omkring på en droppställing så ofta jag känner att de är okej men inte ofta nog.jag ska ha i mig tre men hur jag än kämpar blir det knappt en...förtränger nog att jag ska koppla i mig i pumpen för den får mig att känna mig äckligare än vanligt o då är det bättre att "glömma".tänk om operationen kan få mig att slippa hålet i magen... slippa vällingen.fast tänk om inte... tänk om jag får påse på magen eller tänk om dom inte kan laga mig..många tankar inför operationen som ingen kan ta bort..
10dagar kvar...
Nervositeten ökar för var dag.Jag försöker att slå bort allt som har med den att göra men de funkar inte hela tiden då saker måste ordnas o planeras då det ska rulla på även här hemma.Och jag vill ju inte vara ensam på sjukhuset, speciellt dagarna efter op.Jag har så otroligt dåliga erfarenheter av bemötandet av olika i personalen då jag varit ny opererad och det har etsat sig fast.Nu när jag låg inne sist va det riktigt bra personal och bemötandet va jätte bra.Såg då att viss personal inte va kvar o ny kommit dit.min absoluta favvo hade slutat o de kändes skit :-(Men iaf så ska det planeras hur min make och min mamma ska komma.Det blir iaf att dom får byta av varann så en kommer på morgonen o en på eftermiddagen, det handlar om dom första dagarna kanske dom första 3-4dagarna.Så de är lite pussel med det.Sen behöver jag prata med barnen om att jag ska iväg och min äldsta tjej kommer ju först måndag då kan ja prata men henne.. sonen pratade jag lite med idag och när jag frågar om han tycker de är väldigt jobbigt bröt han ihop totalt och tårarna bara spruta :'( stackars liten han är ju bara tio år men grejen är den att han är sten hård o visar inte känslor utan håller de inom sig vilket jag inte tycker om och i längden är det ju inte bra.men han fick mig att förstå bättre, förstå hur jobbit o svårt detta är för honom, min älskade lilla kille <3Nu får vi se vad den stora säger...Lilla minstingen förstår ju inte så och de är riktigt skönt...Så det är många som mår skit här pga mig eller pga sjukvårdens nonchalans :-( fy fan..... usch.Tycker de e för jävligt och inget kan jag göra för mina nära för att dom ska slippa oroa sig och må dåligt för min skull, slippa fälla alla tårar :-( Jag känner att jag måste göra operationen jag måste hoppas på den..Fy vad tufft allt ska vara hela tiden oxå.Men nu tar jag en liten paus från mina op tankar och tar helg med familjen :-)Skriver säker något pladder senare eller i morgon..Ha en underbar fredag <3
12 dagar kvar....
nedräkningen började igentligen för länge sen men de är mer nära nu.vet inte hur jag mår de går upp o ner fast kanske mest ner.kroppsligt är de som vanligt, väldigt ont men har ju smärtlindringen.jag har inte direkt försökt äta ngt för jag vill inte kräkas orkar inte det o är livrädd för att de ska göra så ont.i stället håller jag mig till störst del till kaffe o isglass. och jag kämpar på med vällingen försöker att verkligen få i mig två om dagen.nu är de tv sen sängen.natt natt
Två veckor kvar i morgon
Så i morgon e de två veckor kvar till operationen...Det är riktigt tufft psykiskt och jag önskar jag kunde förklara men de går inte.Jag är med barnen massor o försöker hitta på saker hemma men även utanför hemmet... så mkt utflykter o äventyr som min kropp klarar.Men tackvare rätt smärtlindring (äntligen!!!!!) så funkar det rätt okej iaf.Barnen hade lov förra veckan men i morgon e det skola igen så då när då när dom är där får jag ladda batterierna lite.. sen kan man pyssla o så på kvällarna efter läxor är gjorda.Ne ni nu är det välling time....Återkommer....
så här är det, tyvärr...
