Ensam så länge....
Jag har känt mig så ensam under så många år, det enda man har hört och läst är om folk som har gjort gbp operationen och mår så bra och allt är bara så underbart.
Så har det varit jag som inte mår bra alls, som inte är lycklig och som ångrar operationen varje dag.
Men sånt hör man inget om, eller hörde är kanske det rätta ordet.
jag trodde inte det va så vanligt att man mådde som jag och jag började på riktigt fundera på vad det va för fel på mig? Om det va som dom sa att det faktiskt va psykiskt att allt satt i mitt huvud.
För om det hade funnits fler som jag borde man ju ha hört ngt, eller tystades det ner så mkt?
Jag bestämde mig för att dela med mig av min historia, min verklighet, i första hand för att jag hoppades på att sjukhuset skulle ge mig den hjälp och vård jag behöver och anser mig ha rätt att få.
Men någonstans fanns också hoppet om att ngn där ute mådde typ som jag, att ngn mer skulle träda fram så jag skulle ha ngn att bolla mina tankar med och så jag inte skulle känna mig så sjukt jävla ensam.
Och missförstå mig inte nu för jag önskar ingen detta helvete jag levt de sista åren men om det fanns ngn som jag skulle det kännas lite lättare.
Jag öppnade upp denna blogg och bestämde mig för att kontakta lokalnyheterna.
Jag mailade tv4 skaraborg och berättade lite om min situation utan igentligen veta vad jag ville ha ut av det, men som vi vet slutade det med ett inslag på lokalnyheterna.
Efter det trodde jag nog att sjukhuset skulle lyssna lite mer men oj vad fel jag hade.
Men det som hände efter de inslaget va att jag fick kontakt med MASSOR av opererade mäniskor i olika åldrar och olika situationer och vet ni jag va inte ensam.
För första gången på drygt 4år kände jag att jag va nog inte knäpp och allt kunde inte sitta i mitt huvud.
Men frågan återstår varför tystas det ner om oss som fått baksidan av gbp operationen?
Varför hör man aldrig ngt om det?
När jag gjorde min operation i januari 2007 så hade jag läst på om denna operation men de stod inget direkt om komplikationer utan det som stod var ju just det att man som så överviktig kunde dö under narkos, det var väl igentliken den komplikationen man läste om samt sånt som kan hända vid vilken operation som helst.
Så det va man ju införstådd med men inte att man kunde få som jag har det med kräkningar och att inte kunna äta, att man kunde bli undernärd o så..
Så när folk säger att man visste ju om komplikationerna så visste jag inte att dessa komplikationer jag har o så många med mig, utan det va ju som sagt det som kan vara o bli vid vilken operation som helst.
Jag vet ju att operationerna har ökats så sjukt mkt under åren oh givetvis finns det följder med det.
Och mer o mer komplikationer visar sig ju mer folk dom opererar och det otäcka nu mer är att dom verkar operera vem som och man behöver inte längre ha sjuklig fetma utan det räcker med att bmi ligger lite över det normala.
Och jag kan tycka det är skrämmande att så många vill operera sig fast dom kanske inte igentligen behöver det utan skulle kunna med lite vilja gå ner själva.
Många har ju inte varit överviktiga hela sitt liv o har inte heller sjukliga många kilon övervikt.
jag tex börja gå upp i vikt som 1åring sen ökade det o ökade när jag va 13 vägde jag 115kg.
jag hade nog försökt allt innan jag bestämde mig för att detta va sista utvägen..
Alla bantningsmetoder samt xenical och även lepigen (det sist nämnda gav mig en blodpropp)
Men inget funkade och som 160kg är inte livet skoj eller lätt därför bestämde jag mig för detta.
Men min operation hade en helt annan utgång än jag någonsin kunde drömma om.
Jag hoppas verkligen att personer som funderar på denna operation oxå har i åtanke att det kan gå som för mig och många andra, att det är som ett lotteri och du vet aldrig om du drar nitlotten =(
Nog om mitt babbel nu ska jag ta en kopp kaffe och skriva ett annat inlägg om en tjej som jag aldrig träffat men som jag känner en sån otrolig samhörighet med...
Så har det varit jag som inte mår bra alls, som inte är lycklig och som ångrar operationen varje dag.
Men sånt hör man inget om, eller hörde är kanske det rätta ordet.
jag trodde inte det va så vanligt att man mådde som jag och jag började på riktigt fundera på vad det va för fel på mig? Om det va som dom sa att det faktiskt va psykiskt att allt satt i mitt huvud.
För om det hade funnits fler som jag borde man ju ha hört ngt, eller tystades det ner så mkt?
Jag bestämde mig för att dela med mig av min historia, min verklighet, i första hand för att jag hoppades på att sjukhuset skulle ge mig den hjälp och vård jag behöver och anser mig ha rätt att få.
Men någonstans fanns också hoppet om att ngn där ute mådde typ som jag, att ngn mer skulle träda fram så jag skulle ha ngn att bolla mina tankar med och så jag inte skulle känna mig så sjukt jävla ensam.
Och missförstå mig inte nu för jag önskar ingen detta helvete jag levt de sista åren men om det fanns ngn som jag skulle det kännas lite lättare.
Jag öppnade upp denna blogg och bestämde mig för att kontakta lokalnyheterna.
Jag mailade tv4 skaraborg och berättade lite om min situation utan igentligen veta vad jag ville ha ut av det, men som vi vet slutade det med ett inslag på lokalnyheterna.
Efter det trodde jag nog att sjukhuset skulle lyssna lite mer men oj vad fel jag hade.
Men det som hände efter de inslaget va att jag fick kontakt med MASSOR av opererade mäniskor i olika åldrar och olika situationer och vet ni jag va inte ensam.
För första gången på drygt 4år kände jag att jag va nog inte knäpp och allt kunde inte sitta i mitt huvud.
Men frågan återstår varför tystas det ner om oss som fått baksidan av gbp operationen?
Varför hör man aldrig ngt om det?
När jag gjorde min operation i januari 2007 så hade jag läst på om denna operation men de stod inget direkt om komplikationer utan det som stod var ju just det att man som så överviktig kunde dö under narkos, det var väl igentliken den komplikationen man läste om samt sånt som kan hända vid vilken operation som helst.
Så det va man ju införstådd med men inte att man kunde få som jag har det med kräkningar och att inte kunna äta, att man kunde bli undernärd o så..
Så när folk säger att man visste ju om komplikationerna så visste jag inte att dessa komplikationer jag har o så många med mig, utan det va ju som sagt det som kan vara o bli vid vilken operation som helst.
Jag vet ju att operationerna har ökats så sjukt mkt under åren oh givetvis finns det följder med det.
Och mer o mer komplikationer visar sig ju mer folk dom opererar och det otäcka nu mer är att dom verkar operera vem som och man behöver inte längre ha sjuklig fetma utan det räcker med att bmi ligger lite över det normala.
Och jag kan tycka det är skrämmande att så många vill operera sig fast dom kanske inte igentligen behöver det utan skulle kunna med lite vilja gå ner själva.
Många har ju inte varit överviktiga hela sitt liv o har inte heller sjukliga många kilon övervikt.
jag tex börja gå upp i vikt som 1åring sen ökade det o ökade när jag va 13 vägde jag 115kg.
jag hade nog försökt allt innan jag bestämde mig för att detta va sista utvägen..
Alla bantningsmetoder samt xenical och även lepigen (det sist nämnda gav mig en blodpropp)
Men inget funkade och som 160kg är inte livet skoj eller lätt därför bestämde jag mig för detta.
Men min operation hade en helt annan utgång än jag någonsin kunde drömma om.
Jag hoppas verkligen att personer som funderar på denna operation oxå har i åtanke att det kan gå som för mig och många andra, att det är som ett lotteri och du vet aldrig om du drar nitlotten =(
Nog om mitt babbel nu ska jag ta en kopp kaffe och skriva ett annat inlägg om en tjej som jag aldrig träffat men som jag känner en sån otrolig samhörighet med...
Svar på kommentar
sleevad ([email protected]) om Trailer för kalla fakta....:
Kommer de BARA ta upp det negativa med det? Det finns ju såååå många som blivit hjälpta och mår bra efteråt!
Hej sleevad.
Jag vet inte riktigt men antar att det bara är det negativa, fast det är ju inte BARA utan vi som lever det liv efter dessa operationer har ju fått livet förstört och denna gång tycker jag det är bra att det bara tas upp det negativa för det positiva står det ju om jämt.
Medans baksidan av denna operation tystas ner.
Orken är som borta...
Jag har igentligen tänkt blogga och jag har tänkt göra de varje dag men sen när kvällen kommer o lugnet lägger sig så orkar jag inte.
Vet inte men jag känner mig tom inom mig.. finner inte dom rätta orden eller kan inte sätta ord på vad jag känner..
men ger de ett försök i morgon.
nattinatt alla
Vet inte men jag känner mig tom inom mig.. finner inte dom rätta orden eller kan inte sätta ord på vad jag känner..
men ger de ett försök i morgon.
nattinatt alla
Trailer för kalla fakta....
Ledsen och Besviken...
och varför skulle de ha varit annorlunda denna gång?
Kirurgen ringde inte idag heller, och jag trodde kanske att han skulle gjort det, jag vet att de e idiotiskt att hoppas men jag gjorde det, trodde chansen att han skulle ringa va större då det är min mamma som ringt dit och tagit över kampen..
men inte då och det är ju som vanligt jag vet men fan jag ville ju veta om dom sett ngt på röntgen, han hade bara behövt säga att ja de finns ngt där eller nej vi kunde inget se...
men återigen lämnas man i ovisshet och det gör det ju inte lättare och inte heller smärtorna mindre...
Fan rent utsagt... orkar inte....
Kirurgen ringde inte idag heller, och jag trodde kanske att han skulle gjort det, jag vet att de e idiotiskt att hoppas men jag gjorde det, trodde chansen att han skulle ringa va större då det är min mamma som ringt dit och tagit över kampen..
men inte då och det är ju som vanligt jag vet men fan jag ville ju veta om dom sett ngt på röntgen, han hade bara behövt säga att ja de finns ngt där eller nej vi kunde inget se...
men återigen lämnas man i ovisshet och det gör det ju inte lättare och inte heller smärtorna mindre...
Fan rent utsagt... orkar inte....
Väntar...
Som ni vet så ringde min mor till kirurg mottagningen i måndags och dom la in en lapp till honom om att han skulle ringa henne...
Igår torsdag hade ingen ringt och hon ringde då tillbaka och dom la återigen in en lapp om att han skulle ringa henne.
idag är det fredag och ringer han inte idag så vet jag inte vad jag ska göra, jag vill ju bara veta om dom kunde se ngt röntgen för ovissheten gör mig dummare i huvudet än vad jag redan är...
Men han kommer säkert inte ringa, och dom har säkert inte sett ngt för då borde han ju ringt eller?
Jag lovar er plåtarna ser säkert jätte fina ut eller så kan dom inte se så mkt för att jag inte kunde dricka all kontrast hur som helst så kommer det bara bli skit av alltihopa...
Och jag hatar detta, jag hatar att få höra att det sitter i mitt huvud att det är psykiskt m.m
Det finns en tjej till som jag fått kontakt med nu efter jag va med i lokalnyheterna som jag mailar med.
Det är så skrämmande att våran livssituation ser exakt lika dan ut och vi har i stortsett samma problematik och hon får oxå höra att de e psykiskt.
Hur kan hon o jag ha samma symtom få höra samma saker? Vad är oddsen för att det sitter i vårat huvud då?
Jag anser att både hon och jag blir behandlade som trasch, vi får ingen hjälp och dom skiter i oss, VARFÖR???
Vill dom inte inse att så många gbp operationer faktiskt inte blir bra och att när dom gjort dessa operationer får dom ju oxå ta hand om dom som får alla komplikationer och inte bara blunda för oss, fy fan säger jag...
Jag ska blogga massa i helgen då jag har massa att skriva om mig om henne om oss... att vi vill ha hjälp men får den inte...
Ska kolla med henne om de e okej att jag skriver om henne oxå, jag har ju inte nu skrivit namn eller så i fall hon inte vill men ska kolla upp detta så återkommer jag med våran skrämande värklighet.
Igår torsdag hade ingen ringt och hon ringde då tillbaka och dom la återigen in en lapp om att han skulle ringa henne.
idag är det fredag och ringer han inte idag så vet jag inte vad jag ska göra, jag vill ju bara veta om dom kunde se ngt röntgen för ovissheten gör mig dummare i huvudet än vad jag redan är...
Men han kommer säkert inte ringa, och dom har säkert inte sett ngt för då borde han ju ringt eller?
Jag lovar er plåtarna ser säkert jätte fina ut eller så kan dom inte se så mkt för att jag inte kunde dricka all kontrast hur som helst så kommer det bara bli skit av alltihopa...
Och jag hatar detta, jag hatar att få höra att det sitter i mitt huvud att det är psykiskt m.m
Det finns en tjej till som jag fått kontakt med nu efter jag va med i lokalnyheterna som jag mailar med.
Det är så skrämmande att våran livssituation ser exakt lika dan ut och vi har i stortsett samma problematik och hon får oxå höra att de e psykiskt.
Hur kan hon o jag ha samma symtom få höra samma saker? Vad är oddsen för att det sitter i vårat huvud då?
Jag anser att både hon och jag blir behandlade som trasch, vi får ingen hjälp och dom skiter i oss, VARFÖR???
Vill dom inte inse att så många gbp operationer faktiskt inte blir bra och att när dom gjort dessa operationer får dom ju oxå ta hand om dom som får alla komplikationer och inte bara blunda för oss, fy fan säger jag...
Jag ska blogga massa i helgen då jag har massa att skriva om mig om henne om oss... att vi vill ha hjälp men får den inte...
Ska kolla med henne om de e okej att jag skriver om henne oxå, jag har ju inte nu skrivit namn eller så i fall hon inte vill men ska kolla upp detta så återkommer jag med våran skrämande värklighet.
Ont...
Ber om ursäkt för min dåliga uppdatering och igentligen har jag väl en hel del att skriva men jag är sjukt dålig just nu =(
när man inte tror ngt kan bli värre så blir det sju resor värre i stället.
Kan inte med ord förklara värken i magen, känns som om magsäcken ska spricka av ngn oförklarlig anledning, för i mitt fall handlar det ju inte om att jag skulle ätit för mkt eller ätit ngt olämpligt för jag äter ju ta mig fan knappt ngt alls =(
Ena stunden strålar värken ut i ryggen, skuldror och upp i axlar för att nästa stund bara ha sjukligt ont i magen...
Ingenkirurg ringt än, men mamma skulle ringa i morgon.
Sen har jag fått andra problem som inte har med kroppen att göra och jag har ingen som helst lösning på det problemet och ingen att be om hjälp så just nu sjunker jag lägre o lägre för var dag som går...
Lovar att skriva mer när jag inte har så ont eller om jag får höra ngt om röntgen, fast jag hoppas ju inte så mkt på det sista...
Va rädda om er tills vi höres igen, och jag kollar mailen då o då o svarar så fort jag kan.
Kram till er
när man inte tror ngt kan bli värre så blir det sju resor värre i stället.
Kan inte med ord förklara värken i magen, känns som om magsäcken ska spricka av ngn oförklarlig anledning, för i mitt fall handlar det ju inte om att jag skulle ätit för mkt eller ätit ngt olämpligt för jag äter ju ta mig fan knappt ngt alls =(
Ena stunden strålar värken ut i ryggen, skuldror och upp i axlar för att nästa stund bara ha sjukligt ont i magen...
Ingenkirurg ringt än, men mamma skulle ringa i morgon.
Sen har jag fått andra problem som inte har med kroppen att göra och jag har ingen som helst lösning på det problemet och ingen att be om hjälp så just nu sjunker jag lägre o lägre för var dag som går...
Lovar att skriva mer när jag inte har så ont eller om jag får höra ngt om röntgen, fast jag hoppas ju inte så mkt på det sista...
