trasdockanlinda

Som jag skrivit innan känns min kropp väldigt sjuk, ni vet när man e förkyld med feber så känns kroppen sjuk så är det för mig fast jag inte har ngn förkylning.
Den känns utmattad och sjuk vilket gör att jag orkar inget o varje steg jag tar är så ansträngande.
Det snurrar konstant och jag är rädd för att ramla eller rent av svimma.
Alla kroppsliga symtom gör att ångesten kommer fram och jag tror att allt är samman kopplat på ngt sätt.
Tror att ovissheten när de gäller kroppen gör att jag framkallar en massa ångest eftersom jag är så rädd när jag inte förstår vad det är för fel på kroppen.
Dom säger att hoppet är de sista som dör hos människan men jag måste erkänna att jag har inte mkt hopp kvar om att få hjälp, om att få ett drägligt liv och någonstans känns det tragiskt.
Min mamma fråga mig igår om det trots allt inte va bättre nu än innan open om man ska se till värk m.m men det e ju inte bättre.
Som 160kg koloss hade jag väldigt ont i ryggen, lite i knän o händer. Jag va ju absolut inte smidig o kunde inte sitta på golvet o leka med barnen m.m
Men idag som 70kg har jag ondare i ryggen, höfterna, bäckenet, händerna, axlarna o nacken. jag får inte sova en hel natt utan vaknar av smärtorna, jag kan inte sitta på golvet eller ta ett bad för det gör så ont att sitta på hårt underlag.
Jag klarar knappt av att gå någonstans för det snurrar så i huvudet och att va borta en dag är nästan omöjligt eftersom jag vill inte äta borta för jag vill inte kräkas hos ngn annan.
Så i det stora hela mår jag faktiskt så mkt sämre nu o klarar mindre saker och det var ju absolut inte min mening.

Så summan av detta är undernärd med näringsbrist och värk = MYCKET ångest!!

Nu ska jag förbereda mig för att ta mig ner till vct för att ta alla värden en gång till, jag har ju papprena på förra provtagningen som gjordes för ca 6mån sedan så det ska bli lite intressant att jämnföra det.

Återkommer senare..
ha en bra dag där ute... =)