Godnatt alla....
Jag är trött, hängig... en tuff dag känslomässigt, känns som om jag ständigt är på gränsen att bryta ihop, och kanske det är det jag behöver?
Inget går min väg och allt blir bara så fel i slutändan och jag orkar inte med det längre.
Vet nog inte vart något är på väg, förutom jag själv då som är på väg neråt, ständigt hela tiden.
Vi har ju alla våra sätt att hantera dåligt mående och jag behöver sysselsätta mig så nu på kvällen bakade jag bröd till familjen så dom fick det som kvällsmat, och det va uppskattat och då känner jag mig nyttig.
Nu ska jag krypa ner i sängen för att hoppas på att få sova gott några timmar iaf, innan jag börjar få för ont.
Nattinatt alla....
Fan vill skrika rätt ut...
Vill skrika, gapa, vråla!!!
Jag blir fan tokig snart, och tårarna är inte så långt borta heller!
Undrar om någon faktiskt kan förstå hur det är att leva på detta sätt?
Hungrig som bara satan är jag och vad jag än försöker med kommer det upp och magen svullnar som ballong, vad är det för fel?
Jag gör mat åt min familj, givetvis gör jag det men det knäcker mig för jag vill oxå kunna äta bara lite, idag gjorde jag pannkakor och det luktar så gott, smaka lite men fick sjukligt ont och kräktes.
Det är inget skoj mer och mitt humör blir vidrigt och tyvärr är det dom som är närmast som drabbas =(
Och jag vet att det är fel och jag får så dåligt samvete efter och får be tusen gånger om ursäkt, hatar mig själv för det =(
Jag blir fan tokig snart, och tårarna är inte så långt borta heller!
Undrar om någon faktiskt kan förstå hur det är att leva på detta sätt?
Hungrig som bara satan är jag och vad jag än försöker med kommer det upp och magen svullnar som ballong, vad är det för fel?
Jag gör mat åt min familj, givetvis gör jag det men det knäcker mig för jag vill oxå kunna äta bara lite, idag gjorde jag pannkakor och det luktar så gott, smaka lite men fick sjukligt ont och kräktes.
Det är inget skoj mer och mitt humör blir vidrigt och tyvärr är det dom som är närmast som drabbas =(
Och jag vet att det är fel och jag får så dåligt samvete efter och får be tusen gånger om ursäkt, hatar mig själv för det =(
Hopplöst allt är hela tiden =(
Dag ut och dag in är jag hemma, vill göra så mkt men kan inte dels för att jag har ont men orken är borta, och blodtrycksfallen extrema =(
Känns som jag bara är här utom som helst nytta, mest i vägen.
Får dåligt samvete om jag lägger mig och det är så jobbigt så då klarar jag inte det heller.
All denna dötid gör att man tänker så sjukt mkt och oftast är det väl inga glada tankar för det känns som om jag inte har något att se framemot överhuvudtaget just nu =(
Segt som fan =(
Hoppas ni har det så mkt bättre än jag därute för detta är ingen höjdare...
Ps: jag fick frågan om jag hade eller om jag funderar på att ha en samtalskontakt, ville bara säga att det har jag, jag träffar en helt underbar psykolog som jag kan ventilera mina känslor med, dessverre har vi inte kunnat jobba som det va tänkt med kbt pga att min kropp är så dålig, men om jag får hjälp med den somatiska biten ska vi börja jobba mer med den psykiska d.s
Känns som jag bara är här utom som helst nytta, mest i vägen.
Får dåligt samvete om jag lägger mig och det är så jobbigt så då klarar jag inte det heller.
All denna dötid gör att man tänker så sjukt mkt och oftast är det väl inga glada tankar för det känns som om jag inte har något att se framemot överhuvudtaget just nu =(
Segt som fan =(
Hoppas ni har det så mkt bättre än jag därute för detta är ingen höjdare...
Ps: jag fick frågan om jag hade eller om jag funderar på att ha en samtalskontakt, ville bara säga att det har jag, jag träffar en helt underbar psykolog som jag kan ventilera mina känslor med, dessverre har vi inte kunnat jobba som det va tänkt med kbt pga att min kropp är så dålig, men om jag får hjälp med den somatiska biten ska vi börja jobba mer med den psykiska d.s
Tidningen...
Nu får vi se om det blir av med lokal tidningen och jag.
igentligen orkar jag inte men är desperat efter hjälp och att vara med i media är för mig ett sista rop på hjälp, kan ju inte komma på något annat som skulle kunna göra att kanske även jag kommer att få hjälp så småningom?
Återkommer om detta
igentligen orkar jag inte men är desperat efter hjälp och att vara med i media är för mig ett sista rop på hjälp, kan ju inte komma på något annat som skulle kunna göra att kanske även jag kommer att få hjälp så småningom?
Återkommer om detta
Då och nu...
korten säger allt...
kort på mig, dock dålig kvalitet!
Eftersom jag inte lyckades ändra formatet på korten jag scanna in igår så har jag fått ta korten med min mobil kamera därför är kvaliten inte något vidare bra.
Många av er läsare har undrat varför jag väalde att göra en magoperation och om jag verkligen varit överviktig hela mitt liv.
Jag har varit överviktig hela mitt liv och här kommer bild bevis för det.
Första kortet är lekis sen är det under uppväxten och även kort på mig åren innan operationen...
Tufft på många sätt.........
Många av er läsare har undrat varför jag väalde att göra en magoperation och om jag verkligen varit överviktig hela mitt liv.
Jag har varit överviktig hela mitt liv och här kommer bild bevis för det.
Första kortet är lekis sen är det under uppväxten och även kort på mig åren innan operationen...
Tufft på många sätt.........
Visst är det underligt....
Tycker det är så märkligt detta.
Om vi backar tiden lite, så ska vi se om ni kommer ihåg... Jag är ju aningen kass på datum och tid.
Som ni kommer ihåg skrev min mamma ett personligt brev både till kirurgen och vct läkaren där hon även bifogade utdrag från nätet.
Kirurgen fick brevet på en måndag tror det är 14 dagar sedan eller mer..
Där stod det även att kirurgen skulle kontakta henne och dagarna gick och när torsdagen kom började det kännas riktigt hopplöst, och vi började inse att ingen skulle ringa innan helgen.
På torsdagen ringer jag sköterskan på kirurg för att höra vilka kirurger som jobbade och om den aktuella kirurgen va där vilket han va och hon skulle då lägga en lapp till han att han skulle läsa brevet och sen ta kontakt med min mor, ingen ringde.
På fredagen ringer iaf mamma upp kirurgmottagningen och får då veta att den kirurgen vi söker inte är där utan borta x antal veckor, tror de rörde sig om 5!!
Efter helgen någon gång fick jag ju ett brev från den kirurgen, han som va borta i x antal veckor hade väl tydligen kommit in för att skriva just det brevet...
Idag ringer ju mamma dit igen för att prata om detta med kontrastvätskan, då säger sköterskan att hon ska lämna in en lapp till kirurgen så han får ta kontakt med henne!!!
Visst är det märkligt för han skulle ju vara bort x antal veckor!!!
Varför vill inte någon ta kontakt med oss?
Varför hittar man på ursäkter för att inte ringa?
Och nej detta är inte en tillfällighet, eller ngt som kan hända vem som.
Mitt hem sjukhus har under flera år gjort så här nu, och så fort det varit ngt fel på min kropp har jag/vi fått ringa och tjata och tjata för att dom ens ska boka in mig på en tid!
Vet när jag hade mitt ärrbråck så tjata vi i nästan ett år innan dom äntligen ville ta in mig, det är så sjukt detta.
och man kan verkligen undra var detta ska sluta? Och kommer jag få någon hjälp innan det är för sent?
Och vad ska dom säga då? Vi gjorde ett misstag?
Om vi backar tiden lite, så ska vi se om ni kommer ihåg... Jag är ju aningen kass på datum och tid.
Som ni kommer ihåg skrev min mamma ett personligt brev både till kirurgen och vct läkaren där hon även bifogade utdrag från nätet.
Kirurgen fick brevet på en måndag tror det är 14 dagar sedan eller mer..
Där stod det även att kirurgen skulle kontakta henne och dagarna gick och när torsdagen kom började det kännas riktigt hopplöst, och vi började inse att ingen skulle ringa innan helgen.
På torsdagen ringer jag sköterskan på kirurg för att höra vilka kirurger som jobbade och om den aktuella kirurgen va där vilket han va och hon skulle då lägga en lapp till han att han skulle läsa brevet och sen ta kontakt med min mor, ingen ringde.
På fredagen ringer iaf mamma upp kirurgmottagningen och får då veta att den kirurgen vi söker inte är där utan borta x antal veckor, tror de rörde sig om 5!!
Efter helgen någon gång fick jag ju ett brev från den kirurgen, han som va borta i x antal veckor hade väl tydligen kommit in för att skriva just det brevet...
Idag ringer ju mamma dit igen för att prata om detta med kontrastvätskan, då säger sköterskan att hon ska lämna in en lapp till kirurgen så han får ta kontakt med henne!!!
Visst är det märkligt för han skulle ju vara bort x antal veckor!!!
Varför vill inte någon ta kontakt med oss?
Varför hittar man på ursäkter för att inte ringa?
Och nej detta är inte en tillfällighet, eller ngt som kan hända vem som.
Mitt hem sjukhus har under flera år gjort så här nu, och så fort det varit ngt fel på min kropp har jag/vi fått ringa och tjata och tjata för att dom ens ska boka in mig på en tid!
Vet när jag hade mitt ärrbråck så tjata vi i nästan ett år innan dom äntligen ville ta in mig, det är så sjukt detta.
och man kan verkligen undra var detta ska sluta? Och kommer jag få någon hjälp innan det är för sent?
Och vad ska dom säga då? Vi gjorde ett misstag?
En ny dag...
Idag ska min mamma ringa Kirurg mottagningen för att återigen förklara att det inte fungerar att dricka kontrast, hon skulle även fråga detta med om nätet kan släppa...
Igår va jag på riktigt livrädd, som ni vet är ju min stora fasa att helt plötsligt vara tvungen att söka akut till KSS och att det skulle bli aktuellt med en ny operation på det sjukhuset.
Svullnaden över magen ville inte ge sig igår och jag hade så ont, det blev bättre med smärtan efter en spruta men magen va som en ballong ändå.
Idag är jag inte svullen inte än iaf.
Funderade på om det hade med att göra att jag försökte äta igår?
Jag smakade på lite soppa = Kräktes
Fil och flingor = Kräktes
Smörgåsrån = Kräktes
Isglass = funka
Kaffe = Fungerade vissa gånger andra kräktes jag.
Vill bara tillägga att jag HATAR att kräkas och efter varje gång rinner tårarna som fan och allt känns så sjukt meningslöst.
ofta undrar jag hur länge jag kommer orka och hur länge min kropp kommer att fixa detta?
Jag är fullt medveten om att det inte är alls bra och jag vet att många av er tycker att det ska vara en så enkel sak att bara åka in till sjukhuset, men ni som varit med från början vet ju varför jag fortfarande är hemma.
Så jag behöver inga pekpinnar för jag vet...
Önskar livet vore annorlunda...............
Igår va jag på riktigt livrädd, som ni vet är ju min stora fasa att helt plötsligt vara tvungen att söka akut till KSS och att det skulle bli aktuellt med en ny operation på det sjukhuset.
Svullnaden över magen ville inte ge sig igår och jag hade så ont, det blev bättre med smärtan efter en spruta men magen va som en ballong ändå.
Idag är jag inte svullen inte än iaf.
Funderade på om det hade med att göra att jag försökte äta igår?
Jag smakade på lite soppa = Kräktes
Fil och flingor = Kräktes
Smörgåsrån = Kräktes
Isglass = funka
Kaffe = Fungerade vissa gånger andra kräktes jag.
Vill bara tillägga att jag HATAR att kräkas och efter varje gång rinner tårarna som fan och allt känns så sjukt meningslöst.
ofta undrar jag hur länge jag kommer orka och hur länge min kropp kommer att fixa detta?
Jag är fullt medveten om att det inte är alls bra och jag vet att många av er tycker att det ska vara en så enkel sak att bara åka in till sjukhuset, men ni som varit med från början vet ju varför jag fortfarande är hemma.
Så jag behöver inga pekpinnar för jag vet...
Önskar livet vore annorlunda...............
Jag har så ont...
Kan ju hoppas det är en tillfällighet och att i morgon är allt så mkt bättre, undrar om jag tror på det själv igentligen.
Magen är svullen och jag har ont, och jag känner att jag blir lite rädd för jag har ju tagit smärtlindring,nu va det ju ett tag sedan jag tog den sprutan men jag brukar aldrig ha så ont under tiden den verkar, så nu undrar man ju vad som händer?
Återigen kommer frågan upp i mitt huvud har detta med mitt in opererade nät att göra?
Kan nätet lossa lite eller så?
Försökte googla om det men hittade inte något alls om just in opererade nät.
Ni som följt mig vet oxå om min känslor och tankar ang mitt hem sjukhus och det kan säkert vara svårt att förstå men jag är livrädd att det ska bli så akut att jag måste söka mig dit fortare än jag har tänkt mig och den tanken gör mig panikslagen!
Nej jag får ta en spruta för jag håller på att gå av på mitten =( SKIT OXÅ!!
Ps: tack för alla goa kommentarer, ni håller mig flytande. ds
Magen är svullen och jag har ont, och jag känner att jag blir lite rädd för jag har ju tagit smärtlindring,nu va det ju ett tag sedan jag tog den sprutan men jag brukar aldrig ha så ont under tiden den verkar, så nu undrar man ju vad som händer?
Återigen kommer frågan upp i mitt huvud har detta med mitt in opererade nät att göra?
Kan nätet lossa lite eller så?
Försökte googla om det men hittade inte något alls om just in opererade nät.
Ni som följt mig vet oxå om min känslor och tankar ang mitt hem sjukhus och det kan säkert vara svårt att förstå men jag är livrädd att det ska bli så akut att jag måste söka mig dit fortare än jag har tänkt mig och den tanken gör mig panikslagen!
Nej jag får ta en spruta för jag håller på att gå av på mitten =( SKIT OXÅ!!
Ps: tack för alla goa kommentarer, ni håller mig flytande. ds
Tröttsamt ju...
Vad jag hatar när inget går som jag hade tänkt mig =(
Drog fram skrivaren/scannern och skulle scanna in kort från uppväxten och även kort som vuxen, men det funka ju inte...
jag fick in dom på datorn men formatet va väl fel för det fungera inte att lägga in dom på bloggen fast jag har dom på datorn, djup suck..
Så jag får återkomma med kort senare sen när min make kommit hem så han kan hjälpa mig =)
Fundilerar lite...
Om jag orkar ska jag försöka scanna in kort på mig hur jag såg ut innan open, vet dock inte om ni är intresserade av att se dom?
Jag ser betydligt mer levande ut på dom korten än vad jag gör idag och jag hade även mkt roligare då..
Saknar det, saknar mig... saknar att leva på riktigt.....
Jag ser betydligt mer levande ut på dom korten än vad jag gör idag och jag hade även mkt roligare då..
Saknar det, saknar mig... saknar att leva på riktigt.....
Fick en fråga...
Fick en fråga hur gammal min minsta är och om det kanske va ngt under graviditeten som förvärra min kropp?
Min minsta blir 3år =)
Jag hade besvären innan oxå men under graviditeten, tror de börja runt när jag var i femte månaden så kunde jag äta =)
Så då åt jag mat, det mesta gick och även godis, fika så jag gick upp 15kg =))
Barnmorskan tyckte jag gick upp för mkt men jag sa till henne att jag brydde mig inte hur mycket jag än gick upp för jag kunde äta, och jag kände att jag va tvungen att passa på då ;)
Tyvärr starta alla problem igen så fort hon kom ut =(
Så jag vet inte men min teori va att ju större bebisen blev så puttade hon runt tarmar och allt sånt att det blev en bättre passage då, fast jag har inte en aning igentligen..
Sen dröjde det ju bara några veckor så fick jag åka in akut med ambulans och ta bort en väldigt ful gallblåsa sen hann jag vara hemma knappt en vecka så fick jag återigen åka in pga infektion i operationssåret...
Sen va det ju operationen i mars 2011 där dom gjorde om hela gbp operationen för det va för trångt i passagen till den nya magsäcken, men det va ju i samband med att jag blev utskriven efter den operationen som det riktiga helvetet startade men ännu mer kräkningar och smärtor utan dess like.
Kirurgen skulle ju "känna" men trycker så förbannat hårt på magen att jag smällde till han och skrek rätt ut!!!
Har aldrig varit med om en sån smärta när dom bara ska känna försiktigt säger dom, det va fan inte försiktigt det inte *morr*
Jag tror han förstörde ngt när han tryckte så, men har dom följt upp efter den operationen och efter att han "kände försiktigt" ?
Nej, men det är ju tydligen inte så viktigt när det "bara" är jag.
Undrar hur de skulle bli om jag bytte namn och person nummer, skulle bemötandet vara helt annorlunda då?
Det tror jag med störst säkerhet....
Min minsta blir 3år =)
Jag hade besvären innan oxå men under graviditeten, tror de börja runt när jag var i femte månaden så kunde jag äta =)
Så då åt jag mat, det mesta gick och även godis, fika så jag gick upp 15kg =))
Barnmorskan tyckte jag gick upp för mkt men jag sa till henne att jag brydde mig inte hur mycket jag än gick upp för jag kunde äta, och jag kände att jag va tvungen att passa på då ;)
Tyvärr starta alla problem igen så fort hon kom ut =(
Så jag vet inte men min teori va att ju större bebisen blev så puttade hon runt tarmar och allt sånt att det blev en bättre passage då, fast jag har inte en aning igentligen..
Sen dröjde det ju bara några veckor så fick jag åka in akut med ambulans och ta bort en väldigt ful gallblåsa sen hann jag vara hemma knappt en vecka så fick jag återigen åka in pga infektion i operationssåret...
Sen va det ju operationen i mars 2011 där dom gjorde om hela gbp operationen för det va för trångt i passagen till den nya magsäcken, men det va ju i samband med att jag blev utskriven efter den operationen som det riktiga helvetet startade men ännu mer kräkningar och smärtor utan dess like.
Kirurgen skulle ju "känna" men trycker så förbannat hårt på magen att jag smällde till han och skrek rätt ut!!!
Har aldrig varit med om en sån smärta när dom bara ska känna försiktigt säger dom, det va fan inte försiktigt det inte *morr*
Jag tror han förstörde ngt när han tryckte så, men har dom följt upp efter den operationen och efter att han "kände försiktigt" ?
Nej, men det är ju tydligen inte så viktigt när det "bara" är jag.
Undrar hur de skulle bli om jag bytte namn och person nummer, skulle bemötandet vara helt annorlunda då?
Det tror jag med störst säkerhet....
En ledsen dag idag...
Hatar dessa dagar när jag känner mig så ledsen, skulle kunna gråta hela dagen verkligen.
Allt känns så hopplöst och jag har inget att direkt se fram emot.
Jag har ont, är trött och känner mig helt enkelt som en potta skit.
Önskar man kunde planera lite, men inget går då jag aldrig vet hur dålig jag är från en dag till en annan.
Ofta undrar jag när det ska vända för mig, för oss??
Kommer det vända? Känns inte så =(
Kramar från en ledsen Trasdocka.....
Allt känns så hopplöst och jag har inget att direkt se fram emot.
Jag har ont, är trött och känner mig helt enkelt som en potta skit.
Önskar man kunde planera lite, men inget går då jag aldrig vet hur dålig jag är från en dag till en annan.
Ofta undrar jag när det ska vända för mig, för oss??
Kommer det vända? Känns inte så =(
Kramar från en ledsen Trasdocka.....
Urk....
Jag undrar så vad det är för fel på min kropp?
Visst kirurgerna, dom som kan allt!, säger ju att det är psykiskt..
Men jag delar inte deras tanke.
Om jag försöker på mig på att äta ngt oavsett igentligen vad det är så säger magen *poff* och blir så spänd och stor, ser helt klart gravid ut, blir sjukt illamående precis som man blir vid magsjuka..
Men efter jag kräkts går svullnaden sakta ner och illamåendet försvinner direkt.
Tankarna om bråck slår mig... det va ju precis så det vart då dom heller inte lyssnade men efter ett års tjat så tog dom in mig och mkt riktigt då hade jag ju ett stort ärrbråck där tarmen åkte ut och klämdes fast därför det vart svullet, dom opererade då in ett nät.
Nu är ju frågan om nätet kan släppa? kanske inte helt men en del dock?
Eller kan det ha blivit ett nytt bråck?
Eller finns det något annat där symtomen är att man svullnar fort och väldigt mkt, omkretsen ökar allt från 5-10cm och som sagt det går på en sekund! Ont får jag ju då med.
Och blir illamående.
Det blir alltid så vid något mat intag, spelar ingen roll vad jag äter det blir lika samma av allt, eller om det blir jätte stressigt då kan ja svullna men inte så mkt och då blir ja inte illamående heller.
Detta är ju helt fel, att man ska vara tvungen att vara sin egen läkare.
Har ni ngn ide om vad det kan vara? Har ni något tips till mig?
Och säg nu inte sjukhuset, utan ideer ni kan bolla med mig?
Ne nu ska jag ta denna onda mage och lägga mig och läsa lite innan jag ska försöka sova...
Imorgon är en ny dag, med nya tankar och ideer.
Fortsätter bolla med er då =)
Nattinatt <3
Visst kirurgerna, dom som kan allt!, säger ju att det är psykiskt..
Men jag delar inte deras tanke.
Om jag försöker på mig på att äta ngt oavsett igentligen vad det är så säger magen *poff* och blir så spänd och stor, ser helt klart gravid ut, blir sjukt illamående precis som man blir vid magsjuka..
Men efter jag kräkts går svullnaden sakta ner och illamåendet försvinner direkt.
Tankarna om bråck slår mig... det va ju precis så det vart då dom heller inte lyssnade men efter ett års tjat så tog dom in mig och mkt riktigt då hade jag ju ett stort ärrbråck där tarmen åkte ut och klämdes fast därför det vart svullet, dom opererade då in ett nät.
Nu är ju frågan om nätet kan släppa? kanske inte helt men en del dock?
Eller kan det ha blivit ett nytt bråck?
Eller finns det något annat där symtomen är att man svullnar fort och väldigt mkt, omkretsen ökar allt från 5-10cm och som sagt det går på en sekund! Ont får jag ju då med.
Och blir illamående.
Det blir alltid så vid något mat intag, spelar ingen roll vad jag äter det blir lika samma av allt, eller om det blir jätte stressigt då kan ja svullna men inte så mkt och då blir ja inte illamående heller.
Detta är ju helt fel, att man ska vara tvungen att vara sin egen läkare.
Har ni ngn ide om vad det kan vara? Har ni något tips till mig?
Och säg nu inte sjukhuset, utan ideer ni kan bolla med mig?
Ne nu ska jag ta denna onda mage och lägga mig och läsa lite innan jag ska försöka sova...
Imorgon är en ny dag, med nya tankar och ideer.
Fortsätter bolla med er då =)
Nattinatt <3
Har glömt att berätta!!!
Jag fick ju ett samtal i fredags...
Vill återigen påpeka att det är så här 8 av 10gg, aldrig att någon trevlig kan ringa.
Nu vet jag ju att det verkar som om varje vårdpersonal på vårat älskade KSS har något emot mig och jag vet inte varför?
För att jag gått ut i media och berättat om min verklighet?
Eller för att jag är ärlig i min blogg och berättar om bemötandet jag får av personal fast jag ALDRIG nämner deras namn?
Iaf i fredags hade mob ringt ngr gånger men jag hade inte hört den, men på dagen ringer det iaf och jag svarar, det är från den underabara kirurg mottagningen på KSS.
Inför mötet jag har i mars med en av kirurgerna så ska jag dels göra en kontraströntgen, fast dom vet så väl att jag inte kan dricka kontrasten!!!
Men sen ville han att jag skulle ta prover inför vårat möte och det va det hon ringde om iaf...
Otrevlig och så dryg hon va =(
Då ville iaf kirurgen att jag ska ta dom vanliga blodproven men även ett för tiamin då min mamma skrev till han att dom inte får ge dropp utan tiamin först, hon drog även ut ett papper från läkartidningen där det står att man inte kan mäta tiamin med blodprov utan man får gå på symtomen, men han lyssnade inte på det.
Hon undra om jag kunde komma till KSS iaf för provtagning och då sa jag att jag inte klarar det och när jag ska lämna blodprov kommer det en sköterska hit, hem till mig för att ta det.
Hon säger då att jag får ringa min provtagning för att se om dom kan det då frågar jag varför jag ska ringa då det alltid är dom som vill ha proverna som ringer och ordinerar det hos provtagningen.
Hon frågar mig om jag tror att dom klarar av att ta ett sådant prov i tibro??
Jag svarar att jag inte vet, då säger hon att det ska transporteras kylt men inte för kallt men om jag trodde tibros provtagning kunde klara det så gick det ju.
Jag sa till henne då att det är jag som är patient och jag har ingen sådan utbildning så jag kan inte svara henne på om dom kan eller inte...
Hon va så arg redan innan så den kommentaren gjorde hennes humör inte bättre...
Men efter mkt om och men skulle hon kontakta provtagningen här iaf för att se vad dom kunde...
Blir så less på sånt här...
Nu får vi se om det blir någon provtagning eller inte...
Nu är det mkt av hennes otrevliga kommenarer jag inte orkat skriva för det va så mkt men detta va en liten del iaf...
Vill återigen påpeka att det är så här 8 av 10gg, aldrig att någon trevlig kan ringa.
Nu vet jag ju att det verkar som om varje vårdpersonal på vårat älskade KSS har något emot mig och jag vet inte varför?
För att jag gått ut i media och berättat om min verklighet?
Eller för att jag är ärlig i min blogg och berättar om bemötandet jag får av personal fast jag ALDRIG nämner deras namn?
Iaf i fredags hade mob ringt ngr gånger men jag hade inte hört den, men på dagen ringer det iaf och jag svarar, det är från den underabara kirurg mottagningen på KSS.
Inför mötet jag har i mars med en av kirurgerna så ska jag dels göra en kontraströntgen, fast dom vet så väl att jag inte kan dricka kontrasten!!!
Men sen ville han att jag skulle ta prover inför vårat möte och det va det hon ringde om iaf...
Otrevlig och så dryg hon va =(
Då ville iaf kirurgen att jag ska ta dom vanliga blodproven men även ett för tiamin då min mamma skrev till han att dom inte får ge dropp utan tiamin först, hon drog även ut ett papper från läkartidningen där det står att man inte kan mäta tiamin med blodprov utan man får gå på symtomen, men han lyssnade inte på det.
Hon undra om jag kunde komma till KSS iaf för provtagning och då sa jag att jag inte klarar det och när jag ska lämna blodprov kommer det en sköterska hit, hem till mig för att ta det.
Hon säger då att jag får ringa min provtagning för att se om dom kan det då frågar jag varför jag ska ringa då det alltid är dom som vill ha proverna som ringer och ordinerar det hos provtagningen.
