trasdockanlinda

Om jag ska vara uppriktigt ärlig just nu så spelar det igentligen inte så stor roll vad det skulle vara för fel på mig.
Som det är nu kan jag acceptera att det skulle vara psykiskt också bara jag får veta orsaken till varför min kropp lägger av, varför maten *fastnar* och jag kräks.
Om dom bara ville göra en utredning på mig, lägg in mig på KSS i en vecka och ta reda på orsakerna.
Skulle vilja att dom gjorde ett ultraljud på magen och tarmarna, eftersom jag svullnar upp o har ont o så tror jag att det kan vara ngt fel, och sist dom öppnade va ju hela buken fylld av sammanväxter och tarmarna hade snurrat sig.
Vad säger att inte det blivit en massa sammanväxter igen, tänker eftersom dom särade på tarmarna så när dom läkte kanske det vart ngt knas?
Jag kan ju chansa på det ena än det andra men jag är ju ingen läkare så jag vet ju inte.
Och skulle dom efter den veckan inte ha funnit ngt fel då är det psykiskt men då får dom ju hjälpa mig med det också.
Bara ngt görs för det blir svårare och svårare att äta för var dag som går =(
Saker som tidigare fungerat rätt bra är ju knäckebröd, potatismos o  vanlig kokt potatis, men det är riktigt svårt med det också nu..
Jag är hungrig och snurrig, känner att jag nog börjar bli aningen desperat efter att få hjälp på ett eller annat sätt.
Vill inte ha det så här mer, orkar inte... fan rent utsagt..

Men i morgon startar en ny vecka och som alltid så hoppas jag på en förändring om så en liten en...

Va rädda om er alla