trasdockanlinda

Det jag inte kan förstå det är varför ni som ändå har bestämt er att jag är psykiskt sjuk och allt jag skriver är lögner, varför i helvete lägger ni energin på att läsa min blogg?
Och kommentera och maila elakheter? seriöst...
Jag är så less på detta nu, sen jag starta bloggen har samma ip adresser hållt på att skriva, kan ni inte bara fara åt helvete och låta mig skriva om mitt liv min verklighet? Ni är för sorgliga.

Till mina underbara läsare...
Jag har så mkt jag vill skriva men all elakhet från folk får mig att inte orka, jag får så sjukt mkt skit så fort jag skriver ngt och just nu är det tufft att få..
Jag är sårbar och all skit suger jag åt mig som en jävla svamp och det får mig att må skit.
Men jag ska försöka uppdatera oftare och jag hoppas dessa elaka personer kan hålla sig borta.
Men nu vet ni oxå varför jag inte skriver så mkt just nu

Man kan ju undra om jag blivit en mediahora?
Nej det har jag faktiskt inte blivit, men det jag har varit med i innan var ett rop på hjälp att ngn kirurg där ute skulle se det och vilja hjälpa mig.
Anledningen till att jag är med denna gång är faktiskt för att berätta min historia min verklighet mitt liv.
Jag trodde alltid jag va ensam i att må så här tills efter kallafakta då jag inser att det fanns så MÅNGA där ute..
Och med denna artikel hoppas jag att alla tänker en till hundra gg innan ni beslutar er för att göra det och att det inte alls är att välja den enkla vägen och det kan faktiskt gå fel, gå riktigt illa... men det kan ju givetvis även gå riktigt bra och man får tillbaka ett liv man saknat, man måste dock tänka på båda sidorna.
Plus att jag vill att dom som tror dom är ensamma där ute faktiskt inte är det utan vi är många och att man får skriva till mig jag kan finnas som stöd för hur det än är så är det underbart att ha någon som faktiskt förstår....
Tidningen det gäller är Allers, jag återkommer då jag vet vilket datum den kommer ut =)

Känner att jag behöver skriva en sammanfattning om hur det varit för er som inte orkar gå tillbaka i bloggen och börja läsa från början.

Jag kommer snart vara med i en tidning igen och hon som skrev och gjorde intervjun va begränsad till hur stor plats hon fick ta, så mycket blev tyvärr utlämnat.

Ska försöka skriva en sammanfattning om:

1. Dom olika operationerna som gjorts.

2. Smärtlindring, vilka jag fått prova på och vilka som hjälpt och var jag står idag med just smärtlindringen.

3. Mitt psykiska mående, med tanke på att många som följer min resa verkar tro att allt är psykiskt med tanke på att jag inte mådde bra psykiskt när jag gjorde Gbp operationen.

4. vilka turer jag haft inom vården och hur bemötandet varit från så väl kirurger som smärtläkare och även psykpersonal.

Tanken med detta är att ni ska få en snabb sammanfattning utan att behöva läsa varje inlägg jag gjort.

Skrivandet har börjat och jag kommer snart med det jag fått ihop, måste dock gå igenom journalerna för att komma ihåg datum till operationerna och detta kan ta en stund då journalen just nu består av över 150 sidor från kirurgen, men håll ut jag kämpar =)

Nu handlar det inte om min kropp för en gångs skull...
Men jag tror något stort är på väg att hända och just nu är jag full av lycka och glädje inför detta, men jag vet mer i helgen om det blir så...
Info och sånt kommer efter helgen i så fall.
Detta skulle kunna förändra så otroligt mkt ;)
Men vill inte avslöja ngt än =P

Den som väntar på ngt gott ;)

Förlåt att jag varit bort igen men det har varit så sjukt mkt med mina tankar att jag inte velat tänka på allt som sagts till mig på sjukhuset m.m så då har jag valt att välja bort mina kroppsliga problem, men känner nu att det är dags att skriva ikapp sig.