Ni får utsäkta om de blir stavfel men skriver på mobilen o knapparna är så små men hoppas ni ska förstå ändå.Orkar inte gå igenom de ja skrivit för att rätta. Innan min sista tid hos kirurgen, då jag skulle få knapp o även prata om kommande operation så mådde jag riktigt dåligt.Både psykiskt o fysiskt, ni som har eller har haft ångest vet hur illa det kan vara och magen va helt paj.Så min lilla ork jag hade gick till mina barn o mitt hem, försökte hitta på saker med barnen osv ja ni förstår o då fanns de ingen ork till annat så jag prioritera bort allt annat.men tänkte att när ja träffa kirurgen skulle allt bli bra och jag skulle orka ha kontakt med mina vänner, dom jag alltid har haft vet jag att om de så skulle gå någon månad eller så utan jag hör av mig vet jag att dom förstår o finns där när min ork e tillbaka, för man känner mig.När jag o katja gick den dagen till kirurgen så va ja inte nervös o jag va säker på att de skulle gå hur smidigt som helst haha till o med katja va betydligt mer nervös än jag.Tyvärr vet vi ju att de sluta med att de gick inte smidigt.och jag lämnade rummet med sjuk ångest och tårar som bara spruta.Jag fick tom ordna så det blev en akut tid med psykiatern några dagar senare o som tur va så just den dagen va katja här så hon kunde köra dit mig.Fick stark medicin för att jag skulle orka med veckorna som va fram till operation och det va ju tur då det skulle fortsätta hända sakerna veckorna som följde.sen vet ni ju om turerna till akuten och inläggningarna.och ni vet om det som hände nu vid sista färden till akuten... och som ni vet, återigen iaf ni som verkligen känner mig så hatar jah att be om hjälp...Tillslut iaf så erbjöd katja att köra in mig men hon kundd inte va med så hon o hennes bebis tog bilen från skövde o hämta mig o återigen tillbaka till skövde och in till akuten. Och vad som hände efter vet ni ju oxå allt med gastroskopin och allt dom fann och där är vi ju nu kan man ju säga...Jag fick ju smärtlindringen och den tar jag nu och helt seröst vilken skillnad på smärtan.men iaf då fick jag oxå veta när open skulle bli o det förändrade oxå mina prioriteringar, för nu är det så att tiden innan op ger jag mina barn, och att hitta på saker med dom.Jag ber om ursäkt till er som tycker ni blivit bortglömda grejen är den att de har ni inte blivit men just nu kommer ni inte först i prioriteringarna tyvärr.Och jag hoppades o trodde att ni kanske förstod det.Men de va inte så och jag ber om ursäkt för jag inte hörde av mig o förklarade det för er men tyvärr tog jag för givet att alla förstod så återigen förlåt för det...Och tjaffs o bråk det prioriteras helt bort nu så skickar man sms eller mail eller skriver på fb om sånt som innehåller gnabb av ngt slag, läser jag första meningen sen tar jag bort de så ni kan återkomma med sånt efter min operation.Nu är det bara två veckor kvar så prioritering är familj hem o närmaste vänner, dom som förstår hur illa det är nu.läser inte igenom vad jag skrivit men hoppas man nu förstår hur jag tänker...hade fundrringar på att ta bort kommentar funktionen men ni underbara som skriver där jag känner att de stödet behöver jag.Kommer nog stänga ner min fb ett tag nu fram över så ni vet om det oxå....
dagarna går
jag är med mina barn så mkt jag kan och sä mycket dom vill.dagarna går fort och det är tufft, jag är rädd för operationen men försöker att inte tänka på den men de går inte så bra :-\Om jag ska vara ärlig så har nog psyket aldrig varit så långt ner som de är nu...Jag är på botten o kämpar för att andas :-( jag vet att jag e dålig på att skriva men ska försöka bättra mig....sen har jag fått min gubbe att blogga när jag opereras och dagarna efter så ni kommer va uppdaterade då med :-) nej ni nu har jag tagit min smärtlindring så nu ska jag ta min välling och jag och min stora tjej ska baka bullar :-)
jag vill åka hem...
nu har jag nästan varit här en vecka o jag vill hem, jag behöver åka hem...det är inte många veckor kvar till operationen och jag behöver få vara hemma då.men givetvis ska de krångla så igår vart de tvär stopp i peggen men till slut fick en sköterska det att lossa men några timmar senare va de dags igen så nu har de varit tvär stopp i skiten sen igår :'( nu väntar jag på ronden kanske kirurgen har en simpel lösning på detta så jag kan åka hem ändå ;-) återkommer......
