Bla bla bla
Jag känner mig som en duracell kanin där batteriet börjar ta slut, jag orkar ingen längre och jag hatar det.
Jag har dagligen ont och skulle helst bara sova, men det kan jag inte för även om jag inte gör så mkt så finns jag här för mina barn, min familj.
Idag blir det att spela spel med barnen det är vad jag orkar =(
Har förbannat ont men det borde jag ju vara van vid oxå.
Kollade ni på femman igår kl 20?
Jag gjorde det programmet handlade om en kvinna som hette sharon och va englands tjockaste kvinna.
Gud vad jag kände igen mig i henne, nu va jag inte lika stor som hon men jag förstod hennes förhållande till mat, hennes skam hon kände och hur det va att ha ångest och vara självdestruktiv.
Hon fick göra en gbp operation till slut och vikten rasa.
Desvärre börja hon tappa känsel i händer och ben och las in på ett vård hem, hon avled ngr månader senare.
Enligt tidningarna hade hon ätit ihjäl sig, familjen blev anklagad att ha försett henne med mat, men inget av det va sant.
Sharon dog men hon dog inte för att hon åt och hon dog heller inte pga fettma.
Hon dog för att hon svalt ihjäl, anledningarna till att känsel försvann i händer och ben berodde på näringsbrist.
Kirurgen som opererade henne sa att hon fick anorexia men ingen tänkte på det pga av hennes storlek.
programmet gav mig en tankeställare och fick mig att fundera.
Nu har jag ju gjort tester för ätstörning och hade inte det men jag hoppades så att det skulle vara felet för jag tror fortfarande på att om det hade varit en ätstörning hade jag fått hjälp, men nu när det är somatiskt blundar alla.
Vad ska dom säga när jag dör? Oj vi gjorde ett misstag!?
Ibland blir jag så arg för jag vill ju ha hjälp jag vill inte leva så här, men det känns som om jag har fått pest eller ngt så ingen läkare vill ta emot mig =(
Dag ut och dag in sitter jag här och hjälpen finns men bara inte för mig.
Hur roligt är det då? Vad har jag gjort för att inte få hjälp? jag är bara en jobbig och komplicerad patient.
Och visst så kanske det är men om dom hjälper mig så slipper dom mig tillslut ju...
Men inte....
Jag har dagligen ont och skulle helst bara sova, men det kan jag inte för även om jag inte gör så mkt så finns jag här för mina barn, min familj.
Idag blir det att spela spel med barnen det är vad jag orkar =(
Har förbannat ont men det borde jag ju vara van vid oxå.
Kollade ni på femman igår kl 20?
Jag gjorde det programmet handlade om en kvinna som hette sharon och va englands tjockaste kvinna.
Gud vad jag kände igen mig i henne, nu va jag inte lika stor som hon men jag förstod hennes förhållande till mat, hennes skam hon kände och hur det va att ha ångest och vara självdestruktiv.
Hon fick göra en gbp operation till slut och vikten rasa.
Desvärre börja hon tappa känsel i händer och ben och las in på ett vård hem, hon avled ngr månader senare.
Enligt tidningarna hade hon ätit ihjäl sig, familjen blev anklagad att ha försett henne med mat, men inget av det va sant.
Sharon dog men hon dog inte för att hon åt och hon dog heller inte pga fettma.
Hon dog för att hon svalt ihjäl, anledningarna till att känsel försvann i händer och ben berodde på näringsbrist.
Kirurgen som opererade henne sa att hon fick anorexia men ingen tänkte på det pga av hennes storlek.
programmet gav mig en tankeställare och fick mig att fundera.
Nu har jag ju gjort tester för ätstörning och hade inte det men jag hoppades så att det skulle vara felet för jag tror fortfarande på att om det hade varit en ätstörning hade jag fått hjälp, men nu när det är somatiskt blundar alla.
Vad ska dom säga när jag dör? Oj vi gjorde ett misstag!?
Ibland blir jag så arg för jag vill ju ha hjälp jag vill inte leva så här, men det känns som om jag har fått pest eller ngt så ingen läkare vill ta emot mig =(
Dag ut och dag in sitter jag här och hjälpen finns men bara inte för mig.
Hur roligt är det då? Vad har jag gjort för att inte få hjälp? jag är bara en jobbig och komplicerad patient.
Och visst så kanske det är men om dom hjälper mig så slipper dom mig tillslut ju...
Men inte....
Kommentarer
Postat av: Ellinor
Min fina flicka,jag har inga lösningar idag hellertyvärr men har fnulat lite på attman kanske kan vända sig till kvällspressen?Dom har ju tipssidor och brukar gilla att vältra sig i andras elände,men ibland är det faktiskt bra,pressen är ju vår största statsmakt!Känns konstigt att önska dej Gott Nytt År men sämre kan det ju knappast bli!Beundrar dej för din kamp och din ork,bara tanken på att du har orkat med en flytt gör mej alldeles matt.....Gillar inte när man säger "att hon är så stark",det är liksom ingen som bedömer vad det kostar...............Tänker på dej...mycket...kram till dej och familjen!
Trackback