Hon frågar mig om jag tror att dom klarar av att ta ett sådant prov i tibro??
Jag svarar att jag inte vet, då säger hon att det ska transporteras kylt men inte för kallt men om jag trodde tibros provtagning kunde klara det så gick det ju.
Jag sa till henne då att det är jag som är patient och jag har ingen sådan utbildning så jag kan inte svara henne på om dom kan eller inte...
Hon va så arg redan innan så den kommentaren gjorde hennes humör inte bättre...
Men efter mkt om och men skulle hon kontakta provtagningen här iaf för att se vad dom kunde...
Blir så less på sånt här...
Nu får vi se om det blir någon provtagning eller inte...
Nu är det mkt av hennes otrevliga kommenarer jag inte orkat skriva för det va så mkt men detta va en liten del iaf...
Sjukstuga....
Detta kommer bli spännande att se om jag klarar mig, vilket jag inte tror då mitt imunförsvar är värdelöst.
Gubben min har feber och ont i hals som stråla upp mot öronen.
Sonen är snorig, febrig och halsont.
Lilltjejen är hängig...
Det innebär att det är jag och min stora tjej kvar, undrar om vi slipper skiten?
Har verkligen inte någon ork att bli sjuk, räcker med allt det jag har redan.
En förkylning med feber skulle nog knäcka mig ännu mer just nu då jag känner mig så sabla "skör" ändå..
Min mor har ju oxå åkt på förkylningen, hon är ju hemma hos sig nu över helgen för att vila upp sig och sova ut innan en ny vecka börjar för henne här hos oss.
Skrämmande att man är i sånt behov av sin mamma, men som det är nu så klarar jag mig inte utan hennes hjälp, vi klarar oss inte...
Hennes hjälp är så ovärdelig att det inte finns ord för det...
Gubben min har feber och ont i hals som stråla upp mot öronen.
Sonen är snorig, febrig och halsont.
Lilltjejen är hängig...
Det innebär att det är jag och min stora tjej kvar, undrar om vi slipper skiten?
Har verkligen inte någon ork att bli sjuk, räcker med allt det jag har redan.
En förkylning med feber skulle nog knäcka mig ännu mer just nu då jag känner mig så sabla "skör" ändå..
Min mor har ju oxå åkt på förkylningen, hon är ju hemma hos sig nu över helgen för att vila upp sig och sova ut innan en ny vecka börjar för henne här hos oss.
Skrämmande att man är i sånt behov av sin mamma, men som det är nu så klarar jag mig inte utan hennes hjälp, vi klarar oss inte...
Hennes hjälp är så ovärdelig att det inte finns ord för det...
Idag är en sån där dag...
Som när man vakna ville man bara somna om och låtsas som om man inte fanns..
Dom dagarna är jobbigare än andra för hur det än är så kan jag inte lägga mig och somna om.
Jag måste göra saker fast jag inte vill och inte igentligen orkar, för hur de än är så är jag en mamma och jag har ett ansvar, så det är bara att bita ihop =)
Så nu har jag tagit min värk medicin, och den börjar göra så smärtorna i magen försvinner så då är det dags att hälla upp en liten kopp kaffe och ta tag i hem och allt som hör till...
Återkommer senare.....
Dom dagarna är jobbigare än andra för hur det än är så kan jag inte lägga mig och somna om.
Jag måste göra saker fast jag inte vill och inte igentligen orkar, för hur de än är så är jag en mamma och jag har ett ansvar, så det är bara att bita ihop =)
Så nu har jag tagit min värk medicin, och den börjar göra så smärtorna i magen försvinner så då är det dags att hälla upp en liten kopp kaffe och ta tag i hem och allt som hör till...
Återkommer senare.....
Ni...
Ni ger mig mkt fast jag inte alltid skriver det.
Att ha er att bolla min tankar med och att ni orkar komma med råd och ideer betyder så mkt <3
Ni är bara så bra!!!
Att ha er att bolla min tankar med och att ni orkar komma med råd och ideer betyder så mkt <3
Ni är bara så bra!!!
När ska man bli van?
Vänjer man sig någon gång vid att kräkas?
Det är ju lixom inget nytt för mig utan det har ju jag gjort i så många år nu fast det har blivit ännu mer det sista året, men jag hatar det!
Jag hatar att kräkas, det gör ont och är jobbigt på olika plan.
Efter var gång är jag så knäckt och i regel rinner tårarna då jag undrar vad det är för skit liv jag lever?
Igår försökte jag äta lite potatisgratäng = kräktes och idag försökte jag med lite färs och gurka då familjen åt tacos, men inte kunde jag behålla det heller, fan det är inget roligt längre, och ofta undrar jag om jag håller på att tappa det lilla förstånd jag har kvar....... för hur länge orkar man innan man bryter ihop på riktigt och att man då hamnar så långt ner att man nog inte kommer upp igen...
Måste återigen tacka er för att ni försöker förstå och det ni förstår sånt betyder massa för mig, att bli förstådd och trodd på...
Sen finns det ju den gruppen folk som har något inre tvång att följa min blogg för att enbart kasta ännu mer skit på mig, och jag antar att det får er att må bra...
Hoppas ni har en bättre lördag än vad jag har..
Idag är jag en riktigt deppig trasdocka.................................................................... ser inte ngt ljus någonstans..
Det är ju lixom inget nytt för mig utan det har ju jag gjort i så många år nu fast det har blivit ännu mer det sista året, men jag hatar det!
Jag hatar att kräkas, det gör ont och är jobbigt på olika plan.
Efter var gång är jag så knäckt och i regel rinner tårarna då jag undrar vad det är för skit liv jag lever?
Igår försökte jag äta lite potatisgratäng = kräktes och idag försökte jag med lite färs och gurka då familjen åt tacos, men inte kunde jag behålla det heller, fan det är inget roligt längre, och ofta undrar jag om jag håller på att tappa det lilla förstånd jag har kvar....... för hur länge orkar man innan man bryter ihop på riktigt och att man då hamnar så långt ner att man nog inte kommer upp igen...
Måste återigen tacka er för att ni försöker förstå och det ni förstår sånt betyder massa för mig, att bli förstådd och trodd på...
Sen finns det ju den gruppen folk som har något inre tvång att följa min blogg för att enbart kasta ännu mer skit på mig, och jag antar att det får er att må bra...
Hoppas ni har en bättre lördag än vad jag har..
Idag är jag en riktigt deppig trasdocka.................................................................... ser inte ngt ljus någonstans..
Detta vart ju helt fel =(
Måste börja med att säga att det va faktiskt mina läsare, några av er som tyckte jag skulle öppna ett konto för att försöka få in bidrag till en dator, så efter att jag funderat så öppnade jag ett.
Fast jag tror verkligen aldrig att jag ens kommer få ihop till en dator men det spelar ju mindre roll, jag kan ju hoppas ändå.
Många av er som kommenterat får det att låta som om jag bara bryr mig om matriella ting vilket är så fel!
Men jag vill ha och jag behöver ha en fungerande dator hur konstigt det än låter för er, men detta är min länk ut i verkligheten.
Och ska jag bli inlagd känner jag att jag måste ha en fungerande dator som skydd, så jag kan skriva om/när jag blir behandlad illa eller fel....
För er som aldrig blivit illa behandlad på ett sjukhus, av personal, kommer aldrig förstå varför en dator är så viktig för mig.
Fast jag tror verkligen aldrig att jag ens kommer få ihop till en dator men det spelar ju mindre roll, jag kan ju hoppas ändå.
Många av er som kommenterat får det att låta som om jag bara bryr mig om matriella ting vilket är så fel!
Men jag vill ha och jag behöver ha en fungerande dator hur konstigt det än låter för er, men detta är min länk ut i verkligheten.
Och ska jag bli inlagd känner jag att jag måste ha en fungerande dator som skydd, så jag kan skriva om/när jag blir behandlad illa eller fel....
För er som aldrig blivit illa behandlad på ett sjukhus, av personal, kommer aldrig förstå varför en dator är så viktig för mig.
Lite tankar...
konstigt men på kvällarna kommer alltid alla tankar, och många fråge tecken med.
Jag gör så gott jag kan i det mesta, i sånt som jag anser är viktigt.
Barnen, maken och hemmet.
Ofta tvivlar jag på mig själv, kanske jag borde försöka ännu mer?
Gör jag verkligen mitt yttersta för att vara en bra mamma och fru?
Jag är ju väldigt värdelös och undrar hur jag ska göra för att bli bättre?
Det verkar ju som om vad jag än gör hur jag än gör så måste folk hitta en massa fel, och jag vet inte hur mkt mer jag kommer att orka.
Funderar verkligen just nu på att ta bort kommentar funktionen för jag har inte den för att få en massa skit, jag anser ju oxå att om man nu tycker jag är så värdelös varför läser man då denna blogg? varför ödsla energi på att skriva en massa skit?
Helt seriöst snälla ni lämna denna blogg och kom inte tillbaka...
Någon som kanske kan där ute?
Varje dygn får jag ett mail där ALLA ip adresser står, så alla som går in på min blogg loggas i min statistik räknare, frågan är om ni vet i fall det går att blockera en ip adress?
Det finns vissa som är här och läser och sen skriver kommentarer bara för att få mig att må sämre och såna energitjuvar behöver inte jag just nu, det räcker med all negativitet som redan finns i mitt liv.
Fast jag kan ärligt säga att jag hade ALDRIG gått in och läst en blogg om och om igen om jag tyckte så illa om personen i fråga eller om jag störde mig på sådant som skrevs, elaka mäniskor kanske kan lägga sin energi på annat än att följa just min blogg? blir så less på sånt här.....
Jag gör så gott jag kan i det mesta, i sånt som jag anser är viktigt.
Barnen, maken och hemmet.
Ofta tvivlar jag på mig själv, kanske jag borde försöka ännu mer?
Gör jag verkligen mitt yttersta för att vara en bra mamma och fru?
Jag är ju väldigt värdelös och undrar hur jag ska göra för att bli bättre?
Det verkar ju som om vad jag än gör hur jag än gör så måste folk hitta en massa fel, och jag vet inte hur mkt mer jag kommer att orka.
Funderar verkligen just nu på att ta bort kommentar funktionen för jag har inte den för att få en massa skit, jag anser ju oxå att om man nu tycker jag är så värdelös varför läser man då denna blogg? varför ödsla energi på att skriva en massa skit?
Helt seriöst snälla ni lämna denna blogg och kom inte tillbaka...
Någon som kanske kan där ute?
Varje dygn får jag ett mail där ALLA ip adresser står, så alla som går in på min blogg loggas i min statistik räknare, frågan är om ni vet i fall det går att blockera en ip adress?
Det finns vissa som är här och läser och sen skriver kommentarer bara för att få mig att må sämre och såna energitjuvar behöver inte jag just nu, det räcker med all negativitet som redan finns i mitt liv.
Fast jag kan ärligt säga att jag hade ALDRIG gått in och läst en blogg om och om igen om jag tyckte så illa om personen i fråga eller om jag störde mig på sådant som skrevs, elaka mäniskor kanske kan lägga sin energi på annat än att följa just min blogg? blir så less på sånt här.....
Kvällen...
Mår inget vidare denna kväll så jag får återkomma i morgon, ska berätta om ett samtal jag fick =(
Fredag...
Har ni mkt helg planer?
Idag firar vi ju stor tjejen min <3
Sen åker hon till Skövde och stannar över natt.
Och jag ska väl mest koncentrera mig på att ta mig igenom dagarna.
Sköterskan kommer för att ge b12 sprutan idag oxå, gillar inte den sprutan då jag tycker den gör ont.
Sköterskan har ju sagt att det är för att jag är så "tunn" som det gör ont...
Ne nu är det kaffe och ngr bloss sen förbereda inför middagen idag =)
Kram på er och hoppas ni får en toppen dag =)
Idag firar vi ju stor tjejen min <3
Sen åker hon till Skövde och stannar över natt.
Och jag ska väl mest koncentrera mig på att ta mig igenom dagarna.
Sköterskan kommer för att ge b12 sprutan idag oxå, gillar inte den sprutan då jag tycker den gör ont.
Sköterskan har ju sagt att det är för att jag är så "tunn" som det gör ont...
Ne nu är det kaffe och ngr bloss sen förbereda inför middagen idag =)
Kram på er och hoppas ni får en toppen dag =)
Vill så jätte gärna ha en...
Jag vet att dom kanske inte är så dyra men med dom pengar vi får eller rättare sagt inte får så finns inte det ngt utrymme alls för att köpa en, och jag skulle verkligen vilja ha en liten mini mycket pga att en vanlig laptop väger för mkt för att jag ska kunna bära med den, samma är att en vanlig laptop gör för ont att ha i knät eller på magen om jag vill blogga när jag är liggandes...
Drömmer vidare.....
Min make trodde folk skulle ta illa vid sig om jag satte ut ett kontonr här på bloggen för att försöka få ihop till en rosa mini pc, vad tror ni?
Funderar på om jag ska lägga ut ett kontonr här över helgen för att se vad det blir för respons, eller är det dumt?
Känns som om jag "tigger" fast det är kanske bara något jag känner, eller?
Drömmer vidare.....
Min make trodde folk skulle ta illa vid sig om jag satte ut ett kontonr här på bloggen för att försöka få ihop till en rosa mini pc, vad tror ni?
Funderar på om jag ska lägga ut ett kontonr här över helgen för att se vad det blir för respons, eller är det dumt?
Känns som om jag "tigger" fast det är kanske bara något jag känner, eller?
I morgon...
I morgon kommer min syster och Calle hit vi ska fira F´s 12års dag <3
Min stora fina tjej det <3 jag är verkligen så stolt över henne, över alla mina barn men hon är min första och mer omtänksam och godhjärtat barn får man nog leta efter.
Hon och jag har nu på kvällen gjort cheescake då hon verkligen älskar det så hon valde att ha det och innan fikat ska vi (dom) äta potatisgratäng med kassler =)
Sen åker hon med moster och Calle hem för att ha mys och även ha en shopping sväng, hon ser verkligen fram emot det =)
Det värker i hela mitt mamma hjärta när jag inte kan ta och gå på stan med henne, att jag inte kan åka iväg och ha en heldag bara hon och jag, jag kan inte ens bara ta en promenad med henne för jag har för ont eller är för svag och jag hatar det =(
Tänk allt jag missar med mina barn för att kirurgerna har valt att inte hjälpa och vct har sagt att jag inte tillhör dom, blir så ledsen när jag tänker på allt jag missar...... Förbannades jävla skit operation, hatar den...
Min mamma åker hem i morgon och vilar upp sig över helgen, stackaren.
Jag tror aldrig vi klarat detta utan hennes hjälp, men det är oxå så fel =(
Hon tog ut förtidspension för att kunna vara hos mig och hjälpa mig med hem och barn, hjälpa mig att slåss mot vården, hennes hjälp är ovärdelig och det finns inte några rätta ord som kan beskriva hur tacksam jag är för allt hon gör, min mamma, älskar henne massa <3
Men det är så fel!! Det är fel att hon ska vara tvungen att sluta sitt jobb för att ta hand om sin 33åriga dotter, när igentligen vården ska ha det ansvaret!
Kan inte annat än att skaka på huvudet, usch....
Ne ni nu kom min Katt fröken Astrid och berätta att hon tycker vi ska gå och lägga oss =) hon brukar "tjata" på mig tills jag lägger mig och skulle jag råka somna när hon vill att jag ska klappa henne då hugger hon ;)
Min stora fina tjej det <3 jag är verkligen så stolt över henne, över alla mina barn men hon är min första och mer omtänksam och godhjärtat barn får man nog leta efter.
Hon och jag har nu på kvällen gjort cheescake då hon verkligen älskar det så hon valde att ha det och innan fikat ska vi (dom) äta potatisgratäng med kassler =)
Sen åker hon med moster och Calle hem för att ha mys och även ha en shopping sväng, hon ser verkligen fram emot det =)
Det värker i hela mitt mamma hjärta när jag inte kan ta och gå på stan med henne, att jag inte kan åka iväg och ha en heldag bara hon och jag, jag kan inte ens bara ta en promenad med henne för jag har för ont eller är för svag och jag hatar det =(
Tänk allt jag missar med mina barn för att kirurgerna har valt att inte hjälpa och vct har sagt att jag inte tillhör dom, blir så ledsen när jag tänker på allt jag missar...... Förbannades jävla skit operation, hatar den...
Min mamma åker hem i morgon och vilar upp sig över helgen, stackaren.
Jag tror aldrig vi klarat detta utan hennes hjälp, men det är oxå så fel =(
Hon tog ut förtidspension för att kunna vara hos mig och hjälpa mig med hem och barn, hjälpa mig att slåss mot vården, hennes hjälp är ovärdelig och det finns inte några rätta ord som kan beskriva hur tacksam jag är för allt hon gör, min mamma, älskar henne massa <3
Men det är så fel!! Det är fel att hon ska vara tvungen att sluta sitt jobb för att ta hand om sin 33åriga dotter, när igentligen vården ska ha det ansvaret!
Kan inte annat än att skaka på huvudet, usch....
Ne ni nu kom min Katt fröken Astrid och berätta att hon tycker vi ska gå och lägga oss =) hon brukar "tjata" på mig tills jag lägger mig och skulle jag råka somna när hon vill att jag ska klappa henne då hugger hon ;)
God kväll alla där ute...
Blir så rörd över era kommentarer, era råd och ideer.
Ni får mig att inse att trots att jag inte är någon, utan bara jag, så kanske jag oxå är värd att ha ett liv en framtid?
Jag har den sista tiden varit riktigt paff över hur många som faktiskt läser och följer min skit resa genom livet, där jag gång på gång faller längre och längre ner.
Ni är med mig i kampen om ett värdigt liv, kampen om en strid mot vården som är helt sinnessjuk, och hade jag inte levt i detta själv hade jag nog haft svårt att tro att det va möjligt att en mäniska blev behandlad på detta sätt.
Jag brukar ju tvivla på mig själv, tvivla på att det kanske inte är så illa ändå utan det är jag som gör det mkt större än vad det är.... men om jag skulle se det från ett annat perspektiv som när ni skriver till mig och berättar era mardrömms historier så är det ju så fel, och om jag tycker så många andra blivit behandlade som skit så varför kan jag inte tycka samma om vårdens bemötande mot mig?
Om jag hade levt ensam utan barn hade min resa slutat för länge sedan, men nu har jag min familj och hur över jävligt livet än kan vara så älskar jag dom och dom behöver mig lika mkt som jag dom <3
I slutändan måste jag ju få vinna kampen om att få vård, eller?
Jag har även slagits mot försäkringskassan i snart 2år, överklagan på överklagan och det svar jag får hela tiden är avslag! Dom anser att jag ska jobba.
Ibland undrar jag om dom själva inser hur otroligt korkat det låter?
Hur ska jag klara av att jobba? Jag förstår inte hur det ska vara fysiskt möjligt?
Dom anser iaf att jag ska jobba vilket innebär att jag får ingen sjukpenning så då kan ni ju tänka er hur fattigt det är här, och jag är inte en person som är bortskämd vare sig med pengar eller matriella ting, man har alltid fått vända på varje krona för att förhoppningsvis få det att fungera månad till månad, men helt ärligt så är det jätte tufft...
Och detta med min blogg har ju blivit en viktig del i mitt liv, bolla tankar och ideer med er.
Ni får mig att orka fortsätta när jag tvivlar på mig själv.
Jag vill verkligen ha en liten rosa mini pc, en egen blogg dator som jag kan ha med om det blir aktuellt med inläggning på ett sjukhus och allt sånt.
Men vi har inte råd, knappt så jag vågar drömma om det ens.
Mina barn är dom bästa jag sa idag till min make att jag så gärna vill ha en rosa mini pc då säger barnen att dom kan leta pant m.m och hjälpa till, mina go ungar det, fast givetvis behöver dom inte det, men dom har sina gulliga omtänksamma ideer mina godingar.
Ni är några stycken som tycker jag ska ta hjälp av er läsare att få ihop bidrag till en dator, och som någon skrev: alla bäckar små... och de e ju sant =)
Så jag funderade ni som tror att det skulle fungera att få igång en insamling till en bloggdator kan ju kommentera detta inlägg så får man se om de ens är någon ide...
Nu är det sängen för en trasdocka som mig.
Nattinatt alla <3
Ni får mig att inse att trots att jag inte är någon, utan bara jag, så kanske jag oxå är värd att ha ett liv en framtid?
Jag har den sista tiden varit riktigt paff över hur många som faktiskt läser och följer min skit resa genom livet, där jag gång på gång faller längre och längre ner.
Ni är med mig i kampen om ett värdigt liv, kampen om en strid mot vården som är helt sinnessjuk, och hade jag inte levt i detta själv hade jag nog haft svårt att tro att det va möjligt att en mäniska blev behandlad på detta sätt.
Jag brukar ju tvivla på mig själv, tvivla på att det kanske inte är så illa ändå utan det är jag som gör det mkt större än vad det är.... men om jag skulle se det från ett annat perspektiv som när ni skriver till mig och berättar era mardrömms historier så är det ju så fel, och om jag tycker så många andra blivit behandlade som skit så varför kan jag inte tycka samma om vårdens bemötande mot mig?
Om jag hade levt ensam utan barn hade min resa slutat för länge sedan, men nu har jag min familj och hur över jävligt livet än kan vara så älskar jag dom och dom behöver mig lika mkt som jag dom <3
I slutändan måste jag ju få vinna kampen om att få vård, eller?
Jag har även slagits mot försäkringskassan i snart 2år, överklagan på överklagan och det svar jag får hela tiden är avslag! Dom anser att jag ska jobba.
Ibland undrar jag om dom själva inser hur otroligt korkat det låter?
Hur ska jag klara av att jobba? Jag förstår inte hur det ska vara fysiskt möjligt?
Dom anser iaf att jag ska jobba vilket innebär att jag får ingen sjukpenning så då kan ni ju tänka er hur fattigt det är här, och jag är inte en person som är bortskämd vare sig med pengar eller matriella ting, man har alltid fått vända på varje krona för att förhoppningsvis få det att fungera månad till månad, men helt ärligt så är det jätte tufft...
Och detta med min blogg har ju blivit en viktig del i mitt liv, bolla tankar och ideer med er.
Ni får mig att orka fortsätta när jag tvivlar på mig själv.
Jag vill verkligen ha en liten rosa mini pc, en egen blogg dator som jag kan ha med om det blir aktuellt med inläggning på ett sjukhus och allt sånt.
Men vi har inte råd, knappt så jag vågar drömma om det ens.
Mina barn är dom bästa jag sa idag till min make att jag så gärna vill ha en rosa mini pc då säger barnen att dom kan leta pant m.m och hjälpa till, mina go ungar det, fast givetvis behöver dom inte det, men dom har sina gulliga omtänksamma ideer mina godingar.
Ni är några stycken som tycker jag ska ta hjälp av er läsare att få ihop bidrag till en dator, och som någon skrev: alla bäckar små... och de e ju sant =)
Så jag funderade ni som tror att det skulle fungera att få igång en insamling till en bloggdator kan ju kommentera detta inlägg så får man se om de ens är någon ide...
Nu är det sängen för en trasdocka som mig.
Nattinatt alla <3
Kommentar
Terhi om Nu är det kvällen...:
Kan du inte sätta upp ett bankkonto och ge oss numret så kan vi hjälpa dig att skaffa datorn och kanske mer än så :-) Jag lovar att sätta in en hundring i alla fall.
/ Terhi
Gulligt av dig verkligen men jag har väldigt svårt att tro att det skulle gå att få ihop personer där ute som skulle hjälpa mig med bidrag till en blogg dator, men tusen tack för att du hade velat bidrag, blir så rörd att jag bara sitter och ler =)
Tvivlar.............ofta!
Det gör jag väldigt ofta, tvivlar på mig själv, tvivlar på mig som mamma, som hustru, som dotter, som syster, som person helt enkelt.
Ibland får jag ju såna stunder då jag undrar om allt sker av en mening?
Och i så fall varför har det blivit så här? Varför kan inget jag gjort eller gör vara bra?
Varför tycker man så illa om sig själv att man konstant hittar alla fel man har, har det att göra med att man växte upp under mobbning?
Jag har ju aldrig varit en skönhet och är fortfarande inte någon skönhet trots en vikt minskning på 109kg.
Jag har ju hela mitt liv trott att bara jag går ner i vikt så kanske jag iaf kan få känna mig lite fin, men så fel man hade.
Nu ser jag bara gammal och grå ut, inget fint alls.
Och varför har inte jag rätten att få hjälp, få vård av dom som kan?
Vad är det som gör att sjukvården anser sig ha rätten att ena stunden kränka mig, få mina tårar att rinna.
Få höra av dom som kan att jag är en jobbig och komplicerad patient och att av en av läkarna få höra att han tänker då fan aldrig mer göra ngt för att hjälpa mig, vad ger en utbildad läkaren den rätten?
Är det för att dom är så missnöjda över sina egna liv att dom måste sabba en annans?
Och är det för att under alla år så har vi faktiskt inte gjort någon anmälan, är det därför dom tycker dom kan hålla på som dom gör?
Fast nu får det vara slut för även jag har en gräns.
Vi måste börja skriva våra anmälningar nu för jag orkar inte att dom knäcker mig och vetskapen om att dom inte skulle tvivla på att kränka en annan patient gör att jag får lite jävlar anamma i mig så jag orkar anmäla dom, anmäla HELA bunten....
Ibland får jag ju såna stunder då jag undrar om allt sker av en mening?
Och i så fall varför har det blivit så här? Varför kan inget jag gjort eller gör vara bra?
Varför tycker man så illa om sig själv att man konstant hittar alla fel man har, har det att göra med att man växte upp under mobbning?
Jag har ju aldrig varit en skönhet och är fortfarande inte någon skönhet trots en vikt minskning på 109kg.
Jag har ju hela mitt liv trott att bara jag går ner i vikt så kanske jag iaf kan få känna mig lite fin, men så fel man hade.
Nu ser jag bara gammal och grå ut, inget fint alls.
Och varför har inte jag rätten att få hjälp, få vård av dom som kan?
Vad är det som gör att sjukvården anser sig ha rätten att ena stunden kränka mig, få mina tårar att rinna.
Få höra av dom som kan att jag är en jobbig och komplicerad patient och att av en av läkarna få höra att han tänker då fan aldrig mer göra ngt för att hjälpa mig, vad ger en utbildad läkaren den rätten?
Är det för att dom är så missnöjda över sina egna liv att dom måste sabba en annans?
Och är det för att under alla år så har vi faktiskt inte gjort någon anmälan, är det därför dom tycker dom kan hålla på som dom gör?
Fast nu får det vara slut för även jag har en gräns.
Vi måste börja skriva våra anmälningar nu för jag orkar inte att dom knäcker mig och vetskapen om att dom inte skulle tvivla på att kränka en annan patient gör att jag får lite jävlar anamma i mig så jag orkar anmäla dom, anmäla HELA bunten....
Vill orka..
Så mycket jag vill göra som jag önskade jag kunde klara av, men kroppen riktigt skriker nej!
Funderar som en tok på vad jag ska tvinga mig att göra idag, för jag måste fixa lite iaf blir knäpp av att bara vara så nu lyfter jag arslet och lämnar min dator..