tankar
kan inte sluta o tänka....åkte in för jag hade ondare än vanligt och att de kändes som syra när jag svalde, jag kunde aldrig tro att allt som hänt skulle hända.tänk om dom inte hade gjort gastroskopin... då hade fortfarande ingen trott på mina smärtor och dom hade fortfarande velat ha mig på avgiftning.Nu helt plötsligt är läget annorlunda och man säger att man förstår att jag har riktigt ont och att avgiftning inte längre är aktuellt.vilket är skönt men tänk om dom lyssnat så mycket tidigare då hade man inte behövt kämpa ihjäl sig.och det värsta är nog att dom började få mig att tro jag va riktigt sjuk psykiskt :'( för det va ju det dom sa hela tiden att det va psykiskt...usch vad bitter och ledsen jag är
ja vad händer
är kvar på sjukhuset.har ont... hoppades väl att klumpen som togs bort skulle gjort så jag inte hade så ont men så va inte fallet.kämpar med min välling o under tiden får jag tpn.jag vilar mkt o gråter mkt, känner att jag är ännu mer bitter, ledsen o arg.tänk om någon lyssnat tidigare....orden är lixom bort blåsta...skriver mer i kväll
uppdat
Nu ska ni få höra...Åkte ju in akut i tisdags och igår gjorde man en utförlig gastroskopi under narkos dels för man skulle se varför ja kräkts lite blod i helgen och för att se varför de kändes som syra när jag svalde men även för att ha en vägledning inför kommande op, så dom skulle lokalisera o titta på fickan.Dom skulle även sätta en cvk då jag har haft svårt med vällingen då de gjort ont.När ja varit vaken en timme ska jag höra om ja får dricka kaffe o även se om dom hitta ngt.Jag va livrädd att allt skulle se bra ut för de säger dom ju jämt lika väl som mina prover alltid är bra.Min kirurg va inte där men en annan o de hon hört va att dom hittat en klump mer får ja inte veta o de står inget i datan men min kirurg skulle komma på efm.Efter jag varit ute en sväng o kommer upp är klockan ca halv fyra en sköterska säger då att min kirurg är väldigt upptagen men att den andra hade pratat med han o vad dom förstod så hitta man inget annat än klumpen, återigen får jag inget mer veta o jag är totalt knäckt för jag hade så ont o att dom då inget hittat... Världen rasa igen...Efter fyra kommer min kirurg in iaf, som tur va.Han berätta att han hitta en klump lika stor som ett ägg han hade aldrig sett ngt liknande och han plocka ut den, tabletter jag svalt satt fast i den...han hade inte en aning om vad de va..fy vad äckligt.kanske därför oxå medicinen va svår att svälja o de kändes aldrig som den hjälpte....Men sen ska ni få höra....Jag hade sår längst med strupen och på ett ställe ett större sår han sa de såg ut som ngt frätt där.Och när han kommer ner till min nya magsäck blir han paff, den ska vara 2 till 3cm men min va 10 till 15cm och det har gjort att passagen ner till tarmen är obefintlig.Och han sa att detta förklarar allt... Mina smärtor och mina svårigheter att äta för så länge de ser ut så här kommer jag aldrig kunna äta.Han sa annat med men jag hamna nog i chock av all info det va svårt att ta in allt.Och när han säger att jag haft det så här i alla år blev jag både ledsen o arg.Dom har ju sagt att jag inbillar mig att allt är psykiskt och att jag har inte ont utan är en simpel missbrukare...Det är fortfarande mkt att ta in ska ni veta men ville informera er lite så ni vet ska skriva mer sen och berätta mer
så..
vaken...gastroskopi gjord, cvk satt.cvkn gör piss ont men de e väl för dom skurit o sytt....inte fått träffa kirurg än så jag vet nada...prata lite snabbt med en sköterska o en kirurg som inte har hand om mig, ville veta om jag fick dricka kaffe nu ;-)och de fick jag. yeeeejjjj :-P fick då höra av den andra kirurgen att min kirurg hittat bla en "klump" och vad de innebär har jag inte en susning om o jag vet inte vad de är för ngt heller.hoppas på svar idag iaf..återkommer....
blev inget
igår skulle jag ju sövas men det blev inget för operation hade inget ledigt rum... jag är uppsatt på akut listan så de kan bli närsom... men jobbigt att vänta.jag har ont som fan.. får nu oxycontin morgon o kväll som ja hade hemma sen får jag oxynorm i knappen.hatar att va tvungen att svälja tab just nu de gör så vidrigt ont :-( men men de är väl bara att göra de o se glad ut...