Besviken på så många mäniskor runt mig, vissa har försvunnit och vissa har kommit till, sen finns det ett par som jag saknar så sjukt mkt men vet inte varför dom bara försvann...
Jag finns ju här och är aldrig längre bort än ett sms...
Men jag orkar inte "jaga" och jag tvingar ingen att ha kontakt heller..
Mer om detta sen...

Livet blev inte som man tänkt sig =(

Eller det gör det ju inte men mitt mående och min kropp gör det.
Jag kämpar på med sondmaten, vällingen.
Det är tufft att få i mig allt som är ordinerat men jag kämpar.
Ryggen har total pajjat (igen) så värken gör mig liggandes och då glöms gärna vällingen bort.
Sen är det mkt som händer, personliga saker med familjen, som gör att psyket är inte så himla bra.
Glädjen som borde finnas nu när jag har gastrotuben och då jag får i mig näringen är bort blåst, och jag är ledsen dagligen =(
Försöker verkligen att inte visa att jag mår skit och är ledsen, så jag passar på att bryta ihop i min ensamhet.
Det kan tyckas att jag aldrig blir tacksam men det är absolut inte så det är, jag är tacksam att tuben är satt och att dom lyssnat (lite iaf)
Men det som varit nu efter jag kom hem är tufft och det är ett steg fram och sju bak... vilket kan få vem som helst att då och då klappa ihop och tappa gnistan och orken att fortsätta denna kamp, kampen om att få ett liv..
Önskar så att allt bara kunde flyta på ngn gång och att man inte blev mot arbetad hela tiden..
Jag har ju smärtlindring, fentanyl 25mg + 12mg + panodil, men detta tar inte min rygg och höft värk så då ringde jag först vct men dom kunde inte göra ngt då det va kirurg som tagit över helt.
Jag har scolios bla så jag har ätit citodon sen jag va 11år för ryggen och den har funkat bra, men jag tog bort den då jag började med spasmofen injekt.
Nu hade jag en tanke på att byta ut plåstrena till citodon och se hur magen blir, vet ju att ryggen blir hjälpt men kanske även lite av magsmärtorna eller att jag har aningen ont i magen men slipper ryggvärken..
Nåväl jag ringde kirurg på en onsdag och bad att ngn skulle ringa,ingen ringde, jag ringde torsdag men samma visa ingen ringde väntade fredag men inget samtal.
På måndag ringer jag igen och då ringer en kirurg upp dock inte den som ha hand om mig så den kirurg jag prata med fick kontakta den huvudansvariga kirurgen och sen återkomma.
Jag hade då berättat om att jag ville testa annan smärtlindring i detta fall citodon och att gastrotuben sitter för hårt för den värker som fan, svider bränner, varar och blöder så jag ville att dom skulle lossa lite på den.
Samtalet kommer och det hade inte den utgång jag önskat =(
OM jag skulle få byta smärtlindring va jag tvungen att bli inlagd samma gällde om dom skulle släppa på tuben!
VA FAN jag har ju nyss varit där 6,5v, varit ifrån barn och familj dom skulle ju bli knäckta om jag åkte igen jag skulle bli knäckt...
Och att bli inlagd för att byta smärtlindring mot en medicin jag haft i drygt 20år känns så kränkande.
Kirurgen vet att jag inte vill ligga inne och detta är ett sätt att visa att han har makten och han behandlar mig som den värsta missbrukaren, jag och många med mig tycker det är för jävligt...
Men som vanligt så när det handlar om Linda Söderlund får man uppenbarligen bete sig hur som helst eller blunda och låtsas att jag inte finns.
Jag har ju ringt kirurg med frågor och dom skulle ringa upp mig och lämna svar, ingen har ringt än och detta va förra veckan.
Dom skulle även ringa och kolla om inläggning när jag hade fått fundera ngr dagar ingen har ringt.
Så i morgon mina läsare är det jag som ringer igen för jag orkar inte ha det så här.
Sen tycker jag att eftersom dom sagt att inte vct får göra ngt då får dom se till att höra av sig oxå när jag har problem och funderingar.
Ne nu ska jag försöka få i mig lite välling igen, det jobbiga är att det spänner så då jag sprutar in den så då svider o bränner det ännu mer =( plus att det rinner mer var då.... STOR SUCK!