Min dator verkar inte må så bra =( inge skoj om den lägger av helt då kan ja inte blogga eller något...
Vill ha en rosa mini pc ;)
Funderar som en tok på vad jag ska tvinga mig att göra idag, för jag måste fixa lite iaf blir knäpp av att bara vara så nu lyfter jag arslet och lämnar min dator..
Min dator verkar inte må så bra =( inge skoj om den lägger av helt då kan ja inte blogga eller något...
Vill ha en rosa mini pc ;)
Valpar
Min granne va uppe på en kaffe igår, vi ses inte så ofta så det va jätte mysigt med besök.
Och vet ni?
Hennes hund har fått valpar och dom är så sjukt söta, man blir kär direkt.
Mamman är ju renrasig shihtzu, det är hennes hund sen lånade hon en renrasig chihuahua hane och valparna är såååå söta.
Man blir så sugen, fast jag ska inte ha mer djur men det är farligt när man ser så små bebisar ju =)
Hoppas dom får bra hem sen dom små. =)
Kämpar så för att vara som alla andra, normal....
Jag har fått min smärtlindring igen, weeee =)
Det gör att jag kan iaf andas utan att gråta, att ag inte behöver ligga dagarna igenom.
Om ni visste vad jag kan vara avundsjuk på alla er som kan göra vardags sysslorna utan problem, ni som kan göra allt det där man vill när man är en mamma/fru.
Ibland bestämmer jag mig när jag går upp att det ska vara just en sån dag då jag ska vara "normal".
Igår hade jag en sån dag ;)
Jag bakade bröd och efter det bakade jag bullar, så jag stod i köket mest hela dagen =) och jag tyckte de va så skoj.
Jag hade ont och jag som vanligt kräktes när jag försökte äta ngn mat, men jag blev inte knäckt för jag hade bestämt mig för att inte tänka så mkt på min tillvaro med min kropp.
Ibland är det nog bra att vara jävligt envis =P
Så det vart ett 50 tal tekakor och en 150 kanelbullar, fan vad jag är duktig ;)
Så här såg det ut....
Idag ska det städas här och barnen ska röja i sina rum efter skolan.
Sen ska jag och min stora tjej göra en cheescake för vi ska fira hennes 12års dag i morgon <3
Annars har det inte hänt ngt på sjukhus/kirurg/läkar fronten, mer än att mamma ska ringa kirurg idag och återigen säga detta om att jag inte kan dricka kontrasten.
Jag har inte svårt att svälja det är inte det utan det är smärtan som blir och att jag inte får behålla det utan kräks.
Så att ge det i en slang i näsan eller liknande spelar ingen roll då jag inte får behålla det utan kräks.
Återkommer om det samtalet.
Återigen tack för era varma omtänksamma kommentarer <3
Det gör att jag kan iaf andas utan att gråta, att ag inte behöver ligga dagarna igenom.
Om ni visste vad jag kan vara avundsjuk på alla er som kan göra vardags sysslorna utan problem, ni som kan göra allt det där man vill när man är en mamma/fru.
Ibland bestämmer jag mig när jag går upp att det ska vara just en sån dag då jag ska vara "normal".
Igår hade jag en sån dag ;)
Jag bakade bröd och efter det bakade jag bullar, så jag stod i köket mest hela dagen =) och jag tyckte de va så skoj.
Jag hade ont och jag som vanligt kräktes när jag försökte äta ngn mat, men jag blev inte knäckt för jag hade bestämt mig för att inte tänka så mkt på min tillvaro med min kropp.
Ibland är det nog bra att vara jävligt envis =P
Så det vart ett 50 tal tekakor och en 150 kanelbullar, fan vad jag är duktig ;)
Så här såg det ut....
Idag ska det städas här och barnen ska röja i sina rum efter skolan.
Sen ska jag och min stora tjej göra en cheescake för vi ska fira hennes 12års dag i morgon <3
Annars har det inte hänt ngt på sjukhus/kirurg/läkar fronten, mer än att mamma ska ringa kirurg idag och återigen säga detta om att jag inte kan dricka kontrasten.
Jag har inte svårt att svälja det är inte det utan det är smärtan som blir och att jag inte får behålla det utan kräks.
Så att ge det i en slang i näsan eller liknande spelar ingen roll då jag inte får behålla det utan kräks.
Återkommer om det samtalet.
Återigen tack för era varma omtänksamma kommentarer <3
kommentar...
Anonym om Om ni vill....:
Hej. Jag läser din blogg men jag vet inte vad jag ska säga för jag tycker att det är för djävligt att du mår som du mår..och ingen hjälp får. Finns det ingen vetig läkare? Jag måste fråga var du på apoteket i fredags i falköping? Det var en tjej där och hon var så lik dig..kände jag bara ville gå fram o fråga men kunde inte med...KRAM Mia
Hej Mia.
Det va tur att du inte gick fram för det va inte jag ;)
Jag är aldrig i falköping mer än när jag ska träffa smärtläkaren men då tar jag sjuktaxi dit och sen hem så jag går aldrig omkring i Falköping.
Dessvärre än så länge har jag inte stött på en mänsklig kirurg/läkare mer än smärtläkaren =(
Kram från mig
Om ni vill....
En tanke...
om ni vill komma i kontakt med mig av olika anledningar, för att fråga något eller bara skriva av sig lite eller chatta på msn en stund kan ni adda mig på msn eller maila...
[email protected]
om ni vill komma i kontakt med mig av olika anledningar, för att fråga något eller bara skriva av sig lite eller chatta på msn en stund kan ni adda mig på msn eller maila...
[email protected]
Nu är det kvällen...
Idag hade jag besök av en kvinna som oxå är gbp opererad, riktigt trevligt va det =)
Marie-Louise jag hoppas du vill komma på en kaffe någon mer gång, tusen tack för allt idag.
En stund efter hon gått kom posten, jag hade fått från västragötaland och jag hoppades på en tidigare tid till kirurg.
Jag öppnar brevet och läser inte ens klart det utan jag skrek mer eller mindre att nu ger jag upp och sen börja tårarna rinna som bara den, min mamma såg så chockad ut, stackars henne.
Jag skulle ju träffa en kirurg den 2mars och han skrev att han ville komplitera det besöket med att jag skulle göra en kontrast röntgen innan vi sågs.
Här vill jag verkligen poängtera att jag under dom antal gånger gjort kontrast röntgen, inte haft en suck att få i mig den vätskan, knappt 1dl, men då har det gjort satans ont och tårarna har sprutat, och brevet mamma skrev till han för en vecka sedan innehöll massa där i bland att jag inte får behålla ngt och att jag har svårt att få i mig vätska, så detta va inget nytt för kirurg, ändå skriver han att om jag inte dricker kontrasten och gör den röntgen så är det helt meningslöst att ha ett möte den 2mars.
Så som ni förstår tycker han inte det är någon ide att jag kommer eftersom jag inte kan dricka kontrast.
Helt otroligt, men dom gör allt i sin makt för att slippa se mig, slippa ha mig som patient, skrämmande.
Ja ni...... i morgon är en annan dag, undrar om jag kanske kan få slippa gråta, jag orkar verkligen inte mer =(
Hmm, det finns ingen mäniska där ute som har en massa pengar fast dom inte vet var dom ska göra av det?
Jag vill verkligen ha en egen mini laptop, en rosa, som bara jag får använda, en egen liten blogg dator, en rosa pärla...
Eller är det ngn som har en rosa mini pc och kan känna att dom vill sälja den till mig? Bara att hojta till.
Hade jag fått igenom min sjukpenning hade jag köpt en ny direkt men jag ligger inne med överklagan pga avslag då försäkringskassan tycker jag ska ut och jobba, haha vilket skämt igentligen.
Så som ni förstår finns det ju inte mkt till övers för oss då, men jag drömmer vidare om en liten rosa pc ;)
Natt natt alla där ute....
Marie-Louise jag hoppas du vill komma på en kaffe någon mer gång, tusen tack för allt idag.
En stund efter hon gått kom posten, jag hade fått från västragötaland och jag hoppades på en tidigare tid till kirurg.
Jag öppnar brevet och läser inte ens klart det utan jag skrek mer eller mindre att nu ger jag upp och sen börja tårarna rinna som bara den, min mamma såg så chockad ut, stackars henne.
Jag skulle ju träffa en kirurg den 2mars och han skrev att han ville komplitera det besöket med att jag skulle göra en kontrast röntgen innan vi sågs.
Här vill jag verkligen poängtera att jag under dom antal gånger gjort kontrast röntgen, inte haft en suck att få i mig den vätskan, knappt 1dl, men då har det gjort satans ont och tårarna har sprutat, och brevet mamma skrev till han för en vecka sedan innehöll massa där i bland att jag inte får behålla ngt och att jag har svårt att få i mig vätska, så detta va inget nytt för kirurg, ändå skriver han att om jag inte dricker kontrasten och gör den röntgen så är det helt meningslöst att ha ett möte den 2mars.
Så som ni förstår tycker han inte det är någon ide att jag kommer eftersom jag inte kan dricka kontrast.
Helt otroligt, men dom gör allt i sin makt för att slippa se mig, slippa ha mig som patient, skrämmande.
Ja ni...... i morgon är en annan dag, undrar om jag kanske kan få slippa gråta, jag orkar verkligen inte mer =(
Hmm, det finns ingen mäniska där ute som har en massa pengar fast dom inte vet var dom ska göra av det?
Jag vill verkligen ha en egen mini laptop, en rosa, som bara jag får använda, en egen liten blogg dator, en rosa pärla...
Eller är det ngn som har en rosa mini pc och kan känna att dom vill sälja den till mig? Bara att hojta till.
Hade jag fått igenom min sjukpenning hade jag köpt en ny direkt men jag ligger inne med överklagan pga avslag då försäkringskassan tycker jag ska ut och jobba, haha vilket skämt igentligen.
Så som ni förstår finns det ju inte mkt till övers för oss då, men jag drömmer vidare om en liten rosa pc ;)
Natt natt alla där ute....
Hjälp??
Vem ska hjälpa mig nu?
Hur ska man gå till väga?
Jag orkar inte mer, orkar inte kräkas orkar inte ha ont...
Snälla någon....
Snälla hjälp mig...
Jag är en trasdocka och jag orkar inte mer nu.................................................
Hur ska man gå till väga?
Jag orkar inte mer, orkar inte kräkas orkar inte ha ont...
Snälla någon....
Snälla hjälp mig...
Jag är en trasdocka och jag orkar inte mer nu.................................................
Ang media och tidningar...
Jag tyckte det va aktuellt att höra av sig till "våra" lokaltidningar SLA och SN.
Sla skrev idag att vi kunde ses på fredag men då kan inte jag eftersom vi ska fira min dotter då och sen kunde dom tisdag nästa vecka men som det känns nu kommer jag inte orka nästa vecka, är redan nu så dålig och orkeslös och om en vecka kommer ja ju va sju resor sämre =(
Får se om jag får kontakt med Skövde nyheter i stället.....
Om jag orkar, skiter nog snart i allt...
Tanken med media var ju från min sida ett rop på hjälp, att det kanske fanns någon där ute av personal inom detta område som kunde känna att dom ville hjälpa, men inget har hänt.
Återigen har man blottat sin själ bara för att bli trampad på och jag vet inte hur länge jag orkar innan jag går i spillror...
Sla skrev idag att vi kunde ses på fredag men då kan inte jag eftersom vi ska fira min dotter då och sen kunde dom tisdag nästa vecka men som det känns nu kommer jag inte orka nästa vecka, är redan nu så dålig och orkeslös och om en vecka kommer ja ju va sju resor sämre =(
Får se om jag får kontakt med Skövde nyheter i stället.....
Om jag orkar, skiter nog snart i allt...
Tanken med media var ju från min sida ett rop på hjälp, att det kanske fanns någon där ute av personal inom detta område som kunde känna att dom ville hjälpa, men inget har hänt.
Återigen har man blottat sin själ bara för att bli trampad på och jag vet inte hur länge jag orkar innan jag går i spillror...
Skrutt dag....
Det är en riktig skit dag, återkommer när jag orkar.........
tårar
Den rosa "pyjamas" har åkt på och tårarna slutar inte, jag blir tokig =(
Ont har jag och hungrig är jag med...*suckar tungt*
Vct läkaren ringde till vilken nytta vet jag inte, knäcka mig lite till kanske?
-"jag önskar jag kunde hjälpa dig, men du tillhör kirurg"
-Skitsnack ni vill inte hjälpa och kss låtsas som om jag inte finns!!
-"Men du har ju smärtläkaren nu"
- men han har ju hand om smärtan han kan ju inte hjälpa mig så jag får äta!!
- "ne det är ju sjukhuset som gäller"
När han sa det sista spruta tårarna och jag va så utmattad att jag orka inte mer utan slängde på luren i stället.
fan fan fan's helvetes jävlar!!!!! jag får ingen hjälp för enligt de olika vårdställena tillhör jag ju för fan ingen....
Jag bara gråter...
Fy vilken skit dag, verkligen, fryser oxå
Ingen värkmedicin är ju = smärtor från helvetet + tårar av hopplöshet.
Och om ag ska vara ärlig lät det lite på 1177 som om det va ingen ide att åka in för om den aktuella kirurgen inte tycker att man ska läggas in så är det bara att åka hem igen, och det är jag på tok för matt för att klara av.
Den jobbande kirurgen är den som varit med vid ALLA mina operationer, men som gång efter gång säger att det måste vara psykiskt och enligt statistiken så är jag lyckad.
Det va samma kirurg som börja gapa som en idiot när Lisa sa till han (då hon följde med mig på samtal hos han) Hon sa att nu får dom väl ta sitt ansvar, han blev skogstokig.
Han tycker jag är en jobbig patient så då kan ni ju ana vad han skulle säga om jag kom.
Han har ju även sagt att dom aldrig mer kommer att operera mig för det har dom gjort så det räcker.
Samma kirurg som vid utskrivning efter sista operationen, trycker till utav bara helvete på min mage för att *känna* smärtan va vidrig och jag skrek rätt ut och efter det började kräkningarna och smärtorna, men när jag efter en tid försökte berätta det va ca 2mån efter den sista open då säger han, men du är ju rätt ny opererad så då har man ont!
Nej ni den kirurgen kommer göra allt för att slippa mig.
Då är frågan vad hittar vi på nu?
Mamma ringde ju som sagt 1177 och fråga och hon sa till mig när hon lagt på att vi måste komma på en ny plan.
Har ni några ideer?
jag är helt tom och orkeslös, smärtan suger ur en det där lilla sista man har.
Kolla skåpen men det finns inte en enda värk tablett på detta ställe, inget.
Vi brukar ju alltid ha ngt men inte nu =( Vet inte hur jag ska överleva till måndag, vet inte hur jag ska klara mig denna vecka
Jävla skit helt enkelt
Måndag och en ny vecka....
Vet inte om jag sagt det men jag skrev en fråga till 1177 förra veckan, jag ville veta på ett ungefär hur länge kroppen orkar utan näringen som finns i mat och hur det påverkar organen att leva under svält och att vara undernärd, men jag har inte fått svar än.
Klockan går så fruktansvärt sakta när man väntar på ngt och telefontiden till smärtkliniken börjar inte förens halv elva, så segt...
Vet inte om mamma ska ringa 1177 idag och råd fråga lite, för som jag även sagt till henne och alla andra så vägrar jag åka in till sjukhuset bara för att bli hemskickad igen, nej om jag ska åka in då får dom allt behålla mig där ett tag för att vätska upp och ge näringsdropp.
Så jag skulle vilja att mamma ringer och hör hur vi ska gå till väga för en eventuell inläggning på sjukhuset.
Eftersom det aldrig kan fungera smidigt i mitt liv så visade det sig nu att smärtläkaren inte är där på hela veckan =(
Vct har ju gjort klart för mig idag likaväl som innan att dom absolut inte skriver ut ngn medicin till mig utan det är enbart smärtläkaren som ska och får göra det...
Ringde till vct idag för att kolla om dom kunde det bara så jag har tills mats kommer tillbaka men det va ett STORT NEJ! han sa att det va inte ens någon ide att lägga en lapp till den vct läkaren om det för han gör det inte.
Så helt seriöst det är inte roligt att vara jag =(
Ingen har i sitt intresse att hjälpa mig och jag fortsätter att trasa sönder........... bit för bit
Klockan går så fruktansvärt sakta när man väntar på ngt och telefontiden till smärtkliniken börjar inte förens halv elva, så segt...
Vet inte om mamma ska ringa 1177 idag och råd fråga lite, för som jag även sagt till henne och alla andra så vägrar jag åka in till sjukhuset bara för att bli hemskickad igen, nej om jag ska åka in då får dom allt behålla mig där ett tag för att vätska upp och ge näringsdropp.
Så jag skulle vilja att mamma ringer och hör hur vi ska gå till väga för en eventuell inläggning på sjukhuset.
Eftersom det aldrig kan fungera smidigt i mitt liv så visade det sig nu att smärtläkaren inte är där på hela veckan =(
Vct har ju gjort klart för mig idag likaväl som innan att dom absolut inte skriver ut ngn medicin till mig utan det är enbart smärtläkaren som ska och får göra det...
Ringde till vct idag för att kolla om dom kunde det bara så jag har tills mats kommer tillbaka men det va ett STORT NEJ! han sa att det va inte ens någon ide att lägga en lapp till den vct läkaren om det för han gör det inte.
Så helt seriöst det är inte roligt att vara jag =(
Ingen har i sitt intresse att hjälpa mig och jag fortsätter att trasa sönder........... bit för bit
Ajajajajaj.....
Hatar detta!! Förstår ni det?
Ont jävlar på riktigt känns som om magsäck och tarmar ska explodera.
Måste få tag på Mats på smärtkliniken i falköping idag för medicinen är slut och jag orkar inte med detta =(
Det är smärtorna från helvetet och att andas gör ont, allt gör ont.
Jag fryser som bara den oxå.
Känner hur otroligt less jag är på att ha det så här, det är väl ändå inte tanken? För jag orkar verkligen inte.
Trött och hängig åter en dag som jag känner mig som en riktig trasdocka =(
Ont jävlar på riktigt känns som om magsäck och tarmar ska explodera.
Måste få tag på Mats på smärtkliniken i falköping idag för medicinen är slut och jag orkar inte med detta =(
Det är smärtorna från helvetet och att andas gör ont, allt gör ont.
Jag fryser som bara den oxå.
Känner hur otroligt less jag är på att ha det så här, det är väl ändå inte tanken? För jag orkar verkligen inte.
Trött och hängig åter en dag som jag känner mig som en riktig trasdocka =(
Vart försvann jag?
Min barndomsvän Rebecca har startat ngn debatt om mig på fejjan, jag va inne från makens fb och kolla.
Många mäniskor från förr, dom säger att dom inte skulle känna igen mig om dom stötte på mig och det kan jag ju förstå men det värsta är nog inte det, utan att jag under min vikt resa som gbp opererad även förlorat den jag var och den tjejen kommer inte komma tillbaka och bara en sån sak kan göra så jävla ont.
Satt och kolla på kort idag så långt tillbaka som ryds tiden =)
Kim, Rebecca, Patricia, Eva, Jacob, Johan (Pj), Ramona, Majuri,björk ja shit va många man hade kort på...
Ottosson och kim som dumma sig på gymnastiken och jag kommer aldrig glömma bertil O våran klassförestådare som vi va skit rädda att förarga.
Jansson, meyner, G, anna, Marie J, Pernilla och Ingrid vi hade skoj, oftast.
Haha så mkt minnen man har från en period som va både bra och dålig, en period som hur det än va så var det på riktigt det va äkta.
Har försökt hitta Jacob Storm men inte lyckats och jag vet att Rebecca ville hitta hans storebror Patrik Storm men inte heller lyckats med det.
Sen kollade jag på kort när jag träffade min make och vi flyttade till radhuset med min dotter och jag va gravid med vårat första gemensamma barn.
På dom få korten från den tiden dom åren så skrattar jag och min ögon lever faktiskt trots mina 160kg, min man älskade mig trots alla kilon.
2004 kände jag att kroppen ville ge upp, hjärtat slog konstigt och i den stunden startade min kamp om att få göra en gbp trots min psykiska ohälsa som va ångest och socialfobi.
Och jag blir så arg på mig själv, jag kämpade till vintern 2006 då jag fick klartecken på att dom skulle genomföra min op.
Och nu sitter jag här 5år senare och mår skit, genomgått ett antal operationer pga komplikation efter komplikation, kan inte äta ngt mer än isglass och smörgåsrån för det får jag iaf oftast behålla.
Jag ångrar denna operation mer än någon kan ana, jag är arg och bitter på sjukvården som inte hjälper mig.
Mitt psyke är helt klart åt helvete och snart väger jag under 50.........
Visst är det jävligt ironiskt, jag trodde fettman skulle ta död på mig och nu visar det sig att utan hjälp kommer jag att dö av att jag undernärd och svälter.... kan inget annat än att skaka på huvudet åt hela skiten.....
Många mäniskor från förr, dom säger att dom inte skulle känna igen mig om dom stötte på mig och det kan jag ju förstå men det värsta är nog inte det, utan att jag under min vikt resa som gbp opererad även förlorat den jag var och den tjejen kommer inte komma tillbaka och bara en sån sak kan göra så jävla ont.
Satt och kolla på kort idag så långt tillbaka som ryds tiden =)
Kim, Rebecca, Patricia, Eva, Jacob, Johan (Pj), Ramona, Majuri,björk ja shit va många man hade kort på...
Ottosson och kim som dumma sig på gymnastiken och jag kommer aldrig glömma bertil O våran klassförestådare som vi va skit rädda att förarga.
Jansson, meyner, G, anna, Marie J, Pernilla och Ingrid vi hade skoj, oftast.
Haha så mkt minnen man har från en period som va både bra och dålig, en period som hur det än va så var det på riktigt det va äkta.
Har försökt hitta Jacob Storm men inte lyckats och jag vet att Rebecca ville hitta hans storebror Patrik Storm men inte heller lyckats med det.
Sen kollade jag på kort när jag träffade min make och vi flyttade till radhuset med min dotter och jag va gravid med vårat första gemensamma barn.
På dom få korten från den tiden dom åren så skrattar jag och min ögon lever faktiskt trots mina 160kg, min man älskade mig trots alla kilon.
2004 kände jag att kroppen ville ge upp, hjärtat slog konstigt och i den stunden startade min kamp om att få göra en gbp trots min psykiska ohälsa som va ångest och socialfobi.
Och jag blir så arg på mig själv, jag kämpade till vintern 2006 då jag fick klartecken på att dom skulle genomföra min op.
Och nu sitter jag här 5år senare och mår skit, genomgått ett antal operationer pga komplikation efter komplikation, kan inte äta ngt mer än isglass och smörgåsrån för det får jag iaf oftast behålla.
Jag ångrar denna operation mer än någon kan ana, jag är arg och bitter på sjukvården som inte hjälper mig.
Mitt psyke är helt klart åt helvete och snart väger jag under 50.........
Visst är det jävligt ironiskt, jag trodde fettman skulle ta död på mig och nu visar det sig att utan hjälp kommer jag att dö av att jag undernärd och svälter.... kan inget annat än att skaka på huvudet åt hela skiten.....
Godmorgon...
som alltid kan jag inte sova länge för hela kroppen värker och jag hatar det =(
Jag fick ju korten av fotografen som va här och hennes ord i det mailet har satt sig fast i mitt huvud hon skrev:
Jag fick ju korten av fotografen som va här och hennes ord i det mailet har satt sig fast i mitt huvud hon skrev:
Hoppas det vänder snart....livet väntar!!
Och jag har väntat på livet.
Den 17januari hade det gått 5år sedan min gbp operation, och ju längre tid det gått ju mer bitter ledsen och arg har jag blivit.
Måste oxå berömma min familj... min make, mina barn, min mamma och min syster för att dom orkat och för all hjälp jag fått genom åren och får än idag <3 utan dom hade jag aldrig överlevt så länge som jag gjort.
Jag vill bara gråta, dagarna känns så värdelösa och jobbiga och jag går miste om så mkt, jag vaknar och längtar tills det ska bli kväll så jag får gå och lägga mig.
Jag är dock bara 33år och borde leva ett bra och aktivt liv.
Men jag sitter här som en trasdocka och för varje dag som går har jag gått sönder lite till....
Och jag har väntat på livet.
Den 17januari hade det gått 5år sedan min gbp operation, och ju längre tid det gått ju mer bitter ledsen och arg har jag blivit.
Måste oxå berömma min familj... min make, mina barn, min mamma och min syster för att dom orkat och för all hjälp jag fått genom åren och får än idag <3 utan dom hade jag aldrig överlevt så länge som jag gjort.
Jag vill bara gråta, dagarna känns så värdelösa och jobbiga och jag går miste om så mkt, jag vaknar och längtar tills det ska bli kväll så jag får gå och lägga mig.
Jag är dock bara 33år och borde leva ett bra och aktivt liv.
Men jag sitter här som en trasdocka och för varje dag som går har jag gått sönder lite till....
Hopplöst...
Allt känns så tråkigt och hopplöst =(
jag dukade fram kvällsmacka till familjen och jag skiva upp medwurst och tänker mig inte för utan stoppar en liten bit i munnen och innan jag hunnit tänka till har jag svalt den =(
Så nu har jag kräkts och kräks för den lilla jävla korv biten, det är så sjukt allt är så sjukt =(
Vad är detta för skit liv igentligen och kan man ens kalla det för liv?
Hur roligt är det som 33åring att vara tvungen att be om hjälp med i stort sett allt, jag tvingar mig att göra saker för att känna mig lite normal men i mkt så går min mamma in och gör allt det där jag borde fixa själv.
Jag känner mig svag och kroppen känns som om den sakta håller på att dö och så fort jag gör vardags sysslor så som plocka ur diskmaskinen eller laga mat känner jag mig som en potta skit efteråt, helt färdig.
Tog ett bad idag, jag älskar att bada och vi har nu ett jätte djupt och bra badkar men vad hjälper det när allt bara gör så jävla ont, jag som alltid förr älskat att lägga mig i badet med en bok, det händer inte längre =(
Jag kan ligga en kort stund och då ha händerna under rumpan så inte svanskotan nuddar botten.
När jag hade tvättat håret och allt sånt så ska man ju torka sig och klä sig, efteråt va ja totalt färdig, kändes som värsta gympapasset ju så som det kändes när man vägde 160 och skulle torka sig och klä sig så jobbigt var det nu med trots mina 51kg =(
FAN FAN FAN detta är så sinnessjukt, att man måste stanna upp och fundera på om detta verkligen händer? Om mitt liv har blivit så värdelöst och jag blivit så värdelös?
Och trots att det kan verka som en dålig påhittad film så är detta faktiskt mitt liv, detta är min verklighet.
Jag som alltid varit rädd för att dö pga fettman är idag rädd för att dö av svält......
Jag är bitter och besviken på hur mitt opererande sjukhus har hanterat detta, eller rättare sagt ignorerat detta.
