trasdockanlinda

Förlåt för mitt dåliga uppdaterande =(
Känns som om man inte har ngt speciellt att skriva, hade ju varit skoj om man kunde skriva att man fått hjälp eller så men inte =(
Jag kräks dagligen och har lika svårt att äta fortfarande.
Mitt största näringsintag är väl kaffe och potatis i olika former, men jag kan ju ärligt säga att det är inge gott med potatis längre..
Har mina ssjuka smärtor i mage/tar så jag får ta mina injektioner dagligen och enligt kirurg ska den behandlingen fortsätta tills ngn vill göra en utredning, och denna någon är då inte kirurg på KSS.
Min vct läkare väntar på en second opinion från shalgrenska dit sista röntgen svaret är skickat.
Och fram tills det så sitter jag här och får ingen hjälp alls.
Ofta känner man sig totalt tom, man ser ingen ljusning någonstans.
Varje natt/kväll bryter jag ihop i tårar och hopplösheten är enorm.
Detta är inget liv att leva, och det är en riktigt tur att jag har min lilla familj annars hade jag avslutat detta för många år sedan.
Undrar om någon kan förstå eller ens försöka sätta sig in i hur mitt liv är, eller tar folk mig på skämt?
Efter som jag ingen hjälp får så känns det ju som om man inte blir tagen på allvar.
Så fort jag ställer mig får jag fruktansvärda blodtrycksfall och jag blir livrädd att jag ska tuppa av, så jag får hålla mig i ngt så tar det ngr minuter innan allt e okej igen.
Om jag gör ngt som för andra är en vardags syssla så känns det som om kroppen blir uttömd på den lilla energi som finns kvar och jag känner mig totalt färdig.
Gnäll gnäll gnäll jag vet, men jag har inte så mkt annat att skriva... =//
Ska verkligen försöka uppdat oftare, men lär väl skriva om ngt annat oxå, kan bli rätt tjatigt för er att läsa om mitt gnäll ;)