Va rädda om er tills vi höres igen, och jag kollar mailen då o då o svarar så fort jag kan.
Kram till er
Skyldighet...
Som jag nämnt tidigare i bloggen så när jag gick igenom journalerna från kirurg hittar jag inte en enda anteckning om ALLA dom samtal jag gjort till kirurg och det handlar inte om bara 5 samtal utan jag har ringt rätt många gånger och vid flera tillfällen varit totalt knäckt och verkligen förklarat för dom att jag behöver hjälp o att jag inte orkar/vill ha det så här längre.
Iaf så började mamma undra om det inte var deras skyldighet att skriva in när en patient hört av sig, så hon mailade iaf 1177.
Fråga:
Är det inte brukligt att alla mottagningar på sjukhus för in i journalerna att patient kontaktat dem, och sökt hjälp, har vid olika tillfällen kontaktat sjukhus och det är inte inskrivet i mina journaler????
Svar:
Hej!
Det stämmer att all legitimerad personal som arbetar inom hälso- och sjukvården är skyldig att skriva ner sina bedömningar, åtgärder eller liknade i patientjournalen.
Jag håller med dig om att det verkar märkligt att ingen anteckning gjorts i din journal när du varit i kontakt med vården. Det du kan göra är att ta kontakt med ansvarig chef på respektive mottagning för att påpeka detta. Kanske behöver de se om sina rutiner?
Vänliga hälsningar
Ann-Sofie Norling
Samordnande sjuksköterska Fråga 1177.
Så då vet man att dom SKA skriva in det när man kontaktat dom, det jobbiga är ju att om man skulle säga i från om detta så är det ju ord mot ord och vem skulle tro på mig? en person som mår dåligt psykiskt =//
Iaf så började mamma undra om det inte var deras skyldighet att skriva in när en patient hört av sig, så hon mailade iaf 1177.
Fråga:
Är det inte brukligt att alla mottagningar på sjukhus för in i journalerna att patient kontaktat dem, och sökt hjälp, har vid olika tillfällen kontaktat sjukhus och det är inte inskrivet i mina journaler????
Svar:
Hej!
Det stämmer att all legitimerad personal som arbetar inom hälso- och sjukvården är skyldig att skriva ner sina bedömningar, åtgärder eller liknade i patientjournalen.
Jag håller med dig om att det verkar märkligt att ingen anteckning gjorts i din journal när du varit i kontakt med vården. Det du kan göra är att ta kontakt med ansvarig chef på respektive mottagning för att påpeka detta. Kanske behöver de se om sina rutiner?
Vänliga hälsningar
Ann-Sofie Norling
Samordnande sjuksköterska Fråga 1177.
Så då vet man att dom SKA skriva in det när man kontaktat dom, det jobbiga är ju att om man skulle säga i från om detta så är det ju ord mot ord och vem skulle tro på mig? en person som mår dåligt psykiskt =//
Mejlade Reportern...
Då jag inte visste när avsnittet av kallafakta skulle visas så majlade jag Magnus.
Jag frågade både när det skulle sändas och om han trodde dom skulle visa klippet när jag börja gråta? (pinsamma jag)
Det va ju den stunden då han bad mig hålla upp kort på mig själv innan min gbp operation och berätta vad det va jag såg, då kom tårarna, sorgen över att ha förlorat sig själv iom att kilona rasade är så tung.
Men han svarade iaf, och hans ord värmer...
"Planen är att reportaget visas den 10 mars. Dessutom kommer det att visas en sk trailer i förväg, dvs en 30 sekunders snutt som ska puffa för programmet. Du är med i den och säger några väl valda ord!
Jag har nu gått igenom allt och håller på och klipper.
Jag måste säga att du gör otroligt bra ifrån dig (om man nu kan använda det uttrycket?) i intervjun.
Jag blev gripen av att prata med dig, och jag blir gripen när jag tittar nu också.
Jag tror nog att det trillar en liten tår på dig någonstans i reportaget, och jag tycker inte du ska känna dig nervös för det - tvärtom.
Du kan vara stolt som är så stark och sätter ord på det som nog många andra också känner.
Så du borde verkligen inte gömma dig hemma utan bära huvudet högt!
(jag veeet, det är lätt för mig att säga)"
Magnus
Jag frågade både när det skulle sändas och om han trodde dom skulle visa klippet när jag börja gråta? (pinsamma jag)
Det va ju den stunden då han bad mig hålla upp kort på mig själv innan min gbp operation och berätta vad det va jag såg, då kom tårarna, sorgen över att ha förlorat sig själv iom att kilona rasade är så tung.
Men han svarade iaf, och hans ord värmer...
"Planen är att reportaget visas den 10 mars. Dessutom kommer det att visas en sk trailer i förväg, dvs en 30 sekunders snutt som ska puffa för programmet. Du är med i den och säger några väl valda ord!
Jag har nu gått igenom allt och håller på och klipper.
Jag måste säga att du gör otroligt bra ifrån dig (om man nu kan använda det uttrycket?) i intervjun.
Jag blev gripen av att prata med dig, och jag blir gripen när jag tittar nu också.
Jag tror nog att det trillar en liten tår på dig någonstans i reportaget, och jag tycker inte du ska känna dig nervös för det - tvärtom.
Du kan vara stolt som är så stark och sätter ord på det som nog många andra också känner.
Så du borde verkligen inte gömma dig hemma utan bära huvudet högt!
(jag veeet, det är lätt för mig att säga)"
Magnus
Hmm.....
Inte en enda kommentar ang journalen....
Med andra ord så måste det va en bra journal o jag tyckte de verka så knas.
Men där ser man vad fel man kan ha =)
idag ska min mor försöka få tag på kirurgen, hoppas hon lyckas.
Eller att hon iaf får veta ngt denna vecka då jag inte orkar vänta till den 8/3
Så nu håller vi tummarna =)
Med andra ord så måste det va en bra journal o jag tyckte de verka så knas.
Men där ser man vad fel man kan ha =)
idag ska min mor försöka få tag på kirurgen, hoppas hon lyckas.
Eller att hon iaf får veta ngt denna vecka då jag inte orkar vänta till den 8/3
Så nu håller vi tummarna =)
utdrag från journalkopia från kirurg
Orkade inte skriva allt så det e inte ens hälften som står här....
07-01-16
Vid kontroll med blåfärg tyvärr ett läckage bakåt, det sitter på baksidan av gastroenteroanastomosen upplever vi.
Syr över med vicryl-sutur men ändå ser man ett läckage varför vi kommer överens om att konvertera till öppen kirurgi.
07-01-16
Sammanfattningsvis har vi alltså inte kunnat visualisera något läckage trots idoga insatser lindrigt sagt.
08-06-10
Beställt mottagningsbesök för kräkningar.
Kommer tillsammans med en vännina idag.
Framkommer nu en kräkningsproblematik allt sedan operationen.
Har gått ner i vikt o legat som lägst på 80.
Förnekar dysfagi.
Anger att efter varje måltid känner en smärta och då avvaktar hon en stund, oftast då får hon kräkas.
Här måste vi klarlägga förhållandena i fickan.
Ulcusträngsel?
Motiveras till detta.
09-04-08
Op för gbp -07.
I efter loppet reexploerad för misstänkt anastomosläckage men ngt sådant kunde man aldrig riktigt finna vad jag förstår.
Sedan igår fått ont i magen, upptill i epigastriet och detta har tilltagit under det senaste dygnet och idag blivit rejält kraftiga smärtor.
Har oxå fått ont neråt hö fossa.
Har svårt att avgöra vad som gör mest ont.
Har mått illa och kräkts upprepat, inte fått i sig ngt per os.
Smärtorna hade ingen koppling till födointag vad hon kunde upptäcka under gårdagen.
Smärtpverkad, ser blek o tagen ut, vill helst inte ligga ner.
vill sitta ihopkurad.
Får gå på en akut CT för att utesluta herniering.
09-04-08
CTnvisar kraftigt utspänd gallblåsa med ödem och gasfyllnad.
Även vidgad koledokus.
Helt normala leverprover dock.
Anmäles för öppen kolecystektomi pga lokal peritonit upptill i buken och hotande ruptur av gallblåsa.
09-04-09
Op igår, pga en gangraenös cholecystit, där gallblåsan utförskaffades.
kommer en del i dränet, fortfarande.
Får kvarstå på parenteral antibiotika idag.
09-04-17
Pat som -07 op för gbp.
Sektioförlöst för 3 veckor sedan.
sökt akut pga kraftiga buksmärtor i epigastriet och hö fossa.
Ct buk visat utspänd gallblåsa med ödem och gasfyllnad samt vidgad choledochus.
Pustillblandad vätska i buken.
Stor kraftigt inflamerad och gangränös gallblåsa.
Då denna slut ant skrives i efterhand noteras att pat 2gg sökt kirurgakuten och man där planerat ett åb om 2v till övre gastro.
Post op sårinfektion och blivit insatt på antibiotika.
09-07-15
Blivit kallad flertal tillfällen både till mottagningen och skopin men kommer ej.
Kallas därför ej åter utan får höra av sig.
10-05-18
Op med gbp -07 och på misstanke om anastomosläckage reopererad.
-09 öppet cholecystectomerad med gangraenös cholecystit.
Sedan en längre tid tillbaka, allt sedan operationen egentligen, haft besvär med att äta.
Frekventa kräkningar.
Dock senaste månaden tilltagande symtom och har även haft bekymmer med smärtor i övre delen av buken i epigastriet.
Söker akut i feb -10 och man finner då ett ärrbråck, dock utan säker inklämningsattack.
Det framkommer ytterligare tilltagande besvär med svårigheter att äta och dricka och frekventa kräkningar.
Kan i princip bara äta popcorn och dricka kaffe och äter ngn varm smörgås ngn gång då och då.
10-05-21
Opererad 100519 med ärrbråcksplastik, men under misstanke om inreherniering/adherenser, efter tidigare gbp op, utför man även en explorativ laparotomi, där man finner en torkvering av tarm samt adherenser.
Man detorkverar tarmen och löser adherenser samt lagar sedan ärrbråcket med närimplantat.
Förhoppningsvis kommer hon nu framöver kunna äta ngt annat än popcorn och kaffe.
Har under långtid vant sig vid att hon igentligen inte kan äta någonting och hon får väl här i princip börja från ruta ett, såsom efter första operationen.
CRP 187
För säkerhets skull får hon dock nu på förmiddagen vara fastande, med tanke på ev tarmskada.
10-11-02
Gastroskopi.
Videoendoskopet lätt ned, i sedering.
Esofagus är helt oretad, inspekterar den lilla ventrikelfickan och här ser man ett litet utstansat sår.
Sitter nog på tunntarmssidan, eller i alla fall mitt i anastomosen.
Får dubbel dos omeprazol.
11-02-07
Ringer upp modern istället och diskuterar fortsättningen.
Pat kräks frekvent, buksmärtor återkommande så fort hon äter.
Har inte sökt vård och inte hört av sig ngn gång under hösten igentligen.
Sökt vct vilket man har fortsatt kontrollera pat.
Låter ju inte speciellt bra minst sagt.
Skriver remiss med CT av buken med frågeställning nytt recidiv av ärrbråck samt herniering.
Återbesök efter det
Så mina trogna läsare jag fatta väl inte mkt av allt det jag läst och jag har inte skrivit ner allt för det orkade jag inte..
Hur upplever ni det som står och om ngn kan får ni gärna förklara för mig vad alla konstiga ord betyder =P
Journal kopior från kirurg....
Jag fick ju kopiorna jag beställde i veckan..
Måste erkänna att jag fattar ju bara en pytteliten del o det jag förstår mig på känns ju inte så vidare bra =(
Och det jag upplever konstigt oxå är ju att ALLA gånger jag ringt kirurg, gråtit och varit på gränsen att ge upp, står inte med!!
Men dom gg som dom påstår att kirurg ringt mig på mobilen men jag aldrig haft ett missat samtal eller inget på telesvararen står det om!
Jävla skitsnack alltihop... och enligt dom har dom kallat mig dit då o då och jag har aldrig dykt upp!!
Dom får mig att framstå som om jag inte skulle vilja ha hjälp och det stämmer ju inte!!!
Ska försöka skriva ner utdrag från journalen o lägga in här så får ni ta del av lite iaf....
Måste erkänna att jag fattar ju bara en pytteliten del o det jag förstår mig på känns ju inte så vidare bra =(
Och det jag upplever konstigt oxå är ju att ALLA gånger jag ringt kirurg, gråtit och varit på gränsen att ge upp, står inte med!!
Men dom gg som dom påstår att kirurg ringt mig på mobilen men jag aldrig haft ett missat samtal eller inget på telesvararen står det om!
Jävla skitsnack alltihop... och enligt dom har dom kallat mig dit då o då och jag har aldrig dykt upp!!
Dom får mig att framstå som om jag inte skulle vilja ha hjälp och det stämmer ju inte!!!
Ska försöka skriva ner utdrag från journalen o lägga in här så får ni ta del av lite iaf....
Förstår verkligen inte....
Torsdagen skulle jag ju göra Dt på buken, Lisa kom o hämtade mig o körde in o va med mig hela tiden.
Vi va där då vi skulle kl 12 (ångesten va fruktansvärd antagligen för att jag visste hur viktigt detta va för att jag ska kunna bli hjälpt) en sköterska kom med kontrastvätskan som jag skulle dricka.
Och som man visste säger hon att jag ska dricka upp flaskan på 1liter under en timma.
Jag säger då att jag kommer inte klara det och hon säger jodå.
Lisa försöker då förklara att det inte kommer gå och att jag är ju där för att ta reda på varför jag inte får i mig ngt.
Sköterskan säger igen att jag måste dricka upp o hon frågar hur mkt jag dricker per dygn och jag svarar 4dl!!!! Men ändå säger hon att jag måste dricka upp!
Nu är det så att jag inte kommer ihåg allt som sas o det va ju mer än det jag skriver.
Iaf så får jag mer panik när sköterskan håller på o säger att jag ska dricka upp när det är helt omöjligt!
Tårarna rinner o jag vill åka hem.
Lisa säger till henne att jag dricker det jag klarar s får vi se sen.
Sköterskan säger då att jag måste iaf dricka hälften, sen går hon...
Jag dricker o dricker... vi går o röker och jag dricker, mår illa o det gör ont.
Men efter en timme har jag fått i mig hälften, magen känns som en tickande bomb o gör så ont.
Sköterskan kommer o ser på flaskan.
Hon säger att jag får mer tid på mig s jag kan dricka upp!!! Vad e det hon inte fattade?
Jag börjar gråta igen känner mig uppgiven plus att magen gör så ont.
Sköterskan säger till mig att det visst kommer gå att dricka upp o jag får ta ett glas i taget.
Då säger Lisa ifrån, jag fick inte fram ett ljud pga tårar o smärta blandat med ångest.
Lisa säger att jag har ju druckigt hälften o svaret blir att hon sa minst hälften.
Återigen säger Lisa till henne att jag är ju där av en anledning och nu är det så att det inte går att dricka mer.
Lisa säger även till henne att detta inte va det bästa ställe att diskutera detta, vi satt i väntrummet med andra patienter...
Till slut säger hon att hon får gå o prata med en läkare, sen ser vi inte henne mer!!! Tacka gudarna för det.
Sen flöt det på rätt bra dom hade svårt att sätta kanylen men det va nog pga ångesten.
Lisa va med hela tiden, o jag kände mig som ett barn, rädd o ont.
Plåtarna skulle bli klara väldigt fort så nu på måndag blir det att min mamma får ringa kirurg för att få en tele tid, jag fixar inte o vänta tills den 8/3 dom behöver ju inte säga ingående vad det är men jag vill veta om dom hittat ngt eller om dom tror det är psykiskt!!!
Summan av alltihop är iaf hur fan kan ja ha sån otur???
Vad det gäller vården bemötande mot mig så träffar jag alltid på dom som är värst..
Precis som en del alltid köper måndags exemplar av prylar, hur kul e det då?