Kan inte förstå hur dom tänker om dom tänker? Trodde man valde ett yrke så som läkare och vårdpersonal bara för att du va en sån person att du ville hjälpa andra, fan så fel jag hade.
Hit in tills finns det en läkare som faktiskt lyssnat och trott på ens ord och det är smärtläkaren i falköping.
Ja ni det är jobbigt med alla tankar som kommer och oftas kommer dom ju på kvällen när det är tyst och lugnt.
nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite.
Nattinatt där ute och glöm inte att solen skiner även i morgon
jag dukade fram kvällsmacka till familjen och jag skiva upp medwurst och tänker mig inte för utan stoppar en liten bit i munnen och innan jag hunnit tänka till har jag svalt den =(
Så nu har jag kräkts och kräks för den lilla jävla korv biten, det är så sjukt allt är så sjukt =(
Vad är detta för skit liv igentligen och kan man ens kalla det för liv?
Hur roligt är det som 33åring att vara tvungen att be om hjälp med i stort sett allt, jag tvingar mig att göra saker för att känna mig lite normal men i mkt så går min mamma in och gör allt det där jag borde fixa själv.
Jag känner mig svag och kroppen känns som om den sakta håller på att dö och så fort jag gör vardags sysslor så som plocka ur diskmaskinen eller laga mat känner jag mig som en potta skit efteråt, helt färdig.
Tog ett bad idag, jag älskar att bada och vi har nu ett jätte djupt och bra badkar men vad hjälper det när allt bara gör så jävla ont, jag som alltid förr älskat att lägga mig i badet med en bok, det händer inte längre =(
Jag kan ligga en kort stund och då ha händerna under rumpan så inte svanskotan nuddar botten.
När jag hade tvättat håret och allt sånt så ska man ju torka sig och klä sig, efteråt va ja totalt färdig, kändes som värsta gympapasset ju så som det kändes när man vägde 160 och skulle torka sig och klä sig så jobbigt var det nu med trots mina 51kg =(
FAN FAN FAN detta är så sinnessjukt, att man måste stanna upp och fundera på om detta verkligen händer? Om mitt liv har blivit så värdelöst och jag blivit så värdelös?
Och trots att det kan verka som en dålig påhittad film så är detta faktiskt mitt liv, detta är min verklighet.
Jag som alltid varit rädd för att dö pga fettman är idag rädd för att dö av svält......
Jag är bitter och besviken på hur mitt opererande sjukhus har hanterat detta, eller rättare sagt ignorerat detta.
Kan inte förstå hur dom tänker om dom tänker? Trodde man valde ett yrke så som läkare och vårdpersonal bara för att du va en sån person att du ville hjälpa andra, fan så fel jag hade.
Hit in tills finns det en läkare som faktiskt lyssnat och trott på ens ord och det är smärtläkaren i falköping.
Ja ni det är jobbigt med alla tankar som kommer och oftas kommer dom ju på kvällen när det är tyst och lugnt.
nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite.
Nattinatt där ute och glöm inte att solen skiner även i morgon
Blir så paff....
Ni är många där ute som skrivit till mig och det tackar jag er verkligen för, ni får mig att känna att jag oxå är värd något och ni får mig att orka blogga vidare..
Ni som skickat mail, jag lovar er att skriva till er bara orken vill komma, just nu är orken rätt liten.
Jag blir så paff hur många det är som har eller har haft det som jag, och ni skriver eran historia till mig och dom låter nästan samma och ändå är ni oberoende av varann, helt sjukt.
Det får mig att undra återigen, hur är det med kompitensen hos dom olika sjukhusen???!!!
Kanske dom borde plugga lite om vad som kan ske och vilka komplikationerna är.
Många som har kräkts, haft smärtor m.m har efter många om och men och mkt tjat på vårdpersonal kommit fram till att det varit magsår i den del av magsäcken som inte längre används!
Dom har då fått rätt hög dos omeprazol och blivit så mkt bättre, dom har kunnat börja äta igen och smärtorna är överkomliga.
Tänk om det "bara" är det fel jag oxå har, tänk om jag har magsår?
Ska köpa omeprazol på måndag och hoppas på det bästa....
Tusen tack för att ni delat eran historia med mig och gett mig tips och ideer =)
Ni som skickat mail, jag lovar er att skriva till er bara orken vill komma, just nu är orken rätt liten.
Jag blir så paff hur många det är som har eller har haft det som jag, och ni skriver eran historia till mig och dom låter nästan samma och ändå är ni oberoende av varann, helt sjukt.
Det får mig att undra återigen, hur är det med kompitensen hos dom olika sjukhusen???!!!
Kanske dom borde plugga lite om vad som kan ske och vilka komplikationerna är.
Många som har kräkts, haft smärtor m.m har efter många om och men och mkt tjat på vårdpersonal kommit fram till att det varit magsår i den del av magsäcken som inte längre används!
Dom har då fått rätt hög dos omeprazol och blivit så mkt bättre, dom har kunnat börja äta igen och smärtorna är överkomliga.
Tänk om det "bara" är det fel jag oxå har, tänk om jag har magsår?
Ska köpa omeprazol på måndag och hoppas på det bästa....
Tusen tack för att ni delat eran historia med mig och gett mig tips och ideer =)
Fast detta kort gillar jag =)
Fast detta kort är riktigt bra, jag ser varken gammal eller sjuk ut =)
Första gången jag gillar ett kort på mig själv under mina 33år... inte illa
Foto av Anna Hållams
Första gången jag gillar ett kort på mig själv under mina 33år... inte illa
Foto av Anna Hållams
Hur ser jag ut igentligen?
Foto av Anna Hållams
Fotografen va ju så trevlig, en riktigt go tjej =)
men jag gillar inte att se mig själv på kort, jag inser hur gammal och sliten jag ser ut, och jag ser ju så mkt äldre ut än 33 =( känner mig som 93år
Lördag...
Ska idag leta fram ALLA papper jag har som rör min hälsa och min vikt resa.
Det ska sättas i en pärm i datum ordning, så den som vill faktiskt kan ta del av det.
Och ang detta med att jag gått ut i media beror ju på att jag på så vis ska få hjälp och att visa andra med komplikationer att dom faktiskt inte är ensamma.
Men jag kan oxå ärligt säga att det är så tufft att gå ut i media, att blotta sig på det viset.
Igentligen vill jag ju inte synas, men är så desperat efter hjälp att jag tvingar mig att klara det.
Har fått kontakt med "våran" tidning sla och ska eventuellt träffa dom i veckan som kommer, sen får vi se om ngt händer på den punkten men eftersom de faktiskt handlar om vårat sjukhus kan jag tycka att det finns mkt att skriva om.
Hoppas bara jag orkar fortsätta kampen mot att få ett värdigt liv.
Just nu känns ju allt så sjukt hopplöst.........................
Det ska sättas i en pärm i datum ordning, så den som vill faktiskt kan ta del av det.
Och ang detta med att jag gått ut i media beror ju på att jag på så vis ska få hjälp och att visa andra med komplikationer att dom faktiskt inte är ensamma.
Men jag kan oxå ärligt säga att det är så tufft att gå ut i media, att blotta sig på det viset.
Igentligen vill jag ju inte synas, men är så desperat efter hjälp att jag tvingar mig att klara det.
Har fått kontakt med "våran" tidning sla och ska eventuellt träffa dom i veckan som kommer, sen får vi se om ngt händer på den punkten men eftersom de faktiskt handlar om vårat sjukhus kan jag tycka att det finns mkt att skriva om.
Hoppas bara jag orkar fortsätta kampen mot att få ett värdigt liv.
Just nu känns ju allt så sjukt hopplöst.........................
Då & Nu!
Jag ser så sjuk ut nu...... urk
Hur många finns där ute?
Vi som fått komplikationer pratas det ju inte om alls i dom förberedande samtalen inför en gbp operation, utan allt det bra lyfts fram.
Nu undrar jag hur många av er som läser min blogg och som är opererade eller känner någon som blivit opererad och som fått komplikationer?
Kan ni skriva ngt i kommentaren, det spelar ingen roll om ni tycker att era kommplikationer är små jämnfört med mina, då dom är störst för dig.
Så meddela stora som små komplikationer.
Fick en kommentar om ytterligare en tjej med kommplikationer.
Hon gjorde sin operation 2006 och har inte kunnat äta fast föda sedan dagen innan operationen.
Hon ska återigen opereras på måndag och har sedan sin gbp operation opererats 12 gånger!!!
Hennes läkare har oxå sagt de måste va psykiskt och skickat henne på utvärdering men hon har varit fullt normal, så kirurgerna i hennes landsting vill blunda för hennes problem och som för mig skylla på att de skulle vara psykiskt, så sjukt.
Lider med henne verkligen...
Återigen, jag undrar verkligen hur många det finns därute som man aldrig får höra om??
Nu undrar jag hur många av er som läser min blogg och som är opererade eller känner någon som blivit opererad och som fått komplikationer?
Kan ni skriva ngt i kommentaren, det spelar ingen roll om ni tycker att era kommplikationer är små jämnfört med mina, då dom är störst för dig.
Så meddela stora som små komplikationer.
Fick en kommentar om ytterligare en tjej med kommplikationer.
Hon gjorde sin operation 2006 och har inte kunnat äta fast föda sedan dagen innan operationen.
Hon ska återigen opereras på måndag och har sedan sin gbp operation opererats 12 gånger!!!
Hennes läkare har oxå sagt de måste va psykiskt och skickat henne på utvärdering men hon har varit fullt normal, så kirurgerna i hennes landsting vill blunda för hennes problem och som för mig skylla på att de skulle vara psykiskt, så sjukt.
Lider med henne verkligen...
Återigen, jag undrar verkligen hur många det finns därute som man aldrig får höra om??
I går...
I går kom min syster på besök och stanna hela dagen =) så roligt att få umgås med henne då vi knappt ses.
Och som vanligt åkte kameran fram ;)
Vad tycks? Anledningen till att jag håller handen på magen är för att det är mitt häng och jag tänkte att ni inte skulle se det, så nu vet ni varför jag har så ont i höfterna när jag ligger.
Och som vanligt åkte kameran fram ;)
Vad tycks? Anledningen till att jag håller handen på magen är för att det är mitt häng och jag tänkte att ni inte skulle se det, så nu vet ni varför jag har så ont i höfterna när jag ligger.
Kan inte släppa det....
Finns så mkt att anmäla KSS för, helt otroligt när jag tänker efter.
Och varför i hela friden skrev kirurgen i sitt svar till vct läkaren i slutet av november att en ny tid var uppsatt till mig, när det inte alls fanns någon ny tid bokad!
Vi har gått och väntat dagligen på posten i hopp om att den nya tiden ska komma.
Så visar det sig att han helt ärligt ljög om det!!
Till vilken nytta kan man undra då? va det bara för att det skulle se så bra ut som möjligt?
Att jag skulle framstå som en jobbig patient som inte kom på dom tider jag fått, fast jag i själva verket inte fått en kallelse?
Tanken på att inte ha en tid före mars känns helt fel, det är så långt bort och hur i hela friden ska jag orka vänta tills då..
Jag som redan nu är ett vrak, hur kommer jag inte va i mars då?
Ne frågan är om jag och mamma ska ta oss till akuten på måndag?
För idag är det ju ingen ide för inget görs över helgen.
Men sen är jag så orolig att jag ska kämpa för att orka ta mig till sjukhuset på måndag, sen visar det sig att jag får åka hem igen!!
Då kommer jag ju bli så förstörd och besviken, och fixar jag det?
Ja ni många tankar och frågor som snurrar i ens huvud just nu...
Hoppas ni alla får en underbar fredag, jag tänker bo i soffan tror jag, så trött och ont....
Och varför i hela friden skrev kirurgen i sitt svar till vct läkaren i slutet av november att en ny tid var uppsatt till mig, när det inte alls fanns någon ny tid bokad!
Vi har gått och väntat dagligen på posten i hopp om att den nya tiden ska komma.
Så visar det sig att han helt ärligt ljög om det!!
Till vilken nytta kan man undra då? va det bara för att det skulle se så bra ut som möjligt?
Att jag skulle framstå som en jobbig patient som inte kom på dom tider jag fått, fast jag i själva verket inte fått en kallelse?
Tanken på att inte ha en tid före mars känns helt fel, det är så långt bort och hur i hela friden ska jag orka vänta tills då..
Jag som redan nu är ett vrak, hur kommer jag inte va i mars då?
Ne frågan är om jag och mamma ska ta oss till akuten på måndag?
För idag är det ju ingen ide för inget görs över helgen.
Men sen är jag så orolig att jag ska kämpa för att orka ta mig till sjukhuset på måndag, sen visar det sig att jag får åka hem igen!!
Då kommer jag ju bli så förstörd och besviken, och fixar jag det?
Ja ni många tankar och frågor som snurrar i ens huvud just nu...
Hoppas ni alla får en underbar fredag, jag tänker bo i soffan tror jag, så trött och ont....
Suck suck suck!!!
Hmm mamma ringde sjukhuset, kirurg.
Ingen kommer att ringa idag, för den kirurg som fått brevet va inte där.
ingen ny tid fanns så varför skrev kirurgen det till vct?
Jag fick nu iaf en ny tid 2mars!!! hur i helvete ska jag kunna orka tills då? jag är ju ett riktigt vrak nu!
Jag inser mer och mer att jag inte får hjälp, och orken till att slåss finns inte.
Är bara skin och ben, likblek är jag ochså =(
Fan helt enkelt!
Ingen kommer att ringa idag, för den kirurg som fått brevet va inte där.
ingen ny tid fanns så varför skrev kirurgen det till vct?
Jag fick nu iaf en ny tid 2mars!!! hur i helvete ska jag kunna orka tills då? jag är ju ett riktigt vrak nu!
Jag inser mer och mer att jag inte får hjälp, och orken till att slåss finns inte.
Är bara skin och ben, likblek är jag ochså =(
Fan helt enkelt!
Ger snart upp...
Jag orkar inte mer helt seriöst.
Jag väntar på hjälp men hjälpen kommer inte och jag vet det.
Ringde kirurg idag och bad henne meddela den aktuella kirurgen att han skulle läsa brevet han fått och höra av sig, men som ni förstår ringde ingen.
Min mamma ringde vct i hopp om att dom skulle kunna skriva en akutremiss så jag kan åka in.
Det va en ny sköterska och enligt henne va ja tvungen att komma dit för en utverdering om de nu skulle vara aktuellt med en akut remiss.
Och där föll allt, jag fixa ju inte det och det hade ju bara varit för dom att kolla i journalerna för att se vad de tidigare läkarna skrivit! och kollat mina senaste provsvar.
Varför ska det vara så svårt för någon att hjälpa mig?
Jag vill ju bara ha hjälp inte att man ska uträtta mirakel!
Men vet ni jag inser nu att jag kommer inte få hjälp, jag kommer helt enkelt att svälta ihjäl.
Jag skiter i detta nu, jag orkar inte längre kämpa för rätten att bli hjälpt
Jag väntar på hjälp men hjälpen kommer inte och jag vet det.
Ringde kirurg idag och bad henne meddela den aktuella kirurgen att han skulle läsa brevet han fått och höra av sig, men som ni förstår ringde ingen.
Min mamma ringde vct i hopp om att dom skulle kunna skriva en akutremiss så jag kan åka in.
Det va en ny sköterska och enligt henne va ja tvungen att komma dit för en utverdering om de nu skulle vara aktuellt med en akut remiss.
Och där föll allt, jag fixa ju inte det och det hade ju bara varit för dom att kolla i journalerna för att se vad de tidigare läkarna skrivit! och kollat mina senaste provsvar.
Varför ska det vara så svårt för någon att hjälpa mig?
Jag vill ju bara ha hjälp inte att man ska uträtta mirakel!
Men vet ni jag inser nu att jag kommer inte få hjälp, jag kommer helt enkelt att svälta ihjäl.
Jag skiter i detta nu, jag orkar inte längre kämpa för rätten att bli hjälpt
Ville bara skrika rätt ut....
Igår va en sån där hopplös kväll igen, magen svullnade jag kräktes och hade så ont!!
Ville bara skrika rätt ut hur jävla fel det är, hur fan är det möjligt att jag sitter här utan någon som helst hjälp?
Jag håller på att tappa det lilla lilla förstånd jag har kvar, kan ni förstå det?
Igår står jag som vanligt i köket, bakar bröd och gör köttfärsås åt familjen, ibland är det tufft då jag vet att jag inte kommer kunna äta med dom, ibland vill jag bara kasta den förbannade maten i väggen och skrika ut hur jävla orättvist det är!
Jag vill oxå äta, vill oxå känna mättnaden, känna gemenskapen i middagarna....
Vet inte hur länge jag orkar för nu har jag tappat allt, inte ens potatismos som många gånger fungerat att äta får jag behålla... snart kommer jag väl inte ens kunna äta isglassarna och då är det verkligen byebye Linda.
Inser ni hur sjukt allt är?
Min mamma har verkligen varit tvungen att ta ut förtidspension för att vara hos mig och hjälpa mig både med mig själv, hem och barn!
Det ska inte va så, absolut inte!!!
Jag hatar att vara så beroende av hennes hjälp, hatar att inte klara mkt alls själv längre....
Fy fan vad trött jag är på detta!
Ringde sjukhuset idag för jag ville kolla så den kirurgen mamma skrev brev till faktiskt va där och det va han, jag fråga även om hon kunde se om han tagit emot brevet men de kunde hon inte, men skulle lägga en notis till han där det stod att han skulle läsa och kontakta oss.
Sura griniga otrevliga människa jag prata med, vilket får mig att absolut inte vilja åka in till sjukhuset!
Varför har såna människor valt ett yrke där dom ska ta hand om personer när dom inte har ett gott bemötande alls, jag förstår inte.
Och jag är aldrig sur och grinig när jag ringer utan övertrevlig i stället...
trött jag är på allt..........
Återkommer sen om jag blir på lite bättre humör...
sorry...
Ville bara skrika rätt ut hur jävla fel det är, hur fan är det möjligt att jag sitter här utan någon som helst hjälp?
Jag håller på att tappa det lilla lilla förstånd jag har kvar, kan ni förstå det?
Igår står jag som vanligt i köket, bakar bröd och gör köttfärsås åt familjen, ibland är det tufft då jag vet att jag inte kommer kunna äta med dom, ibland vill jag bara kasta den förbannade maten i väggen och skrika ut hur jävla orättvist det är!
Jag vill oxå äta, vill oxå känna mättnaden, känna gemenskapen i middagarna....
Vet inte hur länge jag orkar för nu har jag tappat allt, inte ens potatismos som många gånger fungerat att äta får jag behålla... snart kommer jag väl inte ens kunna äta isglassarna och då är det verkligen byebye Linda.
Inser ni hur sjukt allt är?
Min mamma har verkligen varit tvungen att ta ut förtidspension för att vara hos mig och hjälpa mig både med mig själv, hem och barn!
Det ska inte va så, absolut inte!!!
Jag hatar att vara så beroende av hennes hjälp, hatar att inte klara mkt alls själv längre....
Fy fan vad trött jag är på detta!
Ringde sjukhuset idag för jag ville kolla så den kirurgen mamma skrev brev till faktiskt va där och det va han, jag fråga även om hon kunde se om han tagit emot brevet men de kunde hon inte, men skulle lägga en notis till han där det stod att han skulle läsa och kontakta oss.
Sura griniga otrevliga människa jag prata med, vilket får mig att absolut inte vilja åka in till sjukhuset!
Varför har såna människor valt ett yrke där dom ska ta hand om personer när dom inte har ett gott bemötande alls, jag förstår inte.
Och jag är aldrig sur och grinig när jag ringer utan övertrevlig i stället...
trött jag är på allt..........
Återkommer sen om jag blir på lite bättre humör...
sorry...
Kommentar
Milla om Har haft en sämre dag...:
Hejsan! Jag kom in på din fina blogg och har läst lite.
Var du verkligen tvungen att göra operationen från början? Det var ingen som tvingade dig?
Behöver du aldrig arbeta mer nu? Vad jobbade du med innan? Kommer du ut i friska luften ibland?
Ursäkta mina något närgångna frågor, men jag har alltid undrat varför man utsätter sig själv för sådana här saker. (Hoppas du inte tar illa upp för det är absolut inte meningen tjejen).
Hoppas att det ordnar sig för dig! Så det blir bättre! Jag kan bara lyckönska!
Styrkekram
Hej.
Jag hade varit sjukligt tjock under hela mitt liv och prövat allt jag kunde komma på.
Och efter mitt andra barn kände jag att jag ville leva, vara en aktiv mamma och inte dö av fettma, så för mig var operationen ett sista val om att få tillbaka ett liv jag aldrig haft.
Och nej det va ingen som tvingade mig, men jag kände att det var det ända som skulle kunna rädda mig från att dö av fettma.
Jag har varit sjukskriven i 10år och innan berodde det på andra saker men kan ärligt säga att efter denna operationen har mitt psyke blivit kört i botten, men absolut hoppas jag att jag ska kunna komma ut i arbetslivet en dag, bara jag överlever detta.
Som det är nu kommer jag inte ut, har ingen ork att ta en promenad tex, har tufft att ta mig från kök till andra våning så jag vågar inte ge mig ut, jag är matt och väldigt snurrig i huvudet.
Jag tar inte illa vid mig av din frågor, frågan är ju fri =)
med facit i handen kan jag oxå säga att jag förstår inte att man utsätter sig för detta, men som sagt jag trodde jag skulle få ett värdigt och aktivt liv, inte ha sjukliga smärtor och utan hjälp komma att dö av svält... Så kan man ska man nog undvika att operera sig, men det är lätt för mig att säga som sitter i denna sits, hade min operation varit lyckad hade jag mått lika bra som andra lyckade patienter..
Frågan är om det är värt det höga spel man utsätter sig för med livet och kroppen som insats?
Jenny om Kommentar: Tvingade henne? Det handlar ju inte ens om varför hon gjorde op! Det kan vi ju skita i för det har ju ingen som helst betydelse. Det är inget man gör lättvindigt heller. Tror att alla vi som har gjort det har tänkt hårt och länge innan vi tog beslutet. Det som betyder nåt är ju det som har hänt sen och varför? Det kan inte vara någon annans fel än den opererande läkarens. Sen när det upptäcktes att hon hade problem så op man igen och gör fel igen! Och sen ännu en gång! Jag skulle så gärna vilja hjälpa henne. Funderar tom på att ringa min läkares mobil och berätta hela historien men eftersom Linda säger att hon inte tar sig någon annanstans så går det inte. Min läkare är överläkare i Lund och expert och brinner för fetmakirugi. Linda tänk efter nu!
Du måste ju inse att du måste åka någon annanstans för att kunna överleva. Förstår inte vad det är som stoppar dig....Tänker på dig!
Jenny!!
Jag är desperat du får gärna prata med din läkare för som det känns nu åker jag vart som helst bara jag får hjälp och överler detta, tusen tack iaf!!!!
På begäran..
Ni ville ha länken för att läsa det som va i tidningen...
http://www.expressen.se/halsa/1.2682317/hon-kan-bara-ata-isglassar
Det var samma inlägg i GT som expressen =)
http://www.expressen.se/halsa/1.2682317/hon-kan-bara-ata-isglassar
Det var samma inlägg i GT som expressen =)
Saknar...
Hur det än är så saknar jag Elisabeth "Lisa", hon förstod så väl hur det va att leva på detta sätt och hon va min gogumma <3 trodde nog vi skulle vara vänner för alltid =(
Det får en att inse hur plötsligt allt bara kan sopas bort under fötterna på en.... Och man står ensam kvar
Det får en att inse hur plötsligt allt bara kan sopas bort under fötterna på en.... Och man står ensam kvar
Tankar...
För er som kollade kallafakta i våras vet ju att efter det programmet fick jag 90% skit för min medverkan!
Det va så tufft för när man är svag och mår som jag gör suger man åt sig det negativa som en svamp men inte tar till sig det som är bra på samma sätt.
Nu efter igår har det sagt "poff" och antalet läsare på min blogg har mer än dubblats, inte för att jag kan förstå hur någon vill följa min "gnäll" blogg för just nu är det vad den går ut på, att gnälla...
Jag är rädd att snart kommer alla dom där elaka kommentarerna som jag fått höra så många gånger innan:
* skyll dig själv när du är så fåfängd
Jag var inte alls fåfängd, jag ville bara inte dö av fettma, jag ville förlänga mitt liv, få ett värdigt liv.
* du valde själv att lägga dig under kniven
Absolut jag valde själv att lägga mig på operationsbordet, men jag valde inte att dö av svält.
* du kan inte vara så dålig som du säger då hade du sökt mer vård!
Nej jag är nog ännu sämre än vad jag berättar, men lider man av svår agorafobi och panikångest och sen att man är så svag som man är så finns inte orken att slåss för sin rätt till vård, och lika väl som dom sagt förut att vi avvaktar så kan jag lika gärna avvakta hemma med min familj.
* ändra din attityd mot KSS.
Jag kan ärligt säga att jag har aldrig varit otrevlig mot personalen på KSS, aldrig.
Mina nära och kära kan ha varit det absolut med full förståelse, men jag har aldrig orkat det.
Jag har däremot skrivit om hur dom behandlat mig, det har jag skrivit på min blogg, men jag har heller ALDRIG skrivit ut deras namn!!
Sen att det finns den del av vårdpersonalen som enligt en sköterska ska ha "tagit illa vid sig" av min blogg får stå för dom, jag är bara ärlig.
Det finns så mkt att skriva om vad jag fått höra efter min medverkan på tv, men orkar inte skriva allt det.
Min blogg är helt frivillig och ingen måste läsa den, så har du bara elakheter att skriva kan du lika gärna sluta läsa nu!
Om jag återigen får en massa skit har jag bestämt att ta bort kommentar funktionen för jag orkar verkligen inte.
Tog bort facebook för ett tag sedan för folk va inte kloka =( men jag hoppas på att kunna ha kvar bloggen, den ger mig mkt och den avlastar mina nära då jag kan bolla tankar med er i stället...
Det va så tufft för när man är svag och mår som jag gör suger man åt sig det negativa som en svamp men inte tar till sig det som är bra på samma sätt.
Nu efter igår har det sagt "poff" och antalet läsare på min blogg har mer än dubblats, inte för att jag kan förstå hur någon vill följa min "gnäll" blogg för just nu är det vad den går ut på, att gnälla...
Jag är rädd att snart kommer alla dom där elaka kommentarerna som jag fått höra så många gånger innan:
* skyll dig själv när du är så fåfängd
Jag var inte alls fåfängd, jag ville bara inte dö av fettma, jag ville förlänga mitt liv, få ett värdigt liv.
* du valde själv att lägga dig under kniven
Absolut jag valde själv att lägga mig på operationsbordet, men jag valde inte att dö av svält.
* du kan inte vara så dålig som du säger då hade du sökt mer vård!
Nej jag är nog ännu sämre än vad jag berättar, men lider man av svår agorafobi och panikångest och sen att man är så svag som man är så finns inte orken att slåss för sin rätt till vård, och lika väl som dom sagt förut att vi avvaktar så kan jag lika gärna avvakta hemma med min familj.
* ändra din attityd mot KSS.
