Kvälls funderingar...

I och med att jag gjorde denna operation och alla negativa sidor av operationen började visa sig så märkte jag mer och mer hur jag förlorade mig själv, och den tjej jag var innan sakta började tyna bort.
Jag blev mer låst i hemmet och kände mig inte alls social.
Och under åren som gått känns de som om jag drar mig undan mer o mer och som det är nu har jag inte ngt direkt socialt nätverk längre, och det är tufft för man känner sig så ensam i detta och har gjort under 4års tid.
Men jag har ngr nära o dom vännerna kommer förhoppningsvis alltid finnas där.
Pratar mkt med en barndomsvän om allt detta o även fast hon inte kan förstå så försöker hon iaf och det betyder allt.
Härom dagen pratade vi om min sociala fobi då säger rebecca:
Du är ju igentligen en mkt social person Linda för du vill ju ha besök av dina vänner och du talar med dom i telefonen, jag tror att till stor del så har din socialafobi med ditt fysiska mående att göra...
Tänk om det faktiskt till viss del kan vara så?!
Fast grejen är ju den att nu är det som det är, min kropp är trasig och jag mår inte bra psykiskt.
Jag kan fundera ihjäl mig på orsakerna till varför det blivit som det blev eller varför jag aldrig kan få vara lycklig utan miljoner problem, hur tragiskt jag än tycker det är så måste jag nog acceptera att detta är min vardag, mitt liv och min verklighet.
Hela dagen har jag gått o funderat, marken känns ostadig och jag har yrsel, livrädd för att ramla eller svimma är det så här det blir när kroppen har slut på alla närings depåer?
Tycker de e aningen skrämmande när man inte har en aning om vad som är fel med ens kropp, kanske det är lätt fixat, kanske får man lära sig att leva med det....

I morgon är tanken att jag ska göra en enorm sak, ngt som jag inte ens kunde drömma om, men i det skick jag är i nu så är jag desperat, jag behöver få vård o samtidigt vill jag berätta om de negativa med en gbp op.
Men nu idag har jag börjat tvivla på mig själv o mitt mående =(
Det kanske bara e jag som är en gnäll kärring, det kanske inte är så illa som jag vill ha det till för det finns ju dom som har det värre.
Shit tänk om jag förstorat upp ngt som igentligen är en fis i sahara öknen lixom =S Opppps...
Hatar att känna så här, men jag säger ofta att jag börjar nog bli en hypokondriker ;) Fast då tröstar mina nära mig med att en hypokondriker söker vård i tid och otid =P och det är ju ngt jag absolut inte gör..
Men idag va jag nere och lämna blodprov, men det kändes som ett maratonlopp att gå ner =// 8 rör vart de iaf... ska bli riktigt intressant att jämnföra resultaten från gången innan..

Ne ni nu e det nog dags för sängen så nattinatt alla...


Usch jag ser riktigt gammal ut ju =(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0