Inte konstigt att jag har svårt att söka vård när jag aldrig blir behandlad väl =(
Vi va där då vi skulle kl 12 (ångesten va fruktansvärd antagligen för att jag visste hur viktigt detta va för att jag ska kunna bli hjälpt) en sköterska kom med kontrastvätskan som jag skulle dricka.
Och som man visste säger hon att jag ska dricka upp flaskan på 1liter under en timma.
Jag säger då att jag kommer inte klara det och hon säger jodå.
Lisa försöker då förklara att det inte kommer gå och att jag är ju där för att ta reda på varför jag inte får i mig ngt.
Sköterskan säger igen att jag måste dricka upp o hon frågar hur mkt jag dricker per dygn och jag svarar 4dl!!!! Men ändå säger hon att jag måste dricka upp!
Nu är det så att jag inte kommer ihåg allt som sas o det va ju mer än det jag skriver.
Iaf så får jag mer panik när sköterskan håller på o säger att jag ska dricka upp när det är helt omöjligt!
Tårarna rinner o jag vill åka hem.
Lisa säger till henne att jag dricker det jag klarar s får vi se sen.
Sköterskan säger då att jag måste iaf dricka hälften, sen går hon...
Jag dricker o dricker... vi går o röker och jag dricker, mår illa o det gör ont.
Men efter en timme har jag fått i mig hälften, magen känns som en tickande bomb o gör så ont.
Sköterskan kommer o ser på flaskan.
Hon säger att jag får mer tid på mig s jag kan dricka upp!!! Vad e det hon inte fattade?
Jag börjar gråta igen känner mig uppgiven plus att magen gör så ont.
Sköterskan säger till mig att det visst kommer gå att dricka upp o jag får ta ett glas i taget.
Då säger Lisa ifrån, jag fick inte fram ett ljud pga tårar o smärta blandat med ångest.
Lisa säger att jag har ju druckigt hälften o svaret blir att hon sa minst hälften.
Återigen säger Lisa till henne att jag är ju där av en anledning och nu är det så att det inte går att dricka mer.
Lisa säger även till henne att detta inte va det bästa ställe att diskutera detta, vi satt i väntrummet med andra patienter...
Till slut säger hon att hon får gå o prata med en läkare, sen ser vi inte henne mer!!! Tacka gudarna för det.
Sen flöt det på rätt bra dom hade svårt att sätta kanylen men det va nog pga ångesten.
Lisa va med hela tiden, o jag kände mig som ett barn, rädd o ont.
Plåtarna skulle bli klara väldigt fort så nu på måndag blir det att min mamma får ringa kirurg för att få en tele tid, jag fixar inte o vänta tills den 8/3 dom behöver ju inte säga ingående vad det är men jag vill veta om dom hittat ngt eller om dom tror det är psykiskt!!!
Summan av alltihop är iaf hur fan kan ja ha sån otur???
Vad det gäller vården bemötande mot mig så träffar jag alltid på dom som är värst..
Precis som en del alltid köper måndags exemplar av prylar, hur kul e det då?
Inte konstigt att jag har svårt att söka vård när jag aldrig blir behandlad väl =(
Lite snabbt bara
Det har löst sig och jag är så glad =)
Tjejen som ska bli min kontaktperson ringde och sa att hon kör och är med mig på sjukhuset.
Nu kan jag pusta ut lite =)
Tjejen som ska bli min kontaktperson ringde och sa att hon kör och är med mig på sjukhuset.
Nu kan jag pusta ut lite =)
Svar på fler kommentarer
Ellinor:
Du underbara lilla vän,jag har bara pension men jag hjälper dej gärna med taxipengar men jag tror att du behöver ha någon med dej!VARFÖR bor du så långt borta,vill ju finnasdär och hjälpa dej!Kram
Underbara gulliga du.
Du får mig att känna värme o att det finns dom som bryr sig om sina medmäniskor <3
Tusen tack.
Men jag skulle aldrig kunna ta emot dina pengar.
Och du finns här för mig och det betyder så oerhört mkt, dina ord värmer, jag vet att jag kan skriva med dig o jag vet att du faktiskt lyssnar det betyder faktiskt allt <3 Kram i massa.
Katja:
Jag förstår dig verkligen, det gör jag..
Jag kunde helt till 100% säkerhet kört dig 18/2 om jag hade fått bensinpengar, låter som tiggeri :o/ Men hade jag vetat så hade jag ju föreslagit 18e :o/ Hoppas sååååååå att det löser sig!
Kramar!
Tkr btw, det är oschysst skrivet av Anna, men hon kanske inte läst din blogg så länge så hon inte är insatt!
Det är absolut inte tiggeri och giveetvis ska jag betala för mig om det är jag som ber om hjälp.
Grejen e att det är den enda lediga tid dom hade på ett tag.
Så kommer jag inte iväg i morgon så får jag vänta, o hur länge vet jag inte =(
Eftersom jag går ner mer o mer i vikt anser jag att de är ännu viktigare o komma iväg i morgon.
Anna ville nog väl och jag vet inte hur mkt hon följt bloggen sen skriver jag ju mest om det kroppsliga o inget annat. kram kram
Du underbara lilla vän,jag har bara pension men jag hjälper dej gärna med taxipengar men jag tror att du behöver ha någon med dej!VARFÖR bor du så långt borta,vill ju finnasdär och hjälpa dej!Kram
Underbara gulliga du.
Du får mig att känna värme o att det finns dom som bryr sig om sina medmäniskor <3
Tusen tack.
Men jag skulle aldrig kunna ta emot dina pengar.
Och du finns här för mig och det betyder så oerhört mkt, dina ord värmer, jag vet att jag kan skriva med dig o jag vet att du faktiskt lyssnar det betyder faktiskt allt <3 Kram i massa.
Katja:
Jag förstår dig verkligen, det gör jag..
Jag kunde helt till 100% säkerhet kört dig 18/2 om jag hade fått bensinpengar, låter som tiggeri :o/ Men hade jag vetat så hade jag ju föreslagit 18e :o/ Hoppas sååååååå att det löser sig!
Kramar!
Tkr btw, det är oschysst skrivet av Anna, men hon kanske inte läst din blogg så länge så hon inte är insatt!
Det är absolut inte tiggeri och giveetvis ska jag betala för mig om det är jag som ber om hjälp.
Grejen e att det är den enda lediga tid dom hade på ett tag.
Så kommer jag inte iväg i morgon så får jag vänta, o hur länge vet jag inte =(
Eftersom jag går ner mer o mer i vikt anser jag att de är ännu viktigare o komma iväg i morgon.
Anna ville nog väl och jag vet inte hur mkt hon följt bloggen sen skriver jag ju mest om det kroppsliga o inget annat. kram kram
Svar på kommentar
Anna om Börjar:
Nu förstår jag inte riktigt.
DT är det läkarbesöket du har i morron eller?
och varför ska du avboka det?
vill du inte ha en chans att bli bättre från hur du mår, en bra start på det är ju att faktiskt ta dej till läkare, gör du inte det lär du ju aldrig må bättre.
Ja DT är datortomografin jag har i morgon, och anledningen till att jag kanske får avboka är att jag hittar ingen som kan köra.
Mitt liv är mer komplicerat än just kroppen, så sånt som är enkelt för andra är absolut inte det för mig.
Givetvis vill jag bli bättre!!! Givetvis vill jag ha hjälp!!!
Men utan att ngn som kör finns det inte så mkt alternativ än att boka om tiden, vilket ger mig sjuklig ångest eftersom detta är mer än bara lite viktigt.
Men jag har denna dag på mig att hitta ngn lösning på det hela och gudarna ska veta att jag kämpar, jag bönar o ber till folk jag knappt pratar med längre, så jo jag gör allt i min makt för att jag ska kunna ta mig in i morgon, jag vill ju ha hjälp.
Vill inte gå ner mer i vikt o jag vill inte ha ont o kräkas mer...
Anna:
Men åk taxi, ring sjukhuset och be om hjälp för att ta dej dit, sånna saker brukar gå att lösa oavsett anledning.
äldre personer brukar ju få sjuktaxi eller liknande, måste man ju kunna få som ung oxå om man inte kan ta sej dit för egen maskin.
tråkigt att ingen i din närhet kan ställa upp och köra dej, men som sagt vill man så kan man, det här löser du, jag tror på dej.
styrkekramar
Jag håller tummarna nu för att det finns ngn som kan köra, väntar på svar från 2.
Detta med sjuktaxi läste jag om men man ska skicka in papper o så för att se om man får godkänt.
Men min psykolog kommer nu så jag ska se om jag kan få ngt intyg som jag har om det blir att jag ska in ngn annan gång o inte har skjuts, som en reservplan...
Usch ja.....
Vad ska man säga om allt igentligen??
Varför just jag? Det är väl igentligen en fråga alla ställer sig med jämna mellanrum, men jag ställer mig den frågan jämt.
Mitt liv har väl aldrig varit lätt o varför kan det inte efter 32år vara min tur att få må bra?
Och JA jag tycker fruktansvärt synd om mig själv idag =(
En riktigt självömkan dag.
Så detta blogg inlägg har väl ingen mening mer än att jag ska spy galla över hur mitt liv varit och hur det har blivit.
Fan oxå inget vart som det skulle och hur kan det vara möjligt att jag ska drabbas av det ena än det andra?
Om vi ska ta o backa lite på memorylane.....
Mobbad under uppväxen värst va väl mellan 2an-6an, det va riktigt illa =(
11års åldern börja jag röka o dricka, blev självdestruktiv i 12-13års åldern.
Vid 12-13års ålder vägde jag redan 115kg
Vid 15 tog jag en överdos av min mormors olika mediciner, blev magpumpad.
Sen fortsatte det med olika metoder av självdestruktivitet, vikten ökade konstant år efter år...
Deprimerad men ett självförtroende som inte fanns, Vid 21års ålder vart jag gravid med mitt första barn =)
Lyckan inför att bli mamma va enorm, fortfarande mådde jag dåligt psykiskt och jag va mest hemma, den graviditeten vägden jag som mest 154kg.
När hon va född hade jag ngt att leva för o min självdestruktivitet försvann, men vikten ökade.
2002 föddes min son och fortfarande va vikten enorm och vid detta laget lämnade jag väl aldrig hemmet, skämdes så fruktansvärt för hur jag såg ut och ville väl skona omvärlden från den jag va.
En av våra grannar stannade mig en gång när jag va ute och säger till mig:
Jag mste ju bara få säga att jag har aldrig sett en så tjock människa i hela mitt liv!!
Hon granska mig från topp till då en vuxen mäniska, tror fan inte det finns ngn skam i kroppen hos ngn längre.
Jag bestämde mig för att ta reda på allt om gbp operationen och jag ville göra den ville få ett värdigt liv, vara en aktiv mamma och fru.
Jag gjorde den och efter det så började allt falla till botten =(
Allt som jag drömt om allt jag sett fram emot fanns inte längre.
Jag fick ju opereras i 2dagar pga lekage så det vart både titthål o öppen.
Efter det höll gallblåsan på att sprika pga att den va var fylld så det vart ambulans in o akut operation.
En vecka efter det så visar det sig att det blivit en infektion så jag får åka in till akuten igen o dom öppnar och tömmer på vätska, jag får ha öppet sår så det ska själv läka.
Jag tjatar senare om att ngt händer o magen svullnar o gör ont, efter hundra år konstaterar dom att jag har ett ärrbråck där tarmen åker ut o hamnar i kläm så det blir o operera in ett när och under tiden dom öppnat upp magen ser dom att hela buken är full av sammanväxter och att tarmarna är tvinnade...
Sen trodde ju jag att allt skulle bli bra men ni vet ju hur jag har det nu o hur det varit x antal år bakåt =(
Så frågan jag ställer mig, varför jag? varför har jag inte rätten till ett bra o lyckligt liv?
När ska jag få börja leva? Eller ska jag inte få det? Är detta mitt öde?
Varför just jag? Det är väl igentligen en fråga alla ställer sig med jämna mellanrum, men jag ställer mig den frågan jämt.
Mitt liv har väl aldrig varit lätt o varför kan det inte efter 32år vara min tur att få må bra?
Och JA jag tycker fruktansvärt synd om mig själv idag =(
En riktigt självömkan dag.
Så detta blogg inlägg har väl ingen mening mer än att jag ska spy galla över hur mitt liv varit och hur det har blivit.
Fan oxå inget vart som det skulle och hur kan det vara möjligt att jag ska drabbas av det ena än det andra?
Om vi ska ta o backa lite på memorylane.....
Mobbad under uppväxen värst va väl mellan 2an-6an, det va riktigt illa =(
11års åldern börja jag röka o dricka, blev självdestruktiv i 12-13års åldern.
Vid 12-13års ålder vägde jag redan 115kg
Vid 15 tog jag en överdos av min mormors olika mediciner, blev magpumpad.
Sen fortsatte det med olika metoder av självdestruktivitet, vikten ökade konstant år efter år...
Deprimerad men ett självförtroende som inte fanns, Vid 21års ålder vart jag gravid med mitt första barn =)
Lyckan inför att bli mamma va enorm, fortfarande mådde jag dåligt psykiskt och jag va mest hemma, den graviditeten vägden jag som mest 154kg.
När hon va född hade jag ngt att leva för o min självdestruktivitet försvann, men vikten ökade.
2002 föddes min son och fortfarande va vikten enorm och vid detta laget lämnade jag väl aldrig hemmet, skämdes så fruktansvärt för hur jag såg ut och ville väl skona omvärlden från den jag va.
En av våra grannar stannade mig en gång när jag va ute och säger till mig:
Jag mste ju bara få säga att jag har aldrig sett en så tjock människa i hela mitt liv!!
Hon granska mig från topp till då en vuxen mäniska, tror fan inte det finns ngn skam i kroppen hos ngn längre.
Jag bestämde mig för att ta reda på allt om gbp operationen och jag ville göra den ville få ett värdigt liv, vara en aktiv mamma och fru.
Jag gjorde den och efter det så började allt falla till botten =(
Allt som jag drömt om allt jag sett fram emot fanns inte längre.
Jag fick ju opereras i 2dagar pga lekage så det vart både titthål o öppen.
Efter det höll gallblåsan på att sprika pga att den va var fylld så det vart ambulans in o akut operation.
En vecka efter det så visar det sig att det blivit en infektion så jag får åka in till akuten igen o dom öppnar och tömmer på vätska, jag får ha öppet sår så det ska själv läka.
Jag tjatar senare om att ngt händer o magen svullnar o gör ont, efter hundra år konstaterar dom att jag har ett ärrbråck där tarmen åker ut o hamnar i kläm så det blir o operera in ett när och under tiden dom öppnat upp magen ser dom att hela buken är full av sammanväxter och att tarmarna är tvinnade...
Sen trodde ju jag att allt skulle bli bra men ni vet ju hur jag har det nu o hur det varit x antal år bakåt =(
Så frågan jag ställer mig, varför jag? varför har jag inte rätten till ett bra o lyckligt liv?
När ska jag få börja leva? Eller ska jag inte få det? Är detta mitt öde?
Börjar
Börjar tappa tron på att det faktiskt löser sig i morgon =(
men men jag får avboka DT inte mer med det.
Idag stannade vågen på 68,5 det går neråt hela tiden o jag vill inte mer
men men jag får avboka DT inte mer med det.
Idag stannade vågen på 68,5 det går neråt hela tiden o jag vill inte mer
...........
Allt är så förbannat jävla hopplöst just nu och jag är bara tom och så ledsen... skit!!!
Så gick de...
Idag smakade jag på sonens mat det va kanske tre skedar jag åt.
Och som vanligt kändes det som om det fastnade och jag fick ont.
Jag är så less på att kräkas så jag tänkte om jag lägger mig o somnar så har det släppt till jag vaknar.
Jag la mig o somnade, sov kanske 1timme och 45minuter.
Vaknar och det sitter fortfarande fast (ska det inte ha hunnit iväg igentligen under den tiden?)