Jag kan ärligt säga att jag har aldrig varit otrevlig mot personalen på KSS, aldrig.
Mina nära och kära kan ha varit det absolut med full förståelse, men jag har aldrig orkat det.
Jag har däremot skrivit om hur dom behandlat mig, det har jag skrivit på min blogg, men jag har heller ALDRIG skrivit ut deras namn!!
Sen att det finns den del av vårdpersonalen som enligt en sköterska ska ha "tagit illa vid sig" av min blogg får stå för dom, jag är bara ärlig.
Det finns så mkt att skriva om vad jag fått höra efter min medverkan på tv, men orkar inte skriva allt det.
Min blogg är helt frivillig och ingen måste läsa den, så har du bara elakheter att skriva kan du lika gärna sluta läsa nu!
Om jag återigen får en massa skit har jag bestämt att ta bort kommentar funktionen för jag orkar verkligen inte.
Tog bort facebook för ett tag sedan för folk va inte kloka =( men jag hoppas på att kunna ha kvar bloggen, den ger mig mkt och den avlastar mina nära då jag kan bolla tankar med er i stället...
Ny dag...
I går kväll åkte måttbandet fram då jag återigen svullnade över magen måttet då va 94,5cm (tog hjälp av mamma att mäta så det skulle bli ordentligt) I morses va det 90cm det innebär att jag svullnade med 4,5cm!!!
Det är riktigt mkt igentligen!
Blir ju orolig när det kommer nya saker, svullnaden har jag ju inte haft på ngr år då dom opererade mitt bråck och satte in ett nät, nu blir jag ju rädd att nätet har släppt eller liknande =(
Vi har iaf bestämt att vi ger kirurg denna vecka att ringa, han fick ju brevet av min mamma i måndags, sen har jag ju svårt att tro att han skulle ha missat tidningarna igår?! eller vad tror ni?
Vi kan ju inte annat än hoppas på ett samtal från någon på kirurg sidan på KSS.
Kan inte heller släppa att Ersta inte ville ta emot mig pga att dom inte varit med under operationerna, vi har ju trots allt fritt sjukhusval i sverige, konstigt att vi då faktiskt inte får välja?
Hur som helst så vet jag och alla andra att jag behöver bli inlagd med närings och vätske dropp, samt att en utredning behöver göras grundligt, synd bara att dom på kirurg sidan inte anser samma =//
Kampen fortsätter för rätten av vård....
En parantes bara:
Hur mina komplikationer än är så är era komlikationer lika illa.
Oavsett om dom är mindre eller mer så för dig är dom ju värst glöm aldrig det.
Och trots att det kan kännas som om dina komplikationer är små jämnfört med mitt så för dig är dom inte det.
Och jag orkar lyssna om ni vill skriva om era komplikationer, kanske jag trots allt kan ha ngt råd att komma med.
Jag har ju några år på nacken med komplikationer ;)
Det är riktigt mkt igentligen!
Blir ju orolig när det kommer nya saker, svullnaden har jag ju inte haft på ngr år då dom opererade mitt bråck och satte in ett nät, nu blir jag ju rädd att nätet har släppt eller liknande =(
Vi har iaf bestämt att vi ger kirurg denna vecka att ringa, han fick ju brevet av min mamma i måndags, sen har jag ju svårt att tro att han skulle ha missat tidningarna igår?! eller vad tror ni?
Vi kan ju inte annat än hoppas på ett samtal från någon på kirurg sidan på KSS.
Kan inte heller släppa att Ersta inte ville ta emot mig pga att dom inte varit med under operationerna, vi har ju trots allt fritt sjukhusval i sverige, konstigt att vi då faktiskt inte får välja?
Hur som helst så vet jag och alla andra att jag behöver bli inlagd med närings och vätske dropp, samt att en utredning behöver göras grundligt, synd bara att dom på kirurg sidan inte anser samma =//
Kampen fortsätter för rätten av vård....
En parantes bara:
Hur mina komplikationer än är så är era komlikationer lika illa.
Oavsett om dom är mindre eller mer så för dig är dom ju värst glöm aldrig det.
Och trots att det kan kännas som om dina komplikationer är små jämnfört med mitt så för dig är dom inte det.
Och jag orkar lyssna om ni vill skriva om era komplikationer, kanske jag trots allt kan ha ngt råd att komma med.
Jag har ju några år på nacken med komplikationer ;)
Tusen tack ni läsare....
Vill bara med några ord tacka er för era värmande ord, era försök att hitta lösningar på mina problem.
Det betyder massa ska ni veta, så återigen tack.... <3
Det betyder massa ska ni veta, så återigen tack.... <3
Har haft en sämre dag...
Denna dag kan ju verkligen kvitta på många plan, känt mig riktigt dålig.
Hungrig och magen har värkt, öm på min vänstra sida av magen och sjukligt trött.
Har fått i mig några isglassar och några smörgåsrån, försökte med lite potatismos men det gick väl inte jätte bra men har lyckats att inte kräkas iaf, men då i stället haft väldigt ont.
Jag är så less på att ha ont, less på att alltid vara hungrig, less på att va så trött och snurrig....
Fan fan fan så trött på allt detta nu, jag vill inte att det ska ske mirakel men snälla någon ge mig den hjälp jag behöver för att iaf få ett rätt så värdigt liv, ett mer aktivt liv med mina barn, med min familj.
Detta är bara så fel, inte en enda människa borde vara tvingade att ha det så här, inte när vi lever i sverige där vi ska ha så bra vård...
Nej ni nu är det faktiskt dags för sjukvården att ta sitt ansvar för detta går inte.....
Hungrig och magen har värkt, öm på min vänstra sida av magen och sjukligt trött.
Har fått i mig några isglassar och några smörgåsrån, försökte med lite potatismos men det gick väl inte jätte bra men har lyckats att inte kräkas iaf, men då i stället haft väldigt ont.
Jag är så less på att ha ont, less på att alltid vara hungrig, less på att va så trött och snurrig....
Fan fan fan så trött på allt detta nu, jag vill inte att det ska ske mirakel men snälla någon ge mig den hjälp jag behöver för att iaf få ett rätt så värdigt liv, ett mer aktivt liv med mina barn, med min familj.
Detta är bara så fel, inte en enda människa borde vara tvingade att ha det så här, inte när vi lever i sverige där vi ska ha så bra vård...
Nej ni nu är det faktiskt dags för sjukvården att ta sitt ansvar för detta går inte.....
Expressen och GT...
Idag är jag med i expressen och GT, hoppas det kanske ger ngt?
Kanske det är min tur att få hjälp nu?
Kanske det är min tur att få hjälp nu?
samtalet gav inget...
Det visste vi ju igentligen.
Vct läkaren sa att han kan inget göra för han är inte behandlande läkare, men han skulle skicka en förfrågan till KSS vad dom ska göra...
Jag verkar inte tillhöra någon.
Kirurg säger att jag inte är en kirurg patient, vct säger att dom inte är behandlande läkare och att dom inte har den kompitensen, så då undrar jag igen, vem ska hjälpa mig?
Vct läkaren sa att han kan inget göra för han är inte behandlande läkare, men han skulle skicka en förfrågan till KSS vad dom ska göra...
Jag verkar inte tillhöra någon.
Kirurg säger att jag inte är en kirurg patient, vct säger att dom inte är behandlande läkare och att dom inte har den kompitensen, så då undrar jag igen, vem ska hjälpa mig?
Knäckt....
Igår kväll satte jag mig i soffan och skulle äta några smörgåsrån.
Jag fick så ont =(
Och magen svullnade upp som en ballong och jag såg gravid ut.
Mådde illa och gick och la mig, jag fick be maken komma med smärtlindring..
Efter ett tag lugna det ner sig men fy vad less och rädd jag vart.
När ska det ta slut? aldrig?
hur mycket orkar man? jag är ju bara människa!
När jag hade mitt bråck i magen så svullnade jag oxå så fort ja åt ngt, kan det va ngt liknande igen?
Kan det ha hänt ngtmed nätet som dom opererade in?
kan ju inget annat än att hoppas på att det va en engångs grej!
Men nu är ja ju ännu räddare för att stoppa ngt i munnen för det va ingen trevlig upplevelse......
Jag fick så ont =(
Och magen svullnade upp som en ballong och jag såg gravid ut.
Mådde illa och gick och la mig, jag fick be maken komma med smärtlindring..
Efter ett tag lugna det ner sig men fy vad less och rädd jag vart.
När ska det ta slut? aldrig?
hur mycket orkar man? jag är ju bara människa!
När jag hade mitt bråck i magen så svullnade jag oxå så fort ja åt ngt, kan det va ngt liknande igen?
Kan det ha hänt ngtmed nätet som dom opererade in?
kan ju inget annat än att hoppas på att det va en engångs grej!
Men nu är ja ju ännu räddare för att stoppa ngt i munnen för det va ingen trevlig upplevelse......
Vct ska ringa...
Som jag skrivit innan har nu mamma tagit upp kampen om att jag ska få vård.
Hon har skrivit brev till både vct och kirurg mottagning samt skickat med kopior på utdrag från internet och mina senaste provsvar.
Hon har även där skrivit att utan hjälp kommer jag att dö.
Idag ska vct läkaren ringa henne mellan 8-9.
Jag trodde jag inte träffat den läkaren utan minns han från i juni då jag bad han skriva ut spasmofen och han då säger att de kanske är lika bra att skriva in mig på avgiftning.
Nu visade det sig att både jag och mamma har träffat han.
I maj 2011 kom hemsjukvården till mig då vi ville prata med dom om vad de fanns för möjligheter till blandannat näringsdropp i hemmet, det var den läkaren som ska ringa henne idag.
Jag tror ju ärligt inte han har ngt vettigt att säga så jag har inget hopp på detta samtal.
Återkommer senare om det.....
Hon har skrivit brev till både vct och kirurg mottagning samt skickat med kopior på utdrag från internet och mina senaste provsvar.
Hon har även där skrivit att utan hjälp kommer jag att dö.
Idag ska vct läkaren ringa henne mellan 8-9.
Jag trodde jag inte träffat den läkaren utan minns han från i juni då jag bad han skriva ut spasmofen och han då säger att de kanske är lika bra att skriva in mig på avgiftning.
Nu visade det sig att både jag och mamma har träffat han.
I maj 2011 kom hemsjukvården till mig då vi ville prata med dom om vad de fanns för möjligheter till blandannat näringsdropp i hemmet, det var den läkaren som ska ringa henne idag.
Jag tror ju ärligt inte han har ngt vettigt att säga så jag har inget hopp på detta samtal.
Återkommer senare om det.....
Ibland tvingar jag mig att orka!!
Ibland eller snarare väldigt ofta tvingar jag mig att orka göra saker.
Jag är igentligen halv död men jag är fortfarande en mamma och gudarna ska veta att jag verkligen kämpar med att vara just det, en mamma.
Men av några smörgåsrån och isglass får du inte så jätte mkt energi och med mina otroligt dåliga värden är det inte konstigt att jag är så trött.
Men iaf i mitt försök att vara den där jag vill vara så ser jag alltid till att baka brödet själv =)
Så några dagar i veckan ställer jag mig och bakar, känner mig riktigt duktig då!
Så här såg det ut idag när jag var klar.....
Nu ska jag kolla vad jag har för tyger så jag kan sy lite nya gardiner, weeee =)
Jag är igentligen halv död men jag är fortfarande en mamma och gudarna ska veta att jag verkligen kämpar med att vara just det, en mamma.
Men av några smörgåsrån och isglass får du inte så jätte mkt energi och med mina otroligt dåliga värden är det inte konstigt att jag är så trött.
Men iaf i mitt försök att vara den där jag vill vara så ser jag alltid till att baka brödet själv =)
Så några dagar i veckan ställer jag mig och bakar, känner mig riktigt duktig då!
Så här såg det ut idag när jag var klar.....
Nu ska jag kolla vad jag har för tyger så jag kan sy lite nya gardiner, weeee =)
Skrev till "våran" tidning
Vet inte om det blir ngt av det men jag skrev idag till våran lokaltidning, sla...
Så här skrev jag...
Så här skrev jag...
Hej.
Mitt namn är Linda jag är 33år och gift, har tre barn, uppvuxen i Skövde men bor nu mera i Tibro.
2007 i januari gjorde jag en gbp operation och mitt liv sedan dess har varit ett rent helvete och är än idag.
I början av året va jag med på lokalnyheterna och sen kalla fakta, i hopp om att om jag va med i media skulle jag få hjälp men ack så fel jag hade.
Jag skriver en blogg om mitt liv efter min gbp operation www.trasdockanlinda.blogg.se
Det är svårt att skriva kortfattat men jag kräks dagligen allt från 1-10gg beroende på hur ofta jag försöker äta, så har jag haft det dom senaste åren men efter min sista operation i april 2011 har jag blivit sämre med sjuka smärtor i mage och tarm, jag får ta injektioner av smärtlindring för att klara dagarna.
Innan min operation vägde jag 160kg och jag rasa på 10månader ner till 85kg.
Från april till nu har jag gått från ca 74kg till 51kg, jag har mkt lös hud som väger en hel del, jag är undernärd med näringsbrist men även vätskebrist.
Mina värden är totalt i botten järn värdet är nere på 2 och jag har fått järn injektioner, men eftersom jag är så svag har jag inte klarat av att gå till vct varje vecka och därför säger nu läkaren att det inte är någon ide att ge det.
KSS som gjorde operationen anser mig som en jobbig och komplicerad patient och dom har inte en tanke på att hjälpa mig.
Jag har alla kopior på journaler och provsvar, ja det finns allt som du skulle kunna ta del av om detta kan va ngt för eran tidning? Känns som om KSS bara skiter i problemen och blundar för hur illa mitt liv är.
Mitt namn är Linda jag är 33år och gift, har tre barn, uppvuxen i Skövde men bor nu mera i Tibro.
2007 i januari gjorde jag en gbp operation och mitt liv sedan dess har varit ett rent helvete och är än idag.
I början av året va jag med på lokalnyheterna och sen kalla fakta, i hopp om att om jag va med i media skulle jag få hjälp men ack så fel jag hade.
Jag skriver en blogg om mitt liv efter min gbp operation www.trasdockanlinda.blogg.se
Det är svårt att skriva kortfattat men jag kräks dagligen allt från 1-10gg beroende på hur ofta jag försöker äta, så har jag haft det dom senaste åren men efter min sista operation i april 2011 har jag blivit sämre med sjuka smärtor i mage och tarm, jag får ta injektioner av smärtlindring för att klara dagarna.
Innan min operation vägde jag 160kg och jag rasa på 10månader ner till 85kg.
Från april till nu har jag gått från ca 74kg till 51kg, jag har mkt lös hud som väger en hel del, jag är undernärd med näringsbrist men även vätskebrist.
Mina värden är totalt i botten järn värdet är nere på 2 och jag har fått järn injektioner, men eftersom jag är så svag har jag inte klarat av att gå till vct varje vecka och därför säger nu läkaren att det inte är någon ide att ge det.
KSS som gjorde operationen anser mig som en jobbig och komplicerad patient och dom har inte en tanke på att hjälpa mig.
Jag har alla kopior på journaler och provsvar, ja det finns allt som du skulle kunna ta del av om detta kan va ngt för eran tidning? Känns som om KSS bara skiter i problemen och blundar för hur illa mitt liv är.
I stället för att utföra ännu fler gbp operationer på KSS borde dom ta tag i problemen en sådan här operation medför sig, ju fler operationer dom gör ju fler komplikationer visar sig.
Jag svälter sakta ihjäl och utan hjälp kommer jag dö.
Dom anser att enligt statistiken är jag en lyckad operation, men sen hur jag mår spelar tydligen ingen roll.
Människor har nu kommenterat min blogg och tycker jag ska gå ut i press och media för detta är helt fel.
I sverige 2012 ska man inte behöva svälta ihjäl och inte få vård.
Gång på gång har jag fått höra av kirurgerna på KSS att det är psykiskt men sen hittar dom fel efter fel men när ngt nytt kommer fram är det åter psykiskt, jag har i min desperation bett min psykolog göra utvärderingar om det skulle kunna vara psykiskt och ngn ätstörning, men så va det inte.
Jag uppfyllde inte en enda kritering om ätstörning så att det inte är psykiskt har jag papper på.
Hoppas du kan tycka att detta skulle vara ngt att granska, det finns så mkt att berätta, hur vården har behandlat mig hur otroligt mkt fel dom har gjort, KSS är ju mitt opererande sjukhus och det är dom som gjort alla operationer på mig.
Dom anser att enligt statistiken är jag en lyckad operation, men sen hur jag mår spelar tydligen ingen roll.
Människor har nu kommenterat min blogg och tycker jag ska gå ut i press och media för detta är helt fel.
I sverige 2012 ska man inte behöva svälta ihjäl och inte få vård.
Gång på gång har jag fått höra av kirurgerna på KSS att det är psykiskt men sen hittar dom fel efter fel men när ngt nytt kommer fram är det åter psykiskt, jag har i min desperation bett min psykolog göra utvärderingar om det skulle kunna vara psykiskt och ngn ätstörning, men så va det inte.
Jag uppfyllde inte en enda kritering om ätstörning så att det inte är psykiskt har jag papper på.
Hoppas du kan tycka att detta skulle vara ngt att granska, det finns så mkt att berätta, hur vården har behandlat mig hur otroligt mkt fel dom har gjort, KSS är ju mitt opererande sjukhus och det är dom som gjort alla operationer på mig.
Jag har som sagt även kontaktat andra tidningar och tv, Jag vill verkligen att folk ska få veta det negativa om dessa operationer och inte tro att det bara är en enkel väg, jag vill inte dö utan få hjälp så jag kan bli den mamma och fru jag igentligen är.
Jag vet och min familj (utom barnen) vet att tiden är knapp och det är bara marginellt med tid innan mina organ kommer att lägga av på riktigt och jag inte kommer överleva.
Så snälla ni kanske ni kan tänka er att berätta för era läsare om min helvetes historia?
Hör gärna av dig.
Mvh Linda söderlund
Vi får se vad dom tycker om det kan va ngt?
Detta va sista rycket jag orkar inte kontakta någon mer nu, så ger det inget med expressen, aftonbladet eller sla så skiter jag i media för det är för jobbigt...
Mvh Linda söderlund
Vi får se vad dom tycker om det kan va ngt?
Detta va sista rycket jag orkar inte kontakta någon mer nu, så ger det inget med expressen, aftonbladet eller sla så skiter jag i media för det är för jobbigt...
Måndag hela dagen....
Idag borde brevet till kirurgmottagningen KSS komma i deras brev låda.
Kan bli riktigt spännande att se om det blir någon reaktion, vill oxå påpeka att det faktiskt är min mamma som skrivit dit och det var hennes egna ide och inte min, fast de va en bra ide =)
Idag vet jag inte vad som händer mer än att överleva en dag till....
Funderar starkt på att sy nya gardiner då min mamma tog med sin symaskin när hon kom idag =)
Ha en toppen dag där ute, de ska jag försöka ha......
Kan bli riktigt spännande att se om det blir någon reaktion, vill oxå påpeka att det faktiskt är min mamma som skrivit dit och det var hennes egna ide och inte min, fast de va en bra ide =)
Idag vet jag inte vad som händer mer än att överleva en dag till....
Funderar starkt på att sy nya gardiner då min mamma tog med sin symaskin när hon kom idag =)
Ha en toppen dag där ute, de ska jag försöka ha......
Försöker så att vara "Normal"....
Nu har jag kämpat hela dagen med att vara den där pigga och energifulla mamman jag vill vara...
Så tufft det varit trots att jag tagit min smärtlindring.
Den gör mig ju rätt smärtfri ändå men sen har jag ju problem med att ha orken, jag skulle nog lätt kunna sova bort mitt liv, så trött.
Men idag har jag umgåtts med min stora tjej och hon har hjälpt mig städa lite, och när jag fixat i köket med disk och lunch har hon suttit vid min dator ute på fejjan ;)
Så summan av vad jag faktiskt gjort idag är:
- Plockat i och ur diskmaskinen 3gånger.
- Gjort potatismos och korv+bröd.
- Dammsugit både uppe och nere, 147kvm
- vikt tvätt.
- Rensat och fixat hos kaninen.
- ätit lite potatismos = kräkts
- ätit lite popcorn = kräkts
- smaka på pannkaka = kräkts
- Pratat mycket med dottern, känns så bra, men även tufft.
- Kollat film med dottern.
Nu ska jag ta ett varmt bad, dessvärre brukar jag få så ont av att sitta i badkaret att ag inte kan bada så länge men det är skönt så länge jag klarar det.
Sen blir det söndags mys i soffan med alla kidz + maken, lite smörgåsrån och vitlöksost (brukar gå utan kräkning så det hoppas jag på ska gå igen)
Imorgon åker snuttan till sin far och det är så tungt, jobbigt att inte ha henne här, blir så tomt utan henne för familjen är inte komplett varannan vecka utan henne.
Bara att härda ut tills hon kommer hit igen min prinsessa <3
Så tufft det varit trots att jag tagit min smärtlindring.
Den gör mig ju rätt smärtfri ändå men sen har jag ju problem med att ha orken, jag skulle nog lätt kunna sova bort mitt liv, så trött.
Men idag har jag umgåtts med min stora tjej och hon har hjälpt mig städa lite, och när jag fixat i köket med disk och lunch har hon suttit vid min dator ute på fejjan ;)
Så summan av vad jag faktiskt gjort idag är:
- Plockat i och ur diskmaskinen 3gånger.
- Gjort potatismos och korv+bröd.
- Dammsugit både uppe och nere, 147kvm
- vikt tvätt.
- Rensat och fixat hos kaninen.
- ätit lite potatismos = kräkts
- ätit lite popcorn = kräkts
- smaka på pannkaka = kräkts
- Pratat mycket med dottern, känns så bra, men även tufft.
- Kollat film med dottern.
Nu ska jag ta ett varmt bad, dessvärre brukar jag få så ont av att sitta i badkaret att ag inte kan bada så länge men det är skönt så länge jag klarar det.
Sen blir det söndags mys i soffan med alla kidz + maken, lite smörgåsrån och vitlöksost (brukar gå utan kräkning så det hoppas jag på ska gå igen)
Imorgon åker snuttan till sin far och det är så tungt, jobbigt att inte ha henne här, blir så tomt utan henne för familjen är inte komplett varannan vecka utan henne.
Bara att härda ut tills hon kommer hit igen min prinsessa <3
Me and my girl <3
Hon är den vackraste av dom vackra min underbara lilla snutta... Älskar henne så högt <3
Avslutar med ett kort på mig, snuttan och min make ;)
Kan ju inte annat än hoppas....
Morgon dosen, tar en stund sen är jag människa igen...
Jag hoppas ju på mkt och jag hoppas ofta, men snart kommer ju verkligheten i kapp mig och det blir som ett slag i magen, men nu hoppas jag igen...
Jag hoppas ju på media och jag har faktiskt skrivit till våran lokaltidning ochså.
Mamma ringde upp mig igår och läste upp vad hon skrivit i brevet till kirurg på kss och det är nu postat så han får det i början av veckan.
Nu har hon skrivit till den kirurg som inte varit med under mina operationer, han som jag valt bort pga hur elak han va mot mig 2004.
Det va han som sa att det va ingen ide att operera mig eftersom jag hade socialfobi och då va jag som en fet lastbilschafför som satt på mitt feta arsle hela dagarna och åt, (hans ord)
Och efter det så hade jag inget förtroende för den kirurgen mer.
Och detta va verkligen 2004 och vem vet han kanske har ändrat attityd nu?
Jag vet ju att han ska vara en av dom som har stor kunskap just om gbp operationer...
Vi får väl se kanske min mammas brev gör skillnad?
Jag vet att jag kommer bli inlagd igen och det är tufft, dels att va borta från familjen men oxå pga hur bemötandet på sjukhuset har varit.....
Mina barn, min familj <3
Hur det än är så har jag nog världens bästa goaste barn, och jag kan nog inte älska dom mer än vad jag redan gör.
Trotts näringsbrist och kräkningar så har jag haft en helt okej dag med min familj.
Vi har ritat, kollat film, umgåtts och jag har insett hur lyckligt lottad jag är.
Önskar så att jag kunde skona dom från mitt mående min kropp, att dom skulle slippa se när jag har ont, jag försöker dölja för dom när det är dags att kräkas, men dom vet ändå.
Jag hoppas så både för min skull men framförallt för mina barns skull att hjälpen ska finnas därute någonstans.
Så jag kan bli hel igen, så pusselbitarna faller på plats...
Jag kan ju inte sluta hoppas, det går ju inte... för den dagen jag slutar hoppas då finns det inget kvar....
Trotts näringsbrist och kräkningar så har jag haft en helt okej dag med min familj.
Vi har ritat, kollat film, umgåtts och jag har insett hur lyckligt lottad jag är.
Önskar så att jag kunde skona dom från mitt mående min kropp, att dom skulle slippa se när jag har ont, jag försöker dölja för dom när det är dags att kräkas, men dom vet ändå.
Jag hoppas så både för min skull men framförallt för mina barns skull att hjälpen ska finnas därute någonstans.
Så jag kan bli hel igen, så pusselbitarna faller på plats...
Jag kan ju inte sluta hoppas, det går ju inte... för den dagen jag slutar hoppas då finns det inget kvar....
Fick ett brev igår av min älskade dotter <3
Mamma!
Jag börjar med att säga att jag älskar dig du är mitt allt.
kära lilla mamma du är bäst helt enkelt, jag tycker synd om dig....
Att en så snäll och omtänksam person ska behöva lida så.
Att du försöker äta men det går inte hoppas dom där idioterna på kss fattar något snart.
Man kanske inte ska säga så men det förtjänar dom!!!
Hoppas dom gör något.
Jag hoppas ochså att alla andra människor slutar att säga skit om dig.
Jag skulle verkligen kunna skrika rakt ut för hela världen hur mycket jag älskar dig du är nr 1 på min favvo lista.
Kramar och pussar bara din snutta!
min vackra tjej, gud vad jag älskar henne, jag hoppas så att hjälpen ska komma för mig, för oss, detta tär på alla inte bara mig.
Jag börjar med att säga att jag älskar dig du är mitt allt.
kära lilla mamma du är bäst helt enkelt, jag tycker synd om dig....
Att en så snäll och omtänksam person ska behöva lida så.
Att du försöker äta men det går inte hoppas dom där idioterna på kss fattar något snart.
Man kanske inte ska säga så men det förtjänar dom!!!
Hoppas dom gör något.
Jag hoppas ochså att alla andra människor slutar att säga skit om dig.
Jag skulle verkligen kunna skrika rakt ut för hela världen hur mycket jag älskar dig du är nr 1 på min favvo lista.
Kramar och pussar bara din snutta!
min vackra tjej, gud vad jag älskar henne, jag hoppas så att hjälpen ska komma för mig, för oss, detta tär på alla inte bara mig.
Skriiiiiiiiiiiiiiikkkkkkkkkaaaaaa!!!
Jag vill bara skrika rätt ut hur jävla fel allt är.
Känner mig så arg!!!
Och ledsen, fan....
