Är så trött...

Skulle nog lätt kunna sova dag in och dag ut, orken är borta likså glädjen till livet.
Varje dag är det samma visa, smärtor och kräkningar... yrsel, hunger, trötthet, matthet kroppen som känns så sjuk.
Händerna spricker och det svider som bara den, jag är skakis som om jag vore en pundare med abstinens.
Jag har ingen färg i nsiktet utan ser mer död ut än levande, i ögonen ser man ingen lycka längre dom är bara tomma.
Fortfarande kan jag komma på mig själv att jag drömmer om ett liv där jag faktiskt lever och där jag inte bara är levande.
Jag vill ju vara glad och lycklig så drömmen fortsätter om att bli den person jag igentligen är..
Och visst det ligger långt bort men vad vore jag om jag slutade drömma?
Jag måste drömma för att orka ytterligare en dag till.
Vill ju så gärna vara den där mamman och frun jag igentligen är, jag vill vara den dottern som orkar.
Vill ju göra min familj stolt över att ha mig i deras liv.
Vill hitta på en massa bus med barnen, resa med min make, hitta på saker med min mamma och syster.
Men det är så långt borta och när jag dagdrömmer om det kommer tårarna för att det kommer inte bli så, inte nu och inte på länge men jag hoppas att det kommer i framtiden.
Vill så att någon mänsklig kirurg där ute ska uppmärksamma mig och känna att den faktiskt vill hjälpa och att dom ska göra sitt yttersta för att ta reda på varför min kropp inte fungerar.
Vill ju att någon kirurg ska förstå och vilja ge mig ett värdigt liv.
Jag behöver det, jag vill ju leva men jag vill inte leva med det som är nu för det är inte värdigt =(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0