Klarar inte av smärtan och kräks upp den maten jag åt =((
Fan fan fan så det innebär hur länge jag än försöker härda ut så kommer jag kräkas i slut ändan ju..
Alltid så skoj.
Sen har vi ju haft prat om mitt vätske intag, och det är nog mycket mycket sämre än jag trodde o fått för mig.
Eftersom jag aldrig kan dricka mer än 2 klunkar åt gången så tror ja ju att det blir mer för jag tar ngn klunk då och då.
idag hällde jag vatten i en pet flaska, 1,5liter med lite lime i.
jag har druckigt nästan 4dl =// och klockan är snart 18 så max 2dl till och annars är det ju kaffet och 1dl dricka kanske sammanlagt under dagen.
Shit det e ju inte bra? Eller?
Och som vanligt kändes det som om det fastnade och jag fick ont.
Jag är så less på att kräkas så jag tänkte om jag lägger mig o somnar så har det släppt till jag vaknar.
Jag la mig o somnade, sov kanske 1timme och 45minuter.
Vaknar och det sitter fortfarande fast (ska det inte ha hunnit iväg igentligen under den tiden?)
Klarar inte av smärtan och kräks upp den maten jag åt =((
Fan fan fan så det innebär hur länge jag än försöker härda ut så kommer jag kräkas i slut ändan ju..
Alltid så skoj.
Sen har vi ju haft prat om mitt vätske intag, och det är nog mycket mycket sämre än jag trodde o fått för mig.
Eftersom jag aldrig kan dricka mer än 2 klunkar åt gången så tror ja ju att det blir mer för jag tar ngn klunk då och då.
idag hällde jag vatten i en pet flaska, 1,5liter med lite lime i.
jag har druckigt nästan 4dl =// och klockan är snart 18 så max 2dl till och annars är det ju kaffet och 1dl dricka kanske sammanlagt under dagen.
Shit det e ju inte bra? Eller?
Provsvar o jag kan inte förstå det.
Detta är mina provsvar första gg det togs va den 9/3-10 och sen igen den 24/1-11
B-hb= då 122 nu 108
B-MCHC= då 319 nu 312
B-trombocyter= då 502 nu 461
P-Kreatinin= då 42 nu 44
P-Bilirubin= då 3 nu 4
S-Folat= togs ej innan nu 5
S-Kobalaminer= då 274 nu >1476
P-järn= då togs ej nu 8
P-Pankreasamylas= då togs ej nu 0.10
I brevet jag fick nu sist där de nya provsvaren va med stod det bla:
"..... men jämnfört med tidigare har det blivit bättre..."
Kan ni svara på hur kan det va möjligt att proverna visa att det är bättre???!!!!!
Nu är jag mer förvirrad innan =//
Tiden från då jag tog proverna i september tills nu har ju mitt matintag blivit sämre o kroppen känns så mkt sjukare än innan =(
Och nu visar proverna att det är bättre...
Nu tvivlar jag mer på om det verkligen står till så illa med kroppen som jag trodde? O jag hatar när jag tvivlar på hur jag faktiskt mår =(
Men jag menar i snitt då så får jag i mig 2 knäcke, cheddar popcorn o lite chilinötter har även ätit lite choklad varje dag sen e de ju x antal koppar kaffe med mjölk o vatten..
Det är ju inte ngt enormt matintag men ändå menar dom att proverna är bättre, va faan...
Suck gånger en miljon eller så =(
Reportrarna =)
Helt seriöst varför finns det inte såna människor här??
Killarna från tv som va här förra veckan vilka härliga mäniskor =)
Mysiga o goa på alla sätt o vis såna vänner vill ju jag ha, men här i "knutby" lyser dom med sin frånvaro, det finns helt enkelt inte... suck..
Haha hade jag vetat om M va singel hade jag tvingat på han en blinddate med min stora syster ;) utseende mässigt skulle dom va perfekta och jag tror att dom kan ha en hel del gemensamt =P
Hahaha ja jag har ju inget liv så jag kan ju sitta o fundera på sånt här ;)
Moahahahaha jag e måttligt uttråkad just nu o ont o hungrig så jag orkar ju heller inget göra trots att det finns miljoner saker att göra i detta hem =(
ne nu ska jag ta kaffe o filosofera vidare................
Killarna från tv som va här förra veckan vilka härliga mäniskor =)
Mysiga o goa på alla sätt o vis såna vänner vill ju jag ha, men här i "knutby" lyser dom med sin frånvaro, det finns helt enkelt inte... suck..
Haha hade jag vetat om M va singel hade jag tvingat på han en blinddate med min stora syster ;) utseende mässigt skulle dom va perfekta och jag tror att dom kan ha en hel del gemensamt =P
Hahaha ja jag har ju inget liv så jag kan ju sitta o fundera på sånt här ;)
Moahahahaha jag e måttligt uttråkad just nu o ont o hungrig så jag orkar ju heller inget göra trots att det finns miljoner saker att göra i detta hem =(
ne nu ska jag ta kaffe o filosofera vidare................
Segt
Allt känns som om det går så sakta, jag väntar ju på torsdagen.
Orolig för det ena än det andra men det värsta är ju att att det tar hundra år innan torsdagen är här sen ska jag ju vänta på svar oxå suck.
Jag får ju knappt i mig ngt som ni vet men standard är ju per dag iaf 2 knäckemackor popcorn kaffe o vatten.. Även lite nötter men jag har lixom förätit mig på det så jag har lite svårt att äta det nu.
Igår spydde jag bara en gång när jag fick för mig att äta lite mjuk smörgs men sen på kvällen åt jag lite hemmagjord pizza och jag klara det =)))) fick dumping o så men jag kräktes inte =) weeeehoooo
Har väldigt ont i ena höften idag värre än vanligt o jag hatar det.
Annars ska jag inte göra mkt en dag som denna, ska vila o kolla film o som vanligt vara hungrig ;)
Ska börja mäta hur mkt vätska jag fr i mig för jag har väldigt svårt att tro att jag ens kommer i närheten av 2liter =//
Men det märker vi...
Till er opererade:
Ngt som är konstigt med mig efter min gbp operation är att jag inte ofta alls går o kissar =//
Låter konstigt men kissar ni lika ofta nu som innan open?
Jag kanske kissar 3gg om dagen...
Inga frågor är för dumma säger dom ju så nu får vi se om ngn svarar på detta =P
Ha en toppen dag där ute...
Orolig för det ena än det andra men det värsta är ju att att det tar hundra år innan torsdagen är här sen ska jag ju vänta på svar oxå suck.
Jag får ju knappt i mig ngt som ni vet men standard är ju per dag iaf 2 knäckemackor popcorn kaffe o vatten.. Även lite nötter men jag har lixom förätit mig på det så jag har lite svårt att äta det nu.
Igår spydde jag bara en gång när jag fick för mig att äta lite mjuk smörgs men sen på kvällen åt jag lite hemmagjord pizza och jag klara det =)))) fick dumping o så men jag kräktes inte =) weeeehoooo
Har väldigt ont i ena höften idag värre än vanligt o jag hatar det.
Annars ska jag inte göra mkt en dag som denna, ska vila o kolla film o som vanligt vara hungrig ;)
Ska börja mäta hur mkt vätska jag fr i mig för jag har väldigt svårt att tro att jag ens kommer i närheten av 2liter =//
Men det märker vi...
Till er opererade:
Ngt som är konstigt med mig efter min gbp operation är att jag inte ofta alls går o kissar =//
Låter konstigt men kissar ni lika ofta nu som innan open?
Jag kanske kissar 3gg om dagen...
Inga frågor är för dumma säger dom ju så nu får vi se om ngn svarar på detta =P
Ha en toppen dag där ute...
Kämpa kämpa kämpa...
Varje dag är en kamp, en kamp jag håller på att förlora...
Jag har så ont jag kan inte särta ord på hur det känns, men värken är så ihärdig att jag blir så illamående =(
Jag vet inte varför men jag va hungrig o tog en liten liten bit smörgås nu på morgonen och jag gör ju allt för att slippa kräkas så jag härda ut smärtan o illamåendet nu börjar det ge sig.
men vad är detta för liv? Ett värdigt liv?
Jag är less på att kämpa mig igenom varje dag med smärtor o hunger... varför kan inte jag få njuta o leva nu?
mamma kollade på min kropp när jag la mig på sidan eftersom jag får så ont i höfterna om natten, hon tyckte det va så vidrigt... höfter, lår o rumpa... det finns inget mer än hud o skelette.... svårt att tro när man ser mig men så är det.
Jag har massa som hänger på min mage därför ser jag nog så enormt stor ut =// lyfte upp huden o visade mamma hur jag skulle se ut om jag blev av med huden hon tyckte inte om det hon såg =((
Allt känns så kaos...
Men men nya andetag bara o kämpa vidare
Jag har så ont jag kan inte särta ord på hur det känns, men värken är så ihärdig att jag blir så illamående =(
Jag vet inte varför men jag va hungrig o tog en liten liten bit smörgås nu på morgonen och jag gör ju allt för att slippa kräkas så jag härda ut smärtan o illamåendet nu börjar det ge sig.
men vad är detta för liv? Ett värdigt liv?
Jag är less på att kämpa mig igenom varje dag med smärtor o hunger... varför kan inte jag få njuta o leva nu?
mamma kollade på min kropp när jag la mig på sidan eftersom jag får så ont i höfterna om natten, hon tyckte det va så vidrigt... höfter, lår o rumpa... det finns inget mer än hud o skelette.... svårt att tro när man ser mig men så är det.
Jag har massa som hänger på min mage därför ser jag nog så enormt stor ut =// lyfte upp huden o visade mamma hur jag skulle se ut om jag blev av med huden hon tyckte inte om det hon såg =((
Allt känns så kaos...
Men men nya andetag bara o kämpa vidare
Söndag..
Idag har min mamma varit här o det e så skönt att ha henne nära de blir ju inte så ofta då hon jobbar som en tok.
Idag berättade min make att när han va ute med hunden på första turen slog det honom hur det skulle va om jag gick bort =( O han tyckte det va så jobbigt.
Jag berättade detta för min mamma när hon va här och hon säger att det slår henne var dag =(
Jag visste inte att mitt mående oroda så mkt..
Jag mår ju inte bra o detta är inte okej, men ja trodde inte andra va så oroliga?!
Fick samtal av min mamma nu på kvällen när hon suttit o googlat runt många av mina symtom verkar tyda på att det är ngt form av lekage? O hur mysigt känns de?
Jag tror att anledningen till att hon börja googla va att jag upprepande gånger idag berätta hur törstig jag är hela tiden, fan blirr ju tokig =( och tanken på att vilja dricka ett glas kallt vatten fast jag inte kan gör mig tokig!! Jag kan ju bara ta två klunkar åt gången o absolut inte mer så de känns som om jag aldrig kan släcka törsten heller =(
Måste härda ut nu, först röntgen sen möte med kirurg, men frågan är om ja kan få veta ngt om röntgen innan eller måste ja vänta till den 8 mars? Vet ni hur det fungerar? Om jag ska gå här från den 17/2 till den 8/3 utan att veta ett skit kommer jag bli mer dum i huvudet än jag redan är ju =//
Jag märker att jag förändras ju sämre jag blir, mitt humör blir sämre och jag har inge tålamod o jag hatar mig själv för det, känns som om jag blir sur över igenting.
jag har ju konstant ont o hungrig o dan men det ska ju inte gå ut över ngn annan..
Skit är va det är..
Hoppas ni alla haft en bra helg iaf =)
Idag berättade min make att när han va ute med hunden på första turen slog det honom hur det skulle va om jag gick bort =( O han tyckte det va så jobbigt.
Jag berättade detta för min mamma när hon va här och hon säger att det slår henne var dag =(
Jag visste inte att mitt mående oroda så mkt..
Jag mår ju inte bra o detta är inte okej, men ja trodde inte andra va så oroliga?!
Fick samtal av min mamma nu på kvällen när hon suttit o googlat runt många av mina symtom verkar tyda på att det är ngt form av lekage? O hur mysigt känns de?
Jag tror att anledningen till att hon börja googla va att jag upprepande gånger idag berätta hur törstig jag är hela tiden, fan blirr ju tokig =( och tanken på att vilja dricka ett glas kallt vatten fast jag inte kan gör mig tokig!! Jag kan ju bara ta två klunkar åt gången o absolut inte mer så de känns som om jag aldrig kan släcka törsten heller =(
Måste härda ut nu, först röntgen sen möte med kirurg, men frågan är om ja kan få veta ngt om röntgen innan eller måste ja vänta till den 8 mars? Vet ni hur det fungerar? Om jag ska gå här från den 17/2 till den 8/3 utan att veta ett skit kommer jag bli mer dum i huvudet än jag redan är ju =//
Jag märker att jag förändras ju sämre jag blir, mitt humör blir sämre och jag har inge tålamod o jag hatar mig själv för det, känns som om jag blir sur över igenting.
jag har ju konstant ont o hungrig o dan men det ska ju inte gå ut över ngn annan..
Skit är va det är..
Hoppas ni alla haft en bra helg iaf =)
Lördagen
Jag mår ju inte som bäst precis, men det visste vi ju alla oxå.
Vägde mig i morse det brukar jag inte göra längre för jag har inget intresse i vad jag väger längre utan det är att jag ska få må bra som ligger på första plats.
men den stannade iaf på 69,8kg vilket ALDRIG hänt innan och jag gillar det inte heller =(
Jag ville ju verkligen inte gå ner mer o då får ni ju tänka på den sjuka mängd hud jag har på magen framförallt som väger en hel del, dom sa att den huden väger ca 10kg så det finns ju inte mkt kvar av mig om man ska se till kilona.
Och det är oxå så jobbigt då jag känner mig så mkt större än vad siffrorna visar =(
Försökte äta lite lunch nu då alla andra åt, men de jag kunde få i mig va en skruvmakaron och en köttbulle, weehoooo ont har jag men behöver förhoppningsvis inte kräkas.
Natten i natt har varit riktigt tuff, så ont överallt men höfterna har varit det som hållt mig vaken, dom bränner o svider svårt att förklara hur det känns, men man pinas.
Har haft så ont att jag varit genom svettig sen fått frossa..
kolla tempen i morse och jag hade stegring så ngt knas med kroppen är det.
Nervositeten inför röntgen har redan börjat, enormt orolig för vad dom kan hitta men även om dom inte hittar ngt??!! Usch o få känns som om man målar fan på väggen innan oavsett vad som händer..
Allt är bara så jobbigt nu, värre än vanligt tyvärr =(
Ne nu ska jag bädda ner mig i soffan och drömma om att livet kan va så som jag alltid velat..
Ha en mysig lördag där ute
Vägde mig i morse det brukar jag inte göra längre för jag har inget intresse i vad jag väger längre utan det är att jag ska få må bra som ligger på första plats.
men den stannade iaf på 69,8kg vilket ALDRIG hänt innan och jag gillar det inte heller =(
Jag ville ju verkligen inte gå ner mer o då får ni ju tänka på den sjuka mängd hud jag har på magen framförallt som väger en hel del, dom sa att den huden väger ca 10kg så det finns ju inte mkt kvar av mig om man ska se till kilona.
Och det är oxå så jobbigt då jag känner mig så mkt större än vad siffrorna visar =(
Försökte äta lite lunch nu då alla andra åt, men de jag kunde få i mig va en skruvmakaron och en köttbulle, weehoooo ont har jag men behöver förhoppningsvis inte kräkas.
Natten i natt har varit riktigt tuff, så ont överallt men höfterna har varit det som hållt mig vaken, dom bränner o svider svårt att förklara hur det känns, men man pinas.
Har haft så ont att jag varit genom svettig sen fått frossa..
kolla tempen i morse och jag hade stegring så ngt knas med kroppen är det.
Nervositeten inför röntgen har redan börjat, enormt orolig för vad dom kan hitta men även om dom inte hittar ngt??!! Usch o få känns som om man målar fan på väggen innan oavsett vad som händer..