Tar en paus nu från blogg och min dåliga skit kropp, återkommer när jag orkar skriva igen...
Känner mig så arg!!!
Och ledsen, fan....
Tar en paus nu från blogg och min dåliga skit kropp, återkommer när jag orkar skriva igen...
hittade mer
Var tionde Gastric Bypassopererad patient drabbas av tarmvred – en allvarlig komplikation som kan vara livshotande.
Kirurgiska ingrepp på gravt överviktiga personer är förenat med vissa risker. Det är svårare att söva dem och det förekommer komplikationer som till exempel hjärtproblem, propp i lungan och infektioner. I samband med operationen gastrisk bypass har det också dykt upp en allvarlig kirurgisk tarmkomplikation.
När man för några år sedan övergick från öppen kirurgi till titthålskirurgi visade det sig nämligen att slitsarna bidrog till tarmvred hos allt fler patienter. Tarmvred innebär att det blir stopp i tarmen och patienten behöver akut sjukvård.
”Vi fick upp ögonen för detta för ungefär två år sedan. Tarmen kan knicka sig eftersom det blir ett större utrymme i magen när patienten går ner i vikt. När operationen gjordes med öppen kirurgi vidrörde kirurgerna tarmarna med händerna och det bidrog till en viss gynnsam sammanväxning som höll tarmarna på plats”
Utöver tarmvred kan det förekomma till exempel fistlar, läckage och blödningar i samband med magsäcksoperationer.
”I branschen är vi oroliga för att den stora efterfrågan ska leda till att många kliniker vill börja operera de här patienterna. Man behöver minst hundra operationer om året för att få bra kvalitet”
Källa: SYDSVENSKAN
Magsäckens uppgift i kroppen är bland annat att blanda, sönderdela och desinficera mat och dryck som kommer ner genom matstrupen. Detta görs av bland annat den sura magsaften (bland annat saltsyra) som produceras i s.k. chief cells i fundus. Parietalceller producerar pepsinogen och intrinsic factor (IF), ett enzym som binder till vitamin B12 i chymus, maginnehållet. Utan IF som produceras i magsäcken kan vi inte tillgodogöra oss B12-vitamin.Kraftiga kontraktioner av den glatta muskulaturen i magsäcken sönderdelar samtidigt födan rent mekaniskt, och parallellt med magsäcken sker även en sammandragning av pylorussfinktern på grund av att pH sjunker i duodenum. Detta ger att endast mindre mängder ventrikelinnehåll kan passera ut i tarmen åt gången och endast när dessa har en tillräckligt liten diameter. Magsäcken har förutom ovanstående en endokrin funktion och producerar hormoner.
Magsäcken är av ett extremt tåligt material för att kunna stå emot kraftiga syraattacker. Slemhinnans skikt mot ventrikellumen fräts visserligen sönder men skyddas dels av muköst slem och dels återbildas den mycket fort för att ersätta det nedslitna materialet. Vid infektion av Helicobacter pylori, den enda nu kända bakterie som kan leva i magens låga pH (genom att själv neutralisera sin närmiljö), kan magsår uppkomma.
Operation innebär att bakterier, virus och annat oönskat lättare kan passera in i kroppen, det innebär att obearbetad mat alltför snabbt kommer ner i tunntarmen. Många mår illa och många råkar ut för ”dumping”, dvs. tarmen ”dumpar” maten när den inte klarar av att hantera den.
Vitaminet B12 är essentiellt i vår kropp och används framför allt till produktionen av röda blodkroppar samt bidrar till nervsystemets funktion genom att medverka i bildningen av myelin. Opererade får brist på detta vitamin och sannolikt brist på de flesta vitaminer och mineraler. Bland annat utarmas skelettet och ben bryts mycket lättare. Tarmarna innehåller också bakterier som står för en stor del av vårt immunförsvar, ett försvar som en operation decimerar.
Sammanfattningsvis ger en Gastric Bypassoperation magproblem och ökar risken för framtida sjukdom.
- ◊ -
Ovanstående kunde varit exempel på en kost man hade tvingas leva med om man hade råkat ut för en allvarlig olycka eller sjukdom, där skadad eller sjuk vävnad måste amputeras. Men att tvingas leva på detta sätt genom att skära bort frisk väl fungerande vävnad verkar minst sagt oklokt, både ur ett personligt perspektiv och ur ett samhällsperspektiv.
Den stora och viktiga frågan är: Hur många patienter som låter sig magopereras är medveten om konsekvenserna och hur många har blivit informerade om alternativet LCHF?
- ◊ -
Så sant så sant!!!
Dagligen ser vi i medierna vilka framgångar det skulle vara att operera sig mot fetma. Man blir smal direkt, kan sluta med mediciner och känner sig friskare och mår bättre i största allmänhet. Landstingspolitikerna lägger ner miljoner på ett ständigt ökande antal av dessa så kallade bypassoperationer.
Inte sällan åtföljs artiklarna av en intervju med någon, som nyligen opererats, gått ner i vikt, mår hur bra som helst och sjunger operationens lov i alla tonarter. Men för mig som distriktsläkare på en vanlig vårdcentral finns också en annan bild. Den skiljer sig avsevärt från den mediala.
Patienterna mår dåligt och alla måste äta olika typer av ersättningsmedel som vitaminer, kalk, D-vitamin, järn och ibland näringsdrycker. Dessa följder av operationen vill förstås de knivglada kirurgerna inte se eller ens höra talas om än mindre upplysa patienten om i förväg. Att man sedan årligen måste ta blodprover, vilket talar för att man inte är frisk, är ju också anmärkningsvärt.
Om andra mediciner man äter överhuvudtaget tas upp av kroppen vet vi ingenting. För mig är det en självklarhet att dessa stackars människor får svåra biverkningar, man kopplar ju bort vitala delar av mag-tarmkanalen. Vad som följer i framtiden vet ingen, men man kan nog ana att följderna av ett så omfattande ingrepp inte blir små. Är det rimligt att utsätta friska unga för detta?
Så när ni läser om dessa operationer, är det viktigt att Ni känner till att de också har komplikationer och ger olika former av bristtillstånd. För Er som står i kö för fetmaoperation är det dessutom viktigt att inte bara lyssna till operatörernas lovsånger utan förstå att informationen är ensidig och tänka efter före om det finns andra alternativ till viktnedgång.
Åsa Larsson
Distriktsläkare
Pssst...
Jag vet jag vet jag vet att det är dags för mig att bli inlagd och ni vet precis som jag att det inte kommer vara skoj alls att ligga på KSS eftersom jag inte är så välkommen där men men...
Jag kommer iaf vänta en vecka och se vad mammas samtal och brev kan ge, hon är precis som jag så less på detta nu.
Sen hoppas jag ju fortfarande lite på att media vill gå ut med min historia, måste hoppas annars har jag inget.
Ne ni nu gör vi ett ordentligt röj, ni som orkar hjälp mig med media, kanske dom lyssnar mer om vi är några stycken som berättar?
Planer planer planer.... har en massa funderingar men jag tar det med er i morgon...
natt natt där ute...
Jag kommer iaf vänta en vecka och se vad mammas samtal och brev kan ge, hon är precis som jag så less på detta nu.
Sen hoppas jag ju fortfarande lite på att media vill gå ut med min historia, måste hoppas annars har jag inget.
Ne ni nu gör vi ett ordentligt röj, ni som orkar hjälp mig med media, kanske dom lyssnar mer om vi är några stycken som berättar?
Planer planer planer.... har en massa funderingar men jag tar det med er i morgon...
natt natt där ute...
Då har man klarat en dag till...
Hoppas ni haft en bra dag där ute.
Min har iaf fungerat, kräkts några gånger.
Fått i mig lite potatismos och några bitar choklad =) alltid ngt.
Har bakat bröd i förmiddags gjorde jag en dubbelsats och nu är jag precis klar med ytterligare en dubbelsats.
har mest stått i köket idag, men lunch o så förberedelserna för morgondagens mat.
Inte jätte skoj när jag inte själv kan äta fast jag tycker ju det är skoj att baka och laga mat synd som sagt att jag inte själv kan äta =(
Mycket tankar idag som vanligt.
Min mamma ringde ju vct igår men som vanligt kunde dom inte svara på en enda av hennes frågor så hon fick en teletid med läkaren på tisdag, kan ju bli spännande att se om han vet ngt som hon undrar, tror dock inte det.
Sen kan man ju undra var tiden till kirurg tagit vägen, i hans svar till vct läkaren stod det att jag va inbokad på ett nytt besök men han hade inte dom uppgifterna just då...
Detta va ett bra tag sedan och fortfarande har ingen tid kommit.... skumt.
Ne nu mina vänner ska jag fixa kvällsmat sen tv en stund innan sängen..
Återkommer med mina tankar i morgon =)
Nattnatt alla goa... <3
Min har iaf fungerat, kräkts några gånger.
Fått i mig lite potatismos och några bitar choklad =) alltid ngt.
Har bakat bröd i förmiddags gjorde jag en dubbelsats och nu är jag precis klar med ytterligare en dubbelsats.
har mest stått i köket idag, men lunch o så förberedelserna för morgondagens mat.
Inte jätte skoj när jag inte själv kan äta fast jag tycker ju det är skoj att baka och laga mat synd som sagt att jag inte själv kan äta =(
Mycket tankar idag som vanligt.
Min mamma ringde ju vct igår men som vanligt kunde dom inte svara på en enda av hennes frågor så hon fick en teletid med läkaren på tisdag, kan ju bli spännande att se om han vet ngt som hon undrar, tror dock inte det.
Sen kan man ju undra var tiden till kirurg tagit vägen, i hans svar till vct läkaren stod det att jag va inbokad på ett nytt besök men han hade inte dom uppgifterna just då...
Detta va ett bra tag sedan och fortfarande har ingen tid kommit.... skumt.
Ne nu mina vänner ska jag fixa kvällsmat sen tv en stund innan sängen..
Återkommer med mina tankar i morgon =)
Nattnatt alla goa... <3
Alla är så duktiga utom jag.....
jag tänker på hur duktiga alla föräldrar därute är, och hur alla par därute vårdar sina förhållanden.
Och här sitter jag helt värdelös, och kan inget göra.
jag har tappat livsgnistan och allt det där roliga som ska finnas i livet, allt handlar nu mera om att klara sig igenom dagarna och göra det där absolut nödvändigaste.
Mammor och pappor därute som hittar på saker med sina barn, dom går till lekplatser, tar promenader, åker och badar, har mysiga middagar med sin respektive och barn, går på bio... ja det finns massa att skriva som alla gör men jag inte kan.
För mig är det tufft att gå upp för trapporna, blodtrycksfall konstant.
Det har gått så långt att jag inte kan gå utanför dörren för jag har inte den orken, så min mamma sa igår att man måste ju kunna få låna en rullstol av kommunen, är det någon som vet ngt om det?
Det är hemskt att ens tänka den tanken att vid 33 vara tvungen att sitta i en rullstol om man ska klara av att ta sig ut, jag som hela mitt liv varit sjukligt fet sitter här nu undernärd och dålig, är det så här personer med ätstörning har det? Typ anorexia.
Detta är helt fel på många plan, var är dom som ska hjälpa mig så jag kan bli den mamma/fru jag vill vara?
Jag sitter aldrig med på middagen med familjen jag orkar inte det eftersom jag oxå är hungrig men inte kan så är det ingen ide att sitta med.
Jag och min make gör aldrig ngt ihop, vi som hade så många planer bara jag gick ner i vikt, men allt gick åt helvete.
Det kan ibland kännas som om han är bitter och arg, kanske inte just på mig men på denna operation och på vården som inte hjälper.
Han pratar inte om saker som är jobbigt, han stänger det inom sig.
Men jag kan se i hans ögon när han får panik dom stunder jag bryter ihop, eller när jag pratar om att jag ska dö, att organen kommer lägga av om ingen snart hjälper mig.
Jag säger inte sånt för att vara en drama queen utan så är det bara.
Ibland kan jag acceptera det, men ibland får jag en sån sjuk dödsångest det är riktigt jobbigt.
Jag och min make har aldrig varit på bio ihop, först va jag för tjock och kunde inte med att gå på bio om jag skulle fastna i en stol, nu kan jag inte för mina ben bär mig inte och jag skulle få för ont i rumpan om jag satt för länge.
Vi går aldrig ut och äter för jag kan inte äta.
Jag har slutat kolla film med min man hemma, även slutat kolla med barnen för när kvällen kommer vill jag bara gå och lägga mig i hopp om att nästa dag kanske blir liiiite bättre, men den blir ju aldrig det.
Jag känner verkligen i hela min kropp och själ hur fruktansvärt värdelös jag är...
Jag kunde inte gå ner i vikt själv, och jag kan inte heller leva som en magsäcksopererad, vad kan jag då? Inget...
Och hur det än är så är jag mest en börda för mina nära och jag hatar det...
Kommer det någonsin vända?
Fan fan fan......
Och här sitter jag helt värdelös, och kan inget göra.
jag har tappat livsgnistan och allt det där roliga som ska finnas i livet, allt handlar nu mera om att klara sig igenom dagarna och göra det där absolut nödvändigaste.
Mammor och pappor därute som hittar på saker med sina barn, dom går till lekplatser, tar promenader, åker och badar, har mysiga middagar med sin respektive och barn, går på bio... ja det finns massa att skriva som alla gör men jag inte kan.
För mig är det tufft att gå upp för trapporna, blodtrycksfall konstant.
Det har gått så långt att jag inte kan gå utanför dörren för jag har inte den orken, så min mamma sa igår att man måste ju kunna få låna en rullstol av kommunen, är det någon som vet ngt om det?
Det är hemskt att ens tänka den tanken att vid 33 vara tvungen att sitta i en rullstol om man ska klara av att ta sig ut, jag som hela mitt liv varit sjukligt fet sitter här nu undernärd och dålig, är det så här personer med ätstörning har det? Typ anorexia.
Detta är helt fel på många plan, var är dom som ska hjälpa mig så jag kan bli den mamma/fru jag vill vara?
Jag sitter aldrig med på middagen med familjen jag orkar inte det eftersom jag oxå är hungrig men inte kan så är det ingen ide att sitta med.
Jag och min make gör aldrig ngt ihop, vi som hade så många planer bara jag gick ner i vikt, men allt gick åt helvete.
Det kan ibland kännas som om han är bitter och arg, kanske inte just på mig men på denna operation och på vården som inte hjälper.
Han pratar inte om saker som är jobbigt, han stänger det inom sig.
Men jag kan se i hans ögon när han får panik dom stunder jag bryter ihop, eller när jag pratar om att jag ska dö, att organen kommer lägga av om ingen snart hjälper mig.
Jag säger inte sånt för att vara en drama queen utan så är det bara.
Ibland kan jag acceptera det, men ibland får jag en sån sjuk dödsångest det är riktigt jobbigt.
Jag och min make har aldrig varit på bio ihop, först va jag för tjock och kunde inte med att gå på bio om jag skulle fastna i en stol, nu kan jag inte för mina ben bär mig inte och jag skulle få för ont i rumpan om jag satt för länge.
Vi går aldrig ut och äter för jag kan inte äta.
Jag har slutat kolla film med min man hemma, även slutat kolla med barnen för när kvällen kommer vill jag bara gå och lägga mig i hopp om att nästa dag kanske blir liiiite bättre, men den blir ju aldrig det.
Jag känner verkligen i hela min kropp och själ hur fruktansvärt värdelös jag är...
Jag kunde inte gå ner i vikt själv, och jag kan inte heller leva som en magsäcksopererad, vad kan jag då? Inget...
Och hur det än är så är jag mest en börda för mina nära och jag hatar det...
Kommer det någonsin vända?
Fan fan fan......
Kommentar...
Doris om Isglass..:
Jag frågade för jag var beredd att köpa och åka och ge dig. Såg att du fått av någon annan nu, men tanken var god iallfall.
Hej Doris, absolut tanken va jätte god =) blir berörd över att du,ni skulle göra ngt sådant för mig, tusen tack.
........................
Vill inte mer..........
Godnatt där ute...
Är så trött och allmänt nere...
Vet att dom första timmarna får jag sova oavbrutet, jätte skönt sen börjar helvetet =(
Samma visa natt efter natt...
Tänk om man fick sova en hel natt, det va så länge sedan.
Gruvar mig för natten, har så ont.
Vaknar av en fruktansvärd smärta i höften jag ligger på sen är det kört.
Jag vrider och vänder mig miljoner gånger tills det är dags att gå upp.
Inget roligt längre som ni säkert kan förstå.
Jag fortsätter blogga ett tag till får vi se vad som händer, tänk om någon pusselbit så småningom kommer att passa?
Nattnatt där ute
Vet att dom första timmarna får jag sova oavbrutet, jätte skönt sen börjar helvetet =(
Samma visa natt efter natt...
Tänk om man fick sova en hel natt, det va så länge sedan.
Gruvar mig för natten, har så ont.
Vaknar av en fruktansvärd smärta i höften jag ligger på sen är det kört.
Jag vrider och vänder mig miljoner gånger tills det är dags att gå upp.
Inget roligt längre som ni säkert kan förstå.
Jag fortsätter blogga ett tag till får vi se vad som händer, tänk om någon pusselbit så småningom kommer att passa?
Nattnatt där ute
Funderar............
Ni som orkar läsa, vad tror ni? och vad tänker ni efter ni läst detta?
Jag har ärligt inte läst allt ordentligt, mår för dåligt för att orka förstå vad det är jag läser =(
Min mamma ville ha detta utskrivet för hon skulle ge kopia till vct läkare och även en till läkaren på sjukhuset.
Kunde va av intresse för mig vad ni tänker och tror.
Wernickes encefalopati uppstod inom tre månader hos 23-årig kvinna
Marion Schroeder, ST-läkare, ögonkliniken
Thomas Troëng, docent, överläkare, kirurgkliniken
Lars Brattström, docent, överläkare, medicinkliniken
[email protected];
alla vid Blekingesjukhuset, Karlskrona
Torben Navne, överläkare, kirurgiska kliniken, Blekinge-sjukhuset, Karlshamn
Kirurgisk behandling av svår övervikt, främst med metoden gastrisk bypass, ökar snabbt i Sverige. Överviktskirurgi är ett ingrepp i den normala näringsfysiologin och ökar risken för malabsorption av viktiga vitaminer, till exempel tiamin, som i sin tur kan leda till Wernickes encefalopati [1, 2]. Wernickes encefalopati (konfusion, ataxi, oftalmoplegi med flera) och dess följdtillstånd Korsakoffs syndrom (grav närminnesstörning) på grund av tiaminbrist (vitamin BB1) förknippas annars vanligtvis med malnutrition vid avancerad alkoholism [3]. Nyligen har en sammanställning av 84 säkra fall av Wernickes encefalopati efter överviktskirurgi (gastrisk bypass 51 procent, gastrisk bandning och andra metoder 49 procent) publicerats [1]. Nedanstående svenska fall illustrerar att tillståndet snabbt kan utvecklas efter gastrisk bypass trots att patienten ordinerats förebyggande vitaminsubstitution.
Jag har ärligt inte läst allt ordentligt, mår för dåligt för att orka förstå vad det är jag läser =(
Min mamma ville ha detta utskrivet för hon skulle ge kopia till vct läkare och även en till läkaren på sjukhuset.
Kunde va av intresse för mig vad ni tänker och tror.
Wernickes encefalopati uppstod inom tre månader hos 23-årig kvinna
Tidig komplikation efter överviktskirurgi
Marion Schroeder, ST-läkare, ögonkliniken
Thomas Troëng, docent, överläkare, kirurgkliniken
Lars Brattström, docent, överläkare, medicinkliniken
[email protected];
alla vid Blekingesjukhuset, Karlskrona
Torben Navne, överläkare, kirurgiska kliniken, Blekinge-sjukhuset, Karlshamn
Sammanfattat
Kirurgi med gastrisk bypass vid kraftig övervikt ökar snabbt i Sverige.
Överviktskirurgi kan leda till malabsorption av viktiga vitaminer, bland annat tiamin, och neurologiska komplikationer.
Vi rapporterar ett fall av Wernickes encefalopati efter gastrisk bypass, sannolikt utlöst av ihållande kräkningar och behandling med glukosdropp. Tiamininjektioner gav snabb initial symtomregress.
Tiamin (vitamin B1) är kofaktor för flera enzymer i kolhydratmetabolismen. Vid tiaminbrist kan kolhydrattillförsel (till exempel glukosdropp) utlösa symtomen.
Wernickes encefalopati efter överviktskirurgi kan förebyggas med ökad kunskap och med parenteral tillförsel av tiamin vid kräkningar och före glukosdropp.
Kirurgisk behandling av svår övervikt, främst med metoden gastrisk bypass, ökar snabbt i Sverige. Överviktskirurgi är ett ingrepp i den normala näringsfysiologin och ökar risken för malabsorption av viktiga vitaminer, till exempel tiamin, som i sin tur kan leda till Wernickes encefalopati [1, 2]. Wernickes encefalopati (konfusion, ataxi, oftalmoplegi med flera) och dess följdtillstånd Korsakoffs syndrom (grav närminnesstörning) på grund av tiaminbrist (vitamin BB1) förknippas annars vanligtvis med malnutrition vid avancerad alkoholism [3]. Nyligen har en sammanställning av 84 säkra fall av Wernickes encefalopati efter överviktskirurgi (gastrisk bypass 51 procent, gastrisk bandning och andra metoder 49 procent) publicerats [1]. Nedanstående svenska fall illustrerar att tillståndet snabbt kan utvecklas efter gastrisk bypass trots att patienten ordinerats förebyggande vitaminsubstitution.
Fallbeskrivning
En 23-årig tidigare frisk men överviktig kvinna (96 kg, BMI 36) opereras med gastrisk bypass. Jejunum delas och distala delen kopplas till en liten övre ventrikelrest så att födan inte längre passerar resten av ventrikeln och duodenum, som får tömma sig i jejunum via en nedre anastomos (Roux-anastomos). Hon skrivs ut med ordinationer på bland annat Beviplex forte (tiamin 15 mg, riboflavin 15 mg, pyridoxin 15 mg och nikotinamid 125 mg), Behepan (cyanokobalamin 1 mg) och Folacin (folsyra 5 mg), en tablett vardera dagligen.
Patienten besväras därefter kontinuerligt av illamående och kräkningar. Vid två tillfällen görs gastroskopi och dilatation av trång övre anastomos utan effekt. Den senaste månaden före inläggningen, 72 dagar efter operationen, har hon bara kunnat dricka vatten och inte kunnat behålla de ordinerade vitamintabletterna. Hennes vikt är nu 71 kg.
Hon får glukosdropp och drabbas därefter av tilltagande yrsel, ostadighet och dubbelseende. Några dagar senare noteras nystagmus, och ögonkonsult konstaterar bilaterala abducenspareser och uppåtslående nystagmus som inger misstanke om Wernickes encefalopati. Utan dröjsmål ordineras Betabion (tiamin) 100 mg intra-muskulärt som fortsätts 1 × 2 under vårdtiden. Neurologkonsult finner också ataxi och areflexi. Differentialdiagnostisk utredning görs akut med MRT av huvud inklusive angiosekvenser för att utesluta patologiska förändringar i hjärnstammen och trombos i sinus cavernosus. Inget patologiskt ses. Infektionskonsult finner inget stöd för hjärnstamsencefalit eller neuroborrelios då likvor är cellfri med normalt Sp-protein 0,4 g/l.
Nytt status nästa morgon visar partiell regress av abducenspareserna, och senare samma dag kan patienten åter abducera bägge ögonen fullt men har kvarstående nystagmus. Reflexerna har återkommit i armarna, och ataxin är mindre framträdande. Den övre anastomosen dilateras på nytt varefter patienten utan besvär kan inta föda och dryck.
Vid utskrivningen efter 19 vårddagar har patienten fortsatt besvär med ostadighet vid gång och uppåtslående nystagmus i alla blickriktningar. Hon ordineras fortsatt substitution med Behepan och Folacin samt Beviplex forte 2 × 3 tabletter dagligen, som successivt minskas till 1 × 2. Vid återbesök på neurologmottagning tre månader senare väger hon 65 kg och är kliniskt förbättrad avseende både ostadighet och nystagmus men avstår från bilkörning och har svårigheter vid läsning och tv-tittande.
Diskussion
Vår patient fick nystagmus, oftalmoplegi och ataxi efter en period med ihållande illamående och kräkning, då hon inte kunnat tillgodogöra sig ordinerade vitaminer, och under pågående glukosdropp sedan några dagar. Parenteral tillförsel av tiamin gav inom några timmar partiell symtomregress, och differentialdiagnoser kunde snabbt uteslutas, vilket fastställde diagnosen Wernickes encefalopati.
Diagnosen Wernickes encefalopati kan lätt förbises då endast få patienter får den fulla symtomtriaden: oftalmoplegi, ataxi och konfusion. Om diagnosen missas eller parenteral tiaminsubstitution fördröjs kan irreversibla hjärnskador (som ses på MRT) och Korsakoffs syndrom med bland annat uttalat defekt närminne uppstå [3].
I sammanställningen av 84 fall av Wernickes encefalopati efter överviktskirurgi hade symtomdebuten, liksom i vårt fall, föregåtts av en period av kräkningar i 76 fall (90 procent) [1]. Hos 94 procent av patienterna debuterade symtomen inom 6 månader efter operationen [1]. En komplett remission sågs hos 51 procent av patienterna medan 49 procent fick bestående symtom [1]. En annan sammanställning av 26 fall med neurologiska komplikationer visar att överviktskirurgi, sannolikt på grund av multipla bristtillstånd, också kan leda till encefalopati med akut polyradikuloneuropati, polyneuropati, optikusneuropati och sent debuterande myelopati orsakad av brist på vitamin B12 [2]. Ett svenskt fall av svår akut polyneuropati 16 veckor efter gastrisk bandning finns publicerat [4].
Incidensen av neurologiska komplikationer på grund av bristtillstånd efter överviktskirurgi är svåruppskattad men sannolikt låg. I den svenska obesitasstudien opererades 2 010 patienter, och patienterna följdes i genomsnitt 10 år (gastrisk bypass 13 procent, gastrisk bandning och andra metoder 87 procent). Alla fick vitaminsubstitution, och ingen neurologisk komplikation rapporterades [3].
Upphör intaget av tiamin till exempel på grund av ihållande kräkningar töms depåerna av vitaminet inom 20 dagar. Tiamin är kofaktor för flera enzymer i kolhydratomsättningen, och kolhydrattillförsel, till exempel glukosdropp, kan därför som i vårt fall snabbt utlösa Wernickes encefalopati [5]. Vår patient var opererad med Roux-anastomos, vilket innbär att födan inte passerar duodenum där upptaget av tiamin normalt sker. Vid uppföljning av 316 amerikanska patienter ett år efter denna typ av operation konstaterades, trots supplementering med ett multivitaminpreparat, laboratoriemässig brist på flera vitaminer, bland annat tiamin, hos 18,3 procent av patienterna [6].