inlagd
har väldigt ont så ja orkar inte skriva så mkt.men igår blev de akuten.så nu är jag inlagd med smärtlindring.i efm blir det att sövas för en utförlig gastroskopi dom ska ä en sätta in en cvk.fått vecko nr för operation men återkommer om de för ja har glömt de
hela tiden en kamp
i fredags så hade jag o barnen lite mys, och som ni vet kan jag ibland äta lite godis o ostbågar.iaf sen i fredag så åt jag lite godis och den sista godisbiten va en skumbanan med choklad på.kände att den "fastna" men ville verkligen inte kräkas för en liten jävla godisbit.så jag tänkte att den kommer smälta o försvinna..... tji fick jag.jag går o lägger mig o klockan kan då va 23.30 o jag känner väl hela tiden att ja borde kräkas men vägrar.somnar någongång och vaknar innan tre och känslan är kvar o det gör ont jävlar.går upp och försöker kräkas upp det som sitter fast men de går inte o varje gång jag sväljer känns de som om när du svalt en på tok för stor bit. o det gör riktigt ont.bestämmer mig för att gå ner och göra kaffe, kanske jag kan få det som sitter fast att på ngt vis att smälta.klockan är nu halv fyra på lördags morgonen.jag kokar en kanna kaffe och varje klunk gör så ont att det kommer tårar.. men jag känner att jag på ngt sätt behöver få loss de som sitter där för de gör för ont eftersom det tom känns som om jag svalt en på tok för stor o hård bit när jag bara sväljer saliv...men efter en kanna kaffe sitter det fortfarande fast.... eller de känns så iaf.försöker kräkas men hur mkt jag än försöker så händer de inget.... så klockan fem lägger jag mig igen.tillslut somnar jag.men när jag vaknar är det fortfarande samma...under lördagen spelar det ingen roll vad jag sväljer, saliv. kaffe. mjölk. smörgåsrån... allt gör så förbannat ont precis som om du råkar svälja en stor hård godis.inser då att detta kan ju inte ha med skumbananen att göra.. finns ju inga möjligheter.sen igår så åt familjen strips o kött på kvällen o jag valde att ta ngr strips för jag va sugen helt enkelt.jag får då kräkas, som jag redan visste innan jag åt det.men efter jag fått upp stripsen så de e klart så får jag upp lite blod inte mkt men dock blod.... jag får även upp en liten blodklump verkar hård och efter det gjorde de inte lika ont att svälja..denna kropp är ett enormt mysteriun!!
seriöst skjut mig
tog en 2/3 av en välling o nu mår jag riktigt dåligt... ont, mår illa känns som magen ska explodera NU!!!! jag orkar inte
åkte in till sjukhuset
okej jag gjorde som många tyckte men som jag verkligen inte ville (som vanligt då ja helst stannar hemma) de börja igår med att jag ringde kirurgmott och prata med dom då så bestämdes iaf att en kirurg skulle ringa upp mig för annars sa hon att jag fick gå till akuten, jippi....det ringde givetvis aldrig ngn kirurg...så när klockan va kanske halv fem så satt jag o min stora dotter som jag varit med under dagen på akuten. denna gång blev ja jätte bra bemött av alla!! prover togs o sen kom kirurgen.han såg svullnaden men jag va ju som vi vet ett lite komplicerat fall med alla mina opetationer i magen.men summan va att dom kunde lägga in mig för observation över natt för att se vad som händer men alla prover va oki så de va ingen fara utan man kunde se ut så här efter fler buk op??!! skumt men nu e jag hemma med min gravid mage o de onda som kommit med det trotts att jag nu äter oxycontin....men men komplikationer är tydligen min lott i livet :'(
kolla hur jag ser ut!!!!
om jag skulle stöta på ngn tror dom ju jag ska ha barn när som helst :-( så här har jag nu sett ut några dagar.nu :-( 
tiden
måste tiden gå så förbannat fort nu?så mycket jag vill ha klart och ordnat innan operationen o jag vet inte hur jag ska hinna med ett psyke som är i botten.och dom dagliga smärtorna o en smärtlindring som är allt annat en bra...skulle dom dö av att ge mig bra mediciner dessa veckor?handlar inte om en evighet ju...
saknar...
vart i helvete har livslusten och det där jävlaranamma tagit vägen nu när jag behöver det sååå....