Allt är bara så jobbigt nu, värre än vanligt tyvärr =(
Ne nu ska jag bädda ner mig i soffan och drömma om att livet kan va så som jag alltid velat..
Ha en mysig lördag där ute
Nu är kvällen här...
Jag har ont i varje milimeter av min kropp, skelettet värker så sjukt mkt.
Jag har idag kräkts 5gg =(( och jag hatar det mer än ord kan beskriva.
Första gg berodde på att jag försökte äta en liten liten bit paprika =/ Andra gg hade jag tagit en sked med ris och ketchup sen va det knäckemackan som kom upp och nu på kvällen försökte jag äta lite kött med 2 nachochips, Inget gick som jag igentligen visste men jag va ju så hungrig o jag ville ju äta...
Undrar om ni kan förstå hur det faktiskt är att leva på detta sätt, att inte kunna äta utan att få ont o kräkas att ständigt ha en värkande mage och hungern som gör en totalt knäpp.
Jag känner mig tom, som ett skal bara som förlorar känslor, orkar inte känna eller tänka längre.
Nu ska jag sjunka ner i soffan o kolla på film, men återkommer i morgon om jag orkar o känner att jag har ngt att skriva.
Har gråtit mest hela dagen när jag varit på toa o kräkts så har jag samtidigt brytit ihop, man får ju va effektiv att slå två flugor i en smäll ;)
Ska ta reda på detta med sjukresa/sjuktaxi om jag har möjlighet att få det, annars skiter ja i det jag betalar full pris på vanlig taxi o det ligger på ca 450:- enkel resa men vad ska jag göra? jag måste ju verkligen dit så i slutändan kommer jag göra röntgen iaf =)
Hoppas ni har en helt underbar fredag där ute...
Sen vill jag bara säga att många av era kommentarer värmer o peppar mig så mkt och jag tar tacksamt emot dom <3
men sen finns det ni som inte har ngt snällt alls att skriva och jag kan tycka att det är onödigt för er att ödsla den energin för jag publicerar inte dom kommentarerna ändå....
Jag har idag kräkts 5gg =(( och jag hatar det mer än ord kan beskriva.
Första gg berodde på att jag försökte äta en liten liten bit paprika =/ Andra gg hade jag tagit en sked med ris och ketchup sen va det knäckemackan som kom upp och nu på kvällen försökte jag äta lite kött med 2 nachochips, Inget gick som jag igentligen visste men jag va ju så hungrig o jag ville ju äta...
Undrar om ni kan förstå hur det faktiskt är att leva på detta sätt, att inte kunna äta utan att få ont o kräkas att ständigt ha en värkande mage och hungern som gör en totalt knäpp.
Jag känner mig tom, som ett skal bara som förlorar känslor, orkar inte känna eller tänka längre.
Nu ska jag sjunka ner i soffan o kolla på film, men återkommer i morgon om jag orkar o känner att jag har ngt att skriva.
Har gråtit mest hela dagen när jag varit på toa o kräkts så har jag samtidigt brytit ihop, man får ju va effektiv att slå två flugor i en smäll ;)
Ska ta reda på detta med sjukresa/sjuktaxi om jag har möjlighet att få det, annars skiter ja i det jag betalar full pris på vanlig taxi o det ligger på ca 450:- enkel resa men vad ska jag göra? jag måste ju verkligen dit så i slutändan kommer jag göra röntgen iaf =)
Hoppas ni har en helt underbar fredag där ute...
Sen vill jag bara säga att många av era kommentarer värmer o peppar mig så mkt och jag tar tacksamt emot dom <3
men sen finns det ni som inte har ngt snällt alls att skriva och jag kan tycka att det är onödigt för er att ödsla den energin för jag publicerar inte dom kommentarerna ändå....
Lite snabbt så här...
Ang röntgen på måndagen, tjejen som ja trodde kunde köra va uppbokad på måndagen och troligtvis kunde hon inte senare heller.
Men jag ändrade tiden till den 17de kl 12, så antingen sjuktransport annars skiter jag i det o betalar fullt pris med taxi det blir ju x hundralappar men detta är så viktigt så då får det väl kosta då.
Det är verkligen inte bra när man måste förlita sig på andra för att komma ngn vart och för att tex klara läkarbesöken, men nu är näringsbristen ett sånt faktum att jag blir helt färdig av att enbart gå omkring i lägenheten, så det där med att ta buss skulle inte funka oavsett mitt psykiska mående.
Dom som känner mig vet hur mitt liv har varit de sista åren så detta är så viktigt för mig för att ha en chans att få rätsida på min kropp.
Men jag har bestämt mig nu att kosta vad det vill men jag tänker inte böna o be andra människor om hjälp längre, de e inte ofta jag gör det heller men nu är det slut med det för jag orkar inte krypa på mina knän och böna o be...
Så nu hoppas jag att jag o Lisa får ihop med möte med soc fort så hon kan börja som min kontaktperson, då kan hon hjälpa mig med läkarbesök o sånt jag inte klarar själv, och hon är en helt underbar tjej så jag är så glad över att hon erbjöd mig att vara min kontaktperson =)
Som hon skrev till mig idag, Kan jag hjälpa dig så gör jag givetvis det... så rörd jag blev.
Jag är ju mer en person som folk utnyttjat i alla år då jag inte kan säga nej, hur illa jag än har det så finns jag där o lyssnar o hjälper, men när det sen varit tvärtom o jag behövt en axel att gråta ut hos eller om jag fått panik o inte velat va själv då finns det ingen där.. och det är jag ju van vid oxå så därför blev jag nog extra glad då Lisa erbjöd sig utan att jag fick tjata o be henne om det...
Ja se igentligen behövs det inte så jätte mkt för att göra så jag mår lite bättre...
Tack Lisa du fick mig att känna hopp inför framtiden och jag tror du kan lära mig mkt... <3
Ne det va bara en parantes.. återkommer senare
Men jag ändrade tiden till den 17de kl 12, så antingen sjuktransport annars skiter jag i det o betalar fullt pris med taxi det blir ju x hundralappar men detta är så viktigt så då får det väl kosta då.
Det är verkligen inte bra när man måste förlita sig på andra för att komma ngn vart och för att tex klara läkarbesöken, men nu är näringsbristen ett sånt faktum att jag blir helt färdig av att enbart gå omkring i lägenheten, så det där med att ta buss skulle inte funka oavsett mitt psykiska mående.
Dom som känner mig vet hur mitt liv har varit de sista åren så detta är så viktigt för mig för att ha en chans att få rätsida på min kropp.
Men jag har bestämt mig nu att kosta vad det vill men jag tänker inte böna o be andra människor om hjälp längre, de e inte ofta jag gör det heller men nu är det slut med det för jag orkar inte krypa på mina knän och böna o be...
Så nu hoppas jag att jag o Lisa får ihop med möte med soc fort så hon kan börja som min kontaktperson, då kan hon hjälpa mig med läkarbesök o sånt jag inte klarar själv, och hon är en helt underbar tjej så jag är så glad över att hon erbjöd mig att vara min kontaktperson =)
Som hon skrev till mig idag, Kan jag hjälpa dig så gör jag givetvis det... så rörd jag blev.
Jag är ju mer en person som folk utnyttjat i alla år då jag inte kan säga nej, hur illa jag än har det så finns jag där o lyssnar o hjälper, men när det sen varit tvärtom o jag behövt en axel att gråta ut hos eller om jag fått panik o inte velat va själv då finns det ingen där.. och det är jag ju van vid oxå så därför blev jag nog extra glad då Lisa erbjöd sig utan att jag fick tjata o be henne om det...
Ja se igentligen behövs det inte så jätte mkt för att göra så jag mår lite bättre...
Tack Lisa du fick mig att känna hopp inför framtiden och jag tror du kan lära mig mkt... <3
Ne det va bara en parantes.. återkommer senare
Fredag hela dagen
Har fortfarande inte hittat ngn lösning till måndagen och jag vet inte hur jag ska lösa det heller =(
Har nu mailat socialtjänsten i tibro ang kontaktperson, Skrev med en tjej idag som ställer upp och är det =) o hon känns så bra att ha som kontaktperson =)
Så nu hänger det på hur fort soc hör av sig...
Nu ska jag rensa lite kläder men skriver längre sen...
Kram till er som vill ha en
Har nu mailat socialtjänsten i tibro ang kontaktperson, Skrev med en tjej idag som ställer upp och är det =) o hon känns så bra att ha som kontaktperson =)
Så nu hänger det på hur fort soc hör av sig...
Nu ska jag rensa lite kläder men skriver längre sen...
Kram till er som vill ha en
Nu jäklar så händer det lite saker...
Som jag skrev igår fick jag ju tid för datortomografi på buken på måndag i Skövde.
men ni som känner mig eller ni som följt bloggen lite vet att det inte bara är för mig att gå ut o sätta mig på bussen in till sjukhuset, livet hade ju varit enklare om jag hade kunnat det.
Måste hitta ngn som kan köra på måndag eller på torsdagen om jag kan ändra tiden till då, vill inte skjuta på det för länge då det är det här jag väntat så länge på!!
Jag tog mig ner till vct idag för att ta blodprov inför besöket dom ville veta hur levern mådde.
När jag kom hem så hade posten kommit o där fanns ytterligare brev från sjukhuset...
Öppnar och ser att jag fått tid för att träffa kirurgen den 8/3!!!!!
Så han hinner se om röntgen gav ngt o sen pratar vi utifrån det.
Men samma gäller det mötet jag måste hitta ngn som kan köra mig o jag hatar att jag inte fixar bussen.
Jag har ju inte många att be så jag vet inte hur det ska lösas.
Jag har väntat på hjälpen i så många år och jag har brytit ihop gång på gång av hopplöshet och av känslan att vilja ge upp..
Orolig nu att allt ska bli fel o jag inte kan ta mig in o så...
Hade vi haft tillgång till bil o så hade ju inte detta varit ngt, men nu är jag så orolig att jag inte ska ta mig in då jag är i sjukligt behov av att få hjälp, för hur det än är om det är kroppsligt eller psykiskt så orkar jag inte o jag vill inte kräkas o ha ont mer.
Idag har jag kräkits 3gg, först för att jag försökte äta lite knäckebröd, andra gg för att jag försökte äta lite soppa och sista gg för att jag försökte äta lite av köttet familjen åt till middag.
Sen försökte jag göra lite äcklig potatismos så åt jag lite men shit jag fick så himmla ont i min mage så då vart jag liggandes men fick behålla det iaf...
Jag vill inte att allt ska falla på att jag inte kan hitta ngn som kan köra o ta taxi har jag inga ekonomiska möjligheter till, tyvärr.
Försökte få tag på mitt personliga ombud idag men hon va sjuk o telefon svararen visste inte när hon skulle vara tillbaka, så den livlinan jag hade med ombudet försvann =(
Ja som om man inte hade ångest innan så vart den ju sju resor värre nu...
Mamma behöver veta i morgonbitti om hon ska ändra tiden o jag vet inte alls hur man ska lösa ngt...
Ja och eftersom jag är orolig för detta o för att chansen till hjälp ska glida mellan fingrarna lär det ju inte bli mkt till sömn i natt
men ni som känner mig eller ni som följt bloggen lite vet att det inte bara är för mig att gå ut o sätta mig på bussen in till sjukhuset, livet hade ju varit enklare om jag hade kunnat det.
Måste hitta ngn som kan köra på måndag eller på torsdagen om jag kan ändra tiden till då, vill inte skjuta på det för länge då det är det här jag väntat så länge på!!
Jag tog mig ner till vct idag för att ta blodprov inför besöket dom ville veta hur levern mådde.
När jag kom hem så hade posten kommit o där fanns ytterligare brev från sjukhuset...
Öppnar och ser att jag fått tid för att träffa kirurgen den 8/3!!!!!
Så han hinner se om röntgen gav ngt o sen pratar vi utifrån det.
Men samma gäller det mötet jag måste hitta ngn som kan köra mig o jag hatar att jag inte fixar bussen.
Jag har ju inte många att be så jag vet inte hur det ska lösas.
Jag har väntat på hjälpen i så många år och jag har brytit ihop gång på gång av hopplöshet och av känslan att vilja ge upp..
Orolig nu att allt ska bli fel o jag inte kan ta mig in o så...
Hade vi haft tillgång till bil o så hade ju inte detta varit ngt, men nu är jag så orolig att jag inte ska ta mig in då jag är i sjukligt behov av att få hjälp, för hur det än är om det är kroppsligt eller psykiskt så orkar jag inte o jag vill inte kräkas o ha ont mer.
Idag har jag kräkits 3gg, först för att jag försökte äta lite knäckebröd, andra gg för att jag försökte äta lite soppa och sista gg för att jag försökte äta lite av köttet familjen åt till middag.
Sen försökte jag göra lite äcklig potatismos så åt jag lite men shit jag fick så himmla ont i min mage så då vart jag liggandes men fick behålla det iaf...
Jag vill inte att allt ska falla på att jag inte kan hitta ngn som kan köra o ta taxi har jag inga ekonomiska möjligheter till, tyvärr.
Försökte få tag på mitt personliga ombud idag men hon va sjuk o telefon svararen visste inte när hon skulle vara tillbaka, så den livlinan jag hade med ombudet försvann =(
Ja som om man inte hade ångest innan så vart den ju sju resor värre nu...
Mamma behöver veta i morgonbitti om hon ska ändra tiden o jag vet inte alls hur man ska lösa ngt...
Ja och eftersom jag är orolig för detta o för att chansen till hjälp ska glida mellan fingrarna lär det ju inte bli mkt till sömn i natt
Röntgen!!!
Nu jäklar mina kära läsare fick en röntgen tid med posten idag!!!!
Ska vara där på måndag den 14/2.
Och jag måste nu åka det e ju så viktigt, nu kommer ju som alltid oron hur fan ska jag ta mig dit???!!!!!
Kan ju fråga Katja men de e om hon kan och om hon har möjlighet att få bensin pengar den 17de, får ju hoppas på det.
Annars vet jag inte hur jag ska lösa det riktigt, hmm men jag har ju ngr dagar att fundera.
Det jobbiga är ju när man har så begränsat socialt nätverk =(
Sen e det ju det där med att åka buss, om jag inte hade haft min socialafobi hade det ju inte varit ngr problem men jag kan ju inte =( och jag hatar det.
Men jag får se hur det löser sig, måste ju lösa sig på ett eller annat sätt.
Det är ju röntgen på buken, mjukdelarna.
Undrar så om dom kommer hitta ngt eller om det inte finns ngt fel, om det är psykiskt eller inte...
Finns så otroligt mkt tankar kring detta..
Ne nu ska ja lämna datan lite...
Återkommer nog snart igen =)
Ska vara där på måndag den 14/2.
Och jag måste nu åka det e ju så viktigt, nu kommer ju som alltid oron hur fan ska jag ta mig dit???!!!!!
Kan ju fråga Katja men de e om hon kan och om hon har möjlighet att få bensin pengar den 17de, får ju hoppas på det.
Annars vet jag inte hur jag ska lösa det riktigt, hmm men jag har ju ngr dagar att fundera.
Det jobbiga är ju när man har så begränsat socialt nätverk =(
Sen e det ju det där med att åka buss, om jag inte hade haft min socialafobi hade det ju inte varit ngr problem men jag kan ju inte =( och jag hatar det.
Men jag får se hur det löser sig, måste ju lösa sig på ett eller annat sätt.
Det är ju röntgen på buken, mjukdelarna.
Undrar så om dom kommer hitta ngt eller om det inte finns ngt fel, om det är psykiskt eller inte...
Finns så otroligt mkt tankar kring detta..
Ne nu ska ja lämna datan lite...
Återkommer nog snart igen =)
Kalla Fakta.
Dagens outfit =P
Nu har reportrarna varit här sedan 11 och det börjar lida mot sitt slut.
Dom har varit jätte trevliga så min nervositet o oro hade jag inte behövt.
Det har varit en stund av blandade känslor, och jag kunde inte längre hålla tillbaka tårarna när jag pratade om den jag var innan operationen.
Att den Linda jag var inte längre finns och i och med att kilona rasa dog hon och att jag idag inte vet vem jag är.
Jag har ett hopp om att människor som kommer se detta repotage och som har funderingar på att genomföra en gbp operation tänker till både en två och många gånger, för som jag sagt innan är det ett lotteri och du vet inte om du drar en nitlott.
Men sen finns det ju oxå dom som lyckas och det är ju helt underbart.
Men det viktiga är ju att man har alla saker i åtanke och så man inte tror att det bara är en dans på rosor.
Och återigen vill jag lägga fram att OM operationen gått bra så hade jag kanske haft det liv jag drömt om.
Och även om jag har tappat allt hopp vad det gäller en förbättring i mitt liv så kan jag ju iaf hoppas för er alla andra därute som inte heller mår ngt vidare.
Jag önskar ju ingen detta liv jag lever för det är inte ett liv värt att leva.
Men jag har mina barn och min make, min mamma o min syster så därför kämpar jag mig igenom varje dag.
Och om jag fick drömma om jag vågade drömma lite så är drömmen att jag ska kunna göra saker med mina barn o min make..
Och kanske men bara kanske få må lite bättre än jag gör idag....
Men jag vet inte hur mkt man vågar tro längre för man blir så besviken hela tiden, men jag vill ju givetvis få må bra o leva ett liv som alla andra.
Jag vill komma ut, orka gå ut helt enkelt, jag är trött på att gömma mig här inne.
Trött på att skämmas över den jag är o hur jag ser ut.
Jag vill kunna handla, kunna umgås med folk utanför hemmet.
Men frågan är om den dagen kommer?
Det finns dom som säger att jag inte ska sluta hoppas för givetvis kommer jag oxå få må bra, men ni måste förstå att efter alla år som gått så sinar hoppet...
Jag önskar att jag en vacker dag kan skriva här att allt e helt underbart men just nu känns den dagen på tok för långt borta för att ens tänka på.
Just nu gör dom klart det sista, Anders o barnen har gjort mat o ska sätta sig o äta och som alltid sitter jag här o är sjukligt hungrig men jag kan ju inte äta ngt så det blir väl en gourme middag i hållande popcorn =) weehoo vilket näringsintag det är, jävla tur att jag har mina vitaminer annars hade väl inte detta gått alls =((
Det jobbiga är ju att det luktar så gott... mumms.
jag vill ju så gärna ha mat!!
Men men det får bli en annan dag.
Kan ju inte släppa det...
Kan ju inte släppa det kirurgen sa till min mamma när han ringde...
Och jag hatar när jag hakar upp mig på saker, suck.
Först det sekreteraren sa att kirurg hade ringt x antal gången men inte fått tag på mig, enligt henne stod det i journalen.
ingen hade ringt den veckan jag hade inga missade samtal på mobilen, ingen hade pratat in på mobilsvar heller.
Sen när mamma pratade med kirurgen va han noga med att säga gång på gång att : Hon har ju inte varit här
Och enligt han så hade jag fått kallelser dit?!
Ngt som oxå tydligen varit dokumenterat i journalen.
Kanske kallelser e skickade o telefon samtal gjorda Men inte till mig!!!!!!!
Detta får ju mig att framstå som om jag inte velat ha deras hjälp, o så är ju inte fallet, givetvis vill jag ha hjälp o velat länge nu.
Gillar inte att det är dokumenterat när det inte hänt mig, alltså att jag varken fått samtal eller brev.
Och om dom nu skulle skickat kallelse men jag uteblivit varför va de ingen som sa ngt när jag gjorde gastron? Det va ju min opererande kirurg som gjorde den...
Har dom lagt in detta i journalen för att det inte ska verka som om dom gjort ngt fel?
Utan för att jag ska framså som en idiot i stället för dom?
Ja ibland undrar man ju....
Och jag hatar när jag hakar upp mig på saker, suck.
Först det sekreteraren sa att kirurg hade ringt x antal gången men inte fått tag på mig, enligt henne stod det i journalen.
ingen hade ringt den veckan jag hade inga missade samtal på mobilen, ingen hade pratat in på mobilsvar heller.
Sen när mamma pratade med kirurgen va han noga med att säga gång på gång att : Hon har ju inte varit här
Och enligt han så hade jag fått kallelser dit?!
Ngt som oxå tydligen varit dokumenterat i journalen.
Kanske kallelser e skickade o telefon samtal gjorda Men inte till mig!!!!!!!
Detta får ju mig att framstå som om jag inte velat ha deras hjälp, o så är ju inte fallet, givetvis vill jag ha hjälp o velat länge nu.
Gillar inte att det är dokumenterat när det inte hänt mig, alltså att jag varken fått samtal eller brev.
Och om dom nu skulle skickat kallelse men jag uteblivit varför va de ingen som sa ngt när jag gjorde gastron? Det va ju min opererande kirurg som gjorde den...
Har dom lagt in detta i journalen för att det inte ska verka som om dom gjort ngt fel?
Utan för att jag ska framså som en idiot i stället för dom?
Ja ibland undrar man ju....
Hmm...
Idag är återigen en jävla skit dag o jag är mottligt less på dessa dagar nu!!
Vill ha energi o orka slippa all värk o kunna göra saker jag vill utan att det känns som om jag dör på kuppen.
Skulle behöva göra massor här hemma, en ordentlig vår städning men jag orkar bara det viktigaste.
Hungrig som ett as och det känns som kroppen har gått av på mitten, höfterna o ryggen är totalt ur balans idag.
Men idag verkar det som om citodon går att hämtas o även fast den inte tar bort allt de onda så tar den bort en del o den delen är skön att slippa.
Vet inte vad denna dag har att erbjuda men antagligen är det som vanligt det gäller att kämpa sig igenom den.
Varje dag är en kamp mina läsare, ibland vill jag inte ens gå upp för jag vet att denna dag är som alla andra fulla av värk o hunger =(
Men jag går upp o jag tar hand om mina barn o det är det viktigaste trotts allt.
Vill ha energi o orka slippa all värk o kunna göra saker jag vill utan att det känns som om jag dör på kuppen.
Skulle behöva göra massor här hemma, en ordentlig vår städning men jag orkar bara det viktigaste.
Hungrig som ett as och det känns som kroppen har gått av på mitten, höfterna o ryggen är totalt ur balans idag.
Men idag verkar det som om citodon går att hämtas o även fast den inte tar bort allt de onda så tar den bort en del o den delen är skön att slippa.
Vet inte vad denna dag har att erbjuda men antagligen är det som vanligt det gäller att kämpa sig igenom den.
Varje dag är en kamp mina läsare, ibland vill jag inte ens gå upp för jag vet att denna dag är som alla andra fulla av värk o hunger =(
Men jag går upp o jag tar hand om mina barn o det är det viktigaste trotts allt.
Jag vet att så många har det sämre...
Jag hoppas ni inte missförstår mig när jag skriver mina klagande rader.
jag vet att många människor är drabbade av så mkt värre saker än det som drabbat mig, vill få fram det med så ni vet att jag absolut inte tycker mest synd om mig själv.
För ovanlighetens skull är jag ju hungrig, och det e skit jobbigt.
Läste igenom dagboksinlägg jag gjorde innan denna operation, jag fick ju som krav att visa min vilja o för att få göra den så skulle jag gå ner 10kg själv, vilket jag klarade med mkt jobb.
Men då när man kunde äta fast man inte fick för man banta då va det jobbigt att se andra äta, gud vad jag tyckte synd om mig själv då.. allt va skit jobbigt o precis allt kretsa kring mat.
Och nu när jag får äta fast inte kan är det oxå skit, ända skillnaden är att jag mår inte dåligt av att se andra äta och jag tycker inte heller det är jobbigt då dom äter.
ibland accepterar jag min tillvaro men ibland kommer det där tycka synd om mig som ett slag i magen och jag tycker allt är orättvist!
jag vill kunna äta en middag kött, potatis med sås och ngn gång få äta en liten hamburgare, överhuvudtaget få äta ngt få bli mätt utan att få sjuka smärtor, kräkas o få dumping men det har inte hänt på många år =(
Tanken på potatismos får mig ruggigt illamående för jag har levt på det under en så lång period o nu klarar jag inte av att äta det så nu vette sjutton vad jag ska försöka äta, eller så skiter ja i att ens försöka.
Kaffe o vatten funkar iaf ;)
Tror aldrig man inser hur socialt mat igentligen är förens man inte längre kan äta.
Att sitta ner med familjen under en middag o få äta ihop med dom det finns inte mer...
jag vet att många människor är drabbade av så mkt värre saker än det som drabbat mig, vill få fram det med så ni vet att jag absolut inte tycker mest synd om mig själv.
För ovanlighetens skull är jag ju hungrig, och det e skit jobbigt.
Läste igenom dagboksinlägg jag gjorde innan denna operation, jag fick ju som krav att visa min vilja o för att få göra den så skulle jag gå ner 10kg själv, vilket jag klarade med mkt jobb.
Men då när man kunde äta fast man inte fick för man banta då va det jobbigt att se andra äta, gud vad jag tyckte synd om mig själv då.. allt va skit jobbigt o precis allt kretsa kring mat.
Och nu när jag får äta fast inte kan är det oxå skit, ända skillnaden är att jag mår inte dåligt av att se andra äta och jag tycker inte heller det är jobbigt då dom äter.
ibland accepterar jag min tillvaro men ibland kommer det där tycka synd om mig som ett slag i magen och jag tycker allt är orättvist!
jag vill kunna äta en middag kött, potatis med sås och ngn gång få äta en liten hamburgare, överhuvudtaget få äta ngt få bli mätt utan att få sjuka smärtor, kräkas o få dumping men det har inte hänt på många år =(
Tanken på potatismos får mig ruggigt illamående för jag har levt på det under en så lång period o nu klarar jag inte av att äta det så nu vette sjutton vad jag ska försöka äta, eller så skiter ja i att ens försöka.
Kaffe o vatten funkar iaf ;)
Tror aldrig man inser hur socialt mat igentligen är förens man inte längre kan äta.
Att sitta ner med familjen under en middag o få äta ihop med dom det finns inte mer...
Kirurgen ringde!!!
Kirurgen ringde, men han ringde till min mamma?!
Magsåret som jag trodde va ett litet vanligt magsår ligger tydligen i skarven där dom sytt o kopplat om, är de därför inte omeprazol hjälper?? är det då inte ett vanligt magsår?
han skulle iaf skicka remiss för skiktröntgen o sen ta ställning därefter.
Men jag vågar ju inte hoppas än.....
Magsåret som jag trodde va ett litet vanligt magsår ligger tydligen i skarven där dom sytt o kopplat om, är de därför inte omeprazol hjälper?? är det då inte ett vanligt magsår?
han skulle iaf skicka remiss för skiktröntgen o sen ta ställning därefter.
Men jag vågar ju inte hoppas än.....
En ny vecka....
Så då va det måndag igen...
Kirurgen ska ringa denna vecka, men jag känner mig inte allt för hoppfull men han kanske ringer..
Vet inte men känner mig låg, och jag är trött o har ont o vill inget, allt känns meningslöst o hur kul e det då?
Massa måsten men orken har svikit mig..
Jaja livet går väl vidare.
Väntar på journalkopiorna från kirurg, kanske dom kommer idag?
Ha en bra dag alla där ute
Kirurgen ska ringa denna vecka, men jag känner mig inte allt för hoppfull men han kanske ringer..
Vet inte men känner mig låg, och jag är trött o har ont o vill inget, allt känns meningslöst o hur kul e det då?
Massa måsten men orken har svikit mig..
Jaja livet går väl vidare.
Väntar på journalkopiorna från kirurg, kanske dom kommer idag?
Ha en bra dag alla där ute
Matdagbok 6/2
Vet inte ens varför jag skriver en matdagbok det e ju lixom samma jämt.
Denna dag åt jag potatismos 4gg ca en dl per gång, gått o små ätit nötter.
Tog ngr tuggor på en smörgås, fick ont men hördade ut =)
Sen fick ja för mig att prova att äta två tuggor av pasta, men de va ju sten kört o jag kräktes =(
Kaffe o vatten...
De e ju samma hela tiden så jag kanske sätter igång med detta när förändring sker för som de är nu e de ju samma jämt =((
Denna dag åt jag potatismos 4gg ca en dl per gång, gått o små ätit nötter.
Tog ngr tuggor på en smörgås, fick ont men hördade ut =)
Sen fick ja för mig att prova att äta två tuggor av pasta, men de va ju sten kört o jag kräktes =(
Kaffe o vatten...
De e ju samma hela tiden så jag kanske sätter igång med detta när förändring sker för som de är nu e de ju samma jämt =((
Ont så in i fan...
Eftersom kroppen total rasat efter open och jag lever med ständig värk så har jag haft en fruktansvärd natt och denna dagen har varit lika illa.
Höfterna och hela beckenbenet värker så jag vet inte var ja ska ta vägen + ryggen som gör så ont.
Och inte en enda värktab hemma!!
Så denna dag har gått ut på att inte röra sig alls och bara ligga.
Hoppas på en lite bättre natt och att morgondagen ska va lugn.
Återkommer med nya inlägg i morgon, har ingen ork alls som de e just nu =(
Höfterna och hela beckenbenet värker så jag vet inte var ja ska ta vägen + ryggen som gör så ont.
Och inte en enda värktab hemma!!
Så denna dag har gått ut på att inte röra sig alls och bara ligga.
Hoppas på en lite bättre natt och att morgondagen ska va lugn.
Återkommer med nya inlägg i morgon, har ingen ork alls som de e just nu =(
nu o då
Kortet e så dåligt men de e ju ngt att jämnföra med iaf...
här väger jag ca 70kg o har jukt mkt hud som jag vill ha bort.
Men tycker ändå att jag ser lika vidrig ut på båda korten...
här väger jag ca 70kg o har jukt mkt hud som jag vill ha bort.
Men tycker ändå att jag ser lika vidrig ut på båda korten...
Matdagbok 5/2
7.30: 2koppar kaffe, ett mariekex..
9.30: lite mindre än en dl potatismos, MUMMS ;)
12.00: ca 1dl potatismos
15.45: ca 1dl potatismos
Lite kladdkaka och fick dumping som fan =( ska aldrig mer äta det verkligen!
Massa kaffe.
20.00: ca 1dl potatismos.
Sen har jag gått o små ätit både nötter o popcorn under hela dagen/kvällen.
Drack lite pepsi med =)
9.30: lite mindre än en dl potatismos, MUMMS ;)
12.00: ca 1dl potatismos
15.45: ca 1dl potatismos
Lite kladdkaka och fick dumping som fan =( ska aldrig mer äta det verkligen!
Massa kaffe.
20.00: ca 1dl potatismos.
Sen har jag gått o små ätit både nötter o popcorn under hela dagen/kvällen.
Drack lite pepsi med =)
Hel - Mörker
Ser du mörkret i mitt hjärta?
Ser du mörkret i min själ?
Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått
Jag brinner av en längtan men elden är för svag
Jag borde vetat bättre än att ensam slå mitt slag
Jag har blundat för det dolda och gömt undan mina spår
Men hur jag än försöker står jag stilla där jag står
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans finner styrkan som ger kraft i våra slag
Jag har ondskan i mitt inre, jag tar ondskan i försvar
För så länge som jag blundar har den mig i sitt förvar
Om modet i mig sviktar och min röst den inte bär
Så ställ er vid min sida så att vi inte slits isär
I mitt inre brinner ångesten, har levt mitt liv i skuld
genom lögner har jag älskat, har alltid älskat guld
I bibeln talas det om gud, men ondskan är min vän
För så länge som jag blundar döljs vägen för mig hem
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans finner styrkan som ger kraft i våra slag
Ser du mörkret i mitt hjärta?
Ser du mörkret i min själ?
Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans finner styrkan som ger kraft i våra slag
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans finner styrkan som ger kraft i våra slag
Ser du mörkret i min själ?
Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått
Jag brinner av en längtan men elden är för svag
Jag borde vetat bättre än att ensam slå mitt slag
Jag har blundat för det dolda och gömt undan mina spår
Men hur jag än försöker står jag stilla där jag står
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans finner styrkan som ger kraft i våra slag
Jag har ondskan i mitt inre, jag tar ondskan i försvar
För så länge som jag blundar har den mig i sitt förvar
Om modet i mig sviktar och min röst den inte bär
Så ställ er vid min sida så att vi inte slits isär
I mitt inre brinner ångesten, har levt mitt liv i skuld
genom lögner har jag älskat, har alltid älskat guld
I bibeln talas det om gud, men ondskan är min vän
För så länge som jag blundar döljs vägen för mig hem
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans finner styrkan som ger kraft i våra slag
Ser du mörkret i mitt hjärta?
Ser du mörkret i min själ?
Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans finner styrkan som ger kraft i våra slag
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans finner styrkan som ger kraft i våra slag
Mumms =P
Vad har ni ätit för gott en dag som denna?
Min dag har sett ut som de flesta dagarna =)
Knäckebröd, lite potatismos, popccorn och ngr nötter.
Vatten o kaffe, kaffet är mkt viktigt i mitt liv ;)
Drack även lite pepsi =)
Med tanke på att min kost inte är varierande för fem öre så känner jag att jag dör när ja tänker på att äta mos igen =/
Hade gärna ätit det alla andra åt idag, hemmagjorda tortillas bröd med sallad o kebab men men det va inte ens ngn ide att tänka på det eftersom jag känner att jag vill ha en dag utan att jag kräks.
Men idiot som är slutade jag nog tänka en sekund och drack 5 klunkar vatten på en gång!!!!!
Och dra åt helvete vad ont det gjorde =( så då vart det säng läge tills det onda försvann.
Men av vatten lixom, HALLÅ vad är det för jävla fel på mig???? om det nu är psykiskt som jag så ofta fått höra varför blir det så av vatten, de e ju inte som om man går upp 50kg på vatten!! va fan....
Eftersom åren bara går o hjälpen inte finns där bakom hörnet så får man ju försöka med sina egna saker som att inte försöka äta mat för ofta eftersom jag inte uppskattar att spy, det är ju inget man vänjer sig vid precis.
Jag förstår ju givetvis själv att det är ohållbart o det har det varit nu i ngr år men jag har försökt få hjälp men som vi märker händer de inte mkt alls!
Trodde min medverkan på tv4 skaraborg skulle göra sitt men det verkar inte ha spelat ngn roll alls och det gör mig ju så besviken för jag trodde nog att kanske dom skulle hjälpa mig då eftersom man gick till media.
men jag har däremot berättat delar av min histora mitt liv och jag är ärligt stolt över mig att jag gjorde det.
Och idag fick jag ett samtal och om han kanske vill ha med mig på det han gör så kanske men bara kanske får jag hjälp.. men om inte annat så får det mig att ha lite hopp vilket kan vara nog så viktigt.
Hoppas ni alla får en mysig fredag kväll därute <3
Och lite kort från nu...
Helt otroligt igentligen jag hittade inte ett enda kropps kort på mig från nu, ska fixa de i morgon så har ni det med =P
jag innan min gbp operation...
Här kommer ett gäng kort på mig innan min operation, även som liten och som ni kan se har jag varit tjock hela mitt liv...
korten har tagit med min mobil på vanliga kort så kvaliten är ju inte den bästa men ni ser ju iaf..
Detta kort är taget på lekis.
Detta vet jag inte riktigt men typ 5an kanske
Tror året är 2000 länge sedan jag såg och kände mig uppriktigt glad =//
runt 2003
runt 2003 en av de sista gg jag var glad o log på riktigt känns som om denna tjejen dog i samband med operationen och idag vet jag inte vem jag är =((
runt 2002-2003
Så ni kan ju förstå varför jag trots allt gjorde operationen....
korten har tagit med min mobil på vanliga kort så kvaliten är ju inte den bästa men ni ser ju iaf..
Detta kort är taget på lekis.
Detta vet jag inte riktigt men typ 5an kanske
Tror året är 2000 länge sedan jag såg och kände mig uppriktigt glad =//
runt 2003
runt 2003 en av de sista gg jag var glad o log på riktigt känns som om denna tjejen dog i samband med operationen och idag vet jag inte vem jag är =((
runt 2002-2003
Så ni kan ju förstå varför jag trots allt gjorde operationen....
Matdagbok...
Från och med i morgon ska jag skriva på bloggen vad jag äter varje dygn och vad det är jag får behålla o vad det är som kommer upp.
Känner att det är viktigt om inte annat så för mig för ibland tycker jag att jag går och äter hela tiden, då är det tex popcorn som jag små äter, så ibland undrar jag hur jag kan klaga som jag gör men då brukar min gubbe rätta mig o förklara att jag inte alls äter jämt och att jag inte äter mat osv, han vet ju o han märker när det är dags att uppsöka toaletten =(
Så i morgon startar det uppdraget ;)
Ellinor- Jag går omkring med vatten o små dricker så det ska ju inte vara ngn fara, men tack gulliga du för att du tänker på mig <3
Känner att det är viktigt om inte annat så för mig för ibland tycker jag att jag går och äter hela tiden, då är det tex popcorn som jag små äter, så ibland undrar jag hur jag kan klaga som jag gör men då brukar min gubbe rätta mig o förklara att jag inte alls äter jämt och att jag inte äter mat osv, han vet ju o han märker när det är dags att uppsöka toaletten =(
Så i morgon startar det uppdraget ;)
Ellinor- Jag går omkring med vatten o små dricker så det ska ju inte vara ngn fara, men tack gulliga du för att du tänker på mig <3
Önskar så..
Önskar verkligen att jag kunde få skriva ett inlägg som enbart är glatt, om att livet är bra och att man är lycklig.
Men jag kan inte för det vore nog en enormt stor lögn, däremot känner jag att jag börjar bli mer o mer apatisk, tom.
Tårarna har slutat och likgilltigheten har verkligen startat.
Jag är hungrig trött och ont o allt det där vanliga men jag känner att jag inte riktigt orkar bry mig heller.
Igår kräktes jag gång på gång på gång och ont så in i helvete gjorde det också, men jag va hungrig jag ville försöka om det skulle ha gått, men givetvis gjorde de inte det.
Men jag fick igår i mig lite poptatismos och jag härdade ut o fick behålla det, sen va det 2 knäckebröd som gick o lite popcorn, så i det stora hela fick jag ju i mig rätt mkt ändå =)
Men jag hade ju gärna ätit av det familjen åt av givetvis, strips med hamburgare o hemmagjort hammburgebröd.. de lukta så gott så jag försökte ju två tuggor av burgaren, o som alltid fick jag sjuka smärtor och sen kräktes... hahaha fy fan vilket liv igentligen.
När man tänker efter är det helt sjukt för innan operationen då var man ju en riktigt matmissbrukare allt kretsade kring saker att stoppa i munnen, och nu efter open så kretsar allt kring mat igen fast denna gång pga att jag inte KAN äta men verkligen vill äta.
Sen vet jag inte vad det är folk inte förstår?
Så nu tar vi det igen...
Jag äter inte för mkt, jag tuggar inte för dåligt och jag äter inte för fort.
Så vad det kommer sig att jag kräks o får ont har jag inte en aning om men det har inte med dom orsakerna att göra iaf, så då vet vi det IGEN.
Fick ett mail igår, blev mer än paff =P
Men jag vet inte än om det är på riktigt då det hänt en hel del sen jag öppnade upp denna blogg o va med på inslaget, men jag har fått iväg ett mail till en annan för att se om det stämmer så jag återkommer om detta när det är bekräftat ;)
Ha nu en toppen dag alla.
Och tusen tack för kommentarer o mail <3
Men jag kan inte för det vore nog en enormt stor lögn, däremot känner jag att jag börjar bli mer o mer apatisk, tom.
Tårarna har slutat och likgilltigheten har verkligen startat.
Jag är hungrig trött och ont o allt det där vanliga men jag känner att jag inte riktigt orkar bry mig heller.
Igår kräktes jag gång på gång på gång och ont så in i helvete gjorde det också, men jag va hungrig jag ville försöka om det skulle ha gått, men givetvis gjorde de inte det.
Men jag fick igår i mig lite poptatismos och jag härdade ut o fick behålla det, sen va det 2 knäckebröd som gick o lite popcorn, så i det stora hela fick jag ju i mig rätt mkt ändå =)
Men jag hade ju gärna ätit av det familjen åt av givetvis, strips med hamburgare o hemmagjort hammburgebröd.. de lukta så gott så jag försökte ju två tuggor av burgaren, o som alltid fick jag sjuka smärtor och sen kräktes... hahaha fy fan vilket liv igentligen.
När man tänker efter är det helt sjukt för innan operationen då var man ju en riktigt matmissbrukare allt kretsade kring saker att stoppa i munnen, och nu efter open så kretsar allt kring mat igen fast denna gång pga att jag inte KAN äta men verkligen vill äta.
Sen vet jag inte vad det är folk inte förstår?
Så nu tar vi det igen...
Jag äter inte för mkt, jag tuggar inte för dåligt och jag äter inte för fort.
Så vad det kommer sig att jag kräks o får ont har jag inte en aning om men det har inte med dom orsakerna att göra iaf, så då vet vi det IGEN.
Fick ett mail igår, blev mer än paff =P
Men jag vet inte än om det är på riktigt då det hänt en hel del sen jag öppnade upp denna blogg o va med på inslaget, men jag har fått iväg ett mail till en annan för att se om det stämmer så jag återkommer om detta när det är bekräftat ;)
Ha nu en toppen dag alla.
Och tusen tack för kommentarer o mail <3
Mail adress????
Eftersom jag har ett gäng läsare på denna blogg undrar jag om ni vet i fall man kan få tag på mail adress till kirurg på KSS? eller det kanske inte går, vet ni?
om ni vill....
Om ni vill ventilera eller så får ni gärna adda mig på msn [email protected]
hoppas ni får en toppen kväll alla <3
hoppas ni får en toppen kväll alla <3
Jag trodde kanske....
Kanske att samtalet mamma skulle ringa till kirurg idag skulle ge ngt, och miss förstå mig inte för jag är så tacksam för att hon hjälper mig med detta då min egen ork inte finns.
Enligt kvinnan min mamma pratade med hade kirurgen ringt flertalet gg under förra veckan men utan att få tag på mig!!?????
Det finns ju inte en chans, jag vågade knappt prata i mobilen under veckan på dagarna om ngn skulle ringa, men jag pratade dock med vct och myndighets folk, vilket va ett måste.
Men ingen hade pratat in på mobil svar och jag hade inga missade samtal så detta är för mig ett helt otroligt mysterium.
Nu visar det sig att det fanns ingen av mina kirurger där före nästa vecka =(( så nu ska jag vänta igen och jag vet inte hur länge!!
Det är bara onsdag idag ju och ngn gång nästa vecka kan ju innebära allt från måndag till fredag, hur i helvete ska jag orka med det?
Idag har jag kräkits 4gg pga att jag varit hungrig och försökt med mat som tex potatismos =// inget går och jag blir så sjukt frustrerad..
Och även fast det ringer ngn nästa vecka s kommer det ju ta ytterligare tid innan ngt kommer hända, vad nu än som finns att göra??? Jag hoppas ju på en utredning med inläggning på kss, men de kommer väl inte hända....
Allt hopp bara dör ut och det känns som om man sparkar på den som ligger och jag vill inte mer nu..
Hoppas ni alla andra där ute haft en toppen dag =)
Och tusen tack för kommentarerna, det värmer massa.
Och till er som inte heller mår bra, jag lider med er och önskade inte ngn annan detta helvete men de är skönt att höra från er jag känner mig inte så sjukt ensam då, hoppas ni förstår vad jag menar <3
Kramar till dom som vill ha det....
Enligt kvinnan min mamma pratade med hade kirurgen ringt flertalet gg under förra veckan men utan att få tag på mig!!?????
Det finns ju inte en chans, jag vågade knappt prata i mobilen under veckan på dagarna om ngn skulle ringa, men jag pratade dock med vct och myndighets folk, vilket va ett måste.
Men ingen hade pratat in på mobil svar och jag hade inga missade samtal så detta är för mig ett helt otroligt mysterium.
Nu visar det sig att det fanns ingen av mina kirurger där före nästa vecka =(( så nu ska jag vänta igen och jag vet inte hur länge!!
Det är bara onsdag idag ju och ngn gång nästa vecka kan ju innebära allt från måndag till fredag, hur i helvete ska jag orka med det?
Idag har jag kräkits 4gg pga att jag varit hungrig och försökt med mat som tex potatismos =// inget går och jag blir så sjukt frustrerad..
Och även fast det ringer ngn nästa vecka s kommer det ju ta ytterligare tid innan ngt kommer hända, vad nu än som finns att göra??? Jag hoppas ju på en utredning med inläggning på kss, men de kommer väl inte hända....
Allt hopp bara dör ut och det känns som om man sparkar på den som ligger och jag vill inte mer nu..
Hoppas ni alla andra där ute haft en toppen dag =)
Och tusen tack för kommentarerna, det värmer massa.
Och till er som inte heller mår bra, jag lider med er och önskade inte ngn annan detta helvete men de är skönt att höra från er jag känner mig inte så sjukt ensam då, hoppas ni förstår vad jag menar <3
Kramar till dom som vill ha det....
När jag tvivlar på mig själv...
Ibland tvivlar jag på mig själv på hur jag har det och hur jag mår..
Kanske det inte är så illa ändå, kanske jag förstorar upp det för mkt?
Vad tror ni?
Och vad säger att det inte är psykiskt då? Kan man må som jag om det är psykiskt?
kräkningar 2-7gg per dag, uppsvullen buk, smärtor m.m m.m m.m
Har fått höra så länge att det säkert är psykiskt att jag börjar nog tro att det är det.
Men frågan kvarstår finns det ingen hjälp för mig att få?
Ska det fortsätta vara så här?
Nu har ju inte denna dag kommit så långt än, men igår mådde jag så mkt sämre än idag, men jag har ju inte heller försökt äta än och jag vet inte om jag vill försöka heller =(
Nu kommer min psykolog och hon är underbar på alla sätt så det ska bli skönt att få ventilera detta med henne, hon har bra svar till mig och det som är viktigast är ju att hon faktiskt tror på mig!!!
Håll tummarna oxå att min mamma får tag på ngn på kirurg!!!
Ha en bra dag därute alla mina läsare, återkommer senare.
Kanske det inte är så illa ändå, kanske jag förstorar upp det för mkt?
Vad tror ni?
Och vad säger att det inte är psykiskt då? Kan man må som jag om det är psykiskt?
kräkningar 2-7gg per dag, uppsvullen buk, smärtor m.m m.m m.m
Har fått höra så länge att det säkert är psykiskt att jag börjar nog tro att det är det.
Men frågan kvarstår finns det ingen hjälp för mig att få?
Ska det fortsätta vara så här?
Nu har ju inte denna dag kommit så långt än, men igår mådde jag så mkt sämre än idag, men jag har ju inte heller försökt äta än och jag vet inte om jag vill försöka heller =(
Nu kommer min psykolog och hon är underbar på alla sätt så det ska bli skönt att få ventilera detta med henne, hon har bra svar till mig och det som är viktigast är ju att hon faktiskt tror på mig!!!
Håll tummarna oxå att min mamma får tag på ngn på kirurg!!!
Ha en bra dag därute alla mina läsare, återkommer senare.
White Lies - bigger than us
You took the tunnel route home
You've never taken that way with me before
Did you feel the need for change?
Apologies on your fingernails
Love flickered in the city of lights,
Like intermittent radio waves
I don't need your tears
I don't want your love
I just gotta get home
And I feel like I'm breaking up, and I wanted to stay
Headlights on the hillside, don't take me this way
I don't want you to hold me, I don't want you to pray
This is bigger than us
You went where the horses cry
You've never taken that way with me before
Did you feel the need for change?