Vid misstänkt Wernickes encefalopati ska tiamin utan dröjsmål tillföras parenteralt. Flera författare anser att intravenös administration är säkrare än intramuskulär och att flera doser per dag ska ges, på grund av den korta halveringstiden [4]. Generellt tycks högre doser än tidigare rekommenderas. Upp till 500 mg intravenöst tre gånger per dag har föreslagits som initial behandling [5].
Uppenbart medför överviktskirurgi risk för malabsorption av viktiga vitaminer och mineraler, vilket i vissa fall kan leda till bristtillstånd och allvarliga neurologiska komplikationer. En mycket stark riskfaktor för Wernickes encefalopati tycks vara nutritionssvårigheter på grund av ihållande kräkningar månaderna efter operationen. I den situationen bör risken kunna minimeras om tiamin administreras parenteralt, och alltid innan glukoshaltigt dropp ges. Var och en i de team som utför och följer upp överviktskirurgi bör vara medveten om risken och om hur den ska förebyggas. Även patienterna bör informeras så att de kan meddela läkare utanför dessa team om vikten av parenteralt tiamin i sådana situationer, om så skulle behövas.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Vänner dom finns <3
Blev så glad idag när det helt plötsligt ringde på dörren =)
På andra sidan står Katja och hennes lilla tjej Jasmine <3
Min gogumma hade köpt isglass i skövde och kom med det till mig =)
Hon överraskade mig totalt, hade inte en aning om att hon skulle komma och att hon dessutom hade med isglass gjorde mig så glad...
Eftersom isglassen är mitt vätskeintag så betyder det massa för mig att jag fick den.
Och så mysigt att få hålla och mysa med en så liten bebis <3 och att få prata bort en stund med hennes mamma va ovärdeligt.
Så tusen tusen tack min vackra Katja <3
Lämnar er med ett kort på mig och bebis Jasmine <3 (jag prata bebis språk med henne tror jag därav ser min mun knas ut)
På andra sidan står Katja och hennes lilla tjej Jasmine <3
Min gogumma hade köpt isglass i skövde och kom med det till mig =)
Hon överraskade mig totalt, hade inte en aning om att hon skulle komma och att hon dessutom hade med isglass gjorde mig så glad...
Eftersom isglassen är mitt vätskeintag så betyder det massa för mig att jag fick den.
Och så mysigt att få hålla och mysa med en så liten bebis <3 och att få prata bort en stund med hennes mamma va ovärdeligt.
Så tusen tusen tack min vackra Katja <3
Lämnar er med ett kort på mig och bebis Jasmine <3 (jag prata bebis språk med henne tror jag därav ser min mun knas ut)
Allt är just nu så svart...
Hur gör man när allt känns så natt svart?
Inget som inger hopp, inget nada...
Allt är bara skit, ingen hjälp heller, inte från något håll alls.
Känns som om man bara går här och väntar på ngt som aldrig kommer.
Är tom, ledsen och trött.. om det fanns ngt ljus något som ingav hopp, jag behöver verkligen det nu och min familj behöver det.
Jag vet inte hur länga jag orkar, jag vet inte hur länge kroppen kommer orka innan den lägger av?
Smörgåsrån och kaffe i all ära men att ha det plus någon godis bit då och då som näringsintag ger ju ingen ork och energi.
Ska försöka med potatismos idag igen, men jag vill inte spy, orkar inte det.
Det är jobbigt att kräkas, orken sugs ur en på något vis, jag har inte vant mig vid det efter alla år och det är jobbigare att kräkas nu än vad det va för något år sedan, undrar om de är för jag är så less på det då det knäcker mig varje gång...
Så för mig är kräkning = tårar och ångest...
Ps: bara att inse, just nu är jag riktigt gnällig ds
Inget som inger hopp, inget nada...
Allt är bara skit, ingen hjälp heller, inte från något håll alls.
Känns som om man bara går här och väntar på ngt som aldrig kommer.
Är tom, ledsen och trött.. om det fanns ngt ljus något som ingav hopp, jag behöver verkligen det nu och min familj behöver det.
Jag vet inte hur länga jag orkar, jag vet inte hur länge kroppen kommer orka innan den lägger av?
Smörgåsrån och kaffe i all ära men att ha det plus någon godis bit då och då som näringsintag ger ju ingen ork och energi.
Ska försöka med potatismos idag igen, men jag vill inte spy, orkar inte det.
Det är jobbigt att kräkas, orken sugs ur en på något vis, jag har inte vant mig vid det efter alla år och det är jobbigare att kräkas nu än vad det va för något år sedan, undrar om de är för jag är så less på det då det knäcker mig varje gång...
Så för mig är kräkning = tårar och ångest...
Ps: bara att inse, just nu är jag riktigt gnällig ds
Kommentar
Ellinor (ellinor_blomqvist@ att jag tänker på dejotmail.com) om Funderar......:
Älskade lillskrutta.
Tror att du behöver din blogg för att skrika ut din ångest,den som läser får väl skylla sig själv om du är "gnällig"!DU om någon har väl rätt att gnälla,du sitter ju i en otroligt jobbig sits.Vi som bryr oss om dej följer dej i tankarna och försöker att ladda med den lilla energi som du kan få av oss.Du vet att jag tänker på dej!Försiktig kram
Du är den bästa glöm aldrig det <3 dina ord betyder allt.. kram kram
Isglass..
Många undrar vad de är för isglass jag äter och den heter swipper tror jag, saftisglass typ.
Sån man fryser in själv, det är tre smaker i och min mamma brukar köpa dom på maxi i skövde 72st tror jag för 56kr, det jobbiga är att de inte finns i tibro och vi har ingen bil.
Min mor åker hem på fredag och kommer på söndag eller måndag igen så kanske då kan hon köpa med men dom är mitt enda vätskeintag förutom lite dricka och lite kaffe...
Sån man fryser in själv, det är tre smaker i och min mamma brukar köpa dom på maxi i skövde 72st tror jag för 56kr, det jobbiga är att de inte finns i tibro och vi har ingen bil.
Min mor åker hem på fredag och kommer på söndag eller måndag igen så kanske då kan hon köpa med men dom är mitt enda vätskeintag förutom lite dricka och lite kaffe...
Funderar......
Har funderat på om jag ska lägga bloggandet åt sidan?
Jag vet att den är skön att ha men jag känner att jag bara gnäller ju.
Och hur roligt kan det vara att läsa samma sak varje dag?
Samma fråga sen jag starta bloggen, kommer någon hjälpa mig?
Jag vet att den är skön att ha men jag känner att jag bara gnäller ju.
Och hur roligt kan det vara att läsa samma sak varje dag?
Samma fråga sen jag starta bloggen, kommer någon hjälpa mig?
Jag får panik...
Jag orkar inte mer, jag gör verkligen inte det.
Var ska jag ta vägen och vem ska orka åt mig?
Vill bara gråta, tycker så förbannat synd om mig själv just nu.
Så hungrig hela tiden och törstig.
Isglassarna är nu slut och dom va ju mitt största vätske intag ju, dom finns inte att köpa i tibro utan då måste man ta sig in till skövde, suck suck suck.
Och utan bil är det omständigt och det blir så dyrt att åka buss, åååå vill vara skrika och gråta.
Har ni känt den där riktiga paniken någon gång?
Så känner jag nu!!
Jag vill verkligen ha hjälp och jag vill ha hjälp nu innan det är för sent.
Är orolig för om mina organ tar stryk av näringsbristen, och dom låga värdena gör ju inte det bättre.
Sen kommer paniken igen, jag kommer inte få någon hjälp utan jag kommer få ha det så här och sen kommer jag dö... känns det som en ljus framtid nej de gör ju inte det.
Att det ska vara så svårt att bli hjälpt, jag hatar att man saknar all kunskap som kirurger/läkare besitter för det bästa hade varit om man kunde vårda sig själv.
Helt sjukt här sitter jag med min hunger, med mina smärtor och sakta inser jag att detta verkar vara mitt öde, detta är min verklighet, mitt helvete...
Nej nu går jag och lägger mig och får hoppas jag vaknar med en gnutta energi och en uns jävlar anamma...
Nattnatt
Var ska jag ta vägen och vem ska orka åt mig?
Vill bara gråta, tycker så förbannat synd om mig själv just nu.
Så hungrig hela tiden och törstig.
Isglassarna är nu slut och dom va ju mitt största vätske intag ju, dom finns inte att köpa i tibro utan då måste man ta sig in till skövde, suck suck suck.
Och utan bil är det omständigt och det blir så dyrt att åka buss, åååå vill vara skrika och gråta.
Har ni känt den där riktiga paniken någon gång?
Så känner jag nu!!
Jag vill verkligen ha hjälp och jag vill ha hjälp nu innan det är för sent.
Är orolig för om mina organ tar stryk av näringsbristen, och dom låga värdena gör ju inte det bättre.
Sen kommer paniken igen, jag kommer inte få någon hjälp utan jag kommer få ha det så här och sen kommer jag dö... känns det som en ljus framtid nej de gör ju inte det.
Att det ska vara så svårt att bli hjälpt, jag hatar att man saknar all kunskap som kirurger/läkare besitter för det bästa hade varit om man kunde vårda sig själv.
Helt sjukt här sitter jag med min hunger, med mina smärtor och sakta inser jag att detta verkar vara mitt öde, detta är min verklighet, mitt helvete...
Nej nu går jag och lägger mig och får hoppas jag vaknar med en gnutta energi och en uns jävlar anamma...
Nattnatt
Nu ska vi se...
Min syster hade hittat lite info på nätet ang gbp...
"Det jag vill fästa uppmärksamheten på är att ingen som läser fallbeskrivningen skall förledas att tro att profusa kräkningar tillhör "normalförloppet" efter gastric bypass. Förutom enstaka uppstötningar av nedsvald mat vid t ex för snabbt intag betraktar vi alltid kräkningar i efterförloppet till gastric bypass som patologiska. Den vanliga gastric bypasspatienten kräker aldrig eller kanske en enstaka gång efter operationen."
Om ni vill läsa hela artikel finns den här:
http://www.lakartidningen.se/includes/07showComments.php?articleId=12103
"Det jag vill fästa uppmärksamheten på är att ingen som läser fallbeskrivningen skall förledas att tro att profusa kräkningar tillhör "normalförloppet" efter gastric bypass. Förutom enstaka uppstötningar av nedsvald mat vid t ex för snabbt intag betraktar vi alltid kräkningar i efterförloppet till gastric bypass som patologiska. Den vanliga gastric bypasspatienten kräker aldrig eller kanske en enstaka gång efter operationen."
Om ni vill läsa hela artikel finns den här:
http://www.lakartidningen.se/includes/07showComments.php?articleId=12103
"Patientens magsäck rymmer efter en Gastrik-bypass bara lika mycket som en tändsticksask.
Småkräkningar är vanligt första månaderna efter kirurgin om portionerna blir förstora, om
patienten äter för fort eller om maten inte tuggas tillräckligt väl. Bortsett från detta hör
ihållande kräkningar och buksmärta inte till det normala efter gastrik-bypass operation utan bör
föranleda kontakt med överviktskirurg. Symptomen kan orsakas av för trång anastomos, sår i
magsäcksfickan eller tarmvred
(ileus) pga sammanväxningar,
knickbildning eller inre bråck."
Här har ni hela den artikeln:
http://www.ltv.se/ImageVault/Images/id_16041/scope_0/ImageVaultHandler.aspx
Då kan man återigen undra varför alla tycker mina kräkningar inte gör ngt??!!! Det är ju fel! Var man än läser så är det INTE normalt med kräkningar...
Jag blir så ledsen och trött, varför får inte jag ngn hjälp? Vad är det som gör att vården bara kan ignorera mig?
Tystnaden...
Sitter ensam i mitt hem, maken jobbar, mamma är och hämtar minstingen och dom stora barnen är ute.
Det blir extra jobbigt när man är helt själv för då kan man känna efter på ett annat sätt, och jag är ledsen.
Varje dag är jag ledsen, jag vill skrika rätt ut för att sen bara gråta...
Jag vill inte ha det så här längre, jag vill inte och jag orkar inte.....
Tänk, bara tänk om ett mirakel kunde ske..................................................
Det blir extra jobbigt när man är helt själv för då kan man känna efter på ett annat sätt, och jag är ledsen.
Varje dag är jag ledsen, jag vill skrika rätt ut för att sen bara gråta...
Jag vill inte ha det så här längre, jag vill inte och jag orkar inte.....
Tänk, bara tänk om ett mirakel kunde ske..................................................
Jag borde.....
Så mkt jag borde göra idag men frågan är om orken finns där för allt.
Kanske jag får halvera det.
Hela mitt liv är nu mera upp och ner pga av mig och min undernärdhet, total kaos.
Och jag kan ärligt säga att jag vet inte hur de hade gått om inte min mamma hade tagit ut förtidspension, för utan henne hade inte detta gått.
Min mammas hjälp är ovärdelig, och att hon orkar är ett rent under.
Kan bli så arg för det är inte meningen att min mamma ska ta hand om mig utan jag ska ju passa upp på henne nu.
Det känns som om det är ombytta roller mellan henne och mig, som om hon va född 78 och jag 49, det är skrämmande men min mor orkar och kan betydligt mer än vad jag kan just nu.
Det är beklagligt på många plan och min mamma är värd allt i hela världen för sin insats.
Så länge mamma är här håller jag mig flytande och mitt hem och min familj fungerar lite iaf...
Kanske jag får halvera det.
Hela mitt liv är nu mera upp och ner pga av mig och min undernärdhet, total kaos.
Och jag kan ärligt säga att jag vet inte hur de hade gått om inte min mamma hade tagit ut förtidspension, för utan henne hade inte detta gått.
Min mammas hjälp är ovärdelig, och att hon orkar är ett rent under.
Kan bli så arg för det är inte meningen att min mamma ska ta hand om mig utan jag ska ju passa upp på henne nu.
Det känns som om det är ombytta roller mellan henne och mig, som om hon va född 78 och jag 49, det är skrämmande men min mor orkar och kan betydligt mer än vad jag kan just nu.
Det är beklagligt på många plan och min mamma är värd allt i hela världen för sin insats.
Så länge mamma är här håller jag mig flytande och mitt hem och min familj fungerar lite iaf...
Vart har jag tagit vägen?
Det är fruktansvärt tufft när man inser att man på vägen tappade bort sig själv.
Jag är inte den jag var innan min gbp operation, och tyvärr är det menat som negativt.
Då kunde jag skratta och jag var levande, min blick va full av liv och trots min enorma övervikt så levde jag.
Jag umgicks med vänner och var ofta glad.
Jag kunde då aldrig ana vad som skulle komma att bli min framtid, mitt liv.
Tanken va ju att jag skulle få en rörlighet och ett så aktivt liv när jag hade gjort operationen, jag skulle då äntligen få bli den mamma jag innerst inne va.
Besvikelsen över hur allt har blivit är enorm, och jag vet inte vart jag ska göra av alla dom känslorna jag har kring detta med min gbp operation och hur vården handskas med mina problem.
Förtvivlad är jag på många plan, och tanken på den jag var innan operationen får mina ögon att fyllas med tårar, jag saknar den jag var innan operationen och frågan återstår om jag någonsin kan bli den Linda igen?
Jag är inte den jag var innan min gbp operation, och tyvärr är det menat som negativt.
Då kunde jag skratta och jag var levande, min blick va full av liv och trots min enorma övervikt så levde jag.
Jag umgicks med vänner och var ofta glad.
Jag kunde då aldrig ana vad som skulle komma att bli min framtid, mitt liv.
Tanken va ju att jag skulle få en rörlighet och ett så aktivt liv när jag hade gjort operationen, jag skulle då äntligen få bli den mamma jag innerst inne va.
Besvikelsen över hur allt har blivit är enorm, och jag vet inte vart jag ska göra av alla dom känslorna jag har kring detta med min gbp operation och hur vården handskas med mina problem.
Förtvivlad är jag på många plan, och tanken på den jag var innan operationen får mina ögon att fyllas med tårar, jag saknar den jag var innan operationen och frågan återstår om jag någonsin kan bli den Linda igen?
Undrar hur många som finns därute...
Fick ett mail idag av ytterligare en person som inte mår toppen efter en gastric by pass operation.
Det gör ont i mig varje gång någon ny hör av sig, man önskar ingen detta helvete.
Vissa därute mår ju bra sen har vi den där procenten jag bland annat tillhör, den som inte är så lyckligt lottad.
Undrar ofta hur många som finns därute, som fått en eller flera komplikationer efter denna operationen.
Vissa kräks precis som jag, andra har smärtor, vissa har både och.
Då kan man undra, jag undrar varför i hela friden ökar dom antalet operationer i stället för att lära sig mer om varför vissa får så många komplikationer, dom kanske skulle hjälpa dom som redan är opererade.
Nej i stället blundar dom för det negativa och utför ännu mer operationer...
Skrämmande på riktigt.....
Det gör ont i mig varje gång någon ny hör av sig, man önskar ingen detta helvete.
Vissa därute mår ju bra sen har vi den där procenten jag bland annat tillhör, den som inte är så lyckligt lottad.
Undrar ofta hur många som finns därute, som fått en eller flera komplikationer efter denna operationen.
Vissa kräks precis som jag, andra har smärtor, vissa har både och.
Då kan man undra, jag undrar varför i hela friden ökar dom antalet operationer i stället för att lära sig mer om varför vissa får så många komplikationer, dom kanske skulle hjälpa dom som redan är opererade.
Nej i stället blundar dom för det negativa och utför ännu mer operationer...
Skrämmande på riktigt.....
Gäsp...
Jag är så trött..
Jag sover ju så oroligt, vaknar så många gg av att jag har ont.
Om det är en liten skarv på lakanet kan jag vakna av att det svider och ömmar i höften.
Jag vänder mig säkert tusen gånger per natt så ingen natt får jag ju sova rätt igenom och det är värdelöst.
Detta innebär ju att jag har rätt mkt tid att tänka på om natten, om det är så mycket jag inte förstår och som jag inte har några svar på.
Är det så här mitt liv ska vara nu?
Igår gjorde jag ju köttfärslimpa till familjen med potatismos och gräddsås.
Jag fick för mig att kanske jag hade en bra dag så jag tog pytte pytte lite köttfärslimpa med pytte lite mos..
Men nej jag hade ingen bra dag och fick gå till toa, det sjuka med mitt kräkande är att jag får inga kväljningar och jag behöver inte köra ner ngt i halsen utan jag går till toaletten böjer mig fram och gapar, sen kommer det bara som i en exorcisten film typ...
Så sjukt...
Vet att det är många som undrar om jag kör fingrarna i halsen eller om jag på annat sätt hjälper till för att kräkas, men svaret är nej.
Jag känner rätt snart efter att jag ätit om det kommer komma upp och om det typ fastnar så spelar det ingen roll hur länge jag står ut det kan variera mellan 30min upp till 12 timmar efter matintag och ändå behöver jag bara gapa och det kommer upp.
Så i min värld måste det va ngt stopp någonstans för efter så många timmar ska ju skiten ha passerat eller e jag dum?
men enligt sjukvården så är det ju inget fel... suck suck suck...
Jag har dom sista nätterna funderat på vad som kommer hända om jag blir inlagd på KSS.
Jag kommer ju dels behöva en "bodyguard" 24 timmar per dygn för att inte ge dom en chans att vara elaka och detta gäller ju personal och kirurger...
Helt sjukt igentligen att känna att man är så rädd för att bli inlagd på ett sjukhus som jag är för KSS.
Jag vet att många ur personalen är arga för jag har bloggat om deras bemötande och då har jag aldrig sagt några namn och inte hängt ut en enskild person.
Men om jag läggs in kommer jag ha med min dator och fortsätta mitt bloggande dagligen och jag tänker skriva om deras bemötande så fort det är ngt och så enkelt är det.
Men som sagt jag vet inte om det kommer bli inläggning än, det va min smärtläkare som prata om att det kunde bli aktuellt.
Om inte annat så behöver nog någon ge mig närings och vätske dropp snart.....
Ska ju till smärtläkaren den 10de igentligen men det verkar som om jag får skjuta på de tills vi får pengar då det är knapert just nu.... vi har ju ingen bil utan får ta sjuktaxi.
Ne ni nu lär jag fixa här lite medans värkmedicinen fungerar..
Ha en toppen söndag där ute....
Jag sover ju så oroligt, vaknar så många gg av att jag har ont.
Om det är en liten skarv på lakanet kan jag vakna av att det svider och ömmar i höften.
Jag vänder mig säkert tusen gånger per natt så ingen natt får jag ju sova rätt igenom och det är värdelöst.
Detta innebär ju att jag har rätt mkt tid att tänka på om natten, om det är så mycket jag inte förstår och som jag inte har några svar på.
Är det så här mitt liv ska vara nu?
Igår gjorde jag ju köttfärslimpa till familjen med potatismos och gräddsås.
Jag fick för mig att kanske jag hade en bra dag så jag tog pytte pytte lite köttfärslimpa med pytte lite mos..
Men nej jag hade ingen bra dag och fick gå till toa, det sjuka med mitt kräkande är att jag får inga kväljningar och jag behöver inte köra ner ngt i halsen utan jag går till toaletten böjer mig fram och gapar, sen kommer det bara som i en exorcisten film typ...
Så sjukt...
Vet att det är många som undrar om jag kör fingrarna i halsen eller om jag på annat sätt hjälper till för att kräkas, men svaret är nej.
Jag känner rätt snart efter att jag ätit om det kommer komma upp och om det typ fastnar så spelar det ingen roll hur länge jag står ut det kan variera mellan 30min upp till 12 timmar efter matintag och ändå behöver jag bara gapa och det kommer upp.
Så i min värld måste det va ngt stopp någonstans för efter så många timmar ska ju skiten ha passerat eller e jag dum?
men enligt sjukvården så är det ju inget fel... suck suck suck...
Jag har dom sista nätterna funderat på vad som kommer hända om jag blir inlagd på KSS.
Jag kommer ju dels behöva en "bodyguard" 24 timmar per dygn för att inte ge dom en chans att vara elaka och detta gäller ju personal och kirurger...
Helt sjukt igentligen att känna att man är så rädd för att bli inlagd på ett sjukhus som jag är för KSS.
Jag vet att många ur personalen är arga för jag har bloggat om deras bemötande och då har jag aldrig sagt några namn och inte hängt ut en enskild person.
Men om jag läggs in kommer jag ha med min dator och fortsätta mitt bloggande dagligen och jag tänker skriva om deras bemötande så fort det är ngt och så enkelt är det.
Men som sagt jag vet inte om det kommer bli inläggning än, det va min smärtläkare som prata om att det kunde bli aktuellt.
Om inte annat så behöver nog någon ge mig närings och vätske dropp snart.....
Ska ju till smärtläkaren den 10de igentligen men det verkar som om jag får skjuta på de tills vi får pengar då det är knapert just nu.... vi har ju ingen bil utan får ta sjuktaxi.
Ne ni nu lär jag fixa här lite medans värkmedicinen fungerar..
Ha en toppen söndag där ute....
Ljuspunkter, dom finns.....
Jag vet att jag gnäller varje dag i bloggen och även fast de inte verkar så, så har även jag ljuspunkter i livet.
Jag har ju valt att ha denna blogg om mig, min kropp och hur det kan gå efter en gbp operation och hur vården hanterar problemen.
Det är därför jag valt att inte skriva om min familj m.m.
Men jag har mina 3 älskade barn, F som är snart 12år, R som är 9år och lilltjejen som blir 3.
Jag är gift med A och vi har varit ett par i över 11år och jag älskar honom som ingen annan.
Jag har min mamma och syster och utan dessa 6 personer hade nog inte livet varit värt att levas.
Jag kämpar varje dag precis som dom gör, alla kämpar för att klara detta.
Oron att något allvarligt ska hända mig delar vi alla.
Min familjs hjälp har kommit att bli ovärdelig för mig och utan den skulle man nog inte kunna hålla detta hem flytande.
Mitt liv är en kamp inte bara för mig utan för hela min familj.
Jag har ju valt att ha denna blogg om mig, min kropp och hur det kan gå efter en gbp operation och hur vården hanterar problemen.
Det är därför jag valt att inte skriva om min familj m.m.
Men jag har mina 3 älskade barn, F som är snart 12år, R som är 9år och lilltjejen som blir 3.
Jag är gift med A och vi har varit ett par i över 11år och jag älskar honom som ingen annan.
Jag har min mamma och syster och utan dessa 6 personer hade nog inte livet varit värt att levas.
Jag kämpar varje dag precis som dom gör, alla kämpar för att klara detta.
Oron att något allvarligt ska hända mig delar vi alla.
Min familjs hjälp har kommit att bli ovärdelig för mig och utan den skulle man nog inte kunna hålla detta hem flytande.
Mitt liv är en kamp inte bara för mig utan för hela min familj.
Om ni undrar något?
Har tänkt på det då ni är ett gäng som faktiskt följer mig och min helvetes resa om ni har några frågor om mig och min kropp tex så är det bara att fråga på i kommentarerna så gör jag så fram igenom om det finns frågor att jag tex varje söndag och varje torsdag gör ett inlägg i bloggen med era frågor och mina svar.
Tänkte om ni kanske inte orka läsa igenom bloggen från början så kan ni i stället fråga på och jag lovar att svara så öppet och ärligt jag bara kan...
Tänkte om ni kanske inte orka läsa igenom bloggen från början så kan ni i stället fråga på och jag lovar att svara så öppet och ärligt jag bara kan...
Jag gör ju lika mkt som alla andra, men jag kan inte äta =(
Ibland slår det mig att jag gör saker som alla andra men skillnaden på mig och andra är att jag inte kan äta, eller ja jag kan äta men jag får inte behålla det.
I vissa papper från vct står det att jag har sväljsvårigheter men det stämmer ju inte, jag kan svälja utan problem, problemet är att få behålla det.
Jag står dagligen och lagar mat till min familj, och jag bakar bröd.
Ibland är det tufft att stå i köket för jag vet att jag inte kommer få njuta av varken mat eller det som bakas.
Idag har jag gjort köttfärslimpa och potatismos, och har jag tur kan jag iaf äta lite mos och få behålla det.
När jag bakar är det verkligen ingen ide att smaka på brödet för då får jag kräkas sen, och jag får ju så ont så det är inte värt det.
Då kan man undra vad som ger mig energi att orka dagarna?
Ja om jag visste det? Jag är slutkörd och går på en riktig sparlåga.
Det jag får i mig dagligen som får stanna är isglass, vilket är det största vätskeintaget jag har, sen är det ngn kopp kaffe med lite mjölk, några smörgåsrån och lite godis.
Jag brukar försöka äta lite potatis eller mos ibland om jag orkar ta konsekvenserna prövar jag att äta det familjen äter, men oftast är det inte värt att bli så dålig som jag blir, med smärtor och kräkningar.
Ibland känner jag hur orättvist jag tycker det är.......
I vissa papper från vct står det att jag har sväljsvårigheter men det stämmer ju inte, jag kan svälja utan problem, problemet är att få behålla det.
Jag står dagligen och lagar mat till min familj, och jag bakar bröd.
Ibland är det tufft att stå i köket för jag vet att jag inte kommer få njuta av varken mat eller det som bakas.
Idag har jag gjort köttfärslimpa och potatismos, och har jag tur kan jag iaf äta lite mos och få behålla det.
