trasdockanlinda

Igår fortsatte dagen i smärtor och yrsel.
Framåt kvällen slog det mig, vad skulle hända om jag faktiskt inte klarar mig?
ni kan tycka det låter drastiskt, men så många år som gått utan ngn hjälp och för att inte tala om det sista året som verkligen varit jätte illa, där näringsintaget blivit drastiskt försämrat samma vad gäller vätskan och en vikt minskning på 15-20kg och allt detta hände efter min sista operation i mars så det är ju inte heller konstigt att man känner så här.
Vad händer om dom skulle rekomendera ytterligare en operation? blir jag ännu sämre då?
Kommer min familj klara sig utan mig? Vem ska styra upp allt då?
Dödsångesten jag hade igår va vidrig, tårarna bara rann och det fanns hur mkt som helst men någonstans i gråten och ångesten somnade jag helt utmattad för att vakna hundra gg under natten pga smärtan, sen vid 5 i morse stod jag inte ut mer utan gick upp.
Jag tog en spruta på morgonen men nu har jag bara en kvar, tänk om dom inte skriver ut mer, vad gör jag då?
Vct ska ringa vid nio och jag håller alla tummar jag bara kan på att dom skriver ut så jag iaf får andas.
Bara jag har så jag orkar med smärtan tills jag ska till smärtkliniken nästa vecka, men jag kommer aldrig orka vara utan smärtlindring fram tills då..
Är det inte det ena som framkallar ångesten så är det ta mej fan det andra =( *ledsen*
Fick avslag från kammarrätten oxå =( så alla överklagan och intyg man skaffat under de sista åren hjälpte inte så nu börjar vi om med ny ansökan till fk, för det inser ju vilken dum fan som helst att jag kan ju inte komma ut i arbetslivet som det är nu.
Jag har varit sjukskriven i 10år och nu helt plötsligt anser fk att jag ska ut o jobba i skyddad miljö! problemet är att ska man jobba i skyddad miljö så är det ju jävligt bra om man kan gå utanför dörren varje dag oxå...
Blir så less och trött.... energin till allt finns inte..
Återkommer sen efter vct ringt (håll tummarna nu)