Guilt smeared across your lips
I was tired and cold from the window
You're tired, nothing has changed
I don't need your tears
I don't want your love
I just gotta get home
And I feel like I'm breaking up, and I wanted to stay
Headlights on the hillside, don't take me this way
I don't want you to hold me, I don't want you to pray
This is bigger than us
And I feel like I'm breaking up, and I wanted to stay
Headlights on the hillside, don't take me this way
I don't want you to hold me, I don't want you to pray
This is bigger than us
And I feel like I'm breaking up, and I wanted to stay
Headlights on the hillside, don't take me this way
I don't want you to hold me, I don't want you to pray
This is bigger than us
You've never taken that way with me before
Did you feel the need for change?
Apologies on your fingernails
Love flickered in the city of lights,
Like intermittent radio waves
I don't need your tears
I don't want your love
I just gotta get home
And I feel like I'm breaking up, and I wanted to stay
Headlights on the hillside, don't take me this way
I don't want you to hold me, I don't want you to pray
This is bigger than us
You went where the horses cry
You've never taken that way with me before
Did you feel the need for change?
Guilt smeared across your lips
I was tired and cold from the window
You're tired, nothing has changed
I don't need your tears
I don't want your love
I just gotta get home
And I feel like I'm breaking up, and I wanted to stay
Headlights on the hillside, don't take me this way
I don't want you to hold me, I don't want you to pray
This is bigger than us
And I feel like I'm breaking up, and I wanted to stay
Headlights on the hillside, don't take me this way
I don't want you to hold me, I don't want you to pray
This is bigger than us
And I feel like I'm breaking up, and I wanted to stay
Headlights on the hillside, don't take me this way
I don't want you to hold me, I don't want you to pray
This is bigger than us
När anhöriga blir så drabbade pga mig =(
Ofta hatar jag mig själv och jag hatar att jag inte mår bra.
Jag förstör för alla i min närhet.
När jag vägde 160kg va jag ju begränsad mkt till hemmet för jag ville inte gå ut, ville inte att ngn skulle se mig.
Men då kunde jag göra allt man ska göra i ett hem och jag hittade på saker i hemmet med barnen medans gubben tog tag i utomhus aktiviteterna.
Och jag återkommer hela tiden till hur bra livet skulle bli bara jag gick ner i vikt, jag hade en vision en dröm.
Som i stället vart en riktig mardröm.
Sen får ni inte missförstå mig för jag vet att det finns så många människor som har det sju resor värre än mig men varje enskild person upplever ju sina bekymmer o problem som störst.
Sen som sagt vet jag ju att så många har det värre, men deras liv är ju inte mitt utan detta är min verklighet och ingen annans.
Jag förstör för mina nära mer än ni kan ana.
Jag har fått ett enormt handikapp iom att jag mår så här, jag klarar ju i stort sett inget som det är nu =(
Jag försöker att upprätthålla lite ordning i hemmet o gör det absolut viktigaste, men mer än det fixar jag inte.
jag kan inte heller va ensam med mitt yngsta barn för länge då jag har svårt att bära henne pga smärtorna i magen bla.
Jag är ju ofta yr o orkeslös med vilket innebär att min gubbe inte kan sköta jobbet som han borde =( för han måste vara hemma o få allt att fungera här med barn o djur medans jag mest är en enorm börda.
Ofta funderar jag på om jag kanske ska leva själv för att ge honom en chans att leva lyckligt.
Känns som om jag drar ner de flesta i min omgivning för jag är inte uppåt o jag ser bara svart just nu.
Men en sak som är säker är att man har lärt sig hur man håller en fasad uppe för barnens skull..
Sen ser ju dom två äldsta att jag inte är fit for fight, dom e ju inte dumma.
Dom märker när jag går o kräks o dom ser när jag kommer ut vad jag gjort.
Samma dom ser ju när jag har sjuka smärtor i magen o knappt kan gå, men jag försöker vifta bort det för dom ska inte behöva oroa sig.
Min äldsta dotter är mest orolig tror jag, hon sätter ord på det iaf och undrar ofta när jag ska bli bra o när allt ska vara okej.
Hon frågade mig efter jag började ta b12 sprutan om jag inte skulle dö då jag tog den =( vet inte om hon hört ngt eller så.. men hon är orolig att jag ska dö =( och jag vill inte att varken hon eller ngt av mina barn ska behöva oroa sig för att jag ska dö..
Men nu har dom sett mig dålig i 4år och jag hoppas att det snart kan få vända både för deras skull o min.
Och min mamma oroar sig, och hon som jobbar heltid känner att hon oxå skulle behöva vara här heltid för att hjälpa.
Och hon kommer så fort hon kan o orkar för att hjälpa mig/oss, o de e guld värt!
Så i de stora hela är de många som drabbas av mitt mående =( och jag skäms för de
Jag förstör för alla i min närhet.
När jag vägde 160kg va jag ju begränsad mkt till hemmet för jag ville inte gå ut, ville inte att ngn skulle se mig.
Men då kunde jag göra allt man ska göra i ett hem och jag hittade på saker i hemmet med barnen medans gubben tog tag i utomhus aktiviteterna.
Och jag återkommer hela tiden till hur bra livet skulle bli bara jag gick ner i vikt, jag hade en vision en dröm.
Som i stället vart en riktig mardröm.
Sen får ni inte missförstå mig för jag vet att det finns så många människor som har det sju resor värre än mig men varje enskild person upplever ju sina bekymmer o problem som störst.
Sen som sagt vet jag ju att så många har det värre, men deras liv är ju inte mitt utan detta är min verklighet och ingen annans.
Jag förstör för mina nära mer än ni kan ana.
Jag har fått ett enormt handikapp iom att jag mår så här, jag klarar ju i stort sett inget som det är nu =(
Jag försöker att upprätthålla lite ordning i hemmet o gör det absolut viktigaste, men mer än det fixar jag inte.
jag kan inte heller va ensam med mitt yngsta barn för länge då jag har svårt att bära henne pga smärtorna i magen bla.
Jag är ju ofta yr o orkeslös med vilket innebär att min gubbe inte kan sköta jobbet som han borde =( för han måste vara hemma o få allt att fungera här med barn o djur medans jag mest är en enorm börda.
Ofta funderar jag på om jag kanske ska leva själv för att ge honom en chans att leva lyckligt.
Känns som om jag drar ner de flesta i min omgivning för jag är inte uppåt o jag ser bara svart just nu.
Men en sak som är säker är att man har lärt sig hur man håller en fasad uppe för barnens skull..
Sen ser ju dom två äldsta att jag inte är fit for fight, dom e ju inte dumma.
Dom märker när jag går o kräks o dom ser när jag kommer ut vad jag gjort.
Samma dom ser ju när jag har sjuka smärtor i magen o knappt kan gå, men jag försöker vifta bort det för dom ska inte behöva oroa sig.
Min äldsta dotter är mest orolig tror jag, hon sätter ord på det iaf och undrar ofta när jag ska bli bra o när allt ska vara okej.
Hon frågade mig efter jag började ta b12 sprutan om jag inte skulle dö då jag tog den =( vet inte om hon hört ngt eller så.. men hon är orolig att jag ska dö =( och jag vill inte att varken hon eller ngt av mina barn ska behöva oroa sig för att jag ska dö..
Men nu har dom sett mig dålig i 4år och jag hoppas att det snart kan få vända både för deras skull o min.
Och min mamma oroar sig, och hon som jobbar heltid känner att hon oxå skulle behöva vara här heltid för att hjälpa.
Och hon kommer så fort hon kan o orkar för att hjälpa mig/oss, o de e guld värt!
Så i de stora hela är de många som drabbas av mitt mående =( och jag skäms för de
Jag är bara människa...
Och ibland faller jag, och jag faller hårt o länge.
Jag är ingen super kvinna med oanade krafter utan jag bryter ihop i en hög på golvet.
Vet inte om ni kan förstå eller ens föreställa er hur det är att leva på detta sätt och om jag ska vara riktigt ärlig så orkar jag inte mkt mera nu, det får vara bra nu detta är inte ett värdigt liv.
Hur kunde det bli så illa, hur kunde det bli så här?
Efter ett liv av grym fettma o mobbning så skulle det ju vända till det bättre!!
Och absolut inte till detta!!!!
Jag vill inte vara med mer o om jag kunde skulle jag backa tiden o aldrig ens funderat på att göra denna jävla skit operation!! Jag vill vara tjock igen vill väga 160, vill vara mig själv igen!!
Den jag är idag är inte jag och jag vet inte hur jag ska hitta mig igen.
Och varför, varför ringde inte kirurg förra veckan som dom sa till min mamma att dom skulle?!!
Tror dom att detta är ngt skämt och att jag försöker förvärra min skit kropp?!!! Man börjar ju undra...
Men det är inte ett skämt och jag vill ha hjälp nu!!!! inte om ngr veckor eller månader utan jag vill ha hjälp nu!!!
Så många år har gått och nu för det vara bra...
I morgon ska min mamma återigen ringa, återigen se om dom kan försöka förstå allvaret i detta...
Fan jag e mer död än levande just nu......
Jag är ingen super kvinna med oanade krafter utan jag bryter ihop i en hög på golvet.
Vet inte om ni kan förstå eller ens föreställa er hur det är att leva på detta sätt och om jag ska vara riktigt ärlig så orkar jag inte mkt mera nu, det får vara bra nu detta är inte ett värdigt liv.
Hur kunde det bli så illa, hur kunde det bli så här?
Efter ett liv av grym fettma o mobbning så skulle det ju vända till det bättre!!
Och absolut inte till detta!!!!
Jag vill inte vara med mer o om jag kunde skulle jag backa tiden o aldrig ens funderat på att göra denna jävla skit operation!! Jag vill vara tjock igen vill väga 160, vill vara mig själv igen!!
Den jag är idag är inte jag och jag vet inte hur jag ska hitta mig igen.
Och varför, varför ringde inte kirurg förra veckan som dom sa till min mamma att dom skulle?!!
Tror dom att detta är ngt skämt och att jag försöker förvärra min skit kropp?!!! Man börjar ju undra...
Men det är inte ett skämt och jag vill ha hjälp nu!!!! inte om ngr veckor eller månader utan jag vill ha hjälp nu!!!
Så många år har gått och nu för det vara bra...
I morgon ska min mamma återigen ringa, återigen se om dom kan försöka förstå allvaret i detta...
Fan jag e mer död än levande just nu......
Linda tänker men blir inte klokare för det...
Idag var jag på käk kirurg pga min tandläkar rädsla, jag ska få fixa tänderna under narkos.
Hon fråga lite om hur jag själv trodde mina tänder kunde vara så illa, och jag förklarade då att jag ätit mediciner sen jag var 18 och att jag sen jag gjorde min gbp operation..
Då undrade hon om jag åt för mkt och inte tuggade och jag får försöka förklara att det har inte med det att göra utan vad jag än äter eller dricker så *fastnar* det och jag kräks.
Men antingen ville hon inte lyssna eller så trodde hon mig bara ite för hon satt o förklara för mig att jag fick inte äta mer än 1-2dl mat och att jag skulle äta oftare o tugga ordentligt.
men HALLÅ!!!!! jag vet ju, men jag äter inte mkt o inte för fort, hatar när jag måste försöka förklara o försvara mig...
Blir less o trött på det.
Förra veckan skulle ju en kirurg ringa mig efter min mammas samtal veckan innan till dom där hon förklara hur skit allt är osv, men ingen ringde förra veckan..
Trodde nog jag skulle hört ngt igår eller idag men inget och allt känns hopplösare än hopplösast och det är inget roligt längre.
Hungrig som fan efter kss så jag gjorde lite lite nudlar o dra åt skojen vad ont det gjorde, och det va så svårt att kräkas, det gjorde ruggit ont att kräkas och jag förstår inte varför då jag anser man ska bli mer van, men ju oftare jag kräks ju smärtsammare blir det att göra det, djup suck.
Idag är en dag då jag inte orkar mer..............
Hon fråga lite om hur jag själv trodde mina tänder kunde vara så illa, och jag förklarade då att jag ätit mediciner sen jag var 18 och att jag sen jag gjorde min gbp operation..
Då undrade hon om jag åt för mkt och inte tuggade och jag får försöka förklara att det har inte med det att göra utan vad jag än äter eller dricker så *fastnar* det och jag kräks.
Men antingen ville hon inte lyssna eller så trodde hon mig bara ite för hon satt o förklara för mig att jag fick inte äta mer än 1-2dl mat och att jag skulle äta oftare o tugga ordentligt.
men HALLÅ!!!!! jag vet ju, men jag äter inte mkt o inte för fort, hatar när jag måste försöka förklara o försvara mig...
Blir less o trött på det.
Förra veckan skulle ju en kirurg ringa mig efter min mammas samtal veckan innan till dom där hon förklara hur skit allt är osv, men ingen ringde förra veckan..
Trodde nog jag skulle hört ngt igår eller idag men inget och allt känns hopplösare än hopplösast och det är inget roligt längre.
Hungrig som fan efter kss så jag gjorde lite lite nudlar o dra åt skojen vad ont det gjorde, och det va så svårt att kräkas, det gjorde ruggit ont att kräkas och jag förstår inte varför då jag anser man ska bli mer van, men ju oftare jag kräks ju smärtsammare blir det att göra det, djup suck.
Idag är en dag då jag inte orkar mer..............
Godmorgon där ute...
Klockan e strax efter nio på morgonen och jag har redan hunnit ha ricktigt ont i magsäcken o kroppen, plus att jag givetvis redan hunnit kräkas oxå, helt sjukt igentligen.
OM jag nu skulle få hjälp ngn gång så kan man ju undra vad man ska göra av tiden som går åt till att ha magsämärtor, hungers känslor, kräkningar och tårar.. shit jag skulle ju få hur mkt tid över som helst.
Fast nu är det ju faktiskt så att det hoppet nästan är helt utdött, men ibland kan man drömma om ett normalt liv med en fungerande vardag.
Igår va det faktiskt väldigt många inne här på bloggen och jag fick massa kommentarer och ni ska veta att dom betyder allt för mig.
Fick även frågan hur det går för mig att få i mig näringsdrycker?
Och oftast går det inte =( jag får dumping av dom varje gång oavsett hur mnga klunkar jag tar, och 6 av 10gg kräks jag av dom med.
Dumpingen är ju ngt som heller inte alls är mysigt att få, hjärtat pumpar på tok för fort och hela grejen kan liknas en panikångest attack och det e ju inget man frivilligt vill ha, så näringsdrycker funkar inge vidare fast ibland trotsar jag allt o försöker få i mig ngr klunkar iaf.
Ne nu är det dags att försöka få tag på kirurg så jag kan få mina journal kopior!
Ha en toppen dag alla där ute...
OM jag nu skulle få hjälp ngn gång så kan man ju undra vad man ska göra av tiden som går åt till att ha magsämärtor, hungers känslor, kräkningar och tårar.. shit jag skulle ju få hur mkt tid över som helst.
Fast nu är det ju faktiskt så att det hoppet nästan är helt utdött, men ibland kan man drömma om ett normalt liv med en fungerande vardag.
Igår va det faktiskt väldigt många inne här på bloggen och jag fick massa kommentarer och ni ska veta att dom betyder allt för mig.
Fick även frågan hur det går för mig att få i mig näringsdrycker?
Och oftast går det inte =( jag får dumping av dom varje gång oavsett hur mnga klunkar jag tar, och 6 av 10gg kräks jag av dom med.
Dumpingen är ju ngt som heller inte alls är mysigt att få, hjärtat pumpar på tok för fort och hela grejen kan liknas en panikångest attack och det e ju inget man frivilligt vill ha, så näringsdrycker funkar inge vidare fast ibland trotsar jag allt o försöker få i mig ngr klunkar iaf.
Ne nu är det dags att försöka få tag på kirurg så jag kan få mina journal kopior!
Ha en toppen dag alla där ute...