När jag bakar är det verkligen ingen ide att smaka på brödet för då får jag kräkas sen, och jag får ju så ont så det är inte värt det.
Då kan man undra vad som ger mig energi att orka dagarna?
Ja om jag visste det? Jag är slutkörd och går på en riktig sparlåga.
Det jag får i mig dagligen som får stanna är isglass, vilket är det största vätskeintaget jag har, sen är det ngn kopp kaffe med lite mjölk, några smörgåsrån och lite godis.
Jag brukar försöka äta lite potatis eller mos ibland om jag orkar ta konsekvenserna prövar jag att äta det familjen äter, men oftast är det inte värt att bli så dålig som jag blir, med smärtor och kräkningar.
Ibland känner jag hur orättvist jag tycker det är.......
Så blev det lördag...
Gårdagen va som alla andra dagar igentligen, jag tog tag i klippning av hunden iaf så det vart gjort.
Mycket tankar och funderingar som far omkring i mitt huvud just nu, ibland kan det vara riktigt tufft.
jag vet ju inte vad framtiden har att erbjuda mig så jag känner att jag kan heller inte planera något framåt för jag vet ju inte om jag kommer bli sämre eller om jag kommer få hjälp till slut, det sist nämnda har jag lite svårt att tro på men det är ju en annan femma...
Media har inte ringt mer, om det nu va dom som ringde, kanske dom ögnat igenom min blogg och inte tycker att detta är ngt att gå ut med? Min historia kanske inte är så intressant ändå?
Det enda jag vet med säkerhet är att jag vill få hjälp, jag vill inte ha det så här =(
Kan inte annat än skaka på huvudet åt mitt liv min verklighet...
Tårarna fyller ögonen...........
Mycket tankar och funderingar som far omkring i mitt huvud just nu, ibland kan det vara riktigt tufft.
jag vet ju inte vad framtiden har att erbjuda mig så jag känner att jag kan heller inte planera något framåt för jag vet ju inte om jag kommer bli sämre eller om jag kommer få hjälp till slut, det sist nämnda har jag lite svårt att tro på men det är ju en annan femma...
Media har inte ringt mer, om det nu va dom som ringde, kanske dom ögnat igenom min blogg och inte tycker att detta är ngt att gå ut med? Min historia kanske inte är så intressant ändå?
Det enda jag vet med säkerhet är att jag vill få hjälp, jag vill inte ha det så här =(
Kan inte annat än skaka på huvudet åt mitt liv min verklighet...
Tårarna fyller ögonen...........
Fredag hela dagen...
Och som vanligt händer det ju inte allt för mkt i mitt liv just nu eftersom orken lyser med sin frånvaro.
Missfärgningarna på höger hand är nästan borta men när jag vaknade i morses så har jag massa missfärgningar på vänster hand =( ser så skitigt och dant ut, sen skulle jag ju vilja veta vad det beror på?
Jag har iaf idag klippt klart hunden (men hon ser ju ut därefter haha)
Sen måste jag ta tag i mina klädgarderober idag jag har skjutit det framåt dag efter dag men nu måste jag göra ngt åt det.
Jag uppdaterar lite senare om hur jag mår för just nu tänker jag låtsas att jag är som vilken normal person som helst, jag tar en paus från smärta (har tagit smärtlindring) och kräkningar (försöker inte äta då)
Hoppas ni alla får en trevlig fredag där ute.
På återseende.....
Missfärgningarna på höger hand är nästan borta men när jag vaknade i morses så har jag massa missfärgningar på vänster hand =( ser så skitigt och dant ut, sen skulle jag ju vilja veta vad det beror på?
Jag har iaf idag klippt klart hunden (men hon ser ju ut därefter haha)
Sen måste jag ta tag i mina klädgarderober idag jag har skjutit det framåt dag efter dag men nu måste jag göra ngt åt det.
Jag uppdaterar lite senare om hur jag mår för just nu tänker jag låtsas att jag är som vilken normal person som helst, jag tar en paus från smärta (har tagit smärtlindring) och kräkningar (försöker inte äta då)
Hoppas ni alla får en trevlig fredag där ute.
På återseende.....
Osäkerheten har satt igång nu....
Jag har ju fått hjälp med att kontakta media, nu ringde min mobil igår kväll tyvärr hade jag inget ljud på eftersom jag hade gått och lagt mig så tidigt.
Men jag har funderat nu på morgonen....
Är mitt liv så illa att media kan tycka det finns ngt att berätta?
Kanske jag bara är löjlig?
Jag vet att jag va så här osäker när jag skulle vara med på lokalnyheterna och jag va ännu mer osäker när Magnus kom hem till oss och skulle göra repotaget till kalla fakta.
Nu är det samma visa igen... samma tankar.... samma osäkerhet....
Finns det verkligen en story om mig och mitt liv efter en gbp operation?
Men jag har funderat nu på morgonen....
Är mitt liv så illa att media kan tycka det finns ngt att berätta?
Kanske jag bara är löjlig?
Jag vet att jag va så här osäker när jag skulle vara med på lokalnyheterna och jag va ännu mer osäker när Magnus kom hem till oss och skulle göra repotaget till kalla fakta.
Nu är det samma visa igen... samma tankar.... samma osäkerhet....
Finns det verkligen en story om mig och mitt liv efter en gbp operation?
Hatar att känna så här ju.... fan oxå!
Känner mig så ledsen och ensam..
Jag hatar detta, skulle lätt gå och gömma mig och bara stor grina..
Har nog tårar så det räcker till x antal timmar iaf..
Jag gillar inte att vara ledsen och jag gillar inte när jag känner att jag vill ge upp, jag vill inte va ensam i detta.
Ensamheten är faktiskt vidrig och trots allt ljud i lägenheten från djur, barn, make och mamma så känner jag mig som den ensamaste som finns, dom lever som man ska medans jag får leva i min vidriga ensamma bubbla av ett ovärdigt liv...
Snart är 5års dagen här, dagen som skulle förändra mitt liv för alltid, och visst förändrade den mitt liv men inte som jag hade trott som jag hade drömt om, nej den dagen kom att bli första dagen på en helvetes resa som jag nu varit ute och åkt på i snart 5år och gudarna ska veta att jag vill avsluta denna resa nu, orkar inte ett år till, frågan är hur länge min kropp orkar innan den lägger av?
Skulle den klara ett år av svält till?
Ja fy fan helt enkelt, jag kan inget annat än att skaka på huvudet............................
Jag hatar detta, skulle lätt gå och gömma mig och bara stor grina..
Har nog tårar så det räcker till x antal timmar iaf..
Jag gillar inte att vara ledsen och jag gillar inte när jag känner att jag vill ge upp, jag vill inte va ensam i detta.
Ensamheten är faktiskt vidrig och trots allt ljud i lägenheten från djur, barn, make och mamma så känner jag mig som den ensamaste som finns, dom lever som man ska medans jag får leva i min vidriga ensamma bubbla av ett ovärdigt liv...
Snart är 5års dagen här, dagen som skulle förändra mitt liv för alltid, och visst förändrade den mitt liv men inte som jag hade trott som jag hade drömt om, nej den dagen kom att bli första dagen på en helvetes resa som jag nu varit ute och åkt på i snart 5år och gudarna ska veta att jag vill avsluta denna resa nu, orkar inte ett år till, frågan är hur länge min kropp orkar innan den lägger av?
Skulle den klara ett år av svält till?
Ja fy fan helt enkelt, jag kan inget annat än att skaka på huvudet............................
Berörd....
Vet inte om jag kan tacka er tillräckligt.
Ni hjälper mig så mkt ska ni veta.
Och ni får mig att sakta inse att kanske jag oxå är värd att få leva, att ha ett värdigt liv.
Jag är så van att få skit, hela livet har varit så och man har väl tänkt att varför ska det ändras nu?
Men med era ord i kommentarer och i mail samt sms så har man faktiskt börjat ta till sig hur otroligt fel det är av vården att inget göra.
Och som ni skrivit tidigare mina barn förtjänar en "frisk" mamma, min make en fru, min mamma sin dotter och min syster behöver ha en välmående lillasyster.
Alla har blivit drabbade av min vikt resa, men detta va ngt ingen av oss kunde tro skulle hända.
Och ju mer man tänker på det ju mer skrämmande är det.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag hatar denna operation och med facit i handen så önskar jag att jag aldrig gjort den!
Jag skulle få ett liv, ett aktivt liv med min familj och få bukt på rygg och knä smärtorna...
Men det liv jag hade förlorade jag och fick ett värre helvete än innan.
Detta är nu mitt liv, mitt helvete, dagarna är en ständig kamp mot smärtor, hunger, kräkningar och hopplöshet.
Just nu känns det som om mina pusselbitar aldrig kommer falla på plats utan jag förlorar en bit varje dag...
Ni hjälper mig så mkt ska ni veta.
Och ni får mig att sakta inse att kanske jag oxå är värd att få leva, att ha ett värdigt liv.
Jag är så van att få skit, hela livet har varit så och man har väl tänkt att varför ska det ändras nu?
Men med era ord i kommentarer och i mail samt sms så har man faktiskt börjat ta till sig hur otroligt fel det är av vården att inget göra.
Och som ni skrivit tidigare mina barn förtjänar en "frisk" mamma, min make en fru, min mamma sin dotter och min syster behöver ha en välmående lillasyster.
Alla har blivit drabbade av min vikt resa, men detta va ngt ingen av oss kunde tro skulle hända.
Och ju mer man tänker på det ju mer skrämmande är det.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag hatar denna operation och med facit i handen så önskar jag att jag aldrig gjort den!
Jag skulle få ett liv, ett aktivt liv med min familj och få bukt på rygg och knä smärtorna...
Men det liv jag hade förlorade jag och fick ett värre helvete än innan.
Detta är nu mitt liv, mitt helvete, dagarna är en ständig kamp mot smärtor, hunger, kräkningar och hopplöshet.
Just nu känns det som om mina pusselbitar aldrig kommer falla på plats utan jag förlorar en bit varje dag...
Så trött jag är...
Det är ju så att i längden blir ju det tjatigt oxå.
Jag är så trött jämt, fast med mitt dåliga järnvärde tycker jag att jag borde vara tröttare men kroppen har ju under så lång tid vant sig vid det.
Och på tal om järn så ska jag inte få järn i dropp mer, jag hade ju höjt mitt järn värde från 2 till 3 men det har inte varit så lätt för mig att ta mig till vct så jag har inte kunnat gå dit en gång i veckan utan jag har gått dom gånger mina ben och min kropp orkat men eftersom det inte va regelbundet tyckte vct att det inte va någon ide att ge mig det =(
Medans jag kan tycka att även fast de är få gånger jag kunnat gå dit så är det dock bättre än ingen gång, och som vanligt händer det inget annat.
Dom kommer inte med förslag eller något utan bara släpper det vind för våg.
Och jag som inte orkar tjafsa och bråka kan ju bara i mitt huvud fundera på varför dom "skiter" i mig?
Okej jag kanske är som alla säger "en jobbig patient" men även fast jag nu skulle vara det har jag inte någon rätt på min sida att få vård?
Det finns ju ngt som heter hemsjukvård varför kan inte dom komma och ge mig järn? Ge mig närings och vätske ersättning?
Det händer inget.
Distriktsköterskan kommer hem till mig var 14dag och ger mig min b12 spruta och hon har vid vissa tillfällen när hon varit här även tagit blodprov.
Detta med blodprov förstår jag inte mig på alls, varför tar dom det när dom ändå skiter i vad det visar?
Jag får provsvars kopior hem skickade och då brukar det va ett litet brev med oxå där det står att proverna visar på undernäring pga för dåligt matintag sen undrar dom hur jag får i mig min vätska eftersom jag enligt dom får i mig så lite och dom undrar om jag dricker ngt överhuvudtaget?!
Vad är det då dom inte förstått?
Gång på gång på gång har jag förklarat om både mat och vätske intaget och att det är rätt åt helvete med det, har dom lyssnat, nej!
Men efter jag fått provsvar och deras lilla brev så händer det inte ett skit.
Dom vet och dom ser ju på proverna hur otroligt dåligt skick jag är i...
Men det är ju bara jag, en jobbig patient, så då behövs det väl inte göras ngt....
Jag är så trött jämt, fast med mitt dåliga järnvärde tycker jag att jag borde vara tröttare men kroppen har ju under så lång tid vant sig vid det.
Och på tal om järn så ska jag inte få järn i dropp mer, jag hade ju höjt mitt järn värde från 2 till 3 men det har inte varit så lätt för mig att ta mig till vct så jag har inte kunnat gå dit en gång i veckan utan jag har gått dom gånger mina ben och min kropp orkat men eftersom det inte va regelbundet tyckte vct att det inte va någon ide att ge mig det =(
Medans jag kan tycka att även fast de är få gånger jag kunnat gå dit så är det dock bättre än ingen gång, och som vanligt händer det inget annat.
Dom kommer inte med förslag eller något utan bara släpper det vind för våg.
Och jag som inte orkar tjafsa och bråka kan ju bara i mitt huvud fundera på varför dom "skiter" i mig?
Okej jag kanske är som alla säger "en jobbig patient" men även fast jag nu skulle vara det har jag inte någon rätt på min sida att få vård?
Det finns ju ngt som heter hemsjukvård varför kan inte dom komma och ge mig järn? Ge mig närings och vätske ersättning?
Det händer inget.
Distriktsköterskan kommer hem till mig var 14dag och ger mig min b12 spruta och hon har vid vissa tillfällen när hon varit här även tagit blodprov.
Detta med blodprov förstår jag inte mig på alls, varför tar dom det när dom ändå skiter i vad det visar?
Jag får provsvars kopior hem skickade och då brukar det va ett litet brev med oxå där det står att proverna visar på undernäring pga för dåligt matintag sen undrar dom hur jag får i mig min vätska eftersom jag enligt dom får i mig så lite och dom undrar om jag dricker ngt överhuvudtaget?!
Vad är det då dom inte förstått?
Gång på gång på gång har jag förklarat om både mat och vätske intaget och att det är rätt åt helvete med det, har dom lyssnat, nej!
Men efter jag fått provsvar och deras lilla brev så händer det inte ett skit.
Dom vet och dom ser ju på proverna hur otroligt dåligt skick jag är i...
Men det är ju bara jag, en jobbig patient, så då behövs det väl inte göras ngt....
.....
Känner mig så tom, saknar ord, lever men är inte levande....
Vill inte känna så här mer......
Återkommer i morgon, kanske jag har en bättre dag då?
Vill inte känna så här mer......
Återkommer i morgon, kanske jag har en bättre dag då?
Smärtläkaren har ringt.
Han är verkligen sänd från ovan, han förstår men framförallt han tror på mig!!
Jag fick spasmofen igen men på sikt ska vi ta bort den och sätta in oxynorm i stället och hitta rätt dosering på oxynormen.
Han berättade att han fått alla papper från kirurg på KSS, ca 100sidor så han sa att det kommer ju ta ett tag att läsa igenom allt, känner mig orolig över vad som står då jag inte litar ett skit på KSS
Jag vet att jag inte är omtyckt där, och jag vet att viss personal på avdelningarna inte tycker om mig då jag skrivit om bemötandet dom gett mig, men jag hänger aldrig ut ngn med namn.
Men det måste ju ha tagit på rätt personer eftersom dom vart upprörda över bloggen.
men de skiter jag i, min blogg är sann, min blogg handlar om mig och hur jag blir behandlad av vården och då tänker jag inte varken försköna eller försämra utan jag håller mig helt enkelt till sanningen!
Jag berättade för han att Ersta inte tog emot med motiveringen att dom inte varit med från början.
Jag sa även till honom att just nu är han vårat enda hopp om att på ngt vis någonstans få hjälp.
Vi får se vad som sägs den 10de helt enkelt.
Jag får smärtlindring idag så jag kommer kunna andas.............
Tusen tack igen för era goa kommentarer
Jag fick spasmofen igen men på sikt ska vi ta bort den och sätta in oxynorm i stället och hitta rätt dosering på oxynormen.
Han berättade att han fått alla papper från kirurg på KSS, ca 100sidor så han sa att det kommer ju ta ett tag att läsa igenom allt, känner mig orolig över vad som står då jag inte litar ett skit på KSS
Jag vet att jag inte är omtyckt där, och jag vet att viss personal på avdelningarna inte tycker om mig då jag skrivit om bemötandet dom gett mig, men jag hänger aldrig ut ngn med namn.
Men det måste ju ha tagit på rätt personer eftersom dom vart upprörda över bloggen.
men de skiter jag i, min blogg är sann, min blogg handlar om mig och hur jag blir behandlad av vården och då tänker jag inte varken försköna eller försämra utan jag håller mig helt enkelt till sanningen!
Jag berättade för han att Ersta inte tog emot med motiveringen att dom inte varit med från början.
Jag sa även till honom att just nu är han vårat enda hopp om att på ngt vis någonstans få hjälp.
Vi får se vad som sägs den 10de helt enkelt.
Jag får smärtlindring idag så jag kommer kunna andas.............
Tusen tack igen för era goa kommentarer
Igentligen...
Om man tänker efter så igentligen är det ju inte någon skillnad på mig nu och för ngr år sedan.
Smärtan i mage/tarm är sju resor värre iof men detta med att kunna äta det har ju varit så hur länge som helst igentligen.
Vet inte varför jag den sista tiden blivit gnälligare? med tanke på att det är som det varit hur länge som helst.
Är det för att jag känner mig så förbannat bitter mot vården, eller har det med att man igentligen inte orkar ha det så här längre?
Missfärgningarna på händerna har jag haft tidigare, fast jag vet ju inte vad det är?
Så summan av kardemumman är igentligen att allt är som det varit.
Så 2011 vad hände det året?
Smärtan har varit vidrig och är det än.
Jag har gått från en vikt på 78kg till 52kg.
jag har varken kräkts mer eller mindre under det gångna året, så det är oförändrat.
Det possitiva om 2011 är då att jag fick träffa smärtläkaren i falköping, han va helt underbar och han lyssnade på mig, trodde på mig, något som i mitt fall är väldigt ovant vad det gäller vården.
Vet att ni tycker jag borde åka till ett annat sjukhus än KSS men just nu kan jag inte det =(
Det har tyvärr hänt en del saker jag måste ta tag i då det rör barnen, men de är personligt och inget jag kan dela med er här på bloggen.
Men det som hänt har knäckt mig ännu mer =(
Måste hoppas på att det ordnar upp sig iaf..
Nu väntar jag på samtal från läkaren, håll tummarna......
Smärtan i mage/tarm är sju resor värre iof men detta med att kunna äta det har ju varit så hur länge som helst igentligen.
Vet inte varför jag den sista tiden blivit gnälligare? med tanke på att det är som det varit hur länge som helst.
Är det för att jag känner mig så förbannat bitter mot vården, eller har det med att man igentligen inte orkar ha det så här längre?
Missfärgningarna på händerna har jag haft tidigare, fast jag vet ju inte vad det är?
Så summan av kardemumman är igentligen att allt är som det varit.
Så 2011 vad hände det året?
Smärtan har varit vidrig och är det än.
Jag har gått från en vikt på 78kg till 52kg.
jag har varken kräkts mer eller mindre under det gångna året, så det är oförändrat.
Det possitiva om 2011 är då att jag fick träffa smärtläkaren i falköping, han va helt underbar och han lyssnade på mig, trodde på mig, något som i mitt fall är väldigt ovant vad det gäller vården.
Vet att ni tycker jag borde åka till ett annat sjukhus än KSS men just nu kan jag inte det =(
Det har tyvärr hänt en del saker jag måste ta tag i då det rör barnen, men de är personligt och inget jag kan dela med er här på bloggen.
Men det som hänt har knäckt mig ännu mer =(
Måste hoppas på att det ordnar upp sig iaf..
Nu väntar jag på samtal från läkaren, håll tummarna......
vad kommer hända?
Börjar faktiskt inse allvaret i min kropp och näringsbristen, att mina organ sakta kommer lägga av om jag inte får ngn hjälp.
Men det är så mkt som måste fixas om det skulle hända mig ngt.
Allt med barnen och sånt så jag har faktiskt kontaktat en jurist för att ställa frågor om hur man ska gå till väga för att mamma tex skulle få ha rätten att ha barnen ibland om jag gick bort, ja det visade sig att jag hade massa frågor helt plötsligt...
I morgon ska smärtläkaren ringa mig på morgonen, jag hoppas så att han skulle kunna komma med förslag på hur vi ska gå vidare och var man ska hitta hjälpen, detta fungerar inte och jag vet inte om jag orkar leva så här hur länge som helst.
Så jag måste hoppas lite på han det är det enda och det sista halmstrå jag kan hålla fast vid....
Nu ska jag återta fosterställning i soffan, magen är vidrig och smärtorna från helvetet är här, jag har frossa håller på att för frysa medans resten av familjen tycker det är så varmt här.
Jag har t-shirt, stickatröja och en tjock luvjacka ändå fryser jag =(
Helt enkelt återigen en skit dag.................................................................................
Men det är så mkt som måste fixas om det skulle hända mig ngt.
Allt med barnen och sånt så jag har faktiskt kontaktat en jurist för att ställa frågor om hur man ska gå till väga för att mamma tex skulle få ha rätten att ha barnen ibland om jag gick bort, ja det visade sig att jag hade massa frågor helt plötsligt...
I morgon ska smärtläkaren ringa mig på morgonen, jag hoppas så att han skulle kunna komma med förslag på hur vi ska gå vidare och var man ska hitta hjälpen, detta fungerar inte och jag vet inte om jag orkar leva så här hur länge som helst.
Så jag måste hoppas lite på han det är det enda och det sista halmstrå jag kan hålla fast vid....
Nu ska jag återta fosterställning i soffan, magen är vidrig och smärtorna från helvetet är här, jag har frossa håller på att för frysa medans resten av familjen tycker det är så varmt här.
Jag har t-shirt, stickatröja och en tjock luvjacka ändå fryser jag =(
Helt enkelt återigen en skit dag.................................................................................
Blää....
Hur mysigt tror ni detta är?
Ser så skitig och äcklig ut =(
Går givetvis inte att tvätta bort...
Kan det va ett ytterligare tecken på näringsbristen, eller vad tror ni det kan bero på??
Lite orolig blir man ju
ser värre ut i verkligheten
Ser så skitig och äcklig ut =(
Går givetvis inte att tvätta bort...
Kan det va ett ytterligare tecken på näringsbristen, eller vad tror ni det kan bero på??
Lite orolig blir man ju
ser värre ut i verkligheten
Funderar en smula...
Hmm.. funderar på hur jag skulle kunna nå ut till folk runtomkring med min blogg?
Kanske om man sprider bloggen så på ngt tursamt vis kanske ngn läkare, en mänsklig sådan, kan se den och känna att den vill hjälpa.
Men då är ju frågan hur man ska göra "reklam" för sin blogg?
Har ni ngn ide, kanske du har en blogg så kan du länka min i ett inlägg?
Jag vet dom första åren när jag va dålig jag hade nog gett vad som helst för att höra från en likasinnad men jag trodde att det bara va jag, att alla andra hade lyckade operationer, men nu med facit i hand så är det ju många många som mår skit.
Kanske om man sprider bloggen att ngn som känner sig ensam i sin kropp och mående kan skriva till mig, men att läsa om ngn som är i samma sits hade förr varit värt så mkt för mig, då jag faktiskt trodde jag va ensam...
Ni får som sagt gärna sprida bloggen vidare...........
Kanske om man sprider bloggen så på ngt tursamt vis kanske ngn läkare, en mänsklig sådan, kan se den och känna att den vill hjälpa.
Men då är ju frågan hur man ska göra "reklam" för sin blogg?
Har ni ngn ide, kanske du har en blogg så kan du länka min i ett inlägg?
Jag vet dom första åren när jag va dålig jag hade nog gett vad som helst för att höra från en likasinnad men jag trodde att det bara va jag, att alla andra hade lyckade operationer, men nu med facit i hand så är det ju många många som mår skit.
Kanske om man sprider bloggen att ngn som känner sig ensam i sin kropp och mående kan skriva till mig, men att läsa om ngn som är i samma sits hade förr varit värt så mkt för mig, då jag faktiskt trodde jag va ensam...
Ni får som sagt gärna sprida bloggen vidare...........
Fan helt enkelt
Idag har jag en dålig dag igen!
Inte ovanligt alls längre men jag vänjer mig ju fan aldrig vid smärtorna och hungern, kräkningarna och besvikelsen.
Jag känner hur bitter jag är, hur arg jag är på vården som inte hjälper mig.
Vården som bara tittar på så länge jag svälter mig utan att ingripa, jag försöker givetvis peta i mig lite då och då och får hoppas att det ska stanna kvar, men ett smårgåsrån och ngn isglass är ju inte näringsrikt precis.
Jag vet inte alls vad jag ska göra, var jag skulle kunna hitta en mänsklig läkare som förstod att detta är ohållbart...
Nu ringde vct och därifrån får jag ingen hjälp så nu får jag vänta till smärtkliniken öppnar, en dag till med ont =( känns som smärtan suger ut all energi ju...
Får ta en oxynorm injekt och bara ligga idag då, den är ju inte hälften så bra ens.
men men bara att bita ihop.........................urk
Inte ovanligt alls längre men jag vänjer mig ju fan aldrig vid smärtorna och hungern, kräkningarna och besvikelsen.
Jag känner hur bitter jag är, hur arg jag är på vården som inte hjälper mig.
Vården som bara tittar på så länge jag svälter mig utan att ingripa, jag försöker givetvis peta i mig lite då och då och får hoppas att det ska stanna kvar, men ett smårgåsrån och ngn isglass är ju inte näringsrikt precis.
Jag vet inte alls vad jag ska göra, var jag skulle kunna hitta en mänsklig läkare som förstod att detta är ohållbart...
Nu ringde vct och därifrån får jag ingen hjälp så nu får jag vänta till smärtkliniken öppnar, en dag till med ont =( känns som smärtan suger ut all energi ju...
Får ta en oxynorm injekt och bara ligga idag då, den är ju inte hälften så bra ens.
men men bara att bita ihop.........................urk
ÅÅÅååååå
Har haft en riktig skit helg =( den har bestått av smärtor från helvetet och kräkningar så fort jag försökt att äta ngt =(
Jag så trött på att ha det så här och jag vet inte hur jag ska få hjälp?
Har fått tillbaka dom konstiga missfärgningarna på händerna, ser ju inte frächt ut, rödbruna fläckar på handflatorna.
Undrar om det är pga näringsbristen?
Vill bara skrika rätt ut, svära över denna skit kropp jag måste leva i...
Kan inget annat än iaf hoppas på smärtlindring idag, för jag fixar inte att ha så ont =(
Jag så trött på att ha det så här och jag vet inte hur jag ska få hjälp?
Har fått tillbaka dom konstiga missfärgningarna på händerna, ser ju inte frächt ut, rödbruna fläckar på handflatorna.
Undrar om det är pga näringsbristen?
Vill bara skrika rätt ut, svära över denna skit kropp jag måste leva i...
Kan inget annat än iaf hoppas på smärtlindring idag, för jag fixar inte att ha så